Frågor från läsekretsen
● I Uppenbarelseboken 14:1, 3 (NW) läser vi; ”Och jag såg, och se! Där stod Lammet på Sions berg och med honom ett hundra fyrtiofyra tusen, som hade hans namn och hans Faders namn skrivna på sina pannor. Och de sjunga liksom en ny sång inför tronen och inför de fyra levande väsendena och personerna av framskriden ålder; och ingen var i stånd till att behärska den sången utom de ett hundra fyrtiofyra tusen, som hava blivit köpta från jorden.” Vilka är de personer av framskriden ålder, som omnämns här? — C. F., Förenta staterna.
Vi är fortfarande i överensstämmelse med vad boken Ljus, första och andra delen (som utgavs på engelska 1930, på svenska 1932), hade att säga i saken. Eftersom dessa ”äldste” eller ”personer av framskriden ålder” utgör en del av en symbolisk syn och är symboliska till sin betydelse, kan vi avgöra vilka de föreställer endast genom att ge akt på drag som utmärker dem och genom att jämföra dessa omtalade drag med vad som sägs i andra skriftställen, där de som skall utmärkas av dessa drag finns identifierade.
Första gången de omnämns, i Uppenbarelseboken 4:4, 10, sägs det att de är tjugofyra till antalet, att de är i himmelen och sitter på troner runt omkring Guds tron, att de är klädda i vita överklädnader och bär gyllene kronor på sina huvuden och att de tillbeder Gud, i det att de faller ned från sina troner inför honom och erkänner honom som källan till allt herradöme genom att kasta sina kronor framför honom.
Dessa utmärkande drag talar för att de är en bild av Jesu Kristi, Guds Lamms, 144.000 efterföljare, fastän dessa personer av framskriden ålder i den symboliska framställningen endast är tjugofyra till antalet. Detta antal är lika med två gånger tolv, och som vi finner illustrerat i Israels tolv stammar, utgör talet tolv symbolen av fullständighet, när det gäller en nation eller en organisation, allt i teokratiskt avseende. Två gånger detta tal, alltså tjugofyra, torde beteckna samma sak i dubbel måtto eller i högre grad. Uppenbarelseboken 21:14 talar om ”Lammets tolv apostlar”, men det är tjugofyra personer av framskriden ålder, och alltså finns det ingen anledning att blanda ihop dessa båda begrepp. Med andra ord, fastän de tolv apostlarna fick löfte om att sitta med Kristus i himmelen på tolv troner för att döma Israels tolv stammar (Matt. 19:28), så står de tjugofyra personerna av framskriden ålder som symbol för mera än Lammets tolv apostlar. De inbegriper de tolv apostlarna och representerar det andliga Israels hela och fullständiga nation under konungen, Jesus Kristus, den fullständiga teokratiska regeringen under konungarnas konung, Jesus Kristus.
I Israels forntida förebildliga nation fanns det ett prästerskap som utgjordes av de manliga avkomlingarna av dess förste överstepräst, Aron. Dessa präster tjänade inte alla tillsammans i templet, oavbrutet, hela tiden, utan endast vid de stora högtiderna för hela nationen, som var fastställda av Gud. Dessemellan tjänade de i avdelningar, varje avdelning en vecka åt gången vart halvår. Lägg nu märke till att kung David upprättade tjugofyra avdelningar av dessa präster, som i tur och ordning skulle göra tjänst i templet. Johannes döparens förfader Abia tillhörde den åttonde avdelningen; Maasjas söner utgjorde den tjugofjärde avdelningen. (1 Krön. 24:1—19; Luk. 1:5—24, 57—67) Att det var tjugofyra avdelningar av prästerna under Israels överstepräst talar för att de tjugofyra personerna av framskriden ålder är en bild av de 144.000, ty dessa inte endast regerar med Kristus, utan kommer också att ”vara Guds och Kristi präster”. De utgör ett ”konungsligt prästerskap”. — Upp. 20:6; 1 Petr. 2:9.
Likt de tjugofyra äldre personerna kommer de att sitta på troner i himmelen inför Gud, inte endast de tolv apostlarna, utan alla de 144.000 lemmarna av Kristi kropp. ”Och jag såg troner, och där voro några som satte sig på dem, och makt att döma blev given åt dem. ... Och de kommo till liv och härskade som konungar med Kristus i tusen år.” Jesus Kristus lovade alla de 144.000 efterföljarna, som skulle bli övervinnare, att de skulle få sitta med honom på hans tron, liksom han själv satt med sin himmelske Fader på hans tron. (Upp. 20:4, NW; 3:21; Luk. 22:28—30) Som konungar på troner skulle de med rätta bära kronor på sina huvuden, såsom Jesus Kristus gör och alldeles som det i bilden visas att de tjugofyra äldre personerna gör. (Upp. 6:2; 14:14, 15; NW; 1878; Ps. 21:2—4) Medan de 144.000 är på jorden uppmanas de att hålla fast det de har, för att ingen må taga deras krona. De äger löfte om livets krona, om härlighetens och rättfärdighetens segerkrans eller krona för att de bevisar sig trogna intill änden. (Upp. 3:11; 2:10; 2 Tim. 4:8; 1 Petr. 5:4) Vi vet inte om några andra som har löfte om kronor i himmelen; de tjugofyra äldre personerna måste alltså såsom symbol ha avseende endast på de 144.000 övervinnarna.
Det är Guds Lamms brudeskara förlänat att’ bli ”klädd i skinande, rent, vitt linne, ty det fina linnet representerar de heligas rättfärdiga gärningar”, och detta förhållande visas i en god bild genom att de tjugofyra äldre personerna är ”klädda i vita överklädnader” för att framställa en rättfärdig, helig grupp. (Upp. 19:7, 8, NW) Fastän de beskrivs som äldre personer, personer av framskriden ålder, är de i alla fall inte äldre än Guds Lamm, ty han är den äldste av Guds skapelser och brukades till att skapa alla andra skapelser, de inbegripna som är visade i en symbol genom de tjugofyra personerna av framskriden ålder. Men genom att bli mogna kristna och bröder till den som är Guds äldsta skapelse, träder de in i en speciell ställning som ”äldre” eller uppnår ett slags framskriden ålder eller en särskild grad av mognad, ungefär som erfarna domare eller som ledamöterna av ett ”överhus” i en lagstiftande församling.
Uppenbarelseboken 5:6—10 (NW) säger oss att när Guds Lamm tog bokrullen ur Guds hand för att öppna den och för att låta märkliga uppenbarelser ske, ”föllo de fyra levande väsendena och de tjugofyra personerna av framskriden ålder ned inför Lammet”, och dessa äldre personer hade var och en en harpa och ”gyllene skålar, som voro fulla av rökelse, och rökelsen betyder de heligas böner. Och de sjunga en ny sång och säga: ’Du är värdig att taga bokrullen och öppna dess insegel, ty du blev slaktad, och med ditt blod köpte du människor åt Gud av varje stam och tungomål och folk och nation, och du gjorde dem till att vara ett konungadöme och präster åt vår Gud, och de skola härska såsom konungar över jorden.’”
När det står att ”var och en hade en harpa och gyllene skålar”, framgår det inte klart, vilka detta ”var och en” hänför sig till, men i den grekiska texten står verbet (hava) i en participform, som är genus maskulinum, och detta visar att det måste vara fråga om personerna av framskriden ålder och inte om de fyra levande väsendena (också i grekiskan är nämligen det här brukade ordet neutrum!). Uppenbarelseboken 14:1—3 visar att det är de 144.000 som — i likhet med de tjugofyra äldre personerna — sjunger en ny sång och ackompanjerar sig på harpan. I Israel frambar de tjugofyra avdelningarna av präster rökelse i templet, när det var tid för bön, och detta förhållande identifierar, de tjugofyra personerna av framskriden ålder med de 144.000 konungarna och prästerna, ty deras skålar är fulla av rökelse, och denna rökelse är de 144.000 heligas böner.
Och vilka är det som — i likhet med de tjugofyra äldre personerna — sjunger den nya sången om Lammets död och om hur han har köpt eller förvärvat efterföljare från jorden, för att göra dem till konungar och präster, mer än vad de 144.000 själva gör? Ingen på jorden kan behärska denna nya sång, innan de 144.000 konungsliga prästerna gör det. De instämmer av hjärtat med alla trogna i himmelen och på jorden i att tillskriva Guds Lamm alla värdiga egenskaper, och de faller ned och tillbeder Gud, fulla av tacksamhet och uppskattning. — Upp. 5:13, 14.
Sedan Jehova Gud har tagit sin rättmätiga makt i besittning och världens rike har blivit Herren Jehovas och hans Smordes rike, gör medlemmarna av denna de 144.000 kristnas skara alldeles detsamma som det i bilden visas att de tjugofyra personerna av framskriden ålder gör: de faller ned från sina troner, dvs. från den ställning de intar som motsvarar dessa troner, och tillbeder Gud och tackar honom för att han har tagit sin universella suveränitet i besittning och börjat härska som konung i förhållande till jorden, och därpå kungör de dagen för hans vrede mot de vredgade nationerna och hans domsdag, då han dömer de levande och de döda.
Följaktligen får den profetiska bilden i Uppenbarelseboken 11:15—18 angående de tjugofyra äldre personerna sin uppfyllelse i lemmarna av Kristi kropp, hans heliga församling, inbegripet kvarlevan av den, som ännu är på jorden. De befrämjar detta kungörande av budskapet om Guds rike med Kristus som regent och om hans hämnds dag och om hans domstid. Verkliga förhållandet är att de liksom Jesus Kristus har blivit smorda med Jehovas ande till att förkunna just detta budskap. — Jes. 61:1—3.
Det var en av dessa personer av framskriden ålder eller presbyterer som tröstade aposteln Johannes med den försäkran att Guds Lamm hade vunnit seger, så att han kunde öppna bokrullen i Guds hand och dess sju insegel. (Upp. 5:5) Det var också en av dessa tjugofyra äldre personer eller presbyterer som upplyste Johannes om att den ”stora skaran” med palmkvistar i sina händer, som tillskrev Gud och hans Lamm sin frälsning, betecknade en växande klass av människor som skulle finnas i den nuvarande ”ändens tid”, nämligen den vid ett lamm liknade herdens, Jesu Kristi, ”andra får”. — Upp. 7:13.
Denna äldre person eller denne presbyter, som förmedlade upplysningar, var i sitt handlingssätt en bild av hur kvarlevan av de 144.000, vilken befinner sig på jorden, år 1935 fick privilegiet att genom Vakttornets spalter tillkännage, hurusom den länge missförstådda bilden med den ”stora skaran” i Uppenbarelseboken 7:9, 10 har avseende på de ”andra fåren”, vilka har en jordisk bestämmelse och vilka Jehovas rätte Herde nu måste börja församla, i det han för dem till enhet med kvarlevan av den andliga ”lilla hjorden”. När detta blev uppenbart år 1935, framkallade det stor glädje hos kvarlevan, och likt de tjugofyra presbytererna i Uppenbarelseboken 7:11, 12 föll kvarlevan tacksamt ned och tillbad Gud och instämde med ett ur hjärtat uppstigande ”amen” i det som den ”stora skaran” tillskrev Gud och Kristus. — Upp. 7:13—17.
Slutligen, vid det stora Babylons fall, faller de tjugofyra presbytererna ned med de fyra levande väsendena och tillbeder Jehova Gud, som sitter på tronen, och instämmer i uppmaningen att prisa Jehova, i det de säger: ”Amen! Prisa Jah, ni människor!” Alltså stämmer de in i den stora halleluja-kör, som sjungs av alla heliga skapelser, vilka representeras av de fyra levande väsendena. (Upp. 19:4, NW) Och kvarlevan av de 144.000, som själv varit i fångenskap hos det stora Babylon, kommer också att stämma in i halleluja-kören och kommer att leda denna kör på jorden, när Jehova verkställer sina slutliga domar på Satans, djävulens, onda organisation.
Om vi tar i betraktande alla omständigheter i förbindelse med de tjugofyra personerna av fram skriden ålder i Uppenbarelseboken och alla deras handlingar, så finner vi alltså att de måste föreställa de 144.000 trogna lemmarna i Kristi kropp. En plats fanns reserverad för dem i himmelen alltifrån den tid i Eden, då Jehova Gud talade om sin kvinnas säd, den säd som skall krossa ormens huvud. (1 Mos. 3:15) Jesus Kristus talade om för sina lärjungar, att han skulle fara upp till himmelen för att bereda denna plats eller detta rum där uppe för dem. (Joh. 14:1—3) Under alla de gångna årtusendena har det alltså funnits en plats i beredskap åt dem där uppe, fastän Skriftens utsagor och de verkliga förhållandena visar att ingen av de 144.000 började inta någon ställning på denna reserverade plats där ovan förrän 1918.
Allting måste ske med hänsyn tagen till denna för de 144.000 beredda plats. Vadhelst de 144.000 har gjort här nere på jorden, det har de gjort i medvetandet om denna i himmelen reserverade plats och därför så att säga inför de tjugofyra personerna av framskriden ålder. Alldeles som det tvåhornade vilddjuret (det brittisk-amerikanska dubbelväldet) utförde tecken inför det stora vilddjuret med sju huvuden, som uppsteg ur havet (och som är en bild av Satans synliga organisation under sju efter varandra följande världsvälden — dit också det tvåhornade vilddjuret hör), så har de 144.000 på jorden utfört sina gärningar inför sina symboliska representanter, de tjugofyra personerna av framskriden ålder. (Upp. 13:1—14; 19:20) Men redan medan de 144.000 trogna lemmarna i Kristi kropp varit på jorden, har de fått sitta ”tillsammans i det himmelska i förening med Kristus Jesus”. I denna ställning befinner sig också kvarlevan av denna skara nu i vår tid. — Ef. 2:4—7, NW.