Hur ljuset har ökat i vår tid

”De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet, till dess dagen når sin höjd.” — Ordspråksboken 4:18.

1. Vilka bevis har vi redan begrundat när det gäller frågan om huruvida Ordspråksboken 4:18 gått i uppfyllelse?

SKILDRINGEN i bibeln, från 1 Moseboken till Uppenbarelseboken, visar att ljuset som lyst på Jehovas tjänares stig verkligen vuxit i klarhet allteftersom tiden gått. (Ordspråksboken 4:18) På Jesu och hans apostlars tid kom man att förstå många av de profetior som behandlade Messias, vilket Matteus och andra evangelieskribenter har bekräftat. Och som ett resultat av att Guds ande utgöts vid pingsten och de ”goda nyheterna” bars ut till hedningarna ökade ljuset över Guds ord. — Apostlagärningarna 2:14—36; 10:34—43; 15:6—21.

2. a) Vad är förklaringen till att det blev en mörk period för dem som bekände sig följa Jesus Kristus? b) Vad spelar en stor roll, då vetet skall skiljas från ogräset vid skördetiden?

² Men efter apostlarnas död inträdde en mörk period som successivt uppslukade dem som bekände sig följa Jesus Kristus. ”Förtryckande vargar” tog överhanden. (Apostlagärningarna 20:29, 30) Det gick precis som Jesus hade förutsagt i en av sina liknelser. Han jämförde himmelriket med ”en man som sådde utmärkt säd i sin åker”. Sedan ”kom hans fiende och sådde över ogräs, in bland vetet”. Som ett resultat härav kom ogräset att dominera den världsvida religiösa åkern under många, många århundraden. Men när skördetiden är inne kommer ogräset att skiljas från vetet. Vi lever nu i denna skördetid, för ”skörden är en avslutning på en tingens ordning”. Lyckligtvis har en ”vete”-klass av sanna kristna församlats. Fakta visar att ljuset har ökat undan för undan på dessa kristnas stig, vilket spelar en stor roll när det gäller att skilja dem från det laglösa ”ogräset”, som till sist kommer att drabbas av tillintetgörelse. — Matteus 13:24—30, 36—43.a

Ljus över Jehova Gud och hans ord

3, 4. Vilka fakta om Skaparen, Jehova Gud, såg bibelforskarna tidigt?

³ I början av 1870-talet samlades en grupp uppriktiga, fördomsfria bibelforskare för att på ett objektivt sätt studera Guds ord. I stället för att låta kristenhetens trosbekännelser vägleda dem lät de den inspirerade Skriften göra det. Den vishet, logik, harmoni och kraft som ligger i bibelns budskap fick lysa in i deras hjärta. Detta budskap — och inte de ateistiska och evolutionistiska läror som då började framföras — övertygade dem om det grundläggande faktum att det verkligen existerar en intelligent Skapare. De kunde se att ”verkningar måste vara frambragte av tillräckliga orsaker” och att ”skapelsens omätlighet, dess symmetri, skönhet, ordning, harmoni och omväxling” bevisar att Gud är den store Formgivaren.b (Romarna 1:20) De fick också en klar uppfattning om Skaparens personlighet, att han har fyra framträdande, grundläggande egenskaper, nämligen oändlig vishet, gränslös makt, fullkomlig rättvisa och ojämförlig kärlek. — 5 Moseboken 32:4; Psalm 62:12; Ordspråksboken 2:6, 7; 1 Johannes 4:8.

⁴ Dessutom förstod de att Jehova är ”från evighet till evighet” och att hans namn är Jehova. (Psalm 83:19; 90:2) De kom också att inse att kristenhetens främsta lärosats — treenighetsläran — är både ologisk och oskriftenlig. Ljuset från bibelns sanning visade dem att Gud är ”en enda Jehova”, att Jesus är Guds Son (hans eget vittnesbörd slår fast att hans Fader är större än han) och att Guds heliga ande inte alls är den tredje personen i treenigheten, utan den kraft Gud använder för att ”få fram olika resultat”.c — Markus 12:29; Johannes 14:28; Apostlagärningarna 2:17, 18.

5. Vilken ståndpunkt intog dessa sanningsälskare till bibeln?

⁵ Med frimodighet och övertygelse predikade de att bibeln är Guds inspirerade ord och att det med tanke på Guds egenskaper är logiskt att förvänta att Skaparen skall ge människor en gudomlig uppenbarelse om vilken väg de skall vandra. De beskrev bibeln som ”civilisationens och frihetens fackla”. De sade också: ”Bibeln är den äldsta bok, som äger tillvaro: den har uthärdat trettio seklers stormar.” Vidare sade de: ”Alla andra böcker tillsammantagna ha varit oförmögna att skänka den suckande skapelsen den glädje, frid och välsignelse, som bibeln tillfört.”d Dessa uppriktiga forskare såg i bibelskribenternas osjälviska, självuppoffrande liv tydliga bevis på att deras motiv var rena. Sammanfattningsvis såg de att bibeln förnuftigt och harmoniskt talar om orsakerna till att det finns ondska, vad det finns för botemedel och vad slutresultaten kommer att bli; och de såg också att den tjänar till vägledning och styrka för Jehova Guds tjänare.

Jesus Kristus och Riket

6. Vilka sanningar om Jesus Kristus framstod klart för dessa bibelforskare?

⁶ Redan från början hade dessa uppriktiga bibelforskare, som de kallade sig, en klar förståelse av grundsanningarna om Jesus Kristus. De såg att han är Guds ”enfödde Son”, att han hade en föremänsklig tillvaro, att han gav sitt liv såsom en ”lösen för alla”, att han uppstod som en ande och for upp till himmelen som en ande och att han skulle återvända som en ande — den osynlige messianske konungen i Guds rike. De såg också att någonting som verkligen har betydelse i ämnet Kristi andra ankomst är frågorna: Varför, hur och när? — Johannes 3:16; 17:5; 1 Timoteus 2:5, 6; 1 Petrus 3:18.

7. Vad uppenbarades om Guds rike och dess välsignelser genom att ljuset ökade?

⁷ Att ljuset ständigt ökade medförde att dessa kristna såg hur betydelsefullt Jehovas rike är, att det är det enda botemedlet mot mänsklighetens ”sjukdomar”. Detta rike består av Jesus Kristus och hans 144.000 medförbundna, som är friköpta från människorna och skall regera tillsammans med honom som kungar och präster i 1.000 år. På grundval av Kristi lösenoffer uppväcker Konungen alla dem som är återlösta och ligger i minnesgravarna, och alla dessa har framtidsutsikten att få leva för evigt på en paradisisk jord. Således framhåller bibeln två olika slags hopp för dem bland människorna som vinner frälsning — ett himmelskt för den ”lilla hjord” som skall få ärva Riket och ett jordiskt för Jesu ”andra får”, som dels består av ”en stor skara” som får överleva jordens värsta ”vedermöda” och dels av många, många millioner människor som nu ligger i minnesgravarna och som då skall få komma fram igen för att få åtnjuta liv på den paradisiska jorden. — Lukas 12:32; Johannes 5:28, 29; 10:16; Uppenbarelseboken 7:9, 14; 14:1, 4; 20:6.

8. Vilken förståelse fick man av vad människans själ är och av i vilket tillstånd de döda befinner sig?

⁸ I det ökade ljuset blev det också uppenbart för dessa fördomsfria bibelforskare att kristenhetens läror om människosjälens natur och de dödas tillstånd inte alls stämmer, att de helt enkelt är falska läror! De såg klart och tydligt att Adam ”blev en levande själ”, när han skapades, och att han dog som en själ, helt enkelt upphörde att existera, när han återvände till jorden på grund av sin olydnad. Ja, han återvände till det stoft, varifrån han ursprungligen var tagen. I döden förekommer inget medvetet liv och ingen verksamhet. (1 Moseboken 2:7, NW; 3:19; Predikaren 9:5, 10) Den ”lön synden betalar ut är död”, inte evig pina. Ett brinnande helvete och en kvalfylld skärseld existerar bara i sinnet hos vilseledda religiösa människor. Det är på grund av att människor verkligen upphör att existera vid döden som en uppståndelse är nödvändig, och den är en förutsättning för att de skall kunna få nytta av Kristi offer. — Romarna 6:23.

Kristna skyldigheter

9. Vilken ståndpunkt intog dessa upplysta kristna med avseende på helighet?

⁹ Dessa kristna tog också allvarligt på vad bibeln säger om sann helighet. Detta bör inte förväxlas med låtsad fromhet eller skenhelighet. De såg att de måste leva efter sådana bibliska principer som: ”Äktenskapet må hållas i ära bland alla och den äktenskapliga sängen vara obesudlad, ty Gud skall döma otuktsmän och äktenskapsbrytare.” (Hebréerna 13:4) De insåg att de inte kunde se genom fingrarna med eller tolerera sådant som otukt, äktenskapsbrott och homosexualitet, ting som bibeln fördömer, och de ville därför inte ha människor som utövar sådana ting bland sig. (1 Korintierna 6:9, 10) Likaså insåg de att de måste vara laglydiga och betala tillbaka till ”kejsaren de ting som är kejsarens, men [därjämte] de som är Guds till Gud”. De insåg också att de måste vara ärliga mot andra människor och leva enligt den kristna normen: ”Alldeles som ni vill att människorna skall göra mot er, på samma sätt skall ni göra mot dem.” — Matteus 22:21; Lukas 6:31.

10. Vilken sanning insåg dessa kristna tidigt när det gäller de kristnas uppdrag?

¹⁰ Dessa bibelforskares främsta intresse var uppenbarligen att uppodla en Kristuslik personlighet. De såg också behovet av att vittna om Gud och Jesus. De insåg att alla kristna är skyldiga att sprida sanningens ljus till andra människor, eftersom de själva fått ta emot detta ljus. De insåg att det var nödvändigt att vara Guds tjänare och låta det ljus de fått lysa både genom ett gott kristet uppförande och genom det talade ordet. (Matteus 5:14—16) I själva verket gick följande kallelse ut ganska tidigt: ”Efterlyses: 1.000 predikare.” Det var en speciell appell till dem som inte hade familjeförpliktelser och som kunde ägna hälften eller mer av sin tid åt att sprida de ”goda nyheterna” med hjälp av det tryckta ordet.

11. Vilka steg måste man ta för att kunna bli en kristen Ordets förkunnare, och varför förkastades tanken på att det skulle finnas en prästklass och en lekmannaklass?

¹¹ För att man skall kunna bli en kristen Ordets förkunnare måste man tro på Guds ord, ångra sig och ändra sinne, omvända sig och utöva tro på Gud och på Jesus Kristus som mänsklighetens återlösare. Man måste som enskild individ ”viga” sitt liv åt Gud, göra hans vilja och bli döpt genom fullständig nedsänkning i vatten. (Apostlagärningarna 3:19; Matteus 28:19, 20) Eftersom alla dessa kristna var Ordets förkunnare, förkastade de tanken på att det skulle finnas en prästklass och en lekmannaklass bland dem. Men de såg också i Guds ord att man behövde förordna kvalificerade män som ”äldste” och ”biträdande tjänare”, för att de skulle ta hand om de behov som finns i varje församling. — Filipperna 1:1; 1 Timoteus 3:1—10, 12, 13.

12. Vilken sanning beträffande organisationer lärde de känna, och vad blev helt logiskt resultatet av detta?

¹² Allteftersom ljuset växte i klarhet, insåg de mer och mer betydelsen av att kungöra Jehovas namn och visa att hans rike är mänsklighetens enda hopp. De såg också att det bara finns två organisationer i universum och att alla människor tillhör antingen Guds organisation eller Satans — den senare består här på jorden av omfattande kommersiell, politisk och religiös verksamhet, medan Guds himmelska organisation av lojala andliga skapelser representeras här på jorden av hans organiserade vittnen. (Galaterna 4:26; 2 Korintierna 4:4) Fördenskull kan kristna inte engagera sig i politik eller blanda sig i stridigheter mellan olika nationer; de kan inte heller ta del i någon form av nationalistiska sedvänjor. Jehova Guds tjänare understöder och kämpar för hans rike, men utan att ta till köttsliga vapen. — Matteus 26:52; Johannes 15:19; 18:36; 2 Korintierna 10:4; Jakob 1:27; 4:4.

13. Vilken viktig fråga fick dessa bibelforskare upp ögonen för, något som medförde att de antog namnet ”Jehovas vittnen”, och varför var det ett så passande namn?

¹³ Så småningom kom dessa trogna Jehovas tjänare underfund med att hävdandet och rättfärdigandet av Jehovas namn är den stora stridsfråga människor nu står inför och att denna fråga är av långt större vikt och betydelse än till och med människors frälsning. Detta var sannerligen en fantastisk upplysning som gav ett klarare ljus än man någonsin tidigare haft över någonting annat. Denna viktiga sanning gjorde att skillnaden mellan den sanna och den falska kristna religionen syntes ännu tydligare. När dessa kristna väl såg denna betydelsefulla sanning, dröjde det inte länge förrän de såg att deras benämning (bibelforskarna) inte var tillräckligt särskiljande, även om den inte var felaktig. För det första insåg de att deras främsta uppdrag och uppsåt i livet inte var att enbart forska i bibeln — de skulle också vara vittnen för Jehova. Inte heller skilde namnet bibelforskare dem från alla de millioner människor som påstår att de studerar bibeln men som ändå håller fast vid falska trosbekännelser. Därför såg de med hjälp av Guds heliga andes upplysande kraft att det namn som med rätta passade in på dem, och endast på dem, fanns i Jesaja 43:10—12 (NW), nämligen ”Jehovas vittnen”. År 1931 hade de glädjen att anta detta namn.

Ljus över liknelser och profetior

14. Vilken förståelse fick man av frågan om judarnas återvändande, när ljuset ökade och riktades mot de profetior som handlar om denna sak?

¹⁴ Ända fram till denna tid var det många som trodde att judarnas återvändande till sitt hemland var en uppfyllelse av bibelns profetior. Men så förhåller det sig inte. Dessa vackra och uppmuntrande profetior om judarnas återvändande fick sin första uppfyllelse på 500-talet f.v.t., då judarna återvände från Babylon, och de får sin större uppfyllelse i vår tid och då på det andliga Israel. Vi ser bevis för att de gått i uppfyllelse i det andliga paradiset, i vilket det nutida ”Guds Israel” och dess lojala följeslagare befinner sig. — 2 Korintierna 12:4; Galaterna 6:16.

15, 16. Vilket ljus har man fått över två av Jesu liknelser?

¹⁵ Resultatet har också blivit att man fått en mera exakt förståelse av Jesu liknelser. Ett bra exempel på detta har vi i liknelsen om fåren och getterna som finns nedtecknad i Matteus 25:31—46. Under många år trodde man att denna liknelse skulle gå i uppfyllelse under Kristi 1.000-åriga regering. Men sedan såg Jehovas vittnen att den helt enkelt inte kunde gälla den tiden. Ett av många skäl var att Kristi ”bröder” inte skulle befinna sig här på jorden under hans tusenåriga regering och ännu mindre lida nöd på grund av sjukdom eller förföljelse. Därför måste den gå i uppfyllelse nu, då Jesus sitter på tronen i himmelen och församlar nationerna för att döma dem. Att det förhåller sig så bekräftas genom iakttagbara fakta i uppfyllelsen.

¹⁶ Likaså har ljus kommit över liknelsen om den rike mannen och Lasarus. Man såg att den rike mannen inte representerade den judiska nationen som helhet betraktad, utan de skrymtaktiga, rika religiösa ledarna på Jesu tid och deras motsvarighet i vår tid, det religiösa prästerskapet i kristenheten. — Lukas 16:19—31.

17. Vilken anmärkningsvärd förståelse av Uppenbarelseboken fick de?

¹⁷ Genom att ljuset har ökat har Jehovas tjänare också sett hur Uppenbarelseboken gått i uppfyllelse sedan ”Herrens dag” började, det vill säga sedan år 1914, och inte under hela den kristna församlingens historia — från apostlarnas tid och fram till vår tid — som man en gång trodde. (Uppenbarelseboken 1:10) De kom att inse att det som var tecknet på att ”Herrens dag” hade börjat var att ett krig bröt ut i himmelen, i vilket Mikael (den på tronen insatte Jesus Kristus) och hans änglar kastade ut Satan och hans änglar från himmelen. (Uppenbarelseboken 12:1—12) Jehovas folk gladde sig mycket åt att konstatera att deras verk för Riket hade förutsagts i särskilt kapitlen 2, 3, 6—11 i Uppenbarelseboken.

Teokratisk ordning

18. Vad blev man på det klara med när det gäller den teokratiska ordningen i den kristna församlingen, och hur omsattes denna kunskap i praktiken?

¹⁸ Vi skulle kunna ta fram många fler exempel på hur ljuset vuxit i klarhet i vår tid, men utrymmet tillåter bara att vi tar upp ett exempel till. Detta gäller ett tillvägagångssätt som följer teokratiska lagar eller är gudsstyrt. Under den senare delen av 1800-talet styrdes bibelforskarnas församlingar på ett demokratiskt sätt; de ville komma bort från ett autokratiskt prästvälde. Men år 1938 insåg de att denna demokratiska anordning inte hade sitt stöd i bibeln. Den var inte i överensstämmelse med teokratisk ordning, vilket innebär att styret går från Gud och nedåt i stället för från människan och uppåt. (Jesaja 60:1, 17—19) Därför har den ”trogne och omdömesgille slaven”e på senare år under den heliga andens ledning förordnat män i församlingarna till att tjäna som äldste och biträdande tjänare. (Apostlagärningarna 20:28) Dessa män måste ha de skriftenliga kvalifikationer som står omtalade i 1 Timoteus 3:1—13 och Titus 1:5—9.

19. Varför kunde man inte förvänta att man omedelbart skulle få fullständigt ljus över alla ting?

¹⁹ Allt det vi nu gått igenom visar sannerligen att Jehovas folks stig varit och är lik det klara ljus som växer och ständigt blir allt klarare. (Ordspråksboken 4:18) När de kom ut ur det djupa mörker som höljer ”det stora Babylon”, den falska religionens världsvälde, kunde man inte förvänta att de omedelbart skulle urskilja allt och se det i sin rätta dager. (Uppenbarelseboken 17:5) Den uppenbarade sanningens strålglans kunde i stället ha haft en bländande och rentav förvirrande effekt på dem i andligt avseende. Detta kan jämföras med hur en person som kommer från ett totalt mörkt rum och går ut i starkt solsken reagerar. Det kommer att ta en stund innan den personens ögon ställt in sig så att han kan se i det skarpt lysande solljuset som han så plötsligt utsätts för.

20. a) Vilket vidsträckt område har den framåtskridande sanningens ljus täckt? b) Vilka frågor återstår att begrunda?

²⁰ Och som vi har sett täcker den framåtskridande sanningens ljus ett vidsträckt område. Inom det har man fått en klarare syn på förståelsen av olika lärofrågor, olika profetior, hur de kristna skall uppföra sig och vilket uppdrag de kristna har, vilken innebörd Jesu liknelser har, hur församlingsorganisationen skall fungera på rätt sätt och så vidare. Allt detta framstår nu riktigt klart. Men någon kanske frågar: Varför ser det ut som om de sanna kristnas stig inte alltid går rakt fram? Vad är förklaringen till detta? Svaren på dessa frågor finner läsaren i nästkommande artikel.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 19]

Jehovas nutida tjänare förstod tidigt att:

Jehova är den ende sanne Guden och att Jesus Kristus är hans enfödde Son.

Den heliga anden är Guds verksamma kraft.

Själen är dödlig och hoppet för de döda är en uppståndelse.

Kristus kommer att ha 144.000 medarvingar i himlarna, medan de övriga av de lydiga människorna kommer att få leva för evigt på en paradisisk jord.

Med tiden insåg de också:

Att Gud tillåtit det onda på grund av stridsfrågan om den universella suveräniteten.

Att profetiorna om judarnas återvändande gäller det andliga Israel.

Att uppfyllelsen av Uppenbarelseboken sker på ”Herrens dag”.

[Bild på sidan 18]

Förståelsen av Jehovas uppsåt, som har gjorts känd genom tidskriften Vakttornet, har blivit allt klarare med åren