17, 18. a) Motsäger Johannes 5:29 det som sägs i Uppenbarelseboken 20:12? Förklara. b) I vilken bemärkelse skall några ”komma ut ... till en domens uppståndelse”?

17 Jesus pekade på vad som skulle hända under hans tusenårsregering, vilken också utgör en 1.000 år lång domens dag. Han sade: ”Fadern dömer nämligen ingen alls, utan han har anförtrott all rättskipning åt Sonen. ... Förundra er inte över detta, därför att den stund kommer, i vilken alla som är i minnesgravarna skall höra hans röst och komma ut, de som har gjort goda ting till en livets uppståndelse, de som har bedrivit usla ting till en domens uppståndelse.” — Johannes 5:22—29.

¹⁸ Motsäger detta Uppenbarelseboken 20:12, där vi läser att de döda skall bli ”dömda efter vad som stod skrivet i skriftrullarna”, de skriftrullar som inte skulle ”öppnas” förrän under tusenårsriket? Inte alls. Jesu ord i Johannes, kapitel 5, måste förstås i ljuset av den uppenbarelse han senare gav Johannes. (Uppenbarelseboken 1:1) Både ”de som har gjort goda ting” och ”de som har bedrivit usla ting” kommer att vara bland ”de döda”, som skall bli ”dömda individuellt enligt sina gärningar” som de gjort efter sin uppståndelse. (Uppenbarelseboken 20:13) När Jesus satte ”livets uppståndelse” i kontrast till ”domens uppståndelse [grekiska: anaʹstasis kriʹseos]”, åsyftade han slutresultatet av dessa olika slags uppståndelser. Thayer’s Greek-English Lexicon definierar anaʹstasis kriʹseos som en uppståndelse ”följd av fördömelse”. En individ uppstår inte för att automatiskt bli fördömd, utan han kommer efter sin uppståndelse att få en fällande dom endast om han vägrar att följa ”vad som stod skrivet i skriftrullarna”, något som leder till att han inte får sitt namn ”skrivet i livets bok”. Han kommer då att drabbas av ”den andra döden” och har därmed förlorat sitt hopp om att i framtiden få en uppståndelse. — Uppenbarelseboken 20:14, 15; 21:8.

19 plus fotnoten. a) Hur återger en fransk översättning Johannes 5:29, och först när kommer det klart och tydligt att visa sig om en uppståndelse blir en ”livets uppståndelse” eller en ”domens uppståndelse”? b) Kommer de ”rättfärdige” och de ”orättfärdiga” som omnämns i Apostlagärningarna 24:15 att uppstå till en ”livets uppståndelse” respektive en ”domens uppståndelse”? Förklara.

¹⁹ Det är intressant att lägga märke till att den franska översättningen Traduction Œcuménique de la Bible (som utgetts av en grupp katolska och protestantiska lärda) återger Johannes 5:29 på följande sätt: ”De som har gjort goda ting kommer ut och får den uppståndelse som leder till liv; de som har bedrivit onda ting får den uppståndelse som leder till dom.” Först när slutresultatet av en människas uppståndelse framstår klart kommer man att veta om hennes uppståndelse var en ”livets uppståndelse” eller en ”domens uppståndelse”.a

20. a) Vilka kommer att behöva dricka ”livets vatten”, och varför det? b) Vilken fråga kommer vi att gå igenom i följande artikel?

²⁰ Både de döda som får uppstå och den ”stora skaran” som får överleva den ”stora vedermödan”, som kommer inom kort, kommer att behöva dricka ”livets vatten”, det vill säga tacksamt ta emot Kristi lösenoffer och alla de andra föranstaltningar Jehova gör för att befria människor från synd och död. (Uppenbarelseboken 7:9, 10, 14, 17; 22:1, 2) Dessa föranstaltningar kommer att förvaltas av Kristus och hans 144.000 medförbundna präster och domare under tusenårsriket. Men kommer alla döda tillbaka för att bli dömda, också de som drabbas av den nu annalkande ”stora vedermödan”? Följande artikel kommer att ta upp den frågan.

Att överleva eller att tillintetgöras i den ”stora vedermödan”

”Dessa skall gå bort till evigt avskärande, men de rättfärdiga till evigt liv.” — Matteus 25:46.

1, 2. Vilken uppfattning har några gett uttryck åt, och varför är detta farligt och någonting som man bör akta sig för?

TANKEN att vissa människor skall bli tillintetgjorda för evigt är motbjudande för somliga. Så är det för universalisterna, som tror att alla till sist skall bli frälsta. Redan på 200-talet v.t. lekte den religiöse skribenten Origenes med tanken att alla människor till sist skall vinna frälsning. I våra dagar finns det några till bekännelsen kristna som inte går så långt, men som ändå ger uttryck åt den åsikten att alla människor kanske skall få uppstå, även de som kommer att gå under i den ”stora vedermödan”. — Matteus 24:21, 22.

² De som för fram denna tanke går omedvetet farligt nära kristenhetens lära om en ”allmän uppståndelse”. De traditionella kyrkorna lär att ALLA avsomnade människors döda kroppar skall uppväckas och förenas med sina respektive själar i himmelen eller i ”helvetet”. Men bibeln lär inte om en sådan ”allmän uppståndelse” som man lär i kristenheten, och den lär inte heller att ALLA döda, de onda inräknade, skall få uppstå eller bli förda tillbaka till livet.

Inte alla döda kommer att få uppstå

3. Hur visade Jesus att inte alla skulle få uppstå?

³ Jesus visade att inte alla skulle få uppstå. Han svarade på en slugt uttänkt fråga som lagts fram för honom av sadducéerna, som inte trodde att någon skulle få uppstå. Han talade om dem som ”har räknats värdiga att vinna den andra tingens ordning och uppståndelsen från de döda”. (Lukas 20:35) Hans ord antyder att inte alla kommer att visa sig vara värdiga att få uppstå i Guds utlovade nya tingens ordning.

4. Varifrån kommer de döda fram, enligt Uppenbarelseboken, kapitel 20, men vilken symbolisk plats ger inte ifrån sig sina döda?

⁴ I Uppenbarelseboken, kapitel 20, där det talas om den uppståndelse som gäller de ”övriga av de döda”, de som inte får del av den ”första uppståndelsen”, säger bibeln att ”havet” och ”hades” gav igen de döda som var i dem. Det sägs inte att de döda kom fram ur ”eldsjön” eller ”den andra döden”, som på andra ställen kallas ”gehenna” (hebreiska: Geʹi Hinnomʹ). (Lukas 12:5) Alldeles som ordet ”havet” åsyftar den kollektiva graven för alla dem som drunknat och vars kroppar man aldrig funnit så att man kunnat begrava dem i jorden, så åsyftar det grekiska ordet haʹdes människosläktets gemensamma grav, inte varje enskild individs grav. Det motsvarar ordet ”scheol” i de hebreiska skrifterna. Jesus sade: ”Jag blev död, men se, jag lever till evig tid, och jag har nycklarna till döden och till hades.” (Uppenbarelseboken 1:18) Under sin tusenårsregering kommer han att använda dessa ”nycklar” för att från döden befria dem som har ”räknats värdiga att vinna den andra tingens ordning och uppståndelsen från de döda”.

5. Vad symboliseras genom ”gehenna”?

⁵ Å andra sidan sägs det inte på något ställe i bibeln att Kristus har nycklarna till gehenna. Han talade om gehenna och sade: ”Låt er inte skrämmas av dem som dödar kroppen men inte kan döda själen; känn hellre fruktan för honom som kan tillintetgöra både själ och kropp i gehenna.” (Matteus 10:28) Professor Oscar Cullmann kommenterar detta skriftställe i sin bok Immortalite de l’ame ou Resurrection des morts? (Själens odödlighet eller de dödas uppståndelse?) Han skriver: ”Ordet psykheʹ [själ] har här inte den innebörd som grekiskan lägger i ordet själ, utan det bör i stället översättas med ’liv’. ... W. G. Kümmel ... skriver också på goda grunder: Matt. 10:28 ’söker inte rikta uppmärksamheten på själens odödlighet, utan understryker det förhållandet att Gud allena kan tillintetgöra inte bara det jordiska livet utan också det himmelska’.” Ja, gehenna representerar en fullständig tillintetgörelse varifrån det är omöjligt att få någon uppståndelse. The New Bible Commentary (andra upplagan, sidan 786) definierar gehenna som ”en beskrivning av ’den andra döden’”. — Uppenbarelseboken 21:8.

6. Visa från bibeln att somliga går till gehenna redan före den 1.000-åriga domens dag och därför inte har något hopp om en uppståndelse.

⁶ Nu visar bibeln med bestämdhet att några går till det symboliska gehenna redan innan den 1.000-åriga domens dag börjar. Jesus talade om för de skriftlärda och fariséer som inte ville ändra sinne att de och deras proselyter från hedningarna var ”föremål för gehenna” eller, ordagrant, ”gehennas söner”. (Matteus 23:15, 33—35; se även Johannes 9:39—41; 15:22—24.) Om en proselyt till fariséerna kunde bli föremål för gehenna ”i dubbelt så hög grad” som fariséerna själva, i hur mycket högre grad måste då inte Judas Iskariot ha blivit det, han som gjorde en skändlig uppgörelse med dem för att förråda Guds Son! Jesus åsyftade detta, när han kallade Judas för ”tillintetgörelsens son”. (Johannes 17:12) På liknande sätt går avfällingar som inte ångrar sig och ändrar sinne till gehenna när de dör, inte till scheol eller hades. (Hebréerna 6:4—8; 2 Petrus 2:1) Detsamma gäller de överlämnade kristna som avsiktligt håller i med att synda eller ”drar sig undan”. (Hebréerna 10:26—31, 38, 39) Detta är några exempel som visar att somliga redan i ”denna tingens ordning” har begått den synd, för vilken det inte finns någon förlåtelse, inte ens i den tingens ordning ”som skall komma”. (Matteus 12:31, 32; jämför 1 Johannes 5:16.) De kommer därför inte att få någon uppståndelse.

Slutgiltigheten i Jehovas domar

7. Vad annat visar att Jehova uttalar en slutgiltig dom mot några redan nu under den nuvarande tingens ordning?

⁷ Det förhållandet att Jesus sade att ”hädelse mot anden” inte skulle förlåtas, vare sig ”i