Minns du?

Har du noggrant läst de olika numren av Vakttornet det senaste halvåret? I så fall bör du känna igen nedannämnda viktiga punkter. Pröva dig själv.

● Vilka dyrbara, eldhärdiga material använder Jehovas vittnen för att söka bygga upp sanna kristna?

Gudaktiga egenskaper, t. ex. andlig urskillning, hängivenhet för bibliska principer, respekt för Jehovas lagar och oförskräckt villighet att bära vittnesbörd om det messianska riket. — Sid. 160.a

● Vad är vattnet i det ”glashav”, som omtalas i Uppenbarelseboken 15:2, en bild av?

Det utgör en bild av Guds ords sanning. — Sid. 166.

● Hur fördunklades de första kristnas tro på millenniet, dvs. på en bokstavlig tusenårsregering utövad av Jesus Kristus?

Genom att de religiösa ledarna från och med 300-talet blev öppet erkända av staten och deras religion förbands med den och de därför började påstå att kristenhetens kyrka redan befann sig i det av aposteln Johannes bebådade millenniet. — Sid. 176, 177.

● Vilken profetia hos Jesaja får nu en andlig uppfyllelse i den fridsamma kristna ande som råder i Jehovas vittnens gudsstyrda församlingar?

Jesaja 11:6—9. — Sid. 183.

● Vad utgör de fyra levande väsendena som omtalas i Uppenbarelseboken 4:6, 7 en symbol av?

De är en symbol av Jehovas organisation, som består av skapelser som äger Guds framträdande egenskaper rättvisa, makt, kärlek och vishet. — Sid. 190.

● Vilken är den ”sanning” som Jesus talade om, då han sade: ”Sanningen skall göra eder fria”, och i vilket avseende kunde människorna bli fria?

Det är inte sanning i allmänhet, utan det är den sanning som kommer från Jehova genom Jesus. Den frihet han talade om var frihet från synd och död. — Sid. 224, 225.

● Vad menade Jesus, när han sade: ”Men många som äro de första skola bliva de sista”?

Jesu lärjungar, som var de sista som de egenrättfärdiga judiska religiösa ledarna kunde tänka sig skulle vinna en tron i Guds rike, blev de första genom att de vann denna framträdande ställning; i motsats härtill blev de som hade varit ”de första” bland judarna ”de sista” att ta emot ”dagspenningen”, eftersom flertalet försmådde den och på så sätt gick miste om Rikets privilegier. — Sid. 244, 245, 251.

● Vad symboliserade ”dagspenningen”, som Jesus talade om i sin liknelse?

Privilegiet och äran att få bli medlem av det andliga Israel och att få tjäna såsom ett av anden smort sändebud för Guds messianska rike. — Sid. 250, 256.

● Hur kan en hustru vara sådan att hon blir älskad av sin man?

Hon kan odla de egenskaper som springer fram ur ett gott hjärta — en glättig läggning, ett jämnt lynne, anspråkslöshet, vänlighet, ömhet, godhet, förståelse. — Sid. 267.

● Hur kan man påstå att alla Jehovas vittnen är heltidstjänare åt Gud?

Därför att allt de företar sig i livet påverkas av att de är Guds tjänare. — Sid. 275.

● Vad är det i denna tid som motsvarar den kraftfulle Simson?

Den ”trogne och omdömesgille slavens” organisation av sanna, hängivna, smorda kristna. — Sid. 297.

● Varför bad Simson om styrka, så att han skulle kunna ta hämnd på filistéerna, men bara för ett av sina båda ögon?

Simson gav uppenbarligen sin egen brist på vaksamhet i affären med Delila skulden för att han hade förlorat ett av sina ögon, men förlusten av det andra ögat gav han filistéerna skulden för. — Sid. 306.

● Vilka skydd finns det mot ensamhetskänslan?

Nyttigt, meningsfyllt arbete; intresse för andra; att ge ut åt andra i andlig måtto; bön. — Sid. 339, 340.

● Vid den tid, då Jesus framställde liknelsen om den rike mannen och Lasarus, vilka föreställde då den rike mannen, och vilka föreställde Lasarus?

Den rike mannen föreställde dem som Jesus just hade talat till, de penningkära fariséerna, alltså de religiösa ledarna såsom klass betraktade. Tiggaren Lasarus föreställde i första hand de fattiga och andligen utarmade bland judarna som var föraktade av den styrande klassen. — Sid. 349, 351.

● Varför är det en okristlig sedvänja att söka ”rädda skenet”?

Därför att det faktiskt innebär en lögn, eftersom man på så sätt förnekar att man behöver bli tillrättavisad och tuktad. Om vi skall vara ärliga mot vår Gud, mot våra kristna bröder och mot oss själva, måste vi erkänna våra synder och tillkortakommanden. — Sid. 357, 358.

[Fotnot]