Att hålla sinnet förnyat

1. Varför är det inte lätt att hålla sinnet förnyat och leva i harmoni därmed?

VI KAN få in ny kunskap i våra hjärnor och ha nya tankar och åsikter, men det är inte lätt att bevara sinnet i detta nya tillstånd och att ordna vårt liv i överensstämmelse därmed. Inte i denna världen, där ”denna tingens ordnings gud” övar sitt inflytande tillsammans med alla sina demoner. Och inte nu, medan vi befinner oss i det ofullkomliga köttet med dess neddragande böjelser för synd och själviskhet, glömska och ringaktning gentemot Gud. Fastän aposteln Paulus blev gynnad med sådana upplyftande syner och uppenbarelser, fann han det inte lätt att hålla sig kvar i det nya sätt att leva som var i överensstämmelse med den kunskap han ägde om Guds uppenbarade ord. Han hade en beständig kamp, och den utkämpades inte uteslutande i sinnet, så att vi kunde ha skäl att säga: ”Sinnet är slagfältet.” Han hade de kroppsliga ofullkomligheterna, sitt kötts passioner och jordbundna böjelser, att strida mot, alldeles som vi har i dag. Och när han beskriver den strid han hade inom sig, för att inte tala om striden med djävulens organisation utanför, är det som om vi läste en beskrivning av vår egen strid med dessa våra kroppar, som är döende på grund av arvsynden:

2. Hur beskrev Paulus den strid som vi har med våra kroppar?

2. ”Ty det goda, som jag önskar, gör jag icke, utan det dåliga, som jag icke önskar, det bedriver jag. Om nu vad jag icke önskar är vad jag gör, så är den som utför det icke längre jag, utan synden som bor i mig. Jag finner då denna lag i mitt fall: att när jag önskar göra vad som är rätt, så är det som är dåligt närvarande hos mig. Jag fröjdar mig verkligen över Guds lag med min inre människa, men jag blir i mina lemmar varse en annan lag, som strider mot mitt sinnes lag och för mig i fångenskap under syndens lag, som är i mina lemmar. Vilken eländig människa jag är! Vem skall rädda mig från den kropp som undergår denna död? Gud vare tack genom Jesus Kristus, vår Herre! Alltså är jag själv med sinnet en slav under Guds lag, men med köttet under syndens lag.” — Rom. 7:19—25, NW.

3. Varifrån kommer ”syndens lag, som är i mina lemmar”, och hur bekämpas den av ”sinnets lag”?

3. Lägg märke till de uttryck aposteln här använder, ”mitt sinnes lag” och ”syndens lag, som är i mina lemmar”. En lag är en regel för ett handlande eller uppförande, enligt vilken en person eller ett ting verkar eller rör sig. Jehova Gud, Skaparen, har inte ingivit människosläktet syndens lag. Det var vår förste mänsklige fader, Adam, som under djävulens inflytande inplantade den i mänskligt kött, och han vidarebefordrade den till oss såsom arv. Om du inte behärskar eller står emot denna syndens lag, så kommer den med nödvändighet att styra dig och driva dig. Vad finns det för möjlighet till att behärska den eller motstå den? Jo, det sker med hjälp av ”sinnets lag”. Inte en lag som hör det gamla sinnet till, ty detta är syndigt liksom världen, utan en som är förbunden med det nya sinnet, vilket strävar till att göra dig till en avbild av Gud, skaparen av din nya personlighet. Detta nya sinne föreskriver en ny regel för hur du bör handla och uppföra dig. Men då du ju har ett nytt sinne i en gammal kropp med en gammal hjärna, så är det just på denna punkt som konflikten uppstår. Emedan ditt tänkande nu följer nya banor, så finns hos dig förmågan att önska något bättre, men förmågan att på ett fullkomligt sätt göra vad du önskar bor inte i dig. Detta kommer sig av att du är ofullkomlig och att syndens lag vill få sin vilja fram i och genom din kropp och ditt sinne. Därför finner du ofta att du tjänar syndens lag med ditt kött. Men vad som tröstar dig är att du inte finner behag i att på detta sätt ha syndat, utan ditt sinne hänger fast vid Guds lag och godkänner den och är inriktat på att handla efter den.

4. Vad är det mer än kunskap som fordras, och varför är det så?

4. Enligt den lag som är medfödd i våra sinnen, har våra sinnen begärelse efter eller har lätt för att dragas mot synd och själviskhet. För att kunna ersätta denna lag med en som är bättre, måste vi få våra sinnen omdanade medelst ny kunskap och det som denna kunskap nu föreskriver och tillråder. Det är inte nog att endast ha kunskap i våra huvuden. Många präster och predikanter i kristenheten och medlemmarna av deras religiösa hjordar har kunskap om bibeln, men de handlar inte i enlighet med denna kunskap. Den utgör inte något rättesnöre i deras liv. Men sedan vi har samlat kunskap från Guds ord, måste vi bearbeta våra sinnen, som är fyllda med denna gudomliga kunskap. För att motverka de syndiga böjelserna inom oss och vårt sinnes tendens till lättja och glömska måste vi skaffa vårt sinne tillbörliga vanor och odla dem. På det sättet utvecklar vi verkligen en ”sinnets lag”, en viss typ eller prägel på vår inre människa, ett sinnets rättesnöre för vårt sätt att handla, och detta blir en behärskande kraft i vårt liv.

5. På vad måste vi inrikta våra sinnen? Vad innebär det, om vi underlåter att göra detta?

5. Med vår välsignade kunskap från Guds ord måste vi öva våra sinnen att följa rätta tankebanor, att gå till väga och bemöda sig på rätt sätt. I annat fall kan vi bli sådana, vilkas sinnen har blivit dåliga igen, ”män som äro fullständigt fördärvade till sinnet, underkända vad tron angår”, såsom Paulus säger om dem. (1 Tim. 6:5; 2 Tim. 3:8; NW) Vår eviga tillvaro beror på om vi fastställer för oss en rättfärdig ”sinnets lag”. Vårt eviga öde beror på vad vi fäster vår uppmärksamhet vid. ”Ty”, som vi läser i Romarna 8:5—7 (NW), ”de som äro i överensstämmelse med köttet inrikta sina sinnen på det som tillhör köttet, men de som äro i överensstämmelse med anden inrikta sina sinnen på det som tillhör anden. Ty omsorg om köttet betyder död, men omsorg om anden betyder liv och frid, emedan omsorg om köttet betyder fiendskap med Gud, ty den är icke Guds lag underdånig och kan i själva verket icke heller vara det.” Om vi låter våra sinnen släppa taget om sanningen och låter dem fördärvas på nytt med det som hör djävulens synliga organisation till, så betyder det slutet för oss. ”Deras slut är tillintetgörelse, och deras gud är buken, och deras härlighet består av deras skam, och de hava sina sinnen fästa vid ting på jorden.” — Fil. 3:18, 19, NW.

6. Vilket varnande exempel skall vi komma ihåg, som kommer oss att frukta för sinnets fördärv?

6. Det är rätt att vi fruktar för att våra sinnen skall bli fördärvade, medan vi är i denna världen, där den store ormen krälar omkring och slugt vilseleder människorna. Aposteln gav uttryck åt denna fruktan, när han sade: ”Jag är rädd för att liksom ormen förledde Eva genom sin förslagenhet, så kunna på något sätt edra sinnen bliva fördärvade och dragna bort från den uppriktighet och den kyskhet som ni äro skyldiga Kristus.” (2 Kor. 11:3, NW) Vi kommer ihåg att Evas sinne från början fungerade på ett sunt och tillbörligt sätt, följde en rätt lag, i överensstämmelse med Guds uppenbarelser i Edens lustgård. Men djävulen, även kallad ormen, infann sig och försökte sätta osunda idéer i huvudet på Eva. I stället för att slå dem ifrån sig omhuldade Eva dem, och att hennes sinnes rättfärdiga lag på detta sätt bröts ned ledde till att hon blev frestad till synd. Hon tänkte mera på det åtråvärda i att äta förbjuden frukt än på sanningen i Guds ord och hans varning för att äta av den. Om hon i sin tankegång hade följt den rättfärdiga lagen och fäst sina tankar vid Guds ord såsom det som var sanning, även om ormen därigenom gjordes till en lögnare, så skulle detta ha skonat henne från att bli frestad och dragen in i frestelse och synd.

7. Var börjar fiendskap med Gud?

7. Om vi i våra dagar, medan samme frestare alltjämt är i verksamhet, fastställer för oss den rättfärdiga ”sinnets lag” och resolut håller fast vid det nya sinnets tänkesätt, så kommer det att bevara oss ifrån att ge oss in i frestelse och att synda. Fiendskap mot Gud börjar i sinnet. Aposteln säger till oss, som har blivit försonade med Gud: ”[Ni] ... voro en gång avlägsnade från honom och fiender, därför att edra sinnen voro inriktade på gärningar som voro onda.” Han säger att innan vi överlämnade oss i lydnad för Gud, ”uppförde vi oss alla en gång i harmoni med vårt kötts begärelser, i det vi gjorde det som köttet och tankarna ville, och vi voro av naturen vredens barn alldeles såsom de övriga”. — Kol. 1:21, Ef. 2:2, 3; NW.

8. Hur måste vi tänka för att kunna lyda det största budet?

8. När vi befann oss i detta okunniga sinnestillstånd, älskade vi inte Gud med våra sinnen. Det största bud som någonsin givits människorna kräver av oss att vi skall älska Gud med alla vårt sinnes krafter och förmågor. Jesus framhöll vad detta största bud innebär, när han citerade det från Guds lag och sade: ”Du skall älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt sinne.” (Matt. 22:37, NW; 5 Mos. 6:5, AS; Luk. 10:27) Det, som vi har för vana att tänka på, berör och påverkar oss i hög grad och förmår oss att taga en viss väg. Att tänka på ett sätt och likväl utåt göra något annat är skrymteri. Vi måste tänka på ett sätt som utvisar kärlek till Jehova Gud. Det betyder att tänka på att behaga honom genom att lyda honom och troget vårda sig om allt som ärar hans namn och befrämjar hans rikes intressen.

9. Vilken dom drabbar de halvhjärtade?

9. Vi kan inte helhjärtat tjäna Gud med ett sinne som är delat, vankelmodigt. Psalmisten uttryckte det med rätta så här: ”Jag hatar dem som halta på båda sidor, men din lag har jag kär.” (Ps. 119:113) ”Jag hatar människor som äro till hälften ett, till hälften ett annat, jag älskar din lag.” (Mo) Jesus hatar dem också och säger till de många som i nutiden är halvhjärtade liksom församlingen i Laodicea: ”Därför, emedan du är ljum och varken varm eller kall, skall jag utspy dig ur min mun.” (Upp. 3:16, NW) Om du med ditt sinne haltar på båda sidor, så att du delar din uppmärksamhet och ditt intresse mellan denna världen och Gud och inte gör om ditt sinne helt och fullt till den avbild som Gud godkänner, så kommer detta med tiden att ofelbart ge sig till känna. Det kommer att betyda att du blir förkastad. Du kommer att bli fördärvad till sinnet genom infektion från denna världen, och du kommer att ge dig in i frestelse. Detta är just vad som har hänt med kristenheten. Att du älskar Gud med alla dina tankefunktioner är vad du är skyldig Honom. Han påbjuder det. Det utgör ditt skydd.

Rikta tankarna framåt!

10, 11. Vilken tankegång och vilken sinnesinställning gör att många, som är i sanningen, har svårigheter?

10. Hela världen är sjuk vad sinnet angår, och allmänna anstalter och andra välgörenhetsinrättningar, som är avsedda för nerv- och sinnessjukvård, är överbelagda. Det beror på att människorna inte äger Guds ords sunda, hälsosamma lära, och prästerna och predikanterna är värdelösa läkare och psykologer och usla tröstare. (Job 13:4, AV; 16:2) Det är svårt att hålla sig frisk till sinnet i en värld som i denna tid lider sammanbrott i alla avseenden. Många som har tagit emot Guds ords sanning har svårigheter, i synnerhet därför att det är svårt för dem att överge sina tidigare tankevanor. Deras sinnen är beständigt vända inåt mot deras eget jag, inåtriktade, som man säger. De har ett stort mindervärdeskomplex, och deras fel och misstag framstår för dem i skarp dager. De är pinsamt medvetna om sina dåraktiga handlingar inför andra, fel som de begår i tal och konversation, ting som våller dem besvär och bryderi, den svaghet de lägger i dagen, den kritik som andra riktar mot dem, de skarpa tillrättavisningar de får av andra, de förnärmelser som andra gör sig skyldiga till gentemot dem. De lägger fram dessa ting för Gud i bön, men deras sinne får sedan ingen lättnad därigenom. Varför? Därför att de inte kastar sina bördor på Jehova Gud och lämnar dem där hos honom, utan bär dem med sig bort igen och fortsätter att betunga sig med dem.

11. De låter sitt sinne förbli inåtvänt, mot deras eget ofullkomliga jag, och om och om igen går de igenom de saker och ting som har vållat dem bedrövelse. Deras tankar kör runt, runt, medan de vrider och vänder på dessa saker i sitt sinne. Ju mer de gör detta, dess djupare äter sig det som de grubblar över ner i sinnet. De suckar inom sig och lider döden tusen gånger genom att gång på gång låta dessa ting passera revy.

12. Vad är det sann bättring och förlåtelse kräver?

12. Detta är inte något sunt sinnestillstånd, och det befordrar inte andlig hälsa. Sann ånger inför Gud kräver inte att man skall få ett så fruktansvärt upprivet sinne som följdverkan. Inte heller känner vi och uttrycker vi oss på det sättet, om vi i sanning har förlåtit de förseelser som andra har begått mot oss. Om vi ångrar oss och ber Gud om förlåtelse, låt oss då också lita på att han har förlåtit oss genom Kristus. Må vi alltså vara lugna och försöka att hädanefter handla annorlunda. Om vi har förlåtit dem som har gjort orätt mot oss och som är oss skyldiga, så låt oss inte vara sura och tycka oss fortfarande ha orsak till misstämning emot dem. Kärleken, säger 1 Korintierna 13:5 (NW), ”lägger icke oförrätten på minnet”. Om vi alls kommer ihåg våra tidigare synder och brister och vår förra dårskap, så bör det inte vara för att plåga oss, utan för att varna oss och komma oss att undvika att göra sådant igen. — Jes. 46:8.

13, 14. Hur blev en olämplig benägenhet för att sörja och se tillbaka rättad på Sakarjas tid? På Nehemjas tid?

13. Vi lever inte nu i en tid då vi bör se oss tillbaka och sörja och bli så uppslukade av vårt svaga jag, att vi förlorar Jehovas teokratiska organisation och hans härliga gärningar i denna tid ur sikte. I profeten Sakarjas dagar, sedan den judiska kvarlevan hade återvänt från Babylon för att åter bygga upp templet i Jerusalem, kom några män för att gråta, klaga, sucka och jämra sig i templet över Jerusalems förut begångna synder och alla de fruktansvärda olyckor som hade kommit över det i den ena och den andra månaden av året 607 f. Kr. Därför ville de fasta och sprida dysterhet omkring sig. Då sade Jehova genom Sakarja till dem att detta nu inte längre var på sin plats, ty det var nu en tid då man borde glädjas över att Jehova hade återfört sin invigda kvarleva och att hans tillbedjan hade blivit upprättad igen på den plats som han hade fäst sitt namn vid. Han sade att de tidigare fastorna i de olika månaderna från och med nu ”skola för Juda hus bliva till fröjd och glädje och upplivande högtider; älsken därför sanningen och friden”. Och därpå riktade han deras tankar framåt och talade om för dem hur tio män av alla nationer och av alla tungomål skulle fatta en judisk man i mantelfliken och skulle komma med till Jehovas tempel för att tillbedja. — Sak. 7:1—8:23, AV.

14. Återigen hände det längre fram, på Nehemjas tid, när den återförda kvarlevan var benägen för att bli melankolisk och begråta sitt tidigare egensinniga handlingssätt, att ståthållaren Nehemja sade till de församlade: ”Sörjen icke och gråten icke ... ty denna dag är helgad åt vår Herre. Och varen icke bedrövade, ty fröjd i HERREN [Jehova, AS] är eder starkhet.” — Neh. 8:9, 10.

15. Vilket är det skriftenliga botemedlet för detta inåtriktade, sjukliga sinnestillstånd?

15. Botemedlet för detta inåtriktade, sjukliga sinnestillstånd är att se framåt, inte tillbaka. Håll sinnet upptaget av framåtriktade tankar. Håll det sysselsatt med att överväga planer som fäster din blick vid framtiden. Låt dina tankar kretsa kring de förpliktelser som ligger framför dig och hur du skall kunna fullgöra dem. Kom ihåg de bibelstudier som du måste förbereda dig för, de offentliga föredrag du måste utarbeta, de demonstrationer som du måste ha färdiga till veckans tjänstemöte och alla de andra ting som Gud har i beredskap åt dig. Drag inte ner dig själv, för svaga inte dig själv, hejda inte ditt framåtskridande genom att med smärta blicka tillbaka på dina synder eller genom att längtansfullt se tillbaka på sådant som du har lämnat bakom dig. Gör som aposteln: ”Bröder, jag anser mig icke ännu hava gripit tag i det, men en sak är säker i förbindelse därmed: Förgätande det som är bakom och sträckande mig mot det som ligger framför, jagar jag hän emot målet, efter det pris som tillhör kallelsen där ovan och som Gud räcker fram i Kristus Jesus. Må vi därför, så många av oss som äro mogna, hava denna sinnesinställning; och om ni i sinnet äro annorlunda benägna i något avseende, kommer Gud att uppenbara den nämnda inställningen för eder. Må vi i alla händelser, i den utsträckning vari vi hava gjort framsteg, fortsätta att vandra ordningsfullt enligt denna rutin. Bliv samfällt mina efterliknare.” — Fil. 3:13—17, NW.

Ting som bör upptaga sinnet

16. Varför och hur måste vi nu hålla våra sinnen förnyade och ha blicken riktad framåt?

16. Den strålande nya världen ligger framför oss, och vi närmar oss dess portar. Bibeln ser fram emot den, och den riktar våra sinnen framåt mot den. Det är inte rådligt för oss i denna tid att låta vårt sinne återfalla i fördärv. Det är på alla sätt nödvändigt att vi håller våra sinnen förnyade, och det finns ofantligt mycket som kan sporra oss därtill. Det spår eller de banor som vårt tänkande rör sig i måste fortfara att gå i rätt riktning, så att våra tankar kan få önskvärda följder, medan vi inte låter oss föras åt sidan varken åt höger eller åt vänster. Vårt sinnes ”lag” måste styrkas i enlighet med Guds ord och måste göras till den regel, från vilken vi inte viker av, trots vårt kötts svagheter. Detta kräver ansträngning i sinnet och att vi ger akt på våra tankar såväl som att vi beger oss dit där vi alltid kan få våra sinnen vederkvickta och förnyade med sanningen, Guds framåtskridande ord. Detta betyder att vi måste avsätta tid och måste var för sig studera Guds ord. Det betyder att vi måste vara med vid Guds folks möten och förena oss med dem i att begrunda och diskutera Guds ord. Det betyder att vi måste förena oss med dem i att kärleksfullt och troget uppbygga varandra på vår allraheligaste tro. Sluta aldrig upp med att komma tillsammans.

17. Hur blir Guds ord nyare för oss? Hur kan vi tänka Guds tankar?

17. Guds ord blir ständigt nytt för oss, inte endast genom nyare och bättre översättningar av det på vårt språk, utan alldeles särskilt genom att dess profetior går i uppfyllelse och genom att dess läror göres klara och förståeliga genom Guds andes upplysande kraft och det bruk som Gud gör av sin teokratiska organisation. Må vi tänka Guds tankar. Kom ihåg att Petrus begick ett misstag och försökte avråda Jesus från att vandra sin offerväg, emedan det var så med Petrus, som Jesus sade till honom: ”Du tänker, icke Guds tankar, utan människors.” (Matt. 16:23, NW) Vi kan inte tränga in i alla Guds tankar. Vi kan inte ge något råd åt Guds sinne eller undervisa det. Hans sinne är så långt framom och så mycket mera upphöjt än vårt. Men vi kan taga emot upplysningar, hemligheter, uppenbarelser från hans sinne. Dem av hans tankar, som han uppenbarar för sitt folk förmedelst sin ande och genom sitt ord, dem kan vi tänka, och genom att göra det kommer vi att bli bevarade från att fara vilse som Petrus gjorde. Likt en kärleksfull Fader säger Gud till oss mitt i detta äktenskapsbrytande släktled: ”Min son, giv mig ditt hjärta; och låt dina ögon finna behag i eller giva akt på mina vägar.” (Ords. 23:26, AS, marg.) Detta betyder att vi skall av allt hjärta ägna vår uppmärksamhet åt honom, när han ger sig till känna, och lägga märke till hans vägar. Vi kan göra detta endast genom att studera hans ord och hålla oss tätt intill det och ge akt på hur han handlar med sitt organiserade folk. Detta kommer att hjälpa till att förvandla oss.

18. Hur kan vi ha Kristi sinne?

18. På samma sätt måste vi ge akt på Guds Son, Jesus Kristus, ”vår tros anförare och fullkomnare”. (Hebr. 12:2, NW) Låt vara att vi inte är i stånd till att fullt ut känna Jehovas sinne, ty det är ofattbart för oss, men, säger aposteln, ”vi hava verkligen Kristi sin ne”. Ja, vi har verkligen det som han tänker; vi delar hans tankar, ty han kom till jorden och uppenbarade dem för oss. I samma proportion som vi är nitiska och mogna kristna, är våra tankar hans tankar. Därför kan vi förstå varför han talade och handlade som han gjorde och varför han ödmjukade sig under sin himmelske Faders hand, ända till den vanärande döden på tortyrpålen. Om vi är hans trogna efterföljare, måste vi följa apostelns råd: ”Bevara denna sinnesinställning i eder, som också fanns hos Kristus Jesus.” Detta kan vi göra endast genom att ha Kristi sinne, hans tankar, och för att kunna det måste vi studera Guds ord, som ger oss en redogörelse för vad Jesus sade och hur han levde och vilka profetior han uppfyllde och vilka profetior han nu håller på med att uppfylla eller ännu kommer att uppfylla.

Att leva i överensstämmelse med det nya sinnet

19. Vad måste vi ha trots motstånd från vilka?

19. Vårt svaga, fallna kött och hela denna värld av onda demoner och människor kommer att opponera sig mot att vi låter det som bor i vårt sinne komma till uttryck genom att vi lever i överensstämmelse med vår nya sinnesinställning. Men vi är av Guds lag berättigade, inte endast till tankefrihet, utan också till yttrandefrihet. Var och en som är en verklig kristen måste ha ett sinne som blivit omdanat enligt Guds vilja. ”Följaktligen, om någon är i förening med Kristus, så är han en ny skapelse; de gamla tingen hava försvunnit, se, nya ting hava blivit till.” Så läser vi i 2 Korintierna 5:17, NW. Om någon som är av en god vilja är bestämd för evigt liv på den paradisiska jorden efter striden vid Harmageddon, måste han likaså ha ett sinne som blivit omdanat från vad det var, och det måste förvandla honom från varje likhet med denna fördärvade värld.

20. Vad är syftet med våra sinnens förnyelse, och hur blir syftet förverkligat?

20. Må vi komma ihåg, varför vi får våra sinnen förnyade på detta sätt. Låt oss återigen betrakta apostelns ord: ”Bliv ... förvandlade genom att göra om edert sinne, för att ni må kunna för eder själva utröna Guds goda och välbehagliga och fullständiga vilja.” (Rom. 12:2, NW) I kristenheten råder det stor förvirring i fråga om vad Guds vilja är, och därför fortfar kristenheten att taga gestalt efter denna världen. Men vi måste för oss själva utröna, vad hans vilja är, genom att få ett nytt sinne, och det betyder att få nytt vetande, ny kunskap i våra sinnen. Om detta vetande, denna kunskap och upplysning skall kunna avtäcka Guds vilja för oss, så måste allt detta komma från honom, och vi kan få det endast från hans ord med hjälp av hans ande och organisation. När vi således för oss själva utröner vad hans vilja är, så kommer vi till insikt om att det är en god vilja. Ingen skulle kunna ha något bättre syfte med avseende på oss. Det är det enda som är godtagbart och välbehagligt för honom. Vi kan därför inte ändra hans vilja, utan måste böja oss för den och försöka rätta oss efter den i varje hänseende. Och allteftersom vårt vetande tillväxer och vi vinner större kunskap och studerar hans vilja ytterligare, ser vi så att det är en fullständig vilja. Den omfattar allt som vi behöver göra för att kunna utföra vår del i Guds livgivande anordning och för att kunna ha del i att hävda hans namn och suveränitet inför hela universum. Då vi i våra nya sinnen blivit övertygade om vad Guds vilja är, måste vi nu göra denna goda, välbehagliga och fullständiga vilja.

21. Hur och varför måste ni ”samla eder sinnesstyrka till verksamhet”?

21. Detta kräver en bestämd inriktning av våra sinnen. ”Samla därför”, säger oss aposteln Petrus, ”eder sinnesstyrka till verksamhet, bevara eder jämvikt fullständigt och sätt edert hopp till den oförtjänta godhet som skall komma eder till del vid Jesu Kristi uppenbarelse. Såsom lydiga barn må ni sluta upp med att låta eder gestaltas i överensstämmelse med de begärelser som ni förut hyste i eder okunnighet, utan i överensstämmelse med den helige som kallade eder må ni också själva bliva heliga i allt edert uppförande, emedan det är skrivet: ’Ni måste vara heliga, emedan jag är helig.’ ” (1 Petr. 1:13—16, NW) Det är med hjälp av sanningens bälte, som vi måste samla eller spänna vår sinnesstyrka för den oförtrutna verksamhet som ännu ligger framför oss. Och till skydd för våra huvuden kan vi ha på oss ”såsom hjälm frälsningens hopp, emedan Gud bestämde oss, icke till vrede, utan till att förvärva frälsning genom vår Herre, Jesus Kristus”. Och återigen måste vi för att få och kunna behålla detta nödvändiga sanningens bälte och denna behövliga hoppets hjälm fortsätta med att livnära oss av Guds ord under hans andes upplysning och med bistånd från hans teokratiska organisation. — 1 Tess. 5:8, 9, NW.

22. Vilken ny synpunkt ger oss det förnyade sinnet i fråga om lidanden som drabbar oss för att vi gör Guds vilja?

22. Vilken ny synpunkt ger oss inte det nya sinnet med avseende på den verksamhet som är nödvändig för att vi skall göra Guds goda, välbehagliga och fullständiga vilja! Hur skänker det icke glans och härlighet åt denna verksamhet! Vi har i förväg blivit underrättade om att vi kommer att få lida för vår trogna verksamhet. Men också i detta avseende hjälper oss ett av Guds ord och ande omdanat sinne, och vi kan se våra lidanden i ett annat ljus. Vi betraktar dem som ett stort privilegium, ty vårt förstånds ögon ser att lidandena är till för att utröna och bevisa vår ostrafflighet gentemot Gud såsom lojala understödjare av hans suveränitet och såsom trogna slavar under hans genom Kristus styrda rike. För att bli i stånd till att möta och uthärda dessa lidanden kan vi väpna oss med samma sinnesinställning som den som fanns hos Kristus Jesus och så bevara vår ostrafflighet såsom han gjorde. Vi måste lida därför att vi inte kan följa med denna världen i dess tillvägagångssätt. Våra nya sinnen kommer inte att tillåta oss att handla i överensstämmelse med världsliga metoder, och därför väljer vi att lida. Men för att vi på detta sätt bevisar vår ostraff lighet får vi en outsäglig belöning av ändlös glädje i Guds nya värld av nya himlar och en ny jord. — 1 Petr. 4:1, 2, NW; 2 Petr. 3:13.

23. Vad beslutar vi nu, och vad ser vi fram emot?

23. Hur nära är inte denna rättfärdighetens nya värld, efter vad alla tecken utvisar! O, må vi då inte längre taga gestalt efter denna ondskans värld, som är så nära sitt fullständiga slut, utan förvärva det nya sinne som är fyllt av kunskap om Guds vilja. Må vi behålla detta sinne förnyat genom att troget göra hans vilja och nu leva såsom välsignade förkunnare av Guds rike och såsom arvingar till hans härliga nya värld. Om Gud gynnar oss med att få överleva striden vid Harmageddon och vi träder in i den nya världen utan att dö, så kommer vi då, även om vi inte ögonblickligen får nya kroppar, att ha nya sinnen, som är helt i samklang med den rättfärdiga nya världen.

(The Watchtower, 15 oktober 1951)