Frågor från läsekretsen
● På sidan 170 i boken You May Survive Armageddon into God’s New World (Ni kan få överleva Harmageddon in i Guds nya värld) talas det om en vedermöda, som liknas vid en virvelstorm, och det sägs att vi nu lever i ”cyklonens öga” eller lugna centrum. På sidan 181 talas det så om en tid av stor bedrövelse, som skulle förkortas och sedan åter sätta in, och denna bedrövelse eller vedermöda tycks avse också Harmageddon. Betyder det att Harmageddon redan brutit ut, att det just nu är ett avbrott i fientligheterna i striden? Och på sidan 199 används uttrycket Harmageddon för att beteckna Guds synliga organisation och inte en strid. ”Vill ni förklara detta närmare? — D. B., USA.
Ordet Harmageddon kommer från hebreiskans Har Megiddo, som betyder ”Megiddos berg”. Detta berg utgjorde en strategiskt viktig punkt i det land som Gud gav sitt utvalda folk, och i dess närhet drogs trupper samman till strid. Innebörden i ordet Har Megiddo är ”berget där trupper församlas”. Eftersom detta berg låg i det land som tillhörde Jehovas folk, skulle det vara en samlingsplats för hans tjänare eller trupper, och därför utgörs det symboliska Harmageddon eller Megiddos berg av de församlade vittnena för Jehova som nu finns på jorden och är Guds och Kristi soldater i den nuvarande teokratiska krigföringen, i det att de med Rikets sanningar går till attack mot fast förskansade religiösa lögner. Detta är förklaringen till att det sägs på sidan 199: ”Å andra sidan tågar konungarna eller styresmännen på hela den bebodda jorden mot Guds synliga organisation, det symboliska Harmageddon eller Megiddos berg, till en avgörande strid.”
För länge sedan förutsade Jehova genom sin profet Hesekiel att Gog i Magog — och detta uttryck avser då ingen annan än Satan sedan han och hans demoner blivit nedslungade från himmelen till jordens närhet — skulle lockas till att angripa Jehovas synliga organisation på grund av dess andliga välgång. Uppenbarelseboken 16:14 (NW) talar om den demoninspirerade propaganda som går ut ”till konungarna på hela den bebodda jorden för att församla dem till kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. Och vers 16 tillägger: ”Och de församlade dem till den plats, som på hebreiska kallas Har-Magedon.” Konungarna och styresmännen på jorden har allesammans församlats till strid mot det symboliska Harmageddon, den ”plats” där Jehovas synliga trupper befinner sig, Guds synliga organisation. Där skall ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” utkämpas, och denna strid kallas — såsom fallet ofta är med fältslag — med namnet på den plats där det utkämpas, nämligen striden vid Harmageddon.
Striden vid Harmageddon har ännu inte brutit ut. När boken talar om att vi nu befinner oss i ”cyklonens öga” eller lugna centrum, avser detta den cyklonlika vedermöda som Jehova bemyndigade Kristus att sända över Satan och hans demoner i himmelen från och med 1914 och som skall sluta med deras fullständiga nederlag. Vedermödan började år 1914 och fick till resultat att Satan och hans demoner slungades ut ur himmelen och ned till jordens närhet, men därpå avtog den, förkortades, så att de goda nyheterna om Kristi upprättade rike skulle kunna predikas och ett åtskiljande av nationernas folk i två klasser, ”fåren” och ”getterna”, skulle kunna äga rum. Vi befinner oss nu i denna lugna period. Harmageddon, cyklonens höjdpunkt, kommer att markera dess slut.
Vedermödans eller bedrövelsens tid skall alltså snart åter vara inne och fortsätta där den förkortades, och denna vedermöda skall utgöra slutet på verkställandet av domen mot Satan och hans organisation, både den synliga och den osynliga delen. Då kommer vi ut ur ”cyklonens öga” och in i slutskedet av den stora vedermödan, som liknas vid en virvelstorm eller cyklon. Det är bara denna slutliga del av vedermödan, inte dess första del, som kallas Harmageddon”. Det är den slutliga delen, då Gog i Magog lockas till att angripa Guds synliga organisation och därvid församlar de synliga nationerna emot denna och så drabbas av Jehovas förintande krig, Harmageddon. Satan befann sig alltjämt uppe i himmelen när den första delen av vedermödan började år 1914, och denna första del utgjorde ingen uppfyllelse av profetian om Harmageddon.
● I Konung Jakobs bibel eller Engelska auktoriserade översättningen heter det i Uppenbarelseboken 12:8 och 13:1: ”Och jag stod på havets sand och såg ett vilddjur stiga upp ur havet.” [Åkesons svenska översättning har ungefär samma lydelse.] Men Nya Världens översättning säger inte att Johannes stod på havsstranden. I den heter det: ”Och den stod stilla på havets sand. Och jag såg ett vilddjur stiga upp ur havet.” Hur kommer detta sig? — F. H., USA.
Nya Världens översättning återger Uppenbarelseboken 12:8 så här: ”Och den stod stilla på havets sand”, därför att — såsom det påpekas i företalet till denna översättning — den text, som ligger till grund för denna översättning, är Westcott och Horts grekiska text, som i allmänhet anses bäst återge den ursprungliga texten. I Westcott och Horts text heter det ”den” eller ”han”, vilket anspelar på draken, som slungades ut ur himmelen enligt den tidigare skildringen i kapitel 12, och inte ”jag”, med anspelning på aposteln Johannes. De äldsta grekiska pergamenthandskrifterna säger också ”den” eller ”han”, och det gör även den ännu äldre grekiska papyrushandskriften P-47, som härstammar från 200-talet e.Kr.
Andra moderna översättningar framhåller också att det är draken, och inte Johannes, som visas stå på havsstranden. Reviderade standardöversättningen lyder: ”Och han stod på havets sand”, och denna sats utgör avslutningen på vers 17 i det 12:e kapitlet. I Katolska Brödraskapets översättning och i Knox’ katolska översättning utgör denna sats en avslutande, 18:e, vers i kapitel 12. Den förra lyder: ”Och han stod på havets sand”, och i den senare heter det: ”Och han stod där avvaktande på havsstranden.” [Denna versindelning följs också i 1917 års svenska Översättning, där man emellertid låter vers 18 inleda kapitel 13.]