Frågor från läsekretsen
● Vad är ”den plats, som på hebreiska kallas Har-Magedon” (Upp. 16:16, NW), och hur kan det sägas att Jehovas vittnen nu är församlade på denna plats, och sedan när är de det? — Se Vakttornet för 1 maj 1958, sidan 215.
Under Israels forntida rikes dagar, när detta rike hade sin största utsträckning, från floden Eufrat i norr till Egyptens strömdal i söder, fanns det aldrig någon plats kallad Har-Magedon, och inte har det heller funnits någon sådan plats där sedan dess. Men det fanns en plats som hette Megiddo, en stad på Jisreelslätten, sydost om berget Karmel. Megiddos kung besegrades av Josua då Jehova förde sitt folk in i Kanaans land och genom en rad underverk hjälpte dem att ta landet i besittning. (Jos. 12:7, 21) Det fanns emellertid inte något berg Megiddo, och detta är innebörden i det grekiska ordet Har-Magedon. Det fanns inte någon sådan plats rent bokstavligen ens på aposteln Johannes’ tid, när han mottog det budskap, som är upptecknat i Uppenbarelseboken. Tydligtvis är då denna ”plats” symbolisk, men den hämtar något av sin innebörd från namnet Magedon eller Megiddo, jämte allt det som kan förbindas med detta fram till aposteln Johannes’ dagar.
Vid Megiddo stred Josua mot dess konung och slog honom. Invid ”Megiddos vatten” besegrade domaren Barak, åtföljd av profetissan Debora, en krigarskara under Sisera, kung Jabins fältherre. Vid Megiddo dog kung Ahasja i Juda, sedan han blivit sårad till döds av Jehovas smorde kung Jehu. Vid Megiddo stred Farao Neko från Egypten mot kung Josia och sårade honom till döds. (Dom. 5:19; 2 Kon. 9:27; 23:29, 30) Således utkämpades avgörande strider vid Megiddo, och dödsfall inträffade där, vilka hade stor betydelse för folket. I Uppenbarelseboken 16:14, 16 förknippas fördenskull Har-Magedon lämpligen med en avgörande strid i framtiden, ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, och vid denna plats skall då många dödsfall inträffa, vilka berör alla nationernas regeringar i denna världen. — NW.
De tre symboliska grodorna, eller de tre inspirerade uttalandena, vilka kommer ut ur munnen på djävulen, på hans vilddjurslika styrande redskap på jorden och på det anglo-amerikanska världsväldet, som fungerar såsom en falsk profet, församlar denna jords synliga styresmän och deras härskaror till Har-Magedon. Varför gör de det? ”Konungarna” eller styresmännen är alltför praktiska för att församla sig till en obesatt plats, ett tomt slagfält, som om marschen dit vore det väsentliga. Styresmän kan föranledas att tåga med sina trupper till en viss plats eller lokalitet endast om det finns ett mål där som de gemensamt kan angripa. ”Konungarna” eller styresmännen vet vilka de är i färd med att angripa; det är inte något inbillat eller symboliskt. De världsliga styresmännen är människor av kött och blod, och de urskiljer inte andliga ting. Alltså måste de ha någon synlig, påtaglig fiende där till att angripa. Vem då?
Namnet Megiddo betyder ”truppernas samlingsplats eller församlande”. Har-Magedon skulle alltså betyda ”berget där trupper församlas”. Detta förklarar varför de härskaror, som står under befäl av ”konungarna på hela den bebodda jorden”, drar dit. De drar framåt för att angripa de trupper, som redan är församlade vid berget Megiddo. Megiddo låg i Jehovas utvalda folks land. Det folk eller de trupper, som redan är församlade där, måste alltså vara kvarlevan av Jesu Kristi smorda efterföljare i denna världens ändes tid, ty de är föremål för hat från alla världens nationer och är angreppsmål för dessa. (Matt. 24:9) De är inbegripna i en andlig krigföring då de kungör Guds rike, och de är rustade med den fullständiga vapenrustningen från Gud. Detta är orsaken till att nationerna och deras styresmän dristar sig att angripa dem för att hindra att de kungör Guds upprättade rike. Jehovas kvarleva av det andliga Israel, kvarlevan av Jesu Kristi smorda efterföljare, svarar alltså emot Har-Magedon. De kan i själva verket identifieras med uttrycket Harmageddon, den plats eller det berg där trupper församlas. Det är inte platsen som är föremål för angrepp; det är folket som är där, på sitt eget område, Jehovas folk. Därför säger publikationen Ljus, andra boken, som utgavs (på engelska) år 1930:
”Det faktum att det är Satan och hans orena redskap, som församla alla jordens konungar till Harmageddon, anger tydligt, att de åsyftade trupperna äro Jehovas trupper och att de nu redan äro församlade på berget. I synen såg [aposteln] Johannes Kristus och de 144 000 församlade på Sions berg. (Upp. 14:1) Dessa äro Herrens trupper eller skaror. (Mika 5:1) Harmageddon representerar sålunda symboliskt Guds berg, d. v. s. berget Sion, hans organisation, som han uppbyggt, och där han framträder. Alltså riktar Satan alla sina styrkor emot Guds organisation. Det är emot Herrens skaror Satan för krig. Därför säger Herren: ’Nu må du samla dina skaror, du skarornas stad. Bålverk har man upprest emot oss.’ — Mika 5:1. (Se Vakttornet, 15 februari 1929, sidan 56.)” — Sidorna 57, 58.
Satan, djävulen, hade slungats ut ur himmelen och ned till vår jord senast år 1918. Det är efter denna händelse som han, förmedelst sina inspirerade uttalanden genom sina synliga världsliga redskap, samlar alla jordens ”konungar” och deras härskaror till Har-Magedon, för att de skall gå till angrepp mot dem som predikar de goda nyheterna om Guds rike och som fördenskull har tagit ståndpunkt för detta upprättade rike. Alltsedan Jehovas kvarleva av smorda vittnen blev återförda från sin babyloniska fångenskap till sin teokratiska plats i Hans tjänst år 1919, har de hållit på att församlas till den plats, som kallas Har-Magedon. Det särskilda församlandet av kvarlevans klass fortfor till 1931 i uppfyllelse av Matteus 24:31. Vid den tiden var en fulltalig kvarleva samlad vid Har-Magedon.
Därför att kvarlevan åtnjuter en sådan andlig välgång och tillväxt, ger alla nationer vika för Satans påtryckningar och går till angrepp mot den vid Har-Magedon. Sedan 1931 har Rikets budskap kungjorts allt kraftigare, och på grund av denna alltmer omfattande kungörelse har Herrens ”andra får” församlats till Harmageddon, till kvarlevans sida, för att tillsammans med dess medlemmar utgöra en hjord under en herde. (Joh. 10:16) Alla nationer harmas över att några av deras medborgare förenar sig med den andliga kvarlevan vid Har-Magedon. Nationerna går villigt med på att församlas genom de inspirerade uttalanden som kommer från Satan och hans synliga redskap. Dessa inspirerade uttalanden församlar dem till Har-Magedon. Nationernas avsikt är att vid Har-Magedon tillfoga kvarlevan och dess följeslagare ett nederlag, alldeles som Farao Neko av Egypten tillfogade kung Josia i Juda ett nederlag.
Men nationerna kommer att bli de som lider nederlag i Harmageddon. Jehovas kvarleva och deras följeslagare kommer att lämna detta berg, där trupper församlas, för att ägna sig åt Kristi tusenårsregerings fridsamma verksamhet. Då kommer de inte att behöva strida ”mot världshärskarna i detta mörker, mot de onda andliga styrkorna i det himmelska”. Harmageddon kommer att nå sin höjdpunkt i och med att dessa djävlar kastas i avgrunden och deras ondskefulla anslag med dem. (Ef. 6:12, 13, NW; Upp. 20:1—3) Sedan skall Jehovas vittnen på jorden inte längre befinna sig i en sådan ställning, att de kan sägas vara på krigsfot, uppställda i slagordning, en ställning som symboliskt kan kallas Har-Magedon.
● Varför finns det två band omkring trädstubben på illustrationen [till Nebukadnessars dröm] som återges på sidan 97 i boken ”Your Will Be Done on Earth”, och inte bara ett? — J. T., USA.
Såsom det framgår av den omtalade bilden, fanns det åtminstone två band — fjättrar (”kedjor”) — omkring trädet, som hade huggits ned, ett av järn och ett av koppar eller brons. Detta är anledningen till att det heter i boken [VT, 15 juni 1959, sidan 287, paragraf 41] att det var såsom ”försett med dubbla band, genom Jehovas återhållande makt, till dess ’sju tider’ hade gått fram över det”. Runt trädstubben fanns det mer än ett band. Så här återger den judiske Isaac Leesers översättning Daniel 4:12: ”Lämna dock stubben med dess rötter i jorden, men bunden med fjättrar av järn och koppar, bland gräset på marken.” Vers 20 talar också om ”fjättrar av järn och koppar”. Andra översättningar av de hebreiska skrifterna (däribland 1917 och 1878 års svenska översättningar) visar att det fanns åtminstone två band runt stubben, ett av järn och ett av brons eller koppar. Järn och koppar eller brons var de två hårdaste, starkaste metallerna då i forna dagar, och deras styrka anspelar på oryggligheten hos Jehovas påbud, som ingen skapad varelse kunde göra om intet. Jehovas påbud beträffande de sju tiderna av hednavälde över jorden skulle gälla och vara absolut bindande intill den tid då det bleve fullbordat och Jehova Gud bleve rättfärdigad i fråga om sitt uppsåt.