Frågor från läsekretsen
● Min man äger en bok, The Chaos of Cults, av Jan Karel Van Baalen, och på sidorna 218 och 219 i denna bok heter det om pastor Russell: Han var så förmäten, att han i förordet till Studier i Skriften ogenerat sade att det vore bättre att underlåta att läsa bibeln och i stället läsa hans kommentarer än att underlåta att läsa dessa och i stället läsa bibeln. Nu frågar jag: Har pastor Russell någonsin påstått något sådant eller skrivit något liknande i någon av böckerna Studier i Skriften? — E. N., USA.
Eftersom bibelforskarna på pastor Russelis tid med full rätt var kända för att ”kunna” sin bibel — liksom Jehovas vittnen är det i vår tid —, måste det vara något på tok med det som Van Baalen säger i sin bok. Och det är det också.
Låt oss först påminna om att de två lärjungarna som var på väg till Emmaus hade läst bibeln, men likväl förstod de inte varför Gud hade låtit Jesus bli dödad. De skriftlärda och fariséerna läste ständigt Guds ord, men likväl insåg de inte att Jesus var deras Messias. Den etiopiske hovmannen som Filippus träffade på satt och läste ur Jesajas profetia, men han förstod inte det som han läste. Vi ser alltså att det inte räcker med att enbart läsa bibeln; vi behöver hjälp till att förstå den. Av den orsaken gav Gud apostlar, profeter, missionärer, herdar och lärare. — Luk. 24: 25—27, 32; Joh. 5: 39; Apg. 8: 30, 31; Ef. 4:11—15.
Vad nu det påstående gäller, som Van Baalen gör i sin bok, så har inte något sådant eller ens något liknande publicerats i någon av de sex delarna av Studier i Skriften, vilka i första hand skrevs för allmänheten. Men omkring sex år efter det att pastor Russell skrivit den sjätte delen, publicerade han i Vakttornet (moderupplagan), som då närmast var ett ”medlemsblad” för bibelforskarna, i numret för 15 september 1910, någonting i detta ämne under rubriken ”Är det bibelstudium att läsa Studier i Skriften?” Förmodligen är det den framställningen som Van Baalen förvrängt. Det som sägs i denna artikel kan emellertid klart och tydligt förstås i ljuset av de förut anförda exemplen från Skriften. Vi citerar här ur artikeln i fråga:
”Alla känner vi folk som har använt dagar, veckor och år till att studera bibeln och som har lärt ytterst litet eller ingenting alls. ... Det är i hög grad likt att jaga eller fiska. En del människor reser bort för att jaga varje år, och även om de jagar en hel del, så är detta ingen säkerhet för att de skall få stort byte. Somliga går ofta på fiske men får just ingen fisk. Att studera bibeln har många likheter med detta. Det som betyder något är inte den tid vi förbrukar, när vi begrundar ett visst avsnitt, utan de upplysningar, den kunskap, som vi vinner i bibeln.
De sex delarna av Studier i Skriften är inte avsedda att ersätta bibeln. Man kan gå till väga på många olika sätt då man studerar bibeln, och dessa hjälpmedel vid bibelstudiet är skrivna så att de återger de betydelsefulla avsnitt i bibeln som dryftas, såväl som kommentarer eller förklaringar till dessa framställningar i bibeln. Samma princip har sålunda följts som den vår Herre och apostlarna följde, då de citerade Gamla testamentet och därpå förklarade dessa avsnitt ur Gamla testamentet.”
Artikeln rubbar inte alls förtroendet för bibeln såsom grundvalen för tron, utan säger i stället vidare: ”Då vi läser dem [Studier i Skriften] första gången, och kanske också andra gången, och innan vi godtar vad det vara må såsom vår personliga tro och övertygelse, bör vi säga till oss själva: ’Jag vill inte tro detta därför att de här böckerna säger så; jag vill veta vad bibeln säger.’ På så sätt studerar vi Skriften i ljuset från dessa Studier i Skriften; vi prövar varje detalj och godtar eller förkastar framställningen, vilketdera det nu blir. Vi bör inte låta oss nöja med mindre än en grundlig undersökning av bibeln från denna ståndpunkt.”
Och under underrubriken ”Studier i Skriften ersätter inte bibeln” heter det bland annat så här: ”Detta innebär alltså inte att vi låter Studier i Skriften ersätta bibeln, ty i stället för att vara en ersättare för bibeln hänvisar Studier i Skriften oupphörligen till bibeln; och om någon skulle vara villrådig beträffande en hänvisning eller hans minne skulle svika honom på någon punkt, då bör han friska upp sitt minne, ja, han bör vara angelägen om att varje uppfattning han har stämmer överens med bibeln — att den alltså inte bara stämmer överens med Studier i Skriften,” utan stämmer med bibeln.”
Just det avsnitt som förvrängts av Van Baalen lyder så här:
”Dessutom har vi inte bara gjort den erfarenheten, att människor inte kan fatta Guds plan genom att studera enbart bibeln, utan vi har också funnit, att om någon lägger Studier i Skriften åt sidan, också efter det att han läst dessa böcker, efter det att han blivit förtrogen med dem, efter det att han läst dem i tio år, ja, om han så lägger dem åt sidan och ignorerar dem och läser enbart bibeln, då kommer han — det är vår erfarenhet —, fastän han har förstått bibeln under tio år, att inom två år hamna i mörker. Om han å andra sidan hade läst enbart Studier i Skriften med de hänvisningar och citat som dessa böcker innehåller, och inte läst en enda sida i själva bibeln, då skulle han befinna sig i ljuset vid slutet av de två åren, ty han skulle äga Skriftens ljus.”
Det står alltså klart, att om enbart bibelläsning inte har skänkt en riktig uppfattning av det lästa, såsom de tidigare omnämnda exemplen från Skriften, liksom också nutida erfarenhet, tydligt visar, så kan man, genom att enbart ägna sig åt sträckläsning av bibeln och underlåta att begagna hjälpmedlen till att förstå den, förlora sin insikt i det man har läst. Sanningen häri framgår särskilt klart av det profetiska löftet att ”de rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet, till dess dagen når sin höjd”. (Ords. 4:18) Och det är den smorda kristna skara, vilken tjänar såsom den i Matteus 24:45—47 (NW) omtalade ”trogne och omdömesgille slaven”, som förmedlar detta ständigt tilltagande ljus till alla uppriktiga, ivriga bibelforskare.
Av det som här framhållits ser vi alltså att Van Baalen medvetet gjort sig skyldig till att bära falskt vittnesbörd mot sin nästa, då han påstår att pastor Russell var så förmäten, att han i förordet till Studier i Skriften ogenerat sade att det vore bättre att underlåta att läsa bibeln och i stället läsa hans kommentarer än att underlåta att läsa dessa och i stället läsa bibeln.
● Boken You May Survive Armageddon into God’s New World talar på sidan 359 om dem på jorden, som kommer att göra uppror vid slutet av Kristi tusenårsregering och om vilka Uppenbarelseboken 20:8 säger: ”De äro till antalet såsom sanden i havet”, och gör så detta påstående: ”Deras antal är lika obestämt som ’sanden i havet’, även om de kanske inte är fler än 144.000.” Varför nämns talet 144.000 i det här sammanhanget? — E. C., Australien.
Att säga att de som gör uppror vid den nämnda tiden kommer att vara lika många som sanden på havsstranden skulle innebära att de kommer att uppgå till flera milliarder. Men det är inte det som avses. De är såsom sanden på havsstranden däri att de inte kan räknas av människan, liksom sandkornen på stranden inte kan räknas av människan. Antalet är obestämt. För att belysa att det inte är fråga om ett antal som bokstavligen svarar mot sandkornen på havsstranden, hänvisas det i boken till talet 144.000. Gud sade till Abraham: ”Därför skall jag rikligen välsigna dig och göra din säd talrik såsom stjärnorna på himmelen och såsom sanden på havets strand.” Denna löftets säd har visat sig vara Kristus och de som blir hans medarvingar till det himmelska riket: ”Hören I nu Kristus till, så ären I därmed ock Abrahams säd, arvingar enligt löftet.” Kristi medarvingar till himmelriket är, enligt Skriften, 144.000 till antalet: ”Och jag fick se Lammet stå på Sions berg och jämte det ett hundra fyrtiofyra tusen, som hade dess namn ... ett hundra fyrtiofyra tusen, som voro friköpta ifrån jorden.” Här har vi alltså ett exempel från bibeln, där ett visst antal som sägs vara ”såsom sanden på havets strand” inte utgör många millioner eller milliarder, utan bara 144.000. — 1 Mos. 22:17; Gal. 3:16, 29; Upp. 14:1, 3.
Antalet är inte bokstavligen detsamma som antalet sandkorn på havsstranden, men det är detsamma däri att det i båda fallen avses ett obestämt, av människan oräknat antal. Antalet av dem som kommer att göra uppror vid slutet av tusenårsregeringen är såsom sanden på havsstranden i fråga om obestämbarhet. Det betyder inte att millioner kommer att ställa sig på Satans sida vid den tiden. Kanske kommer det bara att röra sig om tusenden, och till bevis för den tanken har hänvisning gjorts till det förhållandet, att i ett annat fall används i bibeln uttrycket ”de äro till antalet såsom sanden i havet”, då det endast gällde tusenden, 144.000 i det fallet. Vad beträffar utsagan i Uppenbarelseboken 20: 8 om dem som kommer att göra uppror vid slutet av de tusen åren, så kommer de att vara såsom sanden i havet, och likväl kan det mycket väl bara röra sig om tusenden.