Den avgörande tiden, då vi måste förbli vakna

1. Mot vilken krigisk bakgrund är Jesu betydelsefulla varning, att vi måste förbli vakna, nu tillämplig, och på vilken sida behöver vi förbli vakna?

DEN oerhört betydelsefulla varningen: ”Se, jag kommer såsom en tjuv. Lycklig är den som förblir vaken och behåller sin överklädnad”, gavs av den förhärligade Jesus Kristus mot en profetisk bakgrund av förhållanden och händelser, som nu håller på att bli en dramatisk verklighet i världsvid skala. Konungar, hela jordens styresmän och härskarna i himmelen, är på marsch! Överallt i himmelen och på jorden hörs dånet från truppmassor, som håller på att grupperas för stridernas strid, det universella kriget vid Megiddos berg. Det existerar ingen neutralitet i detta krig. Varenda en som är vid liv tvingas till ett avgörande, som får till följd antingen liv eller död, fortlevande eller tillintetgörelse. Det är en trängande nödvändighet att vara medveten om den stridsfråga som skall avgöras. Det råder ett oavlåtligt behov för oss att förbli vakna och bevisa oss trogna och pålitliga på den rätta sidan i stridsfrågan. Lägg märke till hur den välgrundade och aktuella maningen att göra detta är inskjuten bland de profetiska tecken som för länge sedan angavs såsom skuggbilder av sådant som nu äger rum:

2. Bland vilka profetiska tecken blev Jesu välgrundade och aktuella maning i Uppenbarelseboken 16:15 inskjuten?

² ”Och den femte [ängeln] göt ut sin skål [med Guds förbittring] över vilddjurets tron. Och dess rike blev förmörkat, och de började bita sönder sina tungor för sin plågas skull, men de hädade himmelens Gud för sina plågor och för sina sår, och de gjorde icke bättring från sina gärningar. Och den sjätte [ängeln] göt ut sin skål [med Guds förbittring] över den stora floden Eufrat, och dess vatten torkade bort, för att vägen skulle kunna beredas för konungarna från solens uppgång. Och jag såg tre orena inspirerade uttalanden, som sågo ut som grodor, komma ut ur drakens mun och ur vilddjurets mun och ur den falske profetens mun. De äro i själva verket uttalanden, som inspirerats av demoner, och utföra tecken, och de gå ut till konungarna på hela den bebodda jorden för att församla dem till kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag. ’Se, jag kommer såsom en tjuv. Lycklig är den som förblir vaken och behåller sin överklädnad, så att han icke får gå naken och folk får se de kroppsdelar han blyges för? Och de församlade dem till den plats, som på hebreiska kallas Har-Magedon [Megiddos berg].” — Upp. 16:1, 10—16, NW.

3. Om vad utgjorde omnämnandet av Magedón eller Me-giddo en erinran för hebréer som Jesus Kristus och aposteln Johannes?

³ För en hebré, en sådan som Jesus Kristus hade varit på jorden och som hans apostel Johannes då var, utgjorde omnämnandet av Magedón eller Megiddo en erinran om den platsens av strider kännetecknade historia. När israeliterna lade under sig Kanaans land, stred Jehovas domare Josua vid staden Megiddo och besegrade dess hedniske konung. (Jos. 12:7, 21) Jehovas domare Barak stred också där och underkuvade Kanaans förtryckande konungar. (Dom. 5:1, 19– 21) Konung Josia, som satt på ”Jehovas tron” i Jerusalem, utkämpade senare en mindre välbetänkt strid mot egyptierna ”på Megiddos slätt” och blev sårad till döds, och även hans här led nederlag.– 2 Krön. 35:20– 25.

4, 5. a) Av vilken innebörd blir därför namnet Megiddo uppfyllt, när det används om kriget på Guds stora dag? b) Inför vilka konungar föll det forntida Babylon, och vilken roll spelade floden Eufrat i sammanhanget?

⁴ Namnet Megiddo var därför fullt av allvarlig innebörd, när det användes om det universella kriget på ”Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, vari han strider mot ”konungarna på hela den bebodda jorden” för att tillfoga dem ett för evigt bestående nederlag. Det är också vid den tiden som det stora världsliga system, som visades i en bild genom det forntida Babylon vid floden Eufrat, omkring 845 km öster om Megiddo, måste falla för Gud, den Allsmäktige, och hans Son, Jesus Kristus. Det är dessa båda himmelska konungar som betecknas med uttrycket ”konungarna från solens uppgång” och inför vilka vattnet i den symboliska ”stora floden Eufrat” torkar bort för att väg skall beredas, så att de kan komma in i det symboliska Babylon. ”Guds förbittring” vilar över denna symboliska flod för att den bidrar till det symboliska Babylons köpenskap och dess berikande och även för att den utgör ett starkt skydd för Babylon.

⁵ För länge sedan, en oktobernatt år 539 f. Kr., blev vattnet i den bokstavliga floden Eufrat bortlett av ingenjörtrupper. Därpå tågade de härar, som lydde under de båda konungarna från östern, medern Darius och persern Cyrus, fram genom den torrlagda flodbädden och kom in i Babylon genom dess öppna portar och dödade kung Belsassar. Det babyloniska världsväldet föll. Kort därefter fick profeten Daniels folk, Jehovas folk, av konung Cyrus frihet att bege sig åstad för att åter bygga upp Jehovas tempel i Jerusalem.

6. Vad blir den nutida motsvarigheten till detta Babylons fall, och vilken plats för tillbedjan kommer att finnas kvar?

⁶ Som en nutida motsvarighet härtill kommer det symboliska Babylon i våra dagar att falla för vreden och förbittringen hos Jehova och hans medförbundne konung, Jesus Kristus. Konungarna på hela den bebodda jorden blir ur stånd att komma Babylon till hjälp. Demoninspirerad propaganda och strategi församlar nu dessa konungar till Babylons hjälp och till angrepp på Jehovas befriade folk, hans åt honom överlämnade vittnen på jorden i våra dagar. Detta framkallar ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, och konungarna på hela den bebodda jorden drabbas av nederlag och tillintetgörelse liksom vid Megiddo för länge sedan. Men Guds andliga tempel står kvar, och hans tillbedjan fortsätter där i triumf.

7, 8. a) Vilka kommer att fortsätta att göra tjänst i det sanna templet, och varför kommer det att bli ett växande behov av tjänare där? b) Varför blir behovet att förbli vaken och på vakt allt större, ju längre fram i tiden vi hinner?

⁷ Men vilka skall fortsätta att göra tjänst åt Gud i hans sanna, andliga tempel? De sanna kristna som rättar sig efter den varning, som Jesus sköt in i den profetiska beskrivningen av hur konungarna på hela den bebodda jorden församlas till Harmageddon genom demonisk propaganda och demoniska åtgärder. Sanna kristna behöver hålla vakt och förbli vakna i det andliga templet, ty medan den symboliska Eufrats vatten måste torka bort för att lämna det symboliska Babylon utan stöd och försvar, måste de strömmar av folk som går upp till det ”berg där Jehovas hus är” fyllas mer och mer och flöda beständigt. Därför måste tempelportarna hållas öppna hela tiden och får inte stängas vare sig natt eller dag, för att de inströmmande skarorna av åt Gud överlämnade tillbedjare skall kunna tas emot i tempelgårdarna. (Jes. 2:2—4, NW; 60:11—13) Det kommer att bli ett växande behov av tjänare för alla de nytillkomna tillbedjarnas skull.

⁸ Var och en som är oren och har onda avsikter och som försöker komma in och förorena det heliga templet måste sållas ut. Alla de trogna tillbedjarna kommer att ta del i att bevara templet rent och heligt såsom ett ”bönehus för alla folk”. (Jes. 56:7) Behovet av att förbli vaken och på vakt mot varje inträngande av det som är orent och andligen farligt blir allt större, allteftersom tiden rycker närmare, då konungarna på hela den bebodda jorden under ledning av den symboliske draken, Gog i Magog, under parollen ”segra eller dö” skall företa sitt angrepp på Jehovas trogna kristna tillbedjare vid Harmageddon. — Hes. 38:1—39:8.

Hur man kan förbli vaken

9. Vilken fara råkar den i som faller i sömn, och vad kommer därför de som tillbeder Gud och älskar honom att göra?

⁹ Om någon faller i sömn på sin post såsom en Jehovas tjänare, försätter det honom i fara att bli överrumplad av den förnämste ”tempelinspektören”, Jesus Kristus, som kommer såsom en tjuv vid Harmageddon och företar sin slutliga inspektion av hela den religiösa värld som bekänner sig vara kristen och sedan slutligen verkställer domen. Den sovande utsätter sig för att bli avklädd inpå bara kroppen och få sin symboliska klädnad uppbränd.a Varje Guds tillbedjare, som älskar Gud med odelad hängivenhet och som älskar hans förnämste ”inspektör” och längtar efter att han skall komma till den slutliga domen, kommer att beslutsamt bemöda sig om att förbli vaken. Han kommer att vaka över Jehovas rena tillbedjan och de dyrbara intressen, som är förbundna med Jehovas genom Kristus styrda rike. Hur kommer den som tillbeder Gud att förbli vaken i andligt avseende?

10, 11. a) Vad behöver en människa göra — enligt vad Jesus också föreskrev i sin profetia — för att kunna hålla sig vaken? b) I vilket avseende vill vi därför inte handla likt babylonier, och varför inte?

¹⁰ Ett grundvillkor för att någon skall kunna förbli vaken är att han först får sin tillbörliga vila och vidare att han undviker att äta och dricka alltför mycket. Jesus sade till sina efterföljare, som frågade honom när de förutsagda tingen skulle inträffa och vad som skulle vara tecknet till att så skedde: ”Giv akt på eder själva, så att edra hjärtan aldrig bliva nedtyngda av omåttligt ätande och dryckenskap och livets bekymmer och den dagen plötsligt — i ett ögonblick — är över eder som en snara. Ty den skall bryta in över alla dem som bo på hela jordens yta. Håll eder därför vakna och bed hela tiden, för att ni må lyckas undfly allt detta, som är bestämt att inträffa, och behålla eder ställning inför Människosonen.” — Luk. 21:7, 34—36, NW.

¹¹ Vi vill inte vara babyloniska liksom människovärlden, som håller ett Belsassars gästabud och sorglöst festar och litar på denna världens fasta militära ställning och missbrukar de ting som hör Jehova Gud till och hädar honom och som gör allt detta i själva den natt då undergången stundar, då den mirakulösa skriften på väggen har visat sig och den mirakulösa uttydningen därav har blivit given. (Dan. 5:1—30) Denna babyloniska njutningslystnad och oandliga världslighet skulle med säkerhet framkalla dåsighet och bekvämlighet och få oss att slappna i vår vaksamhet och skulle undertrycka bön till Gud. Den skulle trubba av ens känsla för sina förpliktelser som kristen förkunnare av de goda nyheterna om Guds rike och försvaga ens förmåga att träda upp för principer och komma en att glömma hur långt framskriden tiden är. Endast en ond slav äter och dricker och blir drucken, i den föreställningen att det kommer att dröja innan hans husbonde kommer hem och håller räkenskap. — Luk. 12:43.

12. Vad är det som under detta trängande behov hjälper — på ett gagneligt sätt — att förbli vakna, och varför?

¹² När det råder ett trängande behov att förbli vaken och på vakt, under stor påfrestning, är ett stimulerande medel, som håller oss vakna, till hjälp för oss. Det bör vara en stimulans som ger kraft och som inte tär på ens framtidsreserv av styrka och på det sättet i själva verket berövar en den vitalitet man har och leder till framtida svaghet. När någon som tillbeder Jehova Gud studerar Guds ord på ett målmedvetet och intelligent sätt och söker vissa upplysningar för att göra sig rustad att utföra sin tjänst och för att möta ett förutsett tillfälle, så tjänar detta som en andlig stimulans för honom. Detta behöver ske regelbundet, med bön till Gud, ty han ger vishet frikostigt och utan att förebrå den som beder om det som fattas honom. (Jak. 1:5, NW) Så här säger den personifierade visheten: ”Lycklig är den människa som lyssnar på mig genom att hålla sig vaken vid mina dörrar dag efter dag, genom att hålla vakt vid dörrposterna i mina portar. Ty den som finner mig skall förvisso finna livet och får god vilja från Jehova.” (Ords. 8:34, 35, NW) Att vara lycklig är stimulerande.

13. Hurudant bör vårt tillstånd vara, när vi studerar, och varför måste vårt studium vara progressivt?

¹³ Emellertid behöver vi vara vakna, när vi studerar. Vi behöver göra framsteg i vårt studium, så att vår kunskap och vårt förstånd verkligen ökas genom studiet. Vidare måste vi hålla jämna steg med framåtskridandet i kunskap och insikt angående Guds ord och uppsåt. För att göra detta måste vi studera sådant som ligger bortom det vi redan vet och förstår. Vad vi studerar bör vara progressivt i sina upplysningar, så att vi inte beständigt rör oss kring de grundläggande tingen i den kristna sanningen likt ett växande barn som inte kan slita sig loss från sina leksaker. Vad vi studerar bör vara uppbyggande för våra tillbörliga önskningar och impulser. Då blir vårt studium mycket vederkvickande och stimulerande för mental och andlig vakenhet. Genom ett sådant studium växer vi till kristen mogenhet. — Hebr. 5:14; 6:1—3.

14. Hur kommer vi att befästa de framsteg vi gör i kunskap och insikt, och vilka känslor framkallar detta hos oss?

¹⁴ Vi behöver befästa de framsteg vi gör i kunskap och insikt i Guds ord genom att dela med oss åt andra av den kunskap och insikt vi vunnit. Om vi blir fyllda av våra förvärv av nya och upplysande ting, kommer vi spontant att flöda över. Vi kommer att dela ut de nya, av framåtskridande präglade ting, som vi gläder oss åt, till alla dem som vi kommer i beröring med. I synnerhet kommer detta att vara fallet i Jehovas vittnens ”Rikets sal” eller i det hem, där ett bibelstudium med tillhjälp av en bibelförklarande publikation hålls varje vecka av vissa medlemmar av församlingen, eller hemma hos folk, när vi vittnar från hus till hus eller när vi gör återbesök hos fårlika människor som är intresserade av att studera bibeln. Allt detta utdelande av framåtskridande kunskap till andra kommer oss att på ett behagligt sätt uppliva den kunskap, som finns i vårt eget sinne, och inpränta den där, och proceduren att förklara kunskapsstoffet för andra hjälper oss att själva förstå det bättre. Vi blir glada när vi märker att vi har fattat den framåtskridande kunskapen och verkligen har gjort den till vår egendom, som är nyttig för oss såsom undervisare i Guds ord.

15. Hur påverkar oss stimulering av detta slag, vad framtiden beträffar?

¹⁵ Sådan stimulering, som den vi här talat om, ingjuter nytt liv i oss och stärker oss för våra framtida behov i stället för att nu tära på de reserver vi behöver för framtiden.

16, 17. a) Vilken annan stimulans finns det, som är påbjuden för Jehovas tillbedjare? b) Varför är det en mera tvingande nödvändighet nu att handla enligt denna befallning?

¹⁶ En annan kraftig stimulans till vakenhet och till att förbli verksamma i tjänsten och aktgivna på vad som försiggår och på vad det innebär består i att vi regelbundet kommer tillsammans med av framsteg intresserade kristna medvittnen, som liksom vi tillbeder i Jehovas andliga tempel. Ja att vi skall vara med vid möten som hålls av våra medtillbedjare är rentav något som Jehova har befallt dem som tillbeder honom. Den dag då Jehovas överstepräst företar sin slutliga inspektion och då domen verkställs i det universella Harmageddonkriget närmar sig mer och mer. Det är därför en så mycket mera tvingande nödvändighet för oss att handla så som det under inspiration anbefalls i Hebréerna 10:23—25, 35—37 (NW):

¹⁷ ”Låt oss hålla fast vid att offentligen kungöra vårt hopp utan att vackla, ty han som har givit löftet är trofast. Och låt oss tänka på varandra för att uppegga till kärlek och rätta gärningar, i det att vi icke försumma att komma tillsammans, såsom några hava för sed, utan uppmuntra varandra, och detta så mycket mera som ni se dagen närma sig. Kasta därför icke bort eder dristighet att tala ut, som skall få en stor belöning sig given. Ty ni måste uthärda, så att ni, sedan ni gjort Guds vilja, må få mottaga uppfyllelsen av löftet. Ty ännu ’en mycket liten tid’, så ’skall han som kommer anlända och skall icke dröja’.”

18. Varför behöver vi i denna kalla värld all den uppmuntran och eggelse vi kan få genom att komma tillsammans?

¹⁸ Vi behöver all den uppmuntran och eggelse vi kan få genom att komma tillsammans med de trogna bröderna och genom att med dem ta del i ett tankeutbyte, som ger tröst och stärker tro och hopp. I denna kalla värld, där kärleken har kallnat hos de flesta, är den uppmuntran, de förmaningar och de eggelser, som de trogna bröderna ger oss vid mötena, lika de smällar som Jehovas vittnen i Tyskland gav varandra, när de var inspärrade nakna i en nazistisk fängelsehåla, där den bistra kölden framkallade slöhet och dåsighet, för att hålla varandra vakna och i rörelse och på det sättet hindra varandra från att frysa ihjäl. Slag och smällar kan svida, men rädda vårt liv. ”Vännens slag givas i trofasthet.” (Ords. 27:6) Så här sade David, som inte föraktade tillrättavisning: ”Må en rättfärdig slå mig i kärlek och tukta mig; mitt huvud vägre icke (sådan) huvudolja.” (Ps. 141:5, Åk) Att komma tillsammans med dem som jämte oss tillbeder och tjänar Gud ger oss alltså en kraftig stimulans till att förbli vakna.

19. Varför är påminnelser och varningar behövliga för oss för tjänstens skull?

¹⁹ Vi behöver påminna oss och underrätta oss om de kristna plikter vi har i Jehovas andliga tempel och även bli påminda av andra om samma saker. Vi bör alltid söka förkovra oss i att fullgöra vår tjänst, eftersom förkovran kommer oss att finna mera behag i tjänsten och likaså medför större, glädjebringande resultat. ”Jehovas påminnelse är tillförlitlig och gör den oerfarne vis.” (Ps. 19:8, NW) Man vinner vishet genom att ta de påminnelser och varningar till hjärtat, som kommer från Jehova Gud genom hans synliga organisation av våra trogna medarbetare.

20. Vilken ytterligare stimulans har beretts till alt brukar av oss, och hur illustrerade Jesus under den största frestelse hur effektiv denna stimulans är?

²⁰ En ytterligare stimulans till vakenhet är vårt privilegium att bedja till Gud. Mer än vi behöver bröderna behöver vi Gud; och den kärleksrike Guden har upprättat ett förbindelsesystem mellan sig och oss. Denna anordning har gjorts därför att vi behöver den, till att begagna oss av och inte till att ignorera och förakta. Vid sitt sista besök tillsammans med sina lärjungar i Getsemane örtagård fann Jesus Kristus bön till sin himmelske Fader vara en stor hjälp till att undvika andlig sömnaktighet. Han måste ha bedit en åtskilligt lång stund, eftersom han fann sina betrodda lärjungar sovande, när han kom tillbaka till dem. Han sade: ”Kunde ni människor icke så mycket som vaka en enda timme med mig? Var vakande och håll ut i bön, för att ni icke må komma i frestelse. ... Vid en sådan tidpunkt som denna sova ni och vila eder!” Därför att de inte bad, sov de och kom i frestelse. Jesus bad och förblev vaken och motstod den största frestelse. (Matt. 26:36—45, NW) I vår oblodiga krigföring mot de ”onda andliga styrkorna i det himmelska”, den demoninspirerade propaganda inbegripen, som utgår från den symboliske draken, det symboliska vilddjuret och den symboliske falske profeten, behöver vi mer än den ”fullständiga vapenrustningen från Gud”. Vi behöver bön också. — Ef. 6:18.

21. Vad sade Paulus att kristna kämpar skulle göra, förutom att ta nå sig den fullständiga vapenrustningen frän Gud?

²¹ Förutom att aposteln Paulus instruerade oss att ta på oss den ”fullständiga vapenrustningen från Gud” för att göra framgångsrikt motstånd på denna onda dag, sade han: ”Medan ni med varje form av bön och åkallan vid varje tillfälle beständigt bedja i anden. Och håll eder fördenskull vakna med all ihärdighet och med åkallan för alla de heliga, även för mig, att förmåga att tala måtte givas mig, när jag öppnar min mun, att dristigt tala ut för att kungöra de goda nyheternas heliga hemlighet, för vilken jag verkar såsom ett sändebud i kedjor, på det att jag må tala i samband därmed med frimodighet, såsom jag bör tala.” — Ef. 6:11—20, NW.

22. Vad sade Petrus att vi skulle göra med tanke på ”slutet på allt”?

²² Aposteln Petrus skriver utan tvivel under inspiration speciellt för vår tid, när han säger: ”Det fullständiga slutet på allt har kommit nära. Var därför sunda till sinnes, och var vaksamma med tanke på böner.” (1 Petr. 4:7, NW) Vi behöver vara uppmärksamma på tillfällen att bedja, i det vi har fullt klart för oss vad vi skall bedja om, såväl som hållas vakna genom att vi hängiver oss åt bön.

Förlust av överklädnaden

23. a) Varför skulle vi, om vi håller oss underrättade och följer med, inte vilja somna? b) Vilken fara bör vi bemöda oss om att undvika med tanke på det tjuvliknande i den förnämste ”inspektörens” ankomst?

²³ Om vi håller oss underrättade och följer med det som pågår till förverkligande av Jehova Guds uppsåt, borde tiden vara alldeles för spännande för att vi skulle vilja somna och gå miste om något eller förlora något. Det tjuvliknande i den förnämste ”inspektörens” ankomst för att verkställa Guds domar i den annalkande striden vid Harmageddon borde förmå oss till att på alla sätt anstränga oss och göra anordningar för att förbli vakna. Det ligger fara i att göra anordningar för att ställa det bekvämt för oss i materiellt avseende och ha det skönt, med den tanken att då det är ovisst vid vilken tid ”inspektören” kommer, så betyder det att det ännu är lång tid kvar till dess, och under den långa tiden kan vi ta saker och ting med ro med den avsikten att börja bli verksamma när vi får mera sensationella tecken på att hans ankomst är mycket nära.

24. Varför kommer den förnämste ”inspektören” inte att låta oss i förväg veta precis när Harmageddon kommer, och vad blir därför en stor hjälp för oss till att ihärdigt vaka i väntan på honom?

²⁴ ”Inspektören” kommer inte att i förväg underrätta oss om dagen och stunden för Harmageddon, så att vi kan ställa ett slags väckarklocka och vakna så sent som möjligt, innan han kommer, och så ge oss sken av att ha varit påpassliga, vakna och verksamma hela tiden, var och en på sin anvisade tjänstepost. I själva verket ljuder Guds väckarklocka nu, inte strax före Harmageddon. Följaktligen måste vi vakna nu och grundligt fullgöra vad som hör till vårt ämbete för att få så mycket som möjligt gjort, innan den store ”inspektören” kommer. Vi vill inte uppträda skrymtaktigt inför honom — som om vi kunde göra det –, utan vi vill vinna hans godkännande med gott samvete, alltsammans därför att vi älskar denne som skall komma. Det är en stor hjälp för oss, om vi vidmakthåller vårt intresse för orsaken till att han kommer och vad utgången därav skall bli.

25, 26. a) Varför kommer förlusten av överklädnaden att betyda stor olycka för den som förlorar den, i betraktande av vilken symbolisk betydelse hos denna klädnad? b) Vad kommer det att betyda, att någons ämbetsdräkt avlägsnas, och varför är det en allvarlig sak för en vakt att somna?

²⁵ Om vi inte behåller våra överklädnader, så kommer det att betyda stor olycka för oss, ty han tar dem ifrån oss, därför att vi är ovärdiga att bära dem, och bränner dem sedan, så att de blir fullständigt förstörda. Vad innebär det att en tjänare, som är pliktig att förbli vaken och hålla vakt, blir avklädd? Och att hans överklädnad blir uppbränd? Den symboliska överklädnaden är det yttre tecknet på att någon är förordnad till att utföra tjänst i Jehovas andliga tempel. I erkännande härav vilar Guds heliga ande eller verksamma kraft över denne förordnade tjänare för att hjälpa honom, att utföra sina plikter, och han blir gynnad med tillfällen och privilegier att predika de goda nyheterna om Guds rike och att församla de fårlika tillbedjarna ur alla nationer och därpå ge dem andlig föda och skydda dem i andligt avseende.

²⁶ Att någons överklädnad, hans ämbetsdräkt, om man så får säga, avlägsnas betecknar förlusten av Guds erkännande och anger att alla dessa privilegier av tjänst för Gud tagits ifrån honom, därför att han visat sig otrogen och utan uppskattning i sin ämbetsutövning. Detta är att vänta i fråga om den tjänare, som försummar att utföra sina plikter eller ålagda uppgifter, därför att han somnar på sin post och blir overksam genom att han tar det med ro. Det är tydligt att de religiösa prästerna och predikanterna i kristenheten aldrig har haft på sig en sådan ”överklädnad”, i sann mening en ämbetsdräkt, utan de har varit ”nakna” i Guds ögon hela tiden. För länge sedan skrev Petrus dessa varnande ord: ”Det är den fastställda tiden, då domen skall börja med Guds hus. Om den nu tager sin början med oss, vad skall då det fullständiga slutet bliva för dem som icke äro lydiga mot Guds goda nyheter? ’Och om den rättfärdiga människan blir frälst med svårighet, var skall man då finna den ogudaktiga människan och syndaren?’” (1 Petr. 4:17, 18, NW) Det är en allvarlig sak för en vakt att somna och så utsätta de saker och ting som han ålagts att vaka över för risken att bli bortrövade eller besudlade. Inom världsliga arméer har vaktposter som somnat på sitt postställe i krigstid blivit skjutna. Varför? Därför att de hade utsatt de många soldater, som de stod vakt över, för faran att mista liv eller frihet.

27. a) Vilken varning gav Jehova profeten Hesekiel med avseende på en väktares ansvarighet, och hur behöll Hesekiel sin ämbetsdräkt? b) Vad är det som tjänares vakthållning gäller och som kräver så stor noggrannhet hos dem?

²⁷ En väktare, som somnar, kan inte se eller lägga märke till den fara som nalkas staden eller samhället och kan alltså inte slå larm och väcka andra till insikt om att fara hotar. För mer än 2.500 år sedan, när Babylons segrande härar stod i begrepp att förstöra Jerusalem, uttalade Jehova Gud denna varning till profeten Hesekiel, som han hade gjort till väktare för de av fara hotade israeliterna: ”Om väktaren ser svärdet komma och icke stöter i basunen och folket så icke bliver varnat och svärdet sedan kommer och tager bort någon bland dem, då bliver visserligen denne borttagen genom sin egen missgärning, men hans blod skall jag utkräva av väktarens hand.” Hesekiel blev därför befalld att förbli vaken och vara vaksam och varna de ogudaktiga, som hotades av tillintetgörelsens svärd. (Hes. 33:6—9) Det gjorde han. Det otrogna Jerusalem föll, de ogudaktiga dog vid dess förstöring, men Hesekiel behöll sin profetiska ämbetsdräkt, sin ”överklädnad”. Den vakt, som tjänare måste hålla, gäller dyrbara liv eller själar. Detta framhålls med eftertryck i denna instruktion till de kristna: ”Var lydiga mot dem som styra eder och var undergivna, ty de hålla vakt över edra själar såsom de som skola avlägga räkenskap, att de må göra detta med glädje och icke med suckan, ty detta skulle vara till skada för eder.” — Hebr. 13:17, NW.

28. a) Varför blev en sovande vaktpost, som blev avklädd, försatt i stor förlägenhet? b) Hur utgör det förhållandet, att en otrogen vakt görs andligen ”naken”, ett straff för hans försumlighet?

²⁸ Att en sovande vaktpost blev avklädd sin överklädnad och att den blev uppbränd lämnade den opålitlige vaktposten naken. Till hans förlägenhet blottades på så sätt hans könsdelar. Gud, Skaparen, har visserligen inte gjort någon del av människokroppen till att blygas över, men på grund av syndens inträde i världen och omoraliska passioners verkan i det fallna köttet känner människor med självaktning ett visst mått av blygsel över att få sina könsdelar blottade för allmänhetens blickar, vilket medför hån och löje och förödmjukelse. (1 Mos. 2:25; 3:7; 1 Kor. 12:22, 23) Att tjänaren som inte är trogen i sin vakthållning görs naken är alltså ett straff för hans försumlighet. För fårlika människor och för änglar visar det att han inte har varit aktiv i Jehovas tjänst och inte har fullgjort sitt kristna uppdrag och sina förpliktelser under detta uppdrag. Han har inte uppfyllt ändamålet med att vara en kristen, det vill säga att vara ett av Jehovas vittnen, en av hans tjänare. Endast till namnet har han varit en kristen, i det att han endast haft en form av gudaktighet, men bevisat sig falsk gentemot dess kraft. (2 Tim. 3:5) Han är otrogen, lat, bekvämlighetsälskande, vårdslös, han tar inte sina plikter på allvar i en teokratisk anda. Han sätter inte värde på de ting som tillhör Jehova Gud och försöker inte skydda dem och bevara dem rena. Han är inte på spänn för att befrämja tillväxten av Guds rikes jordiska intressen eller för att bevara och utvidga Jehovas trogna vittnens andliga paradis på jorden.

29. Varför är det ”nakna” tillstånd, som den sovande försätts i, nesligare än nakenheten hos vilken världslig människa som helst, och vari resulterar hans straff?

²⁹ Den sovande blir lika ”naken” som vilken världslig människa som helst som är en syndare, men hans nakenhet är ännu nesligare, därför att han en gång varit beklädd med den ärofulla kristna tjänsten och borde ha vetat bättre och levat i överensstämmelse med sitt ansvar. Hans straff blir likt det som drabbar den ”onde slaven” och som beskrivs i dessa ord: ”Den slavens husbonde [skall] komma på en dag, då han icke väntar det, och i en stund, som han icke vet om, och skall straffa honom med den största stränghet och skall anvisa honom hans del med skrymtarna. Det är där hans gråt och hans tandagnisslan skall vara.” (Matt. 24:48—51, NW) Han kommer att dö med de otrogna och skrymtarna, när Guds domar verkställs vid Harmageddon av Jesus Kristus, den konungslige ”inspektören”. Han kommer att dö tillsammans med de ”nakna” prästerna och predikanterna, som skrymtaktigt gör tjänst i sina religiösa skrudar i det som kristenheten kallar för Guds tempel. Detta betyder en död utan hopp, den andra döden. — Upp. 21:8.

Lyckan i att bevara sin överklädnad

30. a) Vad får vi hjälp till att uppskatta mera helt genom att vi urskiljer den olycka som kommer över den sovande? b) Vad vill vi fullfölja i kärlek liksom Israels präster, när de blev förordnade, och vad skall vi få av Gud för detta?

³⁰ Att vi urskiljer de förfärliga följderna av att man somnar och förverkar rätten att bära sin överklädnad hjälper oss att mera helt och fullt uppskatta deras lycka, som förblir vakna och får privilegiet att behålla sina överklädnader såsom Guds tjänare. Den konungslige ”inspektörens” tjuvlika ankomst vid Harmageddon får inte överrumpla oss och finna oss onyttiga, sysslolösa, overksamma i Rikets tjänst. Under hela den tid vårt prov pågår vill vi i kärlek fullfölja vårt överlämnande åt Gud. Vi vill förbli vakna i utförandet av våra plikter och hålla oss inom gränserna för vårt heliga uppdrag eller förordnande i fråga om tjänst, alldeles som prästerna gjorde som förordnades till tempeltjänst och som fick denna befallning: ”Ni skola stanna kvar vid ingången till sammankomstens tält dag och natt i sju dagar, och ni måste hålla Jehovas obligatoriska vakt, för att ni icke må dö.” (3 Mos. 8:35, 36, NW) Såsom trogna, klarvakna väktare skall vi då få Guds godkännande genom hans ”inspektör”, Jesus Kristus. O, vilken lycka blir det inte då!

31. Vilka blir följderna av att vi behåller våra överklädnader på oss?

³¹ Detta resulterar i att vi behåller vår överklädnad på oss i verksam tjänst. Att vi har vår ämbetsdräkt i behåll betyder att vi blir gynnade med Guds fortsatta erkännande såsom hans tjänare och får stanna kvar i hans heliga tjänst. Våra kläder, som betecknar officiell tjänst i hans tempel, tas inte ifrån oss och blir inte uppbrända, vilket skulle betyda att vi vore tvungna att ”gå nakna” och bli vanärade inför universum, avslöjade såsom en del av denna världen, som skall bli tillintetgjord vid Harmageddon. Vid Harmageddon skonar ”inspektören”-skarprättaren våra liv. Våra utsikter till liv i rättfärdighetens nya värld bevaras åt oss. På det sättet kan vi ”förbli vakna” för evigt och kan glädja oss åt att leva i Guds eviga, nya värld. — Jämför Uppenbarelseboken 3:3—6.

32. Hur kommer de vaksamma tjänarna att bli belönade, vad tillbedjan angår?

³² Såsom belöning för att vi förblir vakna, alltid på vakt i templet mot vad som är orent och skadligt, har vi en glädjefylld del i att på jorden vidmakthålla den sanna religionen, ”den form av tillbedjan som är ren och obesudlad från vår Guds och Faders ståndpunkt”. Vi tar på det sättet del i att lojalt hävda tillbedjan av den ende sanne och förblivande Guden, Jehova, och så rentvå hans heliga namn från smälek. Jehovas tillbedjan är den enda som kommer att fortsätta att utövas under Guds godkännande rätt igenom ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” och utövas i den nya tingens ordning under Guds rike med Jesus Kristus som regent. I överensstämmelse härmed kommer de godkända, vaksamma tjänarna att få den belöningen att för evigt tillbedja och hylla evighetens segerrike konung och förena sig med de ”levande väsendena” överallt i universum i att utan uppehåll säga: ”Helig, helig, helig är Jehova Gud, den Allsmäktige, som var och som är och som kommer.” (Upp. 4:8, NW) De godkända, vaksamma tjänarna kommer på det sättet att uppfylla det högsta syftet med att de lever, vilket är att förhärliga och upphöja Gud, Skaparen, för evigt.

33. I betraktande av det stora privilegium som det nu är att bära våra av Gud givna överklädnader, på vilket sätt kommer det då att bli ett privilegium att bära dem när ”Jehovas dag” kommer såsom en tjuv?

³³ Hur härligt och ärofullt är det inte att tjäna Jehova Gud i hans andliga tempel nu! Vilken outsäglig lycka ligger det inte redan nu i denna mörka, onda värld i att tjäna Gud genom att förkunna de goda nyheterna om hans messianska rike! Vilket privilegium är det inte att bära våra av Gud givna över klädnader på ett värdigt sätt såsom hans tjänare! Vilket privilegium kommer det inte att bli att så få bära denna ämbetsdräkt, när ”Jehovas dag” kommer ”precis som en tjuv om natten” och förstör det som kristenheten skrymtaktigt utger för att vara Guds tempel och störtar den symboliske draken och det symboliska vilddjuret och den symboliske falske profeten och alla ”konungarna på hela den bebodda jorden”, vilka den demoninspirerade propagandan och strategien nu håller på att församla till Harmageddon till att där förgöras! (1 Tess. 5:2, 3, NW; 2 Petr. 3:9, 10; Upp. 19:19—20:3) De vaktande tjänare, som då befinns vara vakna och i verksamhet fullgöra sin plikt, kommer att få se Jehovas eviga seger över dessa fiender till hans sanna religion och till hans enda rättmätiga herradöme över hela universum.

34. I vad kommer de värdiga tjänarna att träda in i stället för att drabbas av nakenhet och skam, och när är den avgörande tiden, då de måste förbli vakna?

³⁴ I stället för att drabbas av nakenhet och skam kommer de att överleva och träda in i skönhet och ära såsom värdiga tjänare åt den högste Guden i universum i hans underbara, nya värld. Envar av dem kommer att befinnas vara ”ett kärl för ett hedersamt ändamål, helgat, nyttigt för sin ägare, berett till allt gott verk”. (2 Tim. 2:21, NW) Med en lycklig lott belönas i sanning de som förblir vakna i Jehova Guds andliga tempel. Men den avgörande tiden, då vi måste förbli vakna, är NU!

[Fotnot]

(The Watchtower, 15 december 1958)