stormpiskat hav, ... gjord till universell biskop; och därpå erkände de tio framträdande rikena i Europa honom såsom Kristi ställföreträdare på jorden, endräktens enda centrum, den enda makt som kunde ge stadga åt deras troner.j

Babylons religion skall till sist försvinna

12. a) Vad har Guds ord att säga om det stora Babylon? b) Till vad har det gjort de individuella religiösa organisationerna under det, kristenhetens religioner inbegripna? c) Vart har det fört nationerna? d) Vad är Guds uppsåt, då han så ingående avslöjar det stora Babylon, och vad måste uppriktiga människor fördenskull göra?

¹² Så gick det till när Babylon lyckades erövra den västerländska världen. Dess världsomfattande religiösa välde kallas i Guds ord för ”det stora Babylon, hon som är moder till skökorna och till styggelserna på jorden”. (Upp. 17:5) Detta religiösa välde härskade över Pergamus och även över Rom, men dess herravälde över kristenheten har fått oändligt mycket större konsekvenser. Dess barn, ”döttrar” eller religiösa organisationer, är skökor liksom det stora Babylon självt, ty de har otillåtet umgänge med de politiska faktorerna här i världen. Dess läror och den kurs, som det bjuder världens makter att följa, är lika skadliga för människorna och lika vämjeliga och dödsbringande som det forntida Babylon självt var. Det forntida Babylon har åt alla generationer sedan sin tid efterlämnat ett föraktat namn. Det nutida Babylon har förmått sina efterföljare att lita till mänskliga ansträngningar för upprättande av världsfred och har väckt motvilja hos andra genom sitt skrymteri och sin korruption, som får världen att strida mot Guds rike. Bibeln uppenbarar glädjande nog det sanna förhållandet till trygghet för oss och för att vi skall kunna handla förnuftigt, och historiska fakta bestyrker in i minsta detalj att det förhåller sig såsom bibeln säger. Varför skulle någon enda människa dra sig för att lyssna till vad människosläktets Skapare säger med tanke på människans trygghet? Babylon har avslöjats genom Jehovas oförtjänta godhet mot oss. Fly fördenskull från det nutida stora Babylon och lär känna sanningen om dess snara tillintetgörelse och om den frihet som den kommer att innebära för människorna genom Guds rikes styrelse! (Upp. 18:4, 5, 20) Hur Gud framställde profetiska dramer för att vägleda ärliga människor i deras flykt, för att hjälpa dem att ge sig i väg ut ur Babylon, det kommer vi att begrunda i flera följande nummer av denna tidskrift.

Frågor från läsekretsen

● Hur kan det sägas att Guds synliga organisation gjordes strängt teokratisk eller blev fullständigt teokratisk till sin uppbyggnad år 1938, när det gång efter annan förekommer revideringar och ändringar i anvisningarna för organisationen?

Först och främst måste vi inse vad det betyder, när vi säger att Guds synliga organisation gjordes strängt eller fullständigt teokratisk. Ordet ”teokrati” betyder ”gudsvälde” eller ”av Gud utövad styrelse”. Om därför en organisation skall vara fullständigt teokratisk, måste den ledas och behärskas helt och hållet av Gud eller av de krafter, som han styr. Naturligtvis ledde Jehova Gud sin organisation före 1938, och den utförde vad som var hans uppsåt på den tiden, men han medgav sina tjänare ansenlig frihet i fråga om organisationens ledning, ja, han tillät dem till och med att på demokratiskt vis välja dem som skulle tjäna såsom deras representanter. Så gick det emellertid inte till i den första församlingen, som fungerade på apostlarnas tid. Det var apostlarna själva, inte församlingen, som utfärdade förordnanden till tjänsteställningar, och det var genom apostlarna som Guds verksamma kraft förmedlades. (Apg. 14:23; 19:6) Vidare var det den styrande kretsen, vilken bestod av apostlarna och de äldste i Jerusalem, som påverkad av Guds ande fattade besluten i fråga om hur församlingarna skulle förhålla sig. (Apg. 15:28) Sedan Jehova hade kommit till templet år 1918, började han därför att återställa denna fullständigt teokratiska anordning och att åstadkomma en strängare ledning av den synliga organisationen. Det var en process som skedde gradvis, och därför var det inte förrän år 1932 som den icke-teokratiska, demokratiska metoden att välja män till äldste upphävdes.

Detta uppbyggande av en stramare teokratisk ledning fortsatte under en period av tjugo år, från 1918 till 1938, och svarar mot Salomos byggnadsprogram som tog tjugo år i anspråk och varunder han fullbordade Jehovas tempel, sitt eget hus, domsförhuset och Libanonskogshuset eller tyghuset. År 1938 uppenbarade Jehova denna motsvarighet för sina tjänare, och i Vakttornet publicerades i detta ämne en på två nummer uppdelad artikel, som hette ”Organisationen”. Dessa framställningar stod att läsa i numren för 1 och 15 augusti, och de visade avgjort att Jehovas organisation hädanefter måste vägledas och styras av Jehovas ande genom den synliga styrande kretsen, bestående av de tjänare som Jehova själv skulle förordna. Den avslutande paragrafen i denna serie framhöll: ”Jehovas teokratiska styrelse utövar nu fullständig kontroll över Guds folk.”

Men detta betydde inte att organisationen skulle stå stilla eller att det inte skulle sättas i gång några nya projekt eller att inga nya metoder, när det gällde tjänsten, skulle komma att införas. Tvärtom. Just i dessa artiklar om ”Organisationen” fäste