Tusenårsriket — vad är det?
Hur har det betraktats? Kan vi förvänta att det kommer i framtiden?
”En tidsperiod under vilken människans längtan efter frid och fred, frihet från ondska och det rättfärdiga styret på jorden till sist skall bli förverkligad genom Guds kraft.”
DET är så Encyclopædia Britannica beskriver bibelns lära om den ”1.000-årsperiod som är känd som millenniet”, tusenårsriket.
Håller du inte med om att vi skulle önska att en sådan beskrivning blev verklighet? Helt visst skulle vi vilja uppleva fred och frid, frihet från ondska och se rättfärdighet på jorden. Men är denna framtidsutsikt en del av din tro när det gäller millenniet eller tusenårsriket?
För många människor är den inte det, för de känner till litet eller ingenting om tusenårsriket. Detta gäller även millioner människor som går i kyrkan, för många religioner nämner praktiskt taget inte detta ämne. Det är nästan som om det skulle vara någonting som Gud har låtit ingå i bibeln, men som inte längre har något intresse eller är av någon betydelse.
Men ändå förbinder Guds ord, som vi har sett, tusenårsriket med en beskrivning av hur Gud utplånar sorg, tårar och död. Därför har vi goda skäl till att vi vill undersöka vad Jehova Gud säger om och menar med tusenårsriket. Vår och vår familjs framtid kan mycket väl vara beroende av detta.
Du kan slå upp Uppenbarelseboken, kapitel 20, i din bibel, och där kommer du att finna det mesta av vad bibeln säger om Kristi tusenårsregering. Aposteln Johannes delar med sig åt oss av vad han hade privilegiet att se:
”Jag såg en ängel komma ner från himmelen med avgrundens nyckel och en stor kedja i sin hand. Och han grep draken, den ursprunglige ormen, som är djävulen och Satan, och band honom för tusen år. Och han slungade honom i avgrunden och stängde igen den och förseglade den över honom, för att han inte mer skulle vilseleda nationerna förrän de tusen åren var till ända. ...
Och jag såg troner, och det var några som satte sig på dem. ... Ja, jag såg deras själar, som hade avrättats med yxa för att de hade vittnat om Jesus. ... Och de fick liv och härskade som kungar tillsammans med den Smorde i tusen år. ...
Så snart som nu de tusen åren är till ända, skall Satan släppas lös ur sitt fängelse, och han skall gå ut för att vilseleda de nationer som är vid jordens fyra hörn. ... Men eld kom ner från himmelen och förtärde dem. Och djävulen, som vilseledde dem, slungades i eld- och svavelsjön. ...
Och jag såg de döda, de stora och de små, stå inför tronen, och skriftrullar öppnades. ... Och vemhelst som inte fanns skriven i livets bok slungades i eldsjön [den andra döden].” — Upp. 20:1—15.
Med andra ord är tusenårsriket, enligt bibeln, en period, då Satan inte kommer att vara fri så att han kan vilseleda människor, då de döda kommer att bli uppväckta och dömda och då mänskligheten kommer att bli styrd med rättfärdighet genom Jesus Kristus och hans medarvingar.
Men man kan med rätta undra varför man hör så lite om detta i kyrkorna eller i religiösa kretsar. Faktum är att om man undersöker saken, finner man att somliga religioner menar att millenniet inte är en period om tusen bokstavliga år under vilka Kristus kommer att regera. En annan vanlig uppfattning är att millenniet inte är någonting annat än en symbol av Kristi regering och att den började för nästan 2.000 år sedan och att den fortfarande pågår. Men exakt vad tror du? Vi kan få stor hjälp, när vi undersöker denna viktiga fråga, genom att begrunda vad aposteln Johannes och hans medapostlar trodde, men även genom att begrunda vad som utvecklade sig efter det att Jesu trogna apostlar dött vid slutet av det första århundradet.
SANNINGARNA OM RIKET FÖRVRÄNGS
När vi läser bibeln i dag, är det lätt att inse att Guds himmelska rike var en av de grundläggande lärorna som Jesus undervisade sina lärjungar om. I själva verket började han med budskapet: ”Ändra ert sinne, för himmelriket har kommit nära.” (Matt. 4:17; Joh. 18:36) Han talade om för sina apostlar att han måste dö, men att han skulle bli uppväckt och att han skulle bereda dem en plats i himmelen. (Matt. 16:21; Luk. 22:28—30; Joh. 14:2, 3) Till att börja med förstod inte apostlarna honom, för de hade föreställt sig att Riket skulle upprättas på jorden. (Joh. 20:9; Apg. 1:6, 7) Men sedan de hade mottagit den heliga anden, förstod de att Riket skulle vara i himmelen. Därför skrev aposteln Paulus: ”Vad oss angår, finns vårt medborgarskap i himlarna.” För att de skulle kunna få himmelskt liv måste de dö och bli uppväckta som andliga skapelser, därför att ”kött och blod inte kan ärva Guds rike”. — Fil. 3:20; 1 Kor. 15:50.
Dessa klara bibliska sanningar fördunklades emellertid efter Jesu apostlars död. Hur gick det till? Paulus sade: ”Sedan jag gått bort ... skall män uppstå och tala förvända ting för att dra bort lärjungarna efter sig.” (Apg. 20:29, 30) Under det första århundradet utgjorde apostlarna ett återhållande band som bidrog till att hålla den kristna läran ren. Men efter det att de allesammans hade dött kom ett avfall. (2 Tess. 2:3—8; 1 Tim. 4:1—4) Detta inverkade på ett avgörande sätt på vad som lärdes ut angående tusenårsriket. Vi är inte i mörker när det gäller detta, för skrifter från 100- och 200-talet hjälper oss att få reda på vad som hände.
SEKTERISKA UPPFATTNINGAR OM TUSENÅRSRIKET
Under århundradet efter aposteln Johannes’ död utvecklades den uppfattningen att Kristus skulle regera på jorden under tusenårsriket, kanske från det återuppbyggda Jerusalem. Historikern J. Mosheim tror att denna åskådning kan ha uppkommit genom att man sammanblandat det kristna hoppet om ”vår Frälsares himmelska rike” med det gängse judiska hoppet om ”ett jordiskt rike under Messias”. Den montanistiska sekten, som hade sitt ursprung i Mindre Asien, lärde ut att Jesus skulle regera därifrån — från Frygien. Den och andra sekter lärde ut att många fantastiska ting skulle komma att inträffa, när Kristus och hans medarvingar skulle regera på jorden under tusenårsriket. Det antogs till exempel att dessa regenter skulle få åtnjuta alla slags sensuella njutningar, däribland dem mellan könen. Och de skulle ha materiella kroppar som skulle vara mera förträffliga och andelika än dem vi har. Man kom att föreställa sig att sådana extrema uppfattningar var typiska för dem som trodde på ett tusenårsrike. Det fick till följd att hela läran om tusenårsriket förlorade sin aktning och respekt, framhåller dr A. Neander.
En annan uppfattning som utvecklades gjorde förvirringen ännu större. Enligt den var de ”tusen åren” bara symboliska. Förmodligen var den katolske teologen Augustinus den mest inflytelserike när det gällde att undervisa i denna lära. Encyclopædia Britannica omtalar för oss:
”Efter sin omvändelse till kristendomen förespråkade Augustinus, en före detta bon vivant, konsekvent en världsförnekande och asketisk livsstil. I själva verket var hans desillusionerade syn på världsliga värden mera genomgripande än deras som trodde på det bokstavliga millenniet [kiliasterna], för han förkastade vilken som helst förväntan på en ny, renad världsordning, som de troende kunde tänkas hoppas på, såsom någonting världsligt.”
Uppslagsverket New Catholic Encyclopedia omtalar att Augustinus ”förde fram teorin att millenniet i själva verket hade börjat i och med Kristi födelse”. Man kan förmodligen förbinda det förhållandet att du kanske inte har hört så mycket om millenniet med denna utveckling, för katolska kyrkan menar nu att ”Jesu 1.000-åriga regering [är] en symbol av kyrkans hela livstid ... Att Satan hålls kedjad under samma period betyder att Satans inflytande märkbart har nedbringats.”
Dessa motstridiga sekteriska uppfattningar har bidragit till att intresset för tusenårsriket har dämpats. Men eftersom vår framtid kan stå på spel, vill vi undersöka dessa två uppfattningar om tusenårsriket och grunda denna undersökning på vad Guds ord, bibeln, säger och sedan avgöra vad vi själva skall tro.
VAR OCH NÄR?
Många kyrkosamfund lär att Kristus skall komma tillbaka i köttet, alldeles som man trodde under 100-talet, då man hade den uppfattningen att Jesus och hans medförbundna kungar och präster skulle regera i köttet på jorden under tusenårsriket. Men Jesus själv sade: ”Ännu en liten stund och världen skall inte längre se mig, men ni [för vars skull han gick sin väg för att bereda en plats i himmelen] skall se mig, därför att jag lever och ni skall leva.” (Joh. 14:2, 3, 18, 19) Jesus visade alltså att han skulle regera i himmelen. Är det så man skall förstå Uppenbarelseboken, kapitel 20? Ja, för bibeln motsäger inte sig själv.
Hastings’ Encyclopædia of Religion and Ethics argumenterar mot en bokstavlig tusenårsregering på jorden och förklarar:
”I denna redogörelse [Uppenbarelseboken 20] är det nya grunddraget den 1.000-åriga regeringen som består av Kristus och martyrerna. ... Det sägs inte att denna regering skall vara på jorden, och det sägs inte heller att den första uppståndelsen skall vara av köttslig art. ... Om martyrerna som återförts till liv är de heliga som bor i Jerusalem och som blir angripna av Gog och Magog, är det märkligt att Kristus (med vilken de regerar) inte går till angrepp mot dessa fiender. Deras tillintetgörelse kommer från himmelen.” — Band V, sid. 387.
Det stämmer med vad vi redan har sett från bibeln — att Jesus och hans medarvingar regerar i det himmelska riket, eller hur? Bibeln säger inte att sådana ”som har andel i den himmelska kallelsen” någonsin skall få mänskliga kroppar, inte ens under de 1.000 åren. (Hebr. 3:1) I stället visar den klart och tydligt att de med anden smorda kristna kommer att bli uppväckta med ”en andlig kropp”, precis som Jesus Kristus blev, för att de skall kunna komma in i själva himmelen. — 1 Kor. 15:42—49; Hebr. 9:24.
Eftersom de som ärver Riket kommer till himmelen, är alla de sekteriska fantasierna om Jesus och de ”heliga” som regerar i köttet från det jordiska Jerusalem eller Frygien och som hänger sig åt sensuella köttsliga njutningar helt enkelt grundlösa.
Sådana föreställningar tycks vara en vantolkning av två läror som bibeln framställer: 1) Riket är en himmelsk regering som består av Jesus, apostlarna och andra människor som uppväckts till himmelen i den ”första uppståndelsen”. (Upp. 20:6) 2) Under den himmelska regeringen skall jorden, som renats från de onda, återställas till fridfulla, paradisiska förhållanden, som Guds mänskliga tjänare skall få leva under. — Luk. 23:43; Upp. 19:11—20:3; 22:1, 2, 17.
Som du kan se har det andra av dessa händelseförlopp ännu inte inträffat. Detta ger en antydan om att tusenårsriket ännu tillhör framtiden, eller hur?
Som vi har sett säger somliga att millenniet inte är en period om 1.000 bokstavliga år, utan att det bara är en lång, obestämd tidrymd som kan ha börjat för flera hundra år sedan. Kan detta vara riktigt? Det är sant att vissa tal eller tidsperioder i Uppenbarelseboken är symboliska, för bokens budskap framställdes i många ”tecken”. (Upp. 1:1, 4; 2:10) Men finns det några skäl till att tro att de ”tusen åren” inte är symboliska?
I Uppenbarelseboken, kapitel sju, sätter aposteln det bestämda antalet som skall regera med Kristus (144.000) i kontrast till det obestämda och större antalet som skall få överleva den ”stora vedermödan”. På vilket sätt gör Johannes det? Han benämner den senare gruppen som en ”stor skara, som ingen var i stånd att räkna”. (Upp. 7:4, 9) Längre fram hänvisar han återigen till det bestämda antalet, ”de ett hundra fyrtiofyra tusen”. (Upp. 14:3) På liknande sätt säger Johannes i Uppenbarelseboken 20:8 att det obestämda stora antalet människor som gör uppror vid slutet av tusenårsriket ”är som sanden i havet”. Inte heller använder aposteln Johannes, i Uppenbarelseboken, kapitel 20, pluralformen av ”tusen”, vilken på andra ställen ibland används för att visa på ett stort eller kanske ett obestämt antal. (Upp. 5:11; Dan. 7:10; 1 Sam. 18:7; Ps. 68:18; 119:72) Det tycks därför inte finnas något gott skäl till att dra den slutsatsen att uttrycket ”tusen år” i kapitel 20 hänsyftar på en lång men obestämd tidsperiod. I stället använder Johannes uttrycket på ett sätt som visar att det gäller en period av en bestämd längd — ”de tusen åren”. — Upp. 20:6.
Men kan vi ändå vara säkra på längden av den fastställda perioden? Om man ser Uppenbarelseboken som en bok som handlar om judarna kring slutet av det första århundradet, bestod millenniet av de 50 åren från kejsar Domitianus’ död (år 96 v.t.) till det judiska kriget under Hadrianus’ regering, påstår J. J. Wettstein. En annan uppfattning var att en dag stod för ett år. Enligt denna uppfattning, med 360 dagar under ett månår, skulle millenniet vara 360.000 år långt (360 x 1.000). Angående sådana tolkningar skrev professor A. T. Robertson: ”Alla slags teorier förs fram, men ingen av dem är helt övertygande.”
Det som ligger närmast till hands är att ta Johannes direkt på orden — 1.000 år. Många har sett denna tidrymd som en lämplig regeringsperiod för Jesus Kristus, som bibeln kallar ”herre över sabbaten”. (Matt. 12:8) Den skulle vara som en sabbat, en vilodag, efter en tidsperiod av omkring 6.000 år under vilken mänsklig ofullkomlighet har behärskat jorden. — 2 Petr. 3:8.
Johannes själv visar att tusenårsriket följer på det framgångsrika kriget som Kristus för mot alla sina jordiska fiender. (Upp. 19:11—21) Eftersom detta ännu inte har inträffat, kan vi vara säkra på att tusenårsriket hör framtiden till. Uppfyllelsen av bibelns profetior i vår tid visar med all tydlighet att Kristus snart kommer att strida mot och tillintetgöra Guds jordiska fiender, i enlighet med vad Jesus själv sade i sin profetia. — Matt. 24:3—22.
Alla de bibliska och historiska bevisen tyder på att vi lever i de yttersta dagarna av denna onda tingens ordning, och detta ger oss en säker grundval för att förvänta att tusenårsriket av fred skall börja i en nära framtid. (2 Tim. 3:1—5) Hur kommer det att se ut på jorden då?