Något att se fram emot bortom nuet

”VAD får jag för nytta av det nu?” Så svarar människor ofta när de får höra talas om något nytt. Och det är utan tvivel naturligt att önska sig goda ting redan nu. Men samtidigt har vi inte råd att ignorera framtiden. En vägledning för livet skulle vara mycket bristfällig, om den inte framhöll ett hopp eller ett mål för framtiden. Oavsett vad någon har nu, utövar hans syn på framtiden kraftigt inflytande på hans nuvarande handlingssätt.

Bibeln ger oss ett sunt framtidshopp, ett mål att arbeta hänemot. Efter att i nära trettio år ha levat enligt kristna principer sade aposteln Paulus: ”Gudsfruktan gagnar till allt; den har med sig löfte om liv, både för denna tiden och för den tillkommande.” — 1 Tim. 4:8.

I föregående artikel har du läst om människor som redan nu får gagn av att de ändrat sitt levnadssätt. Lyckades de med detta endast genom att bestämma sig för att göra en förändring och sedan genomföra den? Nej. De såg att det de ägnade sig åt inte var bra eller inte gav dem det tillfredsställande liv de önskade sig. De ville ha en förändring av något slag. Men de visste inte vilka förändringar de måste göra eller hur de skulle göra dem. I vissa fall lade de märke till Jehovas vittnen och såg att vittnena var lyckliga och hade gjort sådana förändringar i sitt liv som var till gagn för dem. Men de kunde inte göra sådana förändringar på grundval av sin egen vilja och kraft. De måste studera bibeln och lära känna Guds uppsåt för människorna. De behövde hjälp från Gud och från kristna medmänniskor för att i sitt hjärta förstå varför de skulle göra förändringar och för att inse att de skulle få hjälp av Gud till att göra detta. De såg också att de själva och deras familjer fick verkligt gagn av detta. De behövde ett uppsåt i livet och fick lära sig att detta uppsåt måste vara i överensstämmelse med Guds uppsåt.

Ja, dessa uppriktiga människor fann att vad de behövde göra för att uppnå ett bättre liv nu var att lära sig leva som Skaparen danat människan att leva — i frid med sin familj och sina medmänniskor och att frukta Gud och tjäna honom, som är den ende som kan leda oss på den rätta vägen. Bibeln säger: ”Vad gott är har han kungjort för dig, o människa. Ty vad annat begär väl HERREN av dig, än att du gör, vad rätt är, och vinnlägger dig om kärlek och vandrar i ödmjukhet inför din Gud?” (Mik. 6:8) De insåg också att gudsfruktan har med sig löfte om liv ”för den tillkommande” tiden.

God hälsa är nödvändig för fullkomlig lycka

Vad behöver vi för att vara lyckliga i ett framtida liv? Förmodligen tänker du först på god hälsa. Om man inte har det, kan man inte njuta av livet. Hur skall detta åstadkommas i ”den tillkommande” tiden?

Bibeln försäkrar oss att god hälsa skall bli människornas lyckliga lott, när endast Guds rike härskar över jorden. Redan nu får man hjälp att undvika många spänningar och sjukdomar, som bryter ner hälsan, om man lyder Guds principer och bud. Bibelns goda råd är ”liv för envar som finner dem och en läkedom för hela hans kropp”. (Ords. 4:22) Bibelns läror är ”sunda ord”, inte bara i andligt avseende, utan också för kroppen, eftersom det andliga välbefinnandet är nödvändigt för kroppens hälsa. — 2 Tim. 1:13; 4:3.

Men människor behöver också verklig kroppslig läkedom, innan de kan nå fullkomlighet i fråga om hälsa och kraft. Ett rätt levnadssätt kan inte i sig självt ge kroppen sådan läkedom. Det behövs något mera. Hur skall denna läkedom åstadkommas?

Människan kan inte bota sig själv, eftersom vi allesammans har ärvt ofullkomlighet från våra föräldrar. (Ps. 51:7) Vi gör sådant som inte är rätt, särskilt när vi utsätts för påfrestningar. Detta beror på att alla är syndare, också de som inte vill handla orätt. Bibelns ord för synd betyder i själva verket ”att förfela sitt mål”. Människan kan inte lyfta sig själv i håret. Inte heller kan den ena människan rädda den andra, eftersom de allesammans befinner sig i samma ”träsk” av ofullkomlighet, vilket till slut leder till döden. Psalmisten skrev att oavsett vilken situation man befinner sig i — vare sig man är rik, vis eller stark — är det ändå så att ”sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom, ... så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven”. — Ps. 49:7—10.

Därför måste hjälpen komma från Gud. Sjukdom förbinds i bibeln med synd och läkedom med förlåtelse. Kung David insåg vilken situation människorna befann sig i, och han skrev till Israel: ”Lova HERREN, min själ, och förgät icke, vad gott han har gjort, han som förlåter dig alla dina missgärningar och helar alla dina brister.” (Ps. 103:2, 3; jämför Lukas 5:18—25.) Vi måste vänta på denna hjälp, om vi önskar få fullkomlig hälsa. När skall denna läkedom komma? Under Guds Sons, Jesu Kristi, tusenåriga regering. Alla vittnesbörd utvisar att denna regering mycket snart kommer att ta sin början. — Matt. 24:32—34.

Detta är något att se fram emot — ett verkligt mål i livet — en verklig sporre att lära känna Guds vilja för oss och rätta oss efter den. Men, kanske du undrar, vilken garanti har vi för att Gud kommer att göra allt detta för oss? Lägg nu märke till hur grundligt bibeln förklarar, som en fast grund för vår tro, vilka omsorgsfulla föranstaltningar Gud har gjort för att bota och återställa människosläktet.

Vilka föranstaltningar Gud gjort för människosläktets läkedom

Jehova Gud älskar det som han har skapat, precis som en far älskar sina söner. Jesus sade, då han var på jorden: ”Så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.” (Joh. 3:16) Denne Son levde från början tillsammans med sin Fader i himmelen, långt innan jorden skapades. (Joh. 1:1; Upp. 3:14) Medan han befann sig på jorden talade han om sin föremänskliga tillvaro, då han framlade följande begäran till Gud i bön: ”Fader, förhärliga du mig hos dig själv med den härlighet, som jag hade hos dig, förrän världen var till.” — Joh. 17:5.

Tänk bara vad det kostade Gud att sända sin Son till jorden och överföra hans liv till en judisk flickas moderssköte, så att han kom att födas som en människa och måste leva mitt ibland ett ofullkomligt, syndigt folk! Och tänk vilken lydnad Guds Son visade och vilken kärlek han hyste till Gud, när han kunde avstå från sina himmelska rikedomar för att på jorden bli behandlad sämre än en slav och slutligen dö en vanhedrande död. (1 Petr. 2:21—25) Aposteln Paulus skrev följande om vad Jesus gjorde: ”Fastän han var till i Guds gestalt, [tänkte han] inte alls ... på att sätta sig i besittning av något, nämligen att han skulle bli jämlik Gud. Nej, utan han utblottade sig själv och antog en slavs gestalt och blev lik människor. Vad mera var, när han befann sig i människoskepnad, ödmjukade han sig och blev lydig ända till döden, ja, döden på en tortyrpåle.” — Fil. 2:6—8, NW.

Varför måste han dö för att mänskligheten skulle kunna bli befriad från döden? Jo, eftersom han inte var fader till människosläktet, var han inte den mänskliga familjens överhuvud. Han var inte heller ägare till mänskligheten. Människosläktet tillhörde Jehova Gud. För att Gud skulle bevara sitt eget rättfärdiga, suveräna herravälde över universum kunde han inte överse med synd eller se genom fingrarna med den. Han kunde inte göra som många regeringar och domare gör i våra dagar och låta brottslingar ”komma undan” med sina brott, varigenom nationens moraliska tåga skulle försvagas. Någonting måste offras. En lösen måste betalas såsom en köpesumma. Detta pris måste utgöras av ett fullkomligt människoliv, precis som människornas förfader, Adam, hade ägt liv men förverkat det genom att synda. Hans avkomlingar såldes, utan att ge sitt samtycke, till slaveri under synd och död. (Rom. 7:14; 8:20) När Jesus Kristus blivit människa, ägde han denna nödvändiga köpesumma, som han också betalade. Jesus måste därför bli en andre eller ”siste Adam”, så att han rättmätigt och lagligt kunde bli en livgivare åt dem. (1 Kor. 15:45) På så sätt uppfylldes rättvisans krav. Gud vidmakthöll fullkomlig rättvisa och rättfärdighet i sin styrelse, medan han samtidigt visade den hjälplösa mänskligheten barmhärtighet och gav den en möjlighet. — Rom. 3:23—26.

Jesus Kristus är nu den som har köpt mänskligheten. Var och en av människosläktet tillhör honom och kommer att behandlas i enlighet med Guds vilja. För Kristus, som köpt alla människor med sitt eget livsblod, är allesammans dyrbara. Även om någon kan känna sig obetydlig, är hans liv mycket betydelsefullt i Kristi ögon. Han kommer inte att tillåta att en enda människa, som gjort sig förtjänt av att leva, går miste om detta. Vi kan därför vara förvissade om att få röna den mest omtänksamma, faderliga behandling man kan tänka sig under hans rikes styre. (1 Petr. 1:18, 19; jämför Lukas 15:4—10.) Du kan alltså vara fullkomligt säker på att få rätt, barmhärtig, rättvis hjälp, däribland att bli botad från alla dina sjukdomar, om du godtar och rättar dig efter Guds universella principer för kärlek och lydnad gentemot honom och kärlek till dina medmänniskor. — Matt. 22:37—40; Rom. 13:8—10.

Hur vet vi att Kristus kan åstadkomma detta? Jo, för det första är han vid liv igen, därför att hans Fader, Jehova Gud, låtit honom uppstå. (Apg. 2:32) Och han äger inte bara människosläktet, som han har köpt, utan han har också makt att göra allt för dem som de behöver — sådant som han inte kunde göra medan han var kvar här på jorden. Aposteln Paulus skriver: ”Därför [att han var lydig intill döden] har ock Gud upphöjt honom över allting och givit honom det namn, som är över alla namn, för att i Jesu namn alla knän skola böja sig, deras som äro i himmelen och deras som äro på jorden och deras som äro under jorden.” — Fil. 2:9, 10.

Kristi uppståndelse är därför en grundval för tro — en garanti för att vi kommer att få hjälp. Men dessutom är den en garanti för att de ”som äro under jorden”, de döda som befinner sig i graven, skall få en uppståndelse. (Apg. 17:31) Vare sig deras förflutna varit gott eller dåligt, skall de få tillfälle att lära känna lösenanordningen för att kunna dra fördel av den och vara lydiga under Rikets rättfärdiga styre. (Apg. 24:15) De kan slutligen nå fullkomlighet och i likhet med återstoden av de lydiga människorna bli medlemmar av Guds familj. — Rom. 8:21.

En rättfärdig ”ny jord”

Vi kanske inte helt kan fatta vad det innebär att bli Guds barn. Men vi finner tillräckligt mycket i bibeln för att få en glimt av hur storslaget detta kommer att vara. Tänk dig att få leva på en förskönad jord, som är fri från förorening, sjukdom, brottslighet, hat, rasmotsättningar och krig. Föreställ dig att verkligen kunna njuta av jordens skönhet — majestätiska berg, svala, uppfriskande skogar, blomsterfyllda trädgårdar, glittrande älvar och floder och oceaner utan föroreningar. Den Heliga skrift försäkrar oss att detta skall bli vårt förblivande hem.

Men något som kommer att skänka ännu större glädje är människorna — friska, strålande, återställda till fullkomlighet i sinne, hjärta och kropp. För att vara lycklig behöver du också arbete, som kan sysselsätta både sinnet och kroppen. Det betyder att paradiset på jorden inte skall sakna uppfordrande situationer, även om all ängslan och allt förtryck skall höra det förgångna till.

Män och kvinnor skall verkställa den befallning som ursprungligen gavs åt människorna, men som de underlät att fullgöra. Vilken befallning? Att lägga jorden under sig och råda över hela djurskapelsen, på land, i havet och i luften. När de gör detta, måste de ta itu med problem som sätter deras förmåga och fyndighet på prov och ger dem övning i att lösa problem.

Många kommer med förtjusning att ägna sig åt jordbruk och kreatursuppfödning. Det kommer att vara en glädje att göra sådant för andra som man har begåvning och förmåga till. Jorden är ett ofantligt vetenskapligt ”laboratorium” med tillräckligt många hemligheter för att hålla människor sysselsatta med studium och forskning för evigt. Varje upptäckt öppnar nya dörrar, nya perspektiv, som blir till gagn för människan. Från Jehova Gud, den aldrig sinande källan till energi och vishet, skall glädjefylld sysselsättning för evigt komma män och kvinnor till del. (Jes. 40:28, 29) Det kommer verkligen att finnas en mening med livet. Och ingenting skall störa tryggheten i den världen eller dämpa livets glans. Beträffande obehagliga ting i det förgångna säger Guds ord: ”Man skall ej mer komma ihåg det förgångna eller tänka därpå.” — Jes. 65:17.

Dessa beskrivningar är inte blott och bart hoppfulla drömmar. Löftena om dessa ting finns nedtecknade i bibeln, den Guds ord som ”icke kan ljuga”. (Tit. 1:2; Hebr. 6:18) När Jesus var på jorden, gav han fullt tillräckliga bevis för att han kan och kommer att bota och välsigna mänskligheten. (Mark. 1:40, 41) Han botade alla slags sjukdomar vid ett oräkneligt antal tillfällen. Detta var inte beroende av individens tro, utan Jesus gjorde det i sin egen kraft och på grund av sin kärlek till människor. Han botade människor på ett enda ögonblick. Det var inte fråga om fortskridande behandling genom medicinska metoder, och det krävdes inte någon speciell diet och inga operationer och sjukhusvistelser. De som blev botade gjordes ”friska”, så att de var i stånd att arbeta. — Joh. 5:9.

Jesus uppväckte ett antal människor från döden, trots att kroppen, i minst ett fall, hade börjat brytas ner. (Joh. 11:38—44; Luk. 7:11—17; Matt. 9:18—26) Men alla dessa botade och uppväckta människor dog så småningom. De blev inte botade i sådan utsträckning att de fick en fullkomlig kropp. Varför inte det? Därför att det ännu inte var tid för Kristi rike att härska och avlägsna den nuvarande tingens ordning. Detta måste först ske. Annars skulle den gamla ordningen vara ett hinder för hälsa, trygghet, ett lyckligt familjeliv och frid. När Kristus härskar såsom med järnspira, skall denna ordning undanröjas i det som kommer att bli en ”stor vedermöda” för denna värld. (Matt. 24:21) Denna tingens ordning måste helt och hållet försvinna tillsammans med dess orättvisor och förtryck. Detta skall bana vägen för rättfärdighetens oavbrutna herravälde. De som verkligen lever i överensstämmelse med bibelns vägledning skall få överleva. (Upp. 7:9, 14, 15) Vi bör alltså inte frukta för denna händelse, utan kan se fram emot den som en befrielse för oss. — 1 Joh. 2:17.

Som de sista kapitlen i bibeln visar skall ”en ström med levande vatten” då börja flyta till människorna. När det jordiska paradisets invånare dricker av detta ”vatten”, som symboliserar Guds föranstaltning för liv genom Kristus, och äter ”frukten” från de ”träd” som kantar dess stränder och använder ”trädens löv ... till läkedom för folken”, kommer de att lyftas upp till fullkomlighet. (Upp. 22:1, 2; 7:15—17) Genom denna anordning skall Gud ”avtorka alla tårar från deras ögon. Och döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer; ty det som förr var är nu förgånget.” — Upp. 21:3, 4.

Till och med det allra bästa, lyckligaste, mest produktiva liv du skulle kunna leva nu skulle vara mycket underlägset ett liv i Guds nya ordning. Detta liv skall inte bara vara i sjuttio år, eller ens hundra eller tusen år, utan för evigt. Att äga gudsfruktan nu kan sannerligen innebära goda ting också i framtiden, eftersom den har med sig ”löfte om liv, både för denna tiden och för den tillkommande”. (1 Tim. 4:8) Endast en allsmäktig, allvis och kärleksfull Skapare kan ge oss detta. Jehova Gud och hans Son ser med stor förväntan fram emot den tid då Gud skall genomföra detta. Gör inte denna kunskap om Guds goda uppsåt för mänskligheten att du önskar rätta ditt liv efter bibeln, den vägledning som Gud har gett oss? I så fall kan också du med ivrig förväntan se fram emot Guds rikes tusenåriga styrelse över jorden.

[Bild på sidan 20]

Gud garanterar att hela jorden skall bli ett paradis. Är inte det en sporre för dig att lära känna Guds vilja och uppsåt?

”Ty ’var och en som anropar Herrens namn, han skall bli frälst’. Men hur skall de kunna anropa någon som de inte har kommit till tro på? Och hur skall de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur skall de kunna höra, om ingen predikar för dem? Och hur skall predikare kunna komma, om de inte blir sända? Det är som Skriften säger: ’Hur skönt är inte ljudet av deras fotsteg, som förkunnar evangelium!’” — Rom. 10:13—15, Hedegård.