Frågor från läsekretsen

● Kommer det att förflyta någon tid mellan Harmageddonstridens slut och början av Kristi tusenåriga regering? — R. S., Pennsylvanien.

Det finns ingen skriftenlig grund för påståendet att det skulle förflyta någon tid mellan slutet på Harmageddonstriden och millenniets början. Tvärtom visar Skriften, att det inte kommer att förflyta någon tid. I beskrivningen av denna den allsmäktige Gudens strid, säger bibeln om dess höjdpunkt och slut: ”Och jag såg en ängel komma ned, ut ur himmelen, med avgrundens nyckel och en stor kedja i sin hand. Och han grep draken, den ursprunglige ormen, som är djävulen och Satan, och band honom för tusen år. Och han slungade ned honom i avgrunden och stängde igen den och förseglade den över honom, på det att han icke mer måtte vilseföra nationerna, förrän de tusen åren gått till ända. Efter detta måste han släppas lös för en liten tid.” Därpå behandlar skildringen Kristi medarvingar, församlingen eller brudklassen, och fortsätter: ”De skola vara Guds och Kristi präster och skola härska som konungar med honom i de tusen åren. Så snart som nu de tusen åren hava gått till ända, kommer Satan att släppas lös ur sitt fängelse, och han skall gå ut för att vilseföra dessa nationer vid jordens fyra hörn.” — Upp. 19:11 t. o. m. 20:8, NW.

Att Satan kastas i avgrunden kommer att innebära slutet på Harmageddonstriden, änden på allt motstånd mot Kristi regering som Konung. Då börjar Kristi obehindrade regering tillsammans med hans medarvingar, vilken skall vara i tusen år. Lägg märke till de händelser, som omtalas i det citerade skriftstället, vilka utesluter varje möjlighet för att det skulle förflyta någon tid som skiljer Harmageddonstridens slut från millenniets början. Satan bindes i dödstillståndet för tusen år, varpå han släppes lös för en liten tid. Kristus och hans församling regerar i tusen år, varefter djävulen släppes lös till att vilseföra under någon tid före sin fullständiga och slutliga förintelse i Gehenna. Om det vore en tidrymd om några år som åtskilde Harmageddonstridens slut, vilken utmärkes av att Satan kastas i avgrunden, och tusenårsregeringens början, då skulle Satan behöva

Oväntat bruk av Mariabild i Chile

● Då jag hörde att det skulle bli en stor sammankomst av människor från olika platser i en av de förnämsta hövdingarnas kraal [infödingsby] och att han också skulle vara närvarande, gjorde jag upp med några bröder om att avlägga vittnesbördet för de människor som skulle vara församlade där. Medan jag var ute i arbetet med att frambära budskapet, ordnade en tjänsteman, som jag kände, med att jag skulle vara bland de talare som skulle tala till de församlade följande söndag. På söndagen samlades vi utanför kraalens inhägnad. Där var en åhörarskara på mer än 600 personer. Vi blev överraskade av att se representanter för olika trosbekännelser och samfund närvarande. De första som framförde några tal var Abafundisi [en lokal religiös sekt]. De behandlade Jesu uppståndelse, eftersom det för dem var påskdag. Därpå blev jag uppropad. Jag reste mig och höll mitt föredrag, ”Fred på jorden. När?” Först av allt lade jag märke till, att de var förvånade över att jag hade valt detta ämne i stället för ett som hade att göra med påsken. Sedan lyssnade de alla uppmärksamt, och några av dem nickade instämmande. När jag tittade på hövdingen, märkte jag att han log — det var uppenbart att han är en man som tycker om bibliska fakta. Det såg ut som om tiden inte skulle tillåta mig att avsluta mitt tal. Medan jag ännu talade, gav hövdingen till känna, att jag skulle få mera tid till mitt förfogande. Sedan jag hade slutat, talade två andra. Efter detta reste sig hövdingen och gjorde en sammanfattning av det som blivit sagt. Först tackade han mig för att jag hade kommit och för att jag hade talat om sanningen för hans folk. Han sade därpå till åhörarna, att jag var den ende som kunde övertyga dem som likt honom själv älskar bibelns sanning. Därpå förringade han värdet av vad Abafundisi hade sagt, genom att konstatera att bibeln visade att de vilseleder folket. Han inbjöd oss också att komma och tala vid ett stort möte som skulle hållas i hans kungliga kraal.