”Ingen ... plåga skall vara mer”

INGEN smärta eller plåga mera! Vilka goda nyheter skulle inte det vara!” utbrister den ständigt sjuke. ”Men det kan aldrig bli så”, tänker du kanske. ”Människorna kommer aldrig att fullständigt betvinga lidandet.” Det är sant att om det skulle vara ofullkomliga, själviska människor som skulle göra slut på smärtor och plågor, då skulle detta slut aldrig komma, men nu är det inte så. Gud själv har lovat att det skall bli slut på plåga och lidande, och därför skall detta slut med visshet komma.

Den inspirerade aposteln Johannes fick i sin apokalyptiska syn höra en röst från Guds tron säga: ”Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skola vara hans folk; ja, Gud själv skall vara hos dem och skall avtorka alla tårar från deras ögon. Och döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga [smärta, NW] skall vara mer; ty det som förr var är nu förgånget.” Är det inte just detta som vi bör förvänta av en allsmäktig Gud som älskar de skapelser han har danat? Jovisst! — Upp. 21:3, 4.

Under i det närmaste sex tusen år har människorna nu varit i träldom under smärta och plåga, såväl fysisk som själslig och känslomässig. En sinnesrubbads lidande är obeskrivbart. Och så har vi de oerhört svåra fysiska smärtor som hör samman med vissa slag av kräfta, angina pectoris och sådan ansiktsvärk som kallas tic douloureux. Mycket lidande orsakas också av de känslomässiga påfrestningar som uppstår av fruktan, skuldmedvetande, oro och missräkning. Hur riktigt framhöll inte aposteln Paulus att ”ännu i denna stund hela skapelsen samfällt suckar och våndas”! — Rom. 8:22.

I vår tid kan man köpa många smärtstillande medel på apoteket. När dessa inte är till någon nytta, tar man sin tillflykt till läkarna, och det är en tröst att veta att dessa kan göra mer och mer, när det gäller att lindra smärtor och plågor. Men trots alla deras ansträngningar fortsätter människor överallt att vara i träldom under plågor av alla slag, och många blir mycket bittra till följd av denna träldom. Några förbannar till och med Gud därför att de får lida, såsom Jobs hustru föreslog att han skulle göra på grund av det som han fick genomlida. En sådan inställning är milt sagt dåraktig, såsom Job själv påpekade. — Job 2:9, 10.

Låt oss först och främst komma ihåg att plåga och smärta inte är enbart av ondo. Nej, visst inte! Att vi känner smärta är en vis anordning som Skaparen har gjort för att vi skall bli varse faran. Människor, vilkas kroppar är fullständigt okänsliga för smärta — och det finns verkligen sådana –, har det mycket illa ställt. Några av dem har gått omkring i flera dagar med brutet ben utan att ha haft en aning om benbrottet. Andra har bränt sig illa på spisar och kaminer eller skadat sig på andra sätt utan att veta om det, eftersom de inte känner någon smärta. Men även om Gud i sin vishet skapade oss så att vi är mottagliga för känselförnimmelser, där ibland för smärta, menade han inte att vi skulle vara i träldom under smärtan.

Denna träldom kan vi inte lasta Gud för, utan våra första föräldrar. När de på grund av sin själviska olydnad blev dömda att återvända till jorden, av vilken de hade blivit tagna, sade Gud till Eva: ”Jag skall storligen föröka ditt havandeskaps smärta; under födslovåndor skall du föda barn.” Och till Adam: ”Marken [är] förbannad för din skull. Med smärta skall du äta dess alster i alla dina livsdagar.” Det var inte så, att Gud godtyckligt bestämde att mannen och kvinnan skulle lida, utan han angav i stället att smärtan är ofullkomlighetens, syndens och dödens följeslagare; den är en del av dödsprocessen. — 1 Mos. 3:16—19, NW.

Hur förhåller det sig med de många som är trälar under smärtan på grund av sin egen dårskap? De kanske har ätit eller druckit för mycket under gångna år eller gått till andra ytterligheter, när det gäller förströelse eller arbete. Hur mycket lidande har inte blivit följden av ovarsamhet i hemmet, på fabriken och på landsvägen! Ja, många som klandrar Gud skulle, om de vore ärliga, helt visst tillstå att de borde klandra sig själva.

Vi bör inte förbise det förhållandet att vår mentala inställning till smärtan kan öka eller minska denna. Om vi tänker över varför vi känner plåga och smärta, hjälper detta oss att bära sådant eller till och med att glädjas över det, såsom apostlarna gjorde, därför att de hade aktats värdiga att lida för Kristi skull. Och genom att vi sysselsätter våra sinnen med något annat eller ser till att vi har fullt upp att göra, kan vi också glömma smärtan, åtminstone för stunden. — Apg. 5:40, 41.

Guds ord kan fördenskull hjälpa oss att uthärda smärtan, ty det talar inte endast om för oss varför Gud har tillåtit den utan försäkrar oss om att den snart skall få ett slut. Främst bland Guds skäl till att han har tillåtit smärtan är hans avsikt att bevisa att Satan var en lögnare, då han skröt med att han skulle kunna vända alla människor bort från Gud. Vi läser till exempel i Job 2:1—11 om att Gud tillät Satan att hemsöka Job för att pröva hans ostrafflighet. Var detta lönande? Ja, det var det sannerligen. Det förhärligade Jehova Gud genom att bevisa, att Satan, djävulen, var en lögnare, och medförde rika belöningar för Job. När Guds uppsåt i detta stycke har tjänats helt och fullt, skall människans träldom under smärta och plåga upphöra. — Job 42:12—17; Jak. 5:11.

Dessutom är träldom under smärtan ofullkomlighetens, syndens och dödens följeslagare, såsom vi redan har framhållit. Eftersom det är Guds uppsåt att på grundval av sin Sons offer och förmedelst sitt rike göra slut på dessa onda ting, skall också träldomen under smärtan upphöra. (Joh. 1:29) Vid Guds bestämda tid skall lydiga människor få röna gagnet av Kristi offers förtjänst, och detta under det rikes styrelse, som vi har bedit om. I detta rike skall Kristus regera till dess han har lagt alla sina fiender under sina fötter, däribland träldomen under smärtan och den siste fienden, döden. (1 Kor. 15:25, 26) Ja, då skall Gud ”avtorka alla tårar från deras ögon. Och döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer.” Då skall det profetiska ord, som nu äger andlig tillämpning, också få en bokstavlig uppfyllelse: ”Lova Jehova, min själ. Han ... läker alla dina sjukdomar.” ”Och ingen där bosatt skall säga: ’Jag är sjuk.’” — Upp. 21:4; Ps. 103:1, 3, Åk; Jes. 33:24, NW.

När skall allt detta börja inträffa? I vår tid. Uppfyllelsen av bibelns profetior visar att vi lever i ändens tid för denna gamla tingens ordning och på tröskeln till de nya himlar och den nya jord, i vilka rättfärdighet skall bo, en värld utan synd, utan död och utan smärta eller plåga. — 2 Petr. 3:13.

Må därför alla fatta mod och hoppfullt blicka mot framtiden. Känn dig inte upprorisk över din lott i livet, utan bed i stället Gud om kraft att tåligt och glatt uthärda svårigheterna, medan du ser framåt mot den välsignade dag då det inte kommer att finnas någon smärta eller plåga mer.