Varför vi alla bör antaga en resolution

FÖRRA året höll gudfruktiga människor i många länder konvent med mottot ”Eviga goda nyheter”. Det var ett världsomfattande konvent, ty på tio veckor (30 juni—8 september 1963) hölls det sammankomster hela jorden runt i tjugofyra städer norr och söder om ekvatorn. Hundratals deltagare vid det konvent i denna rad av sammankomster som hölls i New York följde med sammankomsten på dess ostliga kurs och var med vid de på varandra följande stormötena i de många länderna, ända fram till det sista konventet, som hölls i samma land som sammankomsten hade börjat i, vilket verkligen gjorde den till en enda fortlöpande sammankomst, vid vilken temat ”eviga goda nyheter” underströks. Denna sammankomst ”världen runt” besöktes inalles av människor från ett hundra sextioen länder, vilka tar del i arbetet med att bära ut dessa ”goda nyheter”.

1. Vad är det som vi lägger märke till här på jorden i denna tid?

EN SÅDAN världsomfattande sammankomst som denna riktar på ett levande och livfullt sätt allas uppmärksamhet på det förhållandet att en ovanlig ström oemotståndligt flyter fram runt jorden. Det är en av de båda stora, kraftiga, strömmar, som nu flyter fram i alla delar av jorden. Var och en av dessa strömmar har sitt särskilda mål, sin speciella riktning, var och en drivs framåt av mer än blott och bart mänskliga krafter, ja, av osynliga krafter. Det ligger långt mera i det som sker på den jordiska skådebanan än vad människoögat kan uppfatta.

2. I vilket avseende är bibelns vishet mycket överlägsen denna världens vishet?

² Människor som är visa och förståndiga på denna världens sätt må nedlåtande dra på munnen åt påståendet att krafter som är människorna överlägsna och som är osynliga för dem med stor intelligens spelar en vägledande roll i samband med de båda varandra motsatta strömmarna som berör hela mänskligheten. Dessa världsvisa människor vet att tron på tillvaron av ”från sina kroppar frigjorda andar”, dvs. andar som tillhört personer som en gång varit människor här på jorden, är vitt utbredd, och de förkastar en sådan trosuppfattning såsom icke vetenskapligt bevisad. Men flera tusen år innan det fanns någon modern vetenskap, lärde bibelns heliga skrifter klart och tydligt att det inte existerar några sådana ”från sina kroppar frigjorda andar”, ty alla döda människor är döda, vilket innebär att de är livlösa, omedvetna, overksamma. Om de människor, som har dött, skall få leva igen, så skall det följaktligen inte ske genom att ”frigjorda andar” på nytt ikläds kroppar av kött, nej, det skall ske genom en uppståndelse för de döda, dödliga människosjalarna. Samtidigt lär bibeln att det existerar förståndsbegåvade, övermänskliga andar, demoner, mot vilkas ondskefulla inflytande och verksamhet mänskligheten måste vara på sin vakt.

3. Vilken av förstånd och insikt präglad varning gav Paulus de kristna efesierna för 1900 år sedan?

³ I staden Efesus i Mindre Asien, där gudinnan Artemis eller Diana dyrkades i ett tempel som var ett av forntidens sju underverk, var för nitton hundra år sedan den kristne aposteln Paulus verksam med att predika i ungefär tre års tid. Detta fick till följd att många troende i Efesus gjorde ett offentligt bål och brände upp sina läroböcker i magiska konster, vilka var värda ”femtio tusen silverpenningar” eller många tusen kronor i våra dagars mynt. Längre fram varnade aposteln Paulus just dessa efesier i brev för demonerna, de onda med förnuft begåvade andeväsendena. Paulus skrev: ”Ikläd eder den fullständiga vapenrustningen från Gud, för att ni må kunna stå fasta mot djävulens ränker; ty vi hava strid, icke mot blod och kött, utan mot herradömena, mot myndigheterna, mot världshärskarna i detta mörker, mot de onda andliga styrkorna i det himmelska.” — Ef. 6:11, 12, NW.

4. Hur bär Kristus Jesus och Paulus vittnesbörd om de onda andliga styrkorna, som är verksamma på jorden?

⁴ Tillvaron av de ”onda andliga styrkorna i det himmelska” är något verkligt, även om de är osynliga för oss, och genom de vetenskapliga landvinningar som man har gjort nu i kärnvapen- och rymdåldern har man inte utplånat dem ur tillvaron. Inte ens det mest upplysta lands vetenskapliga framgångar och stora bedrifter har minskat det trängande behovet av att vi väpnar oss andligen, så att vi kan föra en lyckosam kamp emot dessa krafter, som är mäktigare än ”blod och kött”. Den nutida vetenskapen har inte satt stopp för ”djävulens ränker”. Aposteln Paulus kallar denne djävul för ”denna tingens ordnings gud”, ”den ande som nu verkar i olydnadens söner”. (2 Kor. 4:4; Ef. 2:2; NW) Jesus Kristus, kristendomens grundare, kallade djävulen för ”denna världens härskare”, och han blev själv frestad av denne djävul och måste kämpa mot honom med Guds andliga vapenrustning. (Joh. 12:31, NW; 14:30; Matt. 4:1, 8—11) Djävulen kallas också för ”demonernas härskare” (NW), vilket innebär att han är härskare över ”de onda andliga styrkorna i det himmelska”. (Matt. 12:24—27) Då han alltså är ”denna tingens ordnings gud” och tillika ”denna världens härskare”, leder han och hans demoner osynligen den större av dessa båda strömmar som är i rörelse bland människorna i denna tid.

5. a) Men vilka andra är verksamma i andevärlden, och vem är deras Skapare? b) Kan de nu vara rättfärdiga människor till någon hjälp?

⁵ Å andra sidan finns det andliga styrkor i det himmelska som är goda, rättfärdiga, rena, heliga och som inte har något med magiska konster att göra. De befinner sig inte under Satans, djävulens, herravälde. Deras härskare är Skaparen, universums Gud, och de är hans heliga änglar, som tjänar inför Guds tron. De är lika verkliga som djävulen och hans demoner, men om de heliga änglarna är det skrivet: ”Äro de icke alla andar till offentlig tjänst, utsända till att betjäna dem som skola ärva frälsning?” (Hebr. 1:13, 14, NW) Önskar vi få hjälp av dessa ”andar till offentlig tjänst”? Önskar vi dra nytta av deras tjänande verksamhet? Att vi får deras hjälp och drar nytta av deras tjänande verksamhet innebär frälsning för oss in i Guds rättfärdiga, nya tingens ordning, som nu är så nära. Under det att demonerna har Satan, djävulen, till sin härskare, står dessa änglar, ”andar till offentlig tjänst”, under konungen Jesu Kristi befäl, ty när Jesus Kristus var en fullkomlig människa här på jorden, sade han om vår tid: ”När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglarna med honom, då skall han sätta sig på sin härliga tron. Och alla nationer skola bliva församlade inför honom, och han skall skilja människor, den ena från den andra.” (Matt. 25:31, 32, NW) Denna Jesu profetia anger att änglarna skall ta del i detta arbete med att skilja människorna åt.

6. Vilket val måste vi göra på denna domens dag, och varthän drivs vi oemotståndligen?

⁶ Bibelns allra sista bok, Uppenbarelseboken, innehåller livfulla skildringar, som visar vilken viktig roll som demonerna, å den ena sidan, och de heliga änglarna, å den andra sidan, spelar i de mänskliga angelägenheterna i våra dagar. Det är antingen demonerna eller de heliga änglarna som driver oss framåt och vägleder oss. Vi kämpar antingen emot demonerna och djävulens ränker, hans som är deras härskare, eller också kämpar vi emot de heliga änglarna och deras härskare, konungen Jesus Kristus. En dom övergår oss nu. Vi lever i en domens tid. För vem är vi? Emot vem är vi? Vi kan inte ignorera det förhållandet att denna dom nu pågår. Vi kan inte förbli okunniga och samtidigt kämpa emot djävulen och hans demoner. Vi kan inte förbli okunniga och samtidigt röra oss framåt under konungen Jesu Kristi och hans änglars ledning. Den tid nalkas oemotståndligen, då det åtskiljande verket skall vara fullgjort bland alla nationerna, och konungen Jesus Kristus skall säga till dem som har underlåtit att välja den rätta kursen: ”Gå åstad bort ifrån mig, ni som hava blivit förbannade, till den eviga eld, som är beredd åt djävulen och hans änglar.” (Matt. 25:41, NW) Uppenbarelseboken framhåller hur vi kan samarbeta med de heliga änglarna under konungen Jesu Kristi ledning. Om vi gör detta, skall vi bli välsignade och inte förbannade och för evigt tillintetgjorda.

7. Vilket handlingssätt har flertalet av människorna följt sedan Noas dagar, och vad har följden blivit?

⁷ I våra dagar gäller befallningen från himmelen att tillbedja Gud, Skaparen av himmelen och jorden och dess vattenkällor. (Upp. 14:6, 7) I tusentals år sedan den världsomfattande floden på Noas tid har människorna vänt ryggen åt Skaparen och har försökt vidmakthålla stabila, lugna förhållanden på jorden. För att bevara ordningen på jorden och bland dess folk har människor upprättat mänskliga styrelser, mänskliga skapelser eller skaparverk. Dessa styrelser håller nu på att nå höjdpunkten av sina svårigheter, och för att söka vidmakthålla den nuvarande ordningen yrkar de styrande bestämt på att folket skall dyrka staten. De har också upprättat en internationell sammanslutning av nationer för att vidmakthålla fred och säkerhet mellan nationerna och förhindra att världen begår självmord. I stället för att gynnas med liv, frid, framgång och lycka ansätts människor som dyrkar dessa mänskliga skapelser av en andlig plåga, som påminner om elakartade sårnader, vilka varslar om säker död. — Upp. 16:2.

8. Hur blir det uppenbart nu att de till synes stabila regeringarna börjat vackla häftigt?

⁸ Missbelåtenheten med förhållandena på jorden under de traditionella, av religionen behärskade politiska styrelseformerna under flydda årtusenden har givit upphov åt radikala element. Dessa har rasat mot de till synes stabila regeringarna, såsom vilda havsvågor i vilt raseri slår mot klippiga stränder och uddar. Sedan 1914 har de frambragt väldiga revolutioner, åstadkommit stora politiska omvälvningar, och nu hotar de hela mänskligheten med att tillskansa sig herraväldet över världen. De lyckas verkligen i sina ansträngningar att få de mänskliga angelägenheterna att förbli i ett förvirrat, ostadigt, skräckinjagande läge, men de ger inte något liv åt folket. Det är en politisk rörelse med döden i släptåg, ja, med så mycket liv i sig som det som finns i en död människas stelnade, utgjutna blod. Alla som rycks med i denna politiska rörelse dör. — Upp. 16:3.

9. Hur har människor förkastat Guds nya tingens ordning, som ger löfte om liv, och vad blir slutligen följden?

⁹ I stället för att vända sig till Guds livgivande ord, som predikas av Jehovas vittnen, föredrar människorna hårdnackat och förmätet att lita till mänskliga källor för att få det ”vatten” att dricka, som uppehåller livet. De förkastar Jehova Gud såsom källan eller upphovet till de sanna föranstaltningarna för evigt liv i en rättfärdig, ny tingens ordning, och de fortsätter att dricka det vatten som består av mänskliga filosofiska uppfattningar, av människor frambragta religiösa traditioner, militarism och materialistisk vetenskap. Eftersom de låtit sig fyllas av sådant, har de fläckat historiens blad med blod. Deras dricksvatten är såsom vore det blod. Att de dricker det får till följd att de av Gud tvingas att dricka sitt eget blod, ty han skall låta dem betala med livet. — Upp. 16:4—7.

10, 11. Vilken stor okunnighet har människor lagt i dagen i sitt sätt att tillbedja, och när det orätta i en sådan tillbedjan påvisas för dem, vad vägrar då likväl många att göra?

¹⁰ Människorna gläder sig över solen, de fröjdar sig över det ljus den sprider och all annan nytta de har av den, men de vägrar att erkänna solens Skapare såsom sin andliga sol, källan till andligt ljus och andlig vägledning, som skulle kunna befria dem från syndens och dödens mörker. De ärar människor och mänskliga organisationer såsom solen i sin politiska, sociala, ekonomiska och religiösa himmel, och de behandlar dessa såsom vore de källan till deras upplysning, den sol, som skall lysa upp deras liv med frihet, materiell välgång, moralisk lyftning och sociala förbättringar. Men sedan första världskrigets slut har den ”sol”, som de har blickat upp till för att få läkedom och komma i åtnjutande av bättre förhållanden, bränt dem med sitt förtryck. Fördenskull hädar de Guds namn, Jehova, genom att ge Skaparen skulden för sin olyckliga belägenhet, som blir allt sämre och sämre, i stället för att kasta skulden på de människor, som försöker lysa i denna världens angelägenheter. De gör inte bättring och ger inte Jehova Gud ära, när han avslöjar de människogjorda skapelser, som utstrålar den brännande hetta, som riktas mot dem. — Upp. 16:8, 9.

¹¹ Människor har så att säga satt upp sina politiska system på troner vid sidan om Gud genom att göra anspråk på att deras styresmän härskar med gudomlig rätt och med Guds nåde, som om Gud, himmelens och jordens Skapare, skulle vara källan eller upphovet till deras politiska regeringar. De vägrar att tro att Satan, djävulen, är ”denna världens härskare” och att han har varit källan eller upphovet till deras politiska välden alltsedan Nimrods dagar, hans som var Babylons förste konung. Det har varit dem en plåga att Jehovas vittnen under änglars ledning från bibeln har påvisat varför den världsliga politikens välde är ett mörkrets välde, som saknar det ljus som Guds ynnest och välsignelser för med sig. Människor som förtröstar på den mänskliga politiken och inte på att ha Guds rike hädar fördenskull Gud, gör inte bättring och fortsätter att lida av andliga elakartade ”sårnader”. — Upp. 16:10, 11.

12. a) Vilket slut väntar den falska religionen, och vad kommer att inta dess plats? b) Rör de politiska systemen sig i första hand mot ett tredje världskrig eller mot vad?

¹² Människor har inte haft något verkligt gagn av den falska religionens välde. Liksom det forntida Babylon, som Nimrod grundade, behärskade och utnyttjade floden Eufrat, så har det stora falska religionssystem, som det forntida Babylon var en förebild till, på ett förtryckande och kostsamt sätt utnyttjat folkets stora massa för att få stöd och skydd. Nu måste dessa symboliska vatten torka ut, för att detta stora religiösa system skall bli berövat sitt skydd och tvingas ge vika för Guds rike. Jordens politiska konungar är inte gynnsamt stämda mot Guds rike, som styrs av hans Messias, vilken har gudomlig rätt till universellt herravälde. De böjer sitt öra till demonisk propaganda, som utgår från ”denna världens [osynlige] härskare” och från de politiska system, som han har kvarhållit i maktställning över jorden. Konungarna och deras härskaror röner alltså inflytande av denna propaganda, som inspirerats av demoner, och rör sig samfällt framåt, inte i första hand mot ett tredje världskrig med kärnvapen, utan mot ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. Det hebreiska namnet på slagfältet är Harmageddon. De känner plåga, när Jehovas vittnen underrättar dem om att det är Gud, den Allsmäktige, som de kämpar emot under demoniskt inflytande och att de skall tillintetgöras i Harmageddon. — Upp. 16:12—16.

13. a) Vad är orsaken till vår tids våld och ogudaktiga gärningar, och vad måste fördenskull inträffa? b) Hur reagerar de politiska, religiösa och materialistiska systemen inför dessa förhandsunderrättelser?

¹³ I våra dagar är det inte bara den rent bokstavliga luften som människor andas in. De inandas en ondskefull ande. Det är världens ande, och världens ande är Satans, djävulens, ande. Detta är orsaken till allt det våld och alla de ogudaktiga gärningar som härrör från det fördärvade köttet och som nationerna överflödar av i denna tid. Fördenskull kommer det mänskliga samhället att skakas såsom av en jordbävning, våldsammare än någon som människor tidigare upplevat, och städerna och människors politiska institutioner måste störta samman och försvinna. Den tid är inne, då Gud, den Allsmäktige, skall komma ihåg de ogärningar, som detta falska religionssystem, förebildat genom det forntida Babylon, har begått, och han kommer att ge det att dricka av sin kalk med vin, som skall göra det så redlöst berusat, att det aldrig mer vaknar upp. Förhandsunderrättelserna om detta ingripande från Guds, den Allsmäktiges, sida träffar de politiskt, religiöst och materialistiskt inställda människorna såsom centnertunga hagel, men Jehovas vittnen måste under änglarnas ledning frambära dessa underrättelser innan denna jordbävning av ojämförlig världsomfattande nöd sätter in. Det bör inte förvåna oss att det hårt drabbade folket hädar Jehova Gud för detta. Det utvisar bara att folk har inandats djävulens ande. — Upp. 16:17—21.

14. a) Var finner vi upplysningar om dessa ting, som är såsom plågor, och vem tillskrivs alltså äran för att dessa upplysningar ges? b) Eftersom vi inte vill bli ledda av de ondskefulla demonerna på en väg där vi tvingas drabba samman med Gud, den Allsmäktige, vilken vishetens kurs bör vi nu följa?

¹⁴ Dessa ting, som är såsom plågor för denna världen, har blivit uppenbarade för oss genom budskapet i Uppenbarelsebokens 15:e och 16:e kapitel, i den uppenbarelse som aposteln Johannes fick. Vi tillskriver oss ingen ära för detta, utan vi ger Gud äran genom Jesus Kristus och erkänner och inser den del som Guds heliga änglar har häri, såsom det så livfullt framställs i dessa kapitel i Uppenbarelseboken. Vi önskar uppriktigt följa den ledning som Guds heliga änglar ger oss. Vi vill inte ryckas med av den strömvirvel som ”de onda andliga styrkorna i det himmelska” åstadkommer och så tvingas drabba samman med Gud, den Allsmäktige, i Harmageddon. Fördenskull bör vi alla, som är närvarande vid dessa sammankomster världen runt, förena oss i att antaga en resolution.