Vad kommer du att välja?

VI STÅR alla inför ett val. Vi kan välja att förlita oss på att människors planer och politiska organisationers program skall förhindra vad som i vår tid förefaller vara en mycket verklig möjlighet — världssjälvmord. Vi kan avvakta dem och förtrösta på att människorna skall göra livet fridfullare och säkrare på jorden.

Eller också kan vi välja att förlita oss på att Jehova Gud och hans rikes regering skall införa — inte endast en partiell fred med många kvarstående irriterande och smärtsamma problem — utan en total fred. Vi kan sätta tro till hans ord och till de bevis det ger för att hans ”dag”, då han skall bringa ordning i förhållandena på jorden, är nära förestående.

Vad kommer du att välja? Vad tror du är mest realistiskt? Vad har visat sig pålitligast — ord, löften och förutsägelser från politiska ledare eller andra ledande män i världen, eller de ord, löften och profetior som finns i bibeln?

Ett precedensfall

Folket i Jerusalem och Judeen stod inför en liknande situation i det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen. Utgången tjänar som ett viktigt precedensfall för oss, som hjälper oss i vår tid att fatta ett rätt beslut.

Med häpnadsväckande exakthet förutsade Kristus Jesus vad som skulle hända Jerusalem. Folket där och i hela Judeen hade följt sina politiska och religiösa ledare och förkastat Jesu budskap om Guds rike. Kristus gav därför sina efterföljare denna varning:

”Men när I fån se Jerusalem omringas av krigshärar, då skolen I veta, att dess ödeläggelse är nära. Då må de som äro i Judeen fly bort till bergen, och de som äro inne i staden må draga ut därifrån, och de som äro ute på landsbygden må icke gå ditin. Ty detta är en hämndens tid, då allt som är skrivet skall uppfyllas.” — Luk. 21:20—22.

Efter Jesu död förblev Jerusalem en del av det romerska världsväldet i tre årtionden. Men så, år 66 v.t., gjorde judarna uppror i ett försök att kasta av sig det romerska oket. Rom sände sina kejserliga styrkor under Cestius Gallus mot Jerusalem, och staden tycktes dömd att falla. Men av oförklarlig anledning drog den romerske härföraren ”plötsligt bort sina män ... och lämnade på ett oförklarligt sätt staden”, som den judiske historieskrivaren Josefos intygar. (Josephus: The Jewish War [Judarnas krig], The Penguin Classics, sid. 163) De som satte tro till Jesu profetia flydde nu från staden. Det stora flertalet stannade emellertid kvar.

Tre år senare var Jerusalem fortfarande ointaget, trots romarnas frammarsch genom landet. När våren år 70 v.t. kom, och tiden var inne för påskhögtiden, strömmade tusentals judar från många orter till Jerusalem för att fira högtiden — av allt att döma i fred och säkerhet. De var övertygade om att ”Gud var med dem”, när de firade sin religiösa fest.

Nu marscherade emellertid romerska trupper under ledning av general Titus mot den till trängsel fyllda staden, omringade den snabbt och belägrade den. De som befann sig innanför murarna var fångade i en fälla. Redan efter fem månader — under den tiden krävde hungersnöd, farsoter och inbördeskrig sin fruktansvärda tribut inne i staden — föll Jerusalem, och svärdet skördade nu tusentals ytterligare offer. Historieskrivaren Josefos uppger att sammanlagt 1.100.000 människor omkom. Plötslig tillintetgörelse hade drabbat dem.

En nutida motsvarighet

Vad har detta med oss att göra? Jo, följande:

Jehova Gud fastslår: ”Jag är Jehova; jag har inte förändrats.” (Mal. 3:6, NW) Hans måttstock är densamma i dag som i det första århundradet. I våra dagar har kristenheten valt en kurs motsvarande den som det otrogna Jerusalem valde. Den har förkastat Guds Sons rike till förmån för politiska riken på jorden. Kristenhetens religioner har delat ljuvt och lett med världens ledare och har förlitat sig på dem och inte på Gud. Flertalet människor har följt dem på den kursen.

Ser vi detta? Då måste vi hörsamma den varning Kristus Jesus gav, sedan han beskrivit just de förhållanden vi nu ser på jorden. Han sade:

”Tag er till vara för att låta edra hjärtan tyngas ner av omåttlighet, dryckenskap och världsliga omsorger, så att den dagen kommer över er oförtänkt, som en snara. Ty den skall komma över alla dem som bor på jordens hela yta. Vaka ständigt och bed om kraft till att undfly allt detta som skall ske och till att bestå inför Människosonen.” — Luk. 21:34—36, Hd.

Detta råd är viktigt; ja, livsfrälsande. ”Jehovas dag”, den tidpunkt då han verkställer sin dom, måste komma oväntat eller, som den inspirerade aposteln sade, som en ”tjuv om natten”. Det är sant att många människor i vår tid lägger märke till att den mänskliga samhällsbyggnaden gradvis förfaller. Många inser att allvarliga kriser hotar på grund av världsomfattande förorening, på grund av befolkningstillväxten och på grund av den växande klyftan mellan fattiga och rika nationer. Många urskiljer till och med kyrkornas betydande tillbakagång. Men trots alla dessa hotfulla omständigheter skall ”Jehovas dag”, när den bryter in på världsscenen, komma oväntat. Förhållandena kommer fortfarande att vara sådana att människor, som föredrar denna världens sätt och metoder, kan tänka: ”Tiderna kommer att bli bättre nu”, ja, till och med kan uttala sig förtröstansfullt om en ljusare framtid. I uppfyllelse av profetiorna måste Guds ingripande för att verkställa dom komma över dem plötsligt, som en snara.

En säker plats

Var kan man då finna en säker plats? Förvisso inte inom kristenhetens religioner. Inte heller inom de andra världsreligionerna. De har handlat på samma sätt som kristenheten och tillsammans med den utgör de den symboliska kvinna som kallas det stora Babylon. Som en symbolisk sköka har de ridit högt på de politiska makternas ryggar, inbegripet deras organisation Förenta nationerna, som i bibeln framställs i bild genom ett sjuhövdat vilddjur med tio horn, på vilket det stora Babylon rider. Guds ord förutsäger emellertid ett plötsligt bakslag för den falska religionens världsvälde. Det visar att de politiska makterna, det symboliska vilddjuret och dess tio horn, ”skola hata skökan och göra henne utblottad och naken, och skola äta hennes kött och bränna upp henne i eld”. — Upp. 17:16—18.

Fördenskull lyder Guds uppmaning: ”Dragen ut ifrån henne, I mitt folk, så att I icke gören eder delaktiga i hennes synder och fån eder del av hennes plågor. Ty hennes synder räcka ända upp till himmelen, och Gud har kommit ihåg hennes orättfärdiga gärningar.” (Upp. 18:4, 5) Den falska religionens världsvälde kommer att tillintetgöras snabbt, som på ”en timme”. — Upp. 18:19, 21, NW.

Räcker det med att man drar sig tillbaka från dessa dömda religiösa system? Nej! Guds profetiska ord visar nämligen att de vilddjurslika politiska organisationerna sedan själva står inför sin tillintetgörelse i vad som kallas Guds strid vid Harmageddon. (Upp. 16:14, 16; 19:11—21) På säker plats är man bara om man befinner sig på Guds rikes sida. Endast genom att fast och beslutsamt ställa dig där kan du bli fri från den stora blodskuld som nationerna inom kort måste ställas till räkenskap för.

Önskar du hjälp att från Guds ord, bibeln, lära dig hur man kan göra detta? Skriv då till utgivarna av tidskriften Vakna!, och de kommer med glädje att ombesörja att en kvalificerad förkunnare, ett av Jehovas vittnen, besöker dig och besvarar dina bibliska frågor och också erbjuder dig ett regelbundet bibelstudium i ditt eget hems avskildhet. Det enda det kommer att kosta dig är något av din tid och en del ansträngning, ungefär en timme i veckan.

Låt dig inte bedragas

Vänta inte till dess Jehovas dom drabbar den här världen som ”födslovåndan över en havande kvinna”. På dessa, som följaktligen handlar för sent, är apostelns ord tillämpliga: ”De skall på intet vis undkomma.” — 1 Tess. 5:3, NW.

Låt inte heller människor, om de så är statsmän eller höga religiösa ämbetsmän eller helt enkelt är människor i din egen omgivning, invagga dig i en känsla av säkerhet genom lugnande, förtröstansfulla ord om denna världens framtid. Kristi Jesu och hans apostels råd lyder:

”Vaka ständigt och bed om kraft till att undfly allt detta som skall ske och till att bestå inför Människosonen.” ”Låtom oss alltså icke sova såsom de andra, utan låtom oss vaka och vara nyktra.” — Luk. 21:36, Hd; 1 Tess. 5:6.

Den levande Guden är väl medveten om vad som händer. Hans konung, Kristus Jesus, står med sina mäktiga styrkor i himlarna beredd och redo, rustad att ingripa. ”Jehovas dag” närmar sig. Visa genom ditt handlingssätt nu att du tror på honom. Du kommer då inte att låta dig bedragas och så förlora livet. Välj nu evigt liv i aldrig upphörande fred i Guds nya ordning!

[Bild på sidan 20]

De som aktade på Jesu varning flydde från Jerusalem och undkom därigenom den plötsliga tillintetgörelsen år 70 v.t. Deras exempel kan tjäna till lärdom för oss vår tid