Prövningens stund är här!

1. Varför är det svårt att betrakta situationen i världen objektivt? Vilka bevis finns det för detta?

EN SOLDAT som är aktivt invecklad i bitter strid kan inte få en allsidig uppfattning av slaget som helhet. Det förväntas inte av honom. Han är alltför upptagen på annat sätt, och hans uppfattning av det hela är i hög grad påverkad av vad han själv får erfara. På liknande sätt är det om det uppstår svårigheter på industrins område med strejk och kanske också våld — den genomsnittlige arbetaren har kanske bara lyssnat till tal och propaganda från dem som antas stå på hans sida. I likhet med soldaten uppfattar han det hela subjektivt, dvs. så som det påverkar honom personligen. Motsatsen till detta är att betrakta en företeelse objektivt, vilket betyder att ha en opartisk syn och inte bli påverkad eller få fördomar genom personliga känslor eller engagemang. Mänskligt talat är det kanske historikern som är bäst i stånd till att göra detta, när han kan blicka tillbaka och se händelsen i hela dess sammanhang. Om detta gäller tillfällen då det förekommer kraftiga påtryckningar, vad skall man då säga om hela världssituationen, som för varje dag blir alltmer hotande? Vilken enskild person befinner sig i en sådan överlägsen ställning att han rätt kan fastställa den verkliga situationen, tillbörligt förstå de principer som är inbegripna och ge vederhäftig vägledning som andra kan lita på? Ledande personer inom politiken och religionen framställer ofta sådana anspråk och gör sina uttalanden, men är det med rätta? Ofta händer det att deras ord snart glöms eller senare används som bevis mot dem.

2. På vilka grunder kan vi vända oss till bibeln för att få pålitlig vägledning?

² Vart kan vi vända oss för att få upplysning och vägledning som är helt och hållet pålitlig? Å, helt säkert skulle vi förvänta att finna detta i den Heliga skrift, som innehåller ”Guds ord”, eftersom den är så utomordentligt kraftfull och genomträngande, och den ger uttryck åt vad ”den heliga anden säger”. (Hebr. 3:7, NW; 4:12) Detta var det ord som vägledde Jesus under hela hans tjänst, och om det vittnade han: ”Ditt ord är sanning.” (Joh. 17:17) Det gav honom den rätta synpunkten, Guds synpunkt, på tingen, när han stod under fruktansvärda påtryckningar, så varför skulle vi inte låta det bli vår vägledning? Det lämnade honom aldrig i sticket, och vi kan också ha stark förtröstan på att vi, allteftersom vi närmar oss det fullbordade slutet på denna tingens ordning, kommer att få auktoritativt stöd både från det ”Guds Ord” som lever, Kristus Jesus, och från Guds ord i skriven form. — Matt. 28:20; Upp. 19:13.

3. Hur har bibeln visat sig vara unik som historiebok? Varför det?

³ Bibeln är den märkligaste historieboken. Den återger objektivt den gångna historien, eftersom den ger den korrekta synpunkten på händelser och på personer och nationer som är inbegripna och visar dem mot deras verkliga bakgrund. Och vad som är ännu underbarare är att bibeln är historia skriven på förhand. Dess genomträngande ljusstråle koncentreras på vår tid och visar hur ”allt vad som fordom har blivit skrivet, det är skrivet oss till undervisning”, ja, nedskrivet ”till varning för oss, över vilka sluten på tingens ordningar har kommit”. (Rom. 15:4; 1 Kor. 10:11, NW) Detta kallas profetia. Många av bibelns profetior har redan uppfyllts, och inte en enda gång har det bevisats att bibeln har tagit fel, trots att många har kritiserat den. Om du verkligen tror att Jehova är bibelns författare, kommer detta inte att förvåna dig. Det är som Jehova själv säger: ”Jag är Gud och eljest ingen, en Gud, vilkens like icke finnes; jag som i förväg förkunnar, vad komma skall, och långt förut, vad ännu ej har skett.” — Jes. 46:9, 10.

4. Varför grät Johannes på grund av bokrullen i Guds hand? Vad blev följden?

⁴ Men du har kanske känt det på samma sätt som många andra gör, när de läser bibeln, att den till stor del är en sluten bok, utom när det gäller att tydliggöra vissa lärdomar och normer i fråga om moralen. Bli inte missmodig. Det var sannolikt på det sättet Johannes kände det, när han i en syn såg Jehova sitta på en tron i himmelen i den vördnadsbjudande och underbara inramning, som beskrivs i Uppenbarelseboken, kapitel fyra. Han lade då märke till i Jehovas högra hand en ”bokrulle med skrift både på insidan och på utsidan och förseglad med sju insegel”. En sådan bokrulle i Jehovas hand innehöll tydligen mycket viktiga upplysningar som var väl värda att känna till, men till att börja med var det ”ingen [som] befanns värdig att öppna bokrullen eller se, vad som stod däri”. Johannes kände sig så bedrövad på grund av detta att han ”grät bittert”, men han blev strax uppmanad: ”Gråt icke. Se, lejonet av Juda stam, telningen från Davids rot, har vunnit seger, så att han kan öppna bokrullen och bryta dess sju insegel.” — Upp. 5:1—5.

5. a) Hur kan vi identifiera lejonet av Juda stam? b) På vilket sätt måste alla sanna kristna bevisa sig vara segrare?

⁵ Vi har ingen svårighet med att identifiera det segrande ”lejonet” som Kristus Jesus, eftersom han också beskrivs som ”ett lamm, som såg ut, såsom hade det varit slaktat”, och en sång sjungs till hans lov: ”Du är värdig att taga bokrullen och att bryta dess insegel, ty du har blivit slaktad, och med ditt blod har du åt Gud köpt människor ... och gjort dem åt vår Gud till ett konungadöme och till präster, och de skola regera på [över, NW] jorden.” (Upp. 5:6—10) Enligt vad vi redan har dryftat, bevisade Jesus sin lydnad under de häftigaste påtryckningar och kvalificerade sig därigenom för sin upphöjda ställning vid Guds högra sida. Genom sitt prästerliga verk används han såsom den främste förmedlaren till att ”föra många söner till härlighet” för att dela hans himmelska tron. Dessa många söner som utgör den kristna församlingen måste likaledes bevisa sig vara segrare. Alldeles som Jesus kunde säga: ”Jag har besegrat världen”, trots alla dess påtryckningar, måste sålunda samma sak gälla var och en av dem som har blivit ”födda på nytt” in i Guds familj av söner. Förutom att Johannes bekräftar detta, anger han det djupare liggande skälet till hur detta kan och måste göras. Han säger: ”Detta är vad kärleken till Gud innebär: att vi håller hans bud; och dock är hans bud inte betungande, eftersom allt som har blivit fött av Gud besegrar världen. Och detta är den seger som har besegrat världen: vår tro.” Lade du märke till de eldhärdiga egenskaperna hos en lydig tro, som har agápe-kärleken till drivkraft? Detta personliga ansvar blir starkt betonat, när vi påminner oss att vid slutet av varje budskap till de sju församlingar som utgör den sanna kyrkan utlovas belöningen individuellt åt ”den som vinner seger”. — Hebr. 2:10; Joh. 16:33; NW; 1 Petr. 1:23; 1 Joh. 5:3, 4, NW; Upp. 2:7—3:21.

Prövningens stund över alla jordens invånare

6. Vilka kännetecken utmärker några av Johannes’ syner? Är tiden inbegripen?

⁶ Du kanske säger att detta krav alldeles tydligt gäller de jämförelsevis få som får dela Kristi tron, men stannar det med detta? Låt oss se vad som senare uppenbarades för Johannes som ett resultat av att bokrullen öppnades av den som befanns värdig, varigenom dess hittills noggrant bevakade hemligheter uppenbarades. Det öppnade vägen för ytterligare syner, ”som Gud gav honom [Jesus] för att visa sina tjänare, vad som snart skall ske”. (Upp. 1:1) Vi syftar särskilt på en rad livfulla scener som skildrar en situation av stora påtryckningar som vilar tungt på alla som lever vid den tiden. Ingen är fritagen. Som vi skall se är denna tid inne nu, och prövningens stund är här!

7. Hur förklarar Uppenbarelseboken orsaken till att djävulen är i stor förbittring?

⁷ I det vi berör endast de punkter som har samband med vårt tema påminner vi oss att vi i Uppenbarelseboken, kapitel tolv, genom symboler får vetskap om Rikets födelse och insättandet av dess konung på tronen år 1914. Det omtalas att djävulen, sedan han slungats ut ur himmelen, är ”i stor förbittring och vet att han har en kort tidsperiod”. Han känner att han själv är utsatt för kraftiga påtryckningar. Ingen tid att förlora. Han är rasande, därför att han vet att ”de [Kristi bröder] besegrade honom på grund av Lammets blod och på grund av det ord som de har framburit såsom vittnesbörd”. Följaktligen går han åstad för att ”föra krig mot ... [dem] som håller Guds bud och har arbetet att bära vittnesbörd om Jesus”. — Upp. 12:11, 12, 17, NW.

8. a) Vilken syn gavs därpå åt Johannes? b) Vad visades i symbol härigenom? Vilken stridsfråga och vilka påtryckningar är inbegripna?

⁸ Men de här nämnda är inte de enda som är inbegripna. Johannes ser därpå ett ”vilddjur ... med tio horn och sju huvuden”, som är en symbol av Satans synliga jordiska politiska organisation som har fortlevt fram till vår tid. Lägg nu märke till hur situationen utvecklas, varigenom det visas hur stridsfrågan som är upphov till påtryckningarna kan sammanfattas i frågan: Vem tillber du? Johannes omtalar att ”draken [Satan] gav åt djuret sin makt och sin tron och stor myndighet. ... Och hela jorden följde vilddjuret med beundran. Och de tillbad draken ... och de tillbad vilddjuret.” Johannas säger också att ”det [vilddjuret] fick myndighet över varje stam och folk och tungomål och nation. Och alla som bor på jorden skall tillbedja det; inte en enda av dem har sitt namn skrivet i den livets bokrulle som är Lammets.” (Upp. 13:1—4, 7, 8, NW) Det är säkert och visst att det inte är några som är undantagna, men detta sista uttryck antyder att fastän människor i allmänhet ger vika för påtryckningarna att ta del i falsk tillbedjan finns det undantag, vilket kommer att nämnas på nytt inom kort. Hur väl beskriver inte detta den nuvarande situationen! Är det inte så att människor i allmänhet erbjuder sin tjänst och sin tro och lydnad och sitt patriotiska stöd åt den ena eller andra parten i den nuvarande politiska ordningen? De underkastar sig dess myndighet, kanhända motvilligt om det är fråga om något slags värnplikt. För dem är ”kejsaren” den enda och avgörande myndigheten. I Guds ögon utgör detta tillbedjan av vilddjuret och av draken, djävulen, ”denna tingens ordnings gud”. — 2 Kor. 4:4, NW.

9. Hur gav Jesus exempel på den ståndpunkt vi bör inta beträffande den sanna tillbedjan?

⁹ Var står du beträffande denna stridsfråga? Kommer du ihåg vad Jesus svarade Satan, när han stod under påtryckning i form av frestelsen att falla ned och utföra ”en handling av tillbedjan” mot att han skulle få ta emot från Satan ”alla världens riken och deras härlighet” (vilka utgjorde ”vilddjuret”)? Jesus svarade: ”Gå bort, Satan! Ty det är skrivet: ’Det är Jehova, din Gud, du skall tillbedja, och det är endast honom du skall ägna helig tjänst.’” (Matt. 4:8—10, NW) Lägg märke till hur tillbedjan och tjänst är nära sammanlänkade. Om du säger dig tillbedja Jehova, bevisa det då genom att ägna helig tjänst åt honom och endast åt honom. Denna princip har betonats från äldsta tider. Josua sade till folket: ”Han [Jehova] är en Gud som kräver odelad hängivenhet.” Detta är den ståndpunkt du måste inta, i det du lär dig att betrakta den nuvarande situationen och den stridsfråga, som påverkar dig, från Guds synpunkt. — Jos. 24:19, NW.

10. Hur skildrar den syn Johannes därnäst fick se den vidare utvecklingen i vår tid?

¹⁰ Det är emellertid mer som skall följa, utan avbrott, i detta tema angående tillbedjan. Johannes ser därpå ”ett annat vilddjur ... [med] två horn likt ett lamm. ... Och det kommer jorden och dem som bor på den att tillbedja det första vilddjuret.” Ytterligare sägs det att ”det uppmanar dem som bor på jorden att göra en bild åt vilddjuret”, vilken ges andedräkt (eller liv), ”så att vilddjurets bild skulle både tala och låta döda alla dem som inte på något sätt tillbad vilddjurets bild”. Som om detta inte vore tillräckligt fortsätter skildringen: ”Det ställer alla människor under tvång, ... för att ingen måtte kunna köpa eller sälja, med undantag av en person som har märket, vilddjurets namn eller dess namns tal.” (Upp. 13:11—17, NW) Här skildras i bild utvecklingen av Satans synliga organisation, som ses i det anglo-amerikanska av två makter bestående världsväldet, och även skapandet av en ”bild” genom detta stora världsvälde, vilken först kom till synes i Nationernas förbund och i vår tid har återupplivats i form av Förenta nationerna. Men hur förhållandena än utvecklas, är det samma historia som upprepas gång på gång. ”Alla människor”, små och stora, rika och fattiga, fria och slavar, ställs under obevekliga påtryckningar att tillbedja och tjäna dessa vilddjurslika verktyg och, genom dem, Satan, djävulen, själv.

11. Vilka tydliga kontraster återges i Uppenbarelseboken 14:1—5?

¹¹ Så långt bildens mörka sida. Men lägg nu märke till hur den uppvägs av det som följer. Johannes ser därpå dem som utgör Kristi brud, 144.000 till antalet, stå med Lammet på Sions berg. I stället för att ha vilddjurets märke på sina pannor har de Lammets namn och hans Faders namn, vilka identifierar dem som segrare. Skildringen betonar deras lojalitet och odelade hängivenhet för sin himmelske brudgum, när den säger att de ”inte orenade sig med kvinnor; ja, de är jungfrur. Dessa är de som fortfar att följa Lammet, vart han än går. ... Ingen falskhet blev funnen i deras mun; de är utan vank.” Deras namn är skrivna i ”Lammets livsbok”, men vi får inte förbise en annan ”livets bokrulle” för alla som kommer att leva på jorden och som bevisar sig trogna under provsättning, i synnerhet under den avgörande provsättningen vid slutet av Kristi tusenåriga regering. — Upp. 14:1—5; 21:27; 20:12; NW.

12. Vilken mycket viktig sanning betonas i Uppenbarelseboken 14:7, och hur uppfylls detta?

¹² Sedan hör och återger Johannes ett budskap som kungörs för alla jordens invånare: ”Frukta Gud och ge honom ära, ty stunden är kommen då han skall hålla dom; och tillbed därför den som har gjort himmelen och jorden och havet och vattenkällorna.” (Upp. 14:6, 7, NW) Hur tydligt och kraftfullt är inte detta! Den store Skaparen och källan till liv har den suveräna rätten att kräva tillbedjan och tjänst av alla skapelser utan undantag. Han är förtjänt av det. Han ser till att detta budskap kungörs över hela jorden, eftersom det är grundtemat i det sanningsbudskap som Jehovas vittnen förkunnar och som predikas ”på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer”. Det är en del av ”tecknet” som Jesus sade skulle uppfyllas innan den nuvarande generationen försvinner. Budskapet kungörs i vår tid med större kraft och genomträngningsförmåga än någonsin förut. — Matt. 24:3, 14, 34, NW.

13. Vilket annat budskap klargör de två alternativen?

¹³ Kort efter detta hörde Johannes en annan ängel tillkännage vad som skulle hända i fråga om slutlig ogynnsam dom ”om någon tillber vilddjuret och dess bild och tar emot ett märke på pannan eller på handen”. (Upp. 14:9—11, NW) Således blir de två alternativen tydligt klargjorda i Guds ord. Denna varning utgör en del av det bibliska budskap som kungörs av Jehovas vittnen. De ser det som sitt gudagivna uppdrag. De önskar säga alldeles som Paulus gjorde: ”Jag är ren från alla människors blod, ty jag har inte avhållit mig från att förtälja för er om allt Guds rådslut.” — Apg. 20:26, 27, NW.

14. Vilket handlingssätt bör vi följa om vi menar att vi inte håller måttet?

¹⁴ Fastän kravet och budet att vi skall ägna vår tillbedjan och tjänst åt Jehova ensam blir så tydligt klargjorda, kan du mena att du inte håller måttet när det gäller att stå emot alla de häftiga, hindrande påtryckningar som är omnämnda i de föregående skriftställena. Jehova, som ”kommer ihåg att vi är stoft”, är inte glömsk för vår skröplighet och vårt behov. Låt oss därför ytterligare undersöka en förträfflig föranstaltning, som han har gjort, varigenom man kan fly och ändå, egendomligt nog, förbli där man är. Hur kan detta vara möjligt? — Ps. 103:14, NW.

Att bygga under skicklig ledning

15. a) Hur kan vi undfly den snara Jesus nämnde? b) Vilket förträffligt föredöme gav Noa i fråga om detta?

¹⁵ Det är i synnerhet fyra skriftställen som talar om flykt och räddning. Vi har redan nämnt Jesu hänsyftning på domens dag, som skulle komma ”som en snara” över alla jordens inbyggare, likt floden på Noas tid, vilken fångade och begravde hela människosläktet, med undantag av åtta personer, därför att ”de tog ingen notis” om varningsbudskapet. Alldeles som Jesus sade innebär vägen till undflykt att ägna noggrann uppmärksamhet, att ”ge akt” för att undvika självisk efterlåtenhet, att hålla sig vaken med en bedjande inställning. Genom att göra det, i det du stannar kvar där du är, kommer du att ”lyckas ... undfly” den slutliga ogynnsamma domen som snart skall komma. Du kommer att ”lyckas ... bestå inför Människosonen” i hans ynnest och godkännande. Var lik Noa och hans familj, som stannade kvar där de var, fastän de undvek att bli besmittade av den avskyvärda generation som levde då och satte fart med arbetet att bygga på arken under skicklig ledning. — Matt. 24:37—39; Luk. 21:34—36; NW; 1 Mos. 6:14—16.

16. Hur uppfylls löftet i Uppenbarelseboken 3:10, och vilken åtgärd kräver det?

¹⁶ Åt församlingen i Filadelfia gav Jesus löftet: ”Därför att du bevarat ordet om mitt uthärdande, skall också jag bevara dig från den prövningens stund, som skall komma över hela den bebodda jorden för att sätta dem på prov som bor på jorden.” (Upp. 3:7, 10, NW) Du gör inte detta genom att springa bort från provet eller gömma dig i ett kloster, utan genom att stanna kvar där du är och dagligen visa prov på lydnad och uthärdande, i det du följer Jesu föredöme — han stannade kvar där Gud hade placerat honom, i världen, men inte som någon del av den, inte besmittad av den. Genom att göra så kommer du att bli bevarad från att försvagas under påtryckningarna från Satans vilddjurslika tingens ordning. I stället kommer du, genom att stanna kvar hos Guds folk och genom att få deras hjälp, att bevisa dig hålla måttet i fråga om att upprätthålla din tjänst och tillbedjan inför Jehova till stöd för hans rike. Under sin tjänst fortsatte Jesus med det arbete han fått av sin Fader och byggde under skicklig ledning. — Joh. 9:4; 17:4.

17. Vilken vägledning och vilken tröst kan vi få av löftet i 1 Korintierna 10:13?

¹⁷ Detta bekräftas av Paulus’ ord: ”Gud är trofast, och han skall inte låta er bli frestade utöver vad ni kan bära, utan jämsides med frestelsen kommer han också att öppna utvägen, på det att ni må kunna uthärda den.” (1 Kor. 10:13, NW) Gud prövar, och han tillåter att Satan frestar. Det finns ingen väg att undgå detta. Men medan Satans uppsåt är att bryta ned din tro och hängivenhet, är Guds uppsåt alltid att bygga upp genom ett levnadslopp av övning och fostran under skicklig ledning, alldeles som han gjorde med Jesus. I likhet med en god och vis fader vet han långt bättre än du hur du skall utveckla din förmåga att uthärda, och ”lycklig är den som fortsätter att uthärda prövning”. Frukta aldrig; om du överlämnar dig i hans händer, kommer han inte att låta Satan lasta så mycket på dig att du inte har någon utväg. — Hebr. 12:7—11; Jak. 1:12, NW.

18. a) Vilken förträfflig föranstaltning talar Joel 2:32 om? b) På vilka olika sätt används ordet ”hus” i bibeln?

¹⁸ Slutligen läser vi, i en profetia som uppfylls nu, innan ”Jehovas stora och fruktansvärda dag” kommer: ”Och det skall ske att var och en som åkallar Jehovas namn skall komma undan i trygghet; ty på Sions berg och i Jerusalem skall de undkomna finnas, alldeles som Jehova har sagt, och bland de överlevande, som Jehova kallar.” (Joel 2:31, 32, NW) Vilken förträfflig föranstaltning som ger tillförsikt! Men var kan du finna detta Sions berg och Jerusalem som du kan fly till? Denna fråga för oss till ämnet husbyggnad. Psalmisten sade: ”Om HERREN icke bygger huset, så arbeta de fåfängt, som bygga därpå.” (Ps. 127:1) Motsatsen till detta gäller också. Om Jehova verkligen bygger på huset, erkänner det som sitt eget, då kan de som arbetar under ledning av den store byggmästaren vara övertygade om säker framgång. Var finns och vad är Jehovas hus? Förutom att ordet ”hus” syftar på en bokstavlig bostad, används det ofta med avseende på en familj eller till och med en nation, till exempel ”Arons hus” och ”Israels hus”. (Ps. 115:10; 3 Mos. 10:6) Som nation betraktat bevisade sig Israel trolöst, och det fick till följd att Jesus sade till dem beträffande deras tempel i Jerusalem: ”Se, edert hus skall komma att stå övergivet och öde.” (Matt. 23:38) Men Jesus hade redan börjat göra förberedelser för ett annat slags hus eller tempel, ett andligt hus. Under sin tjänst började han samla och förbereda byggnadsmaterialet, dvs. sina lärjungar, som vid pingsten år 33 v.t. öppet erkändes av Gud som hans andliga hus eller tempel, uppbyggt ”på apostlarnas och [de kristna] profeternas grundval, medan Kristus Jesus själv är grundhörnstenen”. — Ef. 2:20—22, NW. (Se också Hebréerna 3:6; 1 Petrus 2:5.)

19. Var kan vi i vår tid finna Guds ”hus” och ”stad”?

¹⁹ I det forntida Israel blev Sion eller Jerusalem centrum för gudsdyrkan, och templet, som hyste förbundsarken, representerade Jehovas närvaro. På liknande sätt sägs det om den kristna församlingen, det andliga Israel, att den närmar sig ett ”berg som heter Sion och en den levande Gudens stad, det himmelska Jerusalem”. (Hebr. 12:22, NW; Upp. 21:2) I vår tid finns det en kvarleva av denna andliga tempelklass, en kvarleva som utgör kärnan bland Jehovas kristna vittnen, och runt omkring denna kärna försiggår ett gagneligt och effektivt byggnadsarbete i andlig bemärkelse. Det uppehålls genom Guds andes kraft, i hel och full överensstämmelse med Guds ord i varje avseende och under skicklig ledning av den kristna församlingens huvud, Kristus Jesus. Du inbjuds hjärtligt att ta del med Jehovas vittnen i deras förträffliga byggnadsprogram, att vara med vid och ta del i deras möten och även att ta del i alla verksamhetsgrenar i deras prediko- och undervisningsarbete. Du kommer inte bara att få skicklig vägledning, utan kommer att få hjälp till att förvärva skicklig vägledning och att mer och mer bli i stånd att utföra arbetet med biblisk undervisning tillsammans med de ”undkomna”.

20. Hur betonade både Jesus och Paulus betydelsen av andligt byggande?

²⁰ Förutom att bibeln ger denna kollektiva synpunkt, uppmuntrar den dig också i fråga om personligt husbyggande. När Jesus betonade lydnad, gjorde han en skarp kontrast mellan den som ”hör dessa mina ord och gör efter dem” och den som hör men ”icke gör efter dem”. Det hus av utsikter till evigt liv som byggts av den förstnämnde på klippan av lydnad för gudagivna anvisningar står emot stormen, men den sistnämndes hus, som byggts på olydnadens drivsand, faller snabbt ihop under påtryckningarna. (Matt. 7:24—27) Också Paulus, en skicklig och vis ”arbetsledare”, gjorde en skarp kontrast mellan den vars personlighetsmönster har byggts upp med de utomordentliga egenskaperna uthärdande, ostrafflighet och orubblig hängivenhet, som liknas vid ”guld, silver, dyrbara stenar”, och den vars religiösa personlighet, som saknar dessa egenskaper, har byggts upp av ”trä, hö, strå”. Den förstnämndes kristna personlighet överlever provet genom eld, och den eller de som har byggt upp honom får belöning. Men om den sistnämnde, oriktigt byggde, religiöse ivraren kan det sägas, alldeles som Jakob skrev, att han inte har låtit ”uthärdandet göra sitt verk fullständigt. ... Denne man må verkligen inte förmoda att han skall få någonting av Jehova; han är en obeslutsam man, ostadig på alla sina vägar.” — 1 Kor. 3:10—15; Jak. 1:4, 7, 8; NW.

21. a) Kan vi bygga till någon grad av fullkomlighet från Guds synpunkt? b) Vad sade Jesus beträffande detta?

²¹ Du bör ödmjukt och lydigt ”ta emot den tuktan som ger insikt, rättfärdighet och dom och rättrådighet [eldhärdiga egenskaper]. ... Den som är vis kommer att lyssna och tillägna sig mera undervisning, och en förståndig man är den som förvärvar skicklig vägledning.” (Ords. 1:3, 5, NW) Att överlämna sig åt Jehova och hålla sig till hans folk — detta är den väg som leder till det rätta slaget av andligt byggande. Det är sant att du inte ännu kan bygga till absolut fullkomlighet i köttet, men du kan bygga ett nytt livsmönster, som är grundat på ”den nya personligheten ... enligt Guds vilja i sann rättfärdighet och lojalitet”. (Ef. 4:24, NW) Kom ihåg vad Jesus sade om fullkomlighet. Sedan han förklarat för sina lärjungar att den gudomliga kärleken är det högsta i fråga om osjälvisk och äkta omsorg om andra, ja, att den sträcker sig till att man älskar sina fiender och ber för sina förföljare, sade han: ”Ni måste följaktligen vara fullkomliga, såsom er himmelske Fader är fullkomlig.” (NW) Till och med till en som inte var en lärjunge, den rike unge överhetspersonen, talade Jesus om fullkomlighet på samma sätt. Han sade: ”Vill du vara fullkomlig, så gå bort och sälj, vad du äger, och giv åt de fattiga. ... Och kom sedan och följ mig.” — Matt. 5:43—48; 19:21.

22. a) Hur kan man utveckla gudomlig kärlek? b) På vilket sätt är detta nyckeln i fråga om att bli segrare?

²² Denna gudomliga kärlek är den högsta egenskapen, det viktigaste kravet. Den är inte en automatisk, inbyggd del av fullkomligheten, men du får all uppmuntran till att utveckla den som en del av din nya personlighet. Det är möjligt. Det var tydligt att Jesus såg att detta verkligen var möjligt för den unge överhetspersonen, annars skulle evangelisten Markus inte ha skrivit att Jesus ”fick kärlek till honom”. (Mark. 10:21) Han kände sig inte dragen till någon enbart på grund av yttre dragningskraft. Kärleken kan ha samma beprövade beskaffenhet som tron. ”Kärleken är långmodig ... [och] uthärdar allting.” (1 Kor. 13:4—7, 13, NW) Det är nyckeln till hur du kan visa dig vara en som segrar. Du kan inte övervinna påtryckningarna till det som är ont helt enkelt genom att försöka undvika påtryckningarna och lämna ett tomrum, som Satan och hans demoner skulle vara snabba att fylla. (Matt. 12:43—45) I stället bör du villigt ställa dig under det inflytande som verkar till det som är gott. Det är som Paulus sade: ”Låt dig icke övervinnas av det onda, utan övervinn det onda med det goda.” (Rom. 12:21) Detta är vad du inbjuds att göra genom att du överlämnar dig åt Jehova. Lär dig hur du skall betrakta allting från hans synpunkt, den skriftenliga synpunkten. Detta är ett förståndigt resonemang och ett rätt tänkande. Håll dig undergivet kvar under det välgörande inflytandet från hans ord och hans organisation. Inbjud andra att komma till hans organisation, till ”Jehovas hus”, till det himmelska Sion och Jerusalem, som är det centrum för tillbedjan varifrån Jehovas lag och ord går ut. Ta del med hans folk i alla deras uttryck för tjänst för Jehova och dyrkan av honom i erkännande av hans rättmätiga suveränitet över dig och över alla skapelser. — Jes. 2:2—4, NW.

[Bild på sidan 65]

Alla människor blir utsatta för påtryckningar att tillbedja djävulens synliga jordiska politiska organisation, som framställs i bild genom vilddjuret som kom upp ur havet. Vem tillber du?