Blod räddar liv — hur?

Välj ”livet ... genom att lyssna till hans [Guds] röst ... ; ty han är ditt liv och dina dagars längd”. — 5 MOSEBOKEN 30:19, 20, NW.

1. Hur är de sanna kristna unika i sin respekt för livet?

Många människor säger att de har respekt för livet, och som bevis för detta nämner de sin syn på dödsstraff, abort och jakt. Men de sanna kristna måste visa respekt för livet på ett speciellt sätt. I Psalm 36:10 heter det: ”Hos dig [Gud] är livets källa.” Eftersom livet är en gåva från Gud, omfattar de kristna hans syn på livsblodet.

2, 3. Varför får vi inte glömma Gud, när det gäller blodet? (Apostlagärningarna 17:25, 28)

² Vårt liv är beroende av blodet, som transporterar syre ut i kroppen, för bort koldioxid, gör att vi tål temperaturförändringar och hjälper oss att bekämpa sjukdomar. Den som har gett oss livet har också skapat och tillhandahållit den fantastiska, livsuppehållande flytande vävnad som kallas blod. Detta återspeglar hans ständiga intresse av att bevara mänskligt liv. — 1 Moseboken 45:5; 5 Moseboken 28:66; 30:15, 16.

³ Både de kristna och människor i allmänhet bör fråga sig: Kan blodet rädda mitt liv endast genom sina naturliga funktioner, eller skulle det kunna rädda livet på ett mer långtgående sätt? De flesta människor inser att det finns en länk mellan livet och blodets normala funktioner, men det är faktiskt mycket mer som är inbegripet. De kristnas, muslimernas och judarnas etik lägger alla tonvikten vid en livgivare, som har uttalat sig om livet och om blodet. Ja, vår Skapare har mycket att säga om blodet.

Guds fasta ståndpunkt när det gäller blodet

4. Vad sade Gud om blodet redan tidigt i människans historia?

⁴ Blodet nämns mer än 400 gånger i Guds ord, bibeln, och en av de första gångerna är i Jehovas påbud: ”Allt som lever och rör sig skall vara föda för er. ... Men ni skall inte äta kött som har sitt livsblod kvar i sig.” Han tillade: ”För ert livsblod skall jag sannerligen kräva räkenskap.” (1 Moseboken 9:3—5, New International Version) Detta sade Jehova till Noa, hela mänsklighetens stamfader, och hela mänskligheten underrättades därigenom om att Skaparen betraktar blodet som representerande livet. Alla som påstår sig erkänna Gud som livgivare bör således erkänna att han intar en fast ståndpunkt när det gäller detta att använda livsblod.

5. Vad var den förnämsta orsaken till att israeliterna inte skulle äta blod?

⁵ Gud nämnde återigen blodet, när han gav Israel dess lagsamling. I 3 Moseboken 17:10, 11 heter det enligt den judiska översättningen kallad Tanakh: ”Om någon av Israels hus eller av främlingarna som bor bland dem förtär något blod, skall jag vända mitt ansikte emot den person som förtär blodet, och jag skall avskära honom från hans släkt. Ty köttets liv är i blodet.” Den lagen kan ha varit till gagn för israeliternas hälsa, men mycket mer än så var inbegripet. Genom att israeliterna behandlade blodet som något speciellt skulle de visa att deras liv var beroende av Gud. (5 Moseboken 30:19, 20) Ja, huvudorsaken till att de skulle låta bli att äta blod var inte att blodet kunde vara ohälsosamt, utan att det hade en speciell innebörd för Gud.

6. Varför kan vi vara övertygade om att Jesus försvarade Guds ståndpunkt om blodet?

⁶ Var står då kristendomen när det gäller detta att rädda människoliv med blod? Jesus visste vad hans Fader hade sagt om att använda blod, och han ”gjorde inget orätt, [och] det fanns inget svek på hans läppar”. Detta innebär att Jesus höll lagen fullkomligt, inbegripet lagen om blodet. (1 Petrus 2:22, Knox) Han gav således sina efterföljare ett mönster, som också innefattade ett mönster när det gällde respekt för blodet.

7, 8. Hur blev det uppenbart att Guds lag om blodet gäller de kristna?

⁷ Historien visar vad som hände senare, när den styrande kretsen vid ett rådsmöte avgjorde frågan om de kristna måste hålla alla Israels lagar eller ej. Under gudomlig vägledning sade den styrande kretsen att de kristna inte behövde hålla den mosaiska lagsamlingen, men att det var ”nödvändigt” att de fortsatte ”att avhålla [sig] ... från ting som är offrade åt avgudar och från blod och från ting som blivit kvävda [kött som blodet inte fått rinna av från] och från otukt”. (Apostlagärningarna 15:22—29) Den styrande kretsen gjorde det således klart att det i moraliskt hänseende är lika viktigt att undvika blod som att undvika avgudadyrkan och grov omoraliskhet.a

⁸ De första kristna rättade sig efter detta gudomliga förbud. Den brittiske forskaren Joseph Benson skrev följande om detta: ”Detta förbud mot att äta blod, som gavs till Noa och alla hans efterlevande och som upprepades för israeliterna ... , har aldrig blivit upphävt, utan har tvärtom blivit befäst under det nya förbundet, Apostlagärningarna XV, och därmed gjorts till en bestående förordning.” Men skulle då det som bibeln säger om blodet utesluta nutida medicinskt bruk, till exempel transfusioner, något som givetvis inte användes vare sig på Noas eller på apostlarnas tid?

Blod i medicin eller som medicin

9. Hur användes blod medicinskt i forna tider, och tvärtemot vilken kristen ståndpunkt?

⁹ Medicinskt bruk av blod är inte något modernt påfund. I boken Flesh and Blood (Kött och blod) påpekar Reay Tannahill att i Egypten och på andra håll betraktades blod under närmare 2.000 år ”som det främsta läkemedlet mot spetälska”. Romarna trodde att man kunde bota epilepsi genom att inta människoblod. Tertullianus skrev följande om detta ”medicinska” bruk av blod: ”Tänk på dem som med glupskhet vid skådespelen på arenan tar ogudaktiga brottslingars färska blod ... och bär bort det för att bota sin epilepsi.” Detta stod i skarp kontrast till det de kristna gjorde: ”Vi låter inte ens djurblod ingå i vår normala kost. ... Vid rättegångarna mot de kristna erbjuder ni dem korv fylld med blod. Ni är naturligtvis övertygade om att ... [det] är olagligt för dem.” Begrunda den naturliga slutsatsen: De första kristna var villiga att riskera livet hellre än att äta blod, som representerade livet. — Jämför 2 Samuelsboken 23:15—17.

10, 11. Varför kan man säga att Guds norm om blodet utesluter att man tar emot en blodtransfusion?

¹⁰ På den tiden förekom naturligtvis inte några blodtransfusioner, eftersom experiment med transfusioner inte började förrän omkring 1500-talets början. Men på 1600-talet framförde en professor i anatomi vid universitetet i Köpenhamn följande protest: ”De som inför bruket av människoblod för invärtes bruk mot sjukdomar verkar missbruka det och synda allvarligt. Kannibaler fördöms. Varför avskyr vi inte dem som besudlar sin strupe med människoblod? Det är likadant med att motta främmande blod från en skuren ven antingen genom munnen eller genom transfusionsinstrument. Upphovsmännen till denna operation hålls i skräck av den gudomliga lagen.”

¹¹ Ja, till och med under gångna århundraden har människor insett att Guds lag utesluter såväl att man inför blod i venerna som att man gör det genom munnen. Om människor i våra dagar inser detta, kan det hjälpa dem att förstå den ståndpunkt som Jehovas vittnen intar, en ståndpunkt som stämmer med Guds ståndpunkt. De sanna kristna värderar livet högt och uppskattar medicinsk vård, men de respekterar också livet som en gåva från Skaparen, och därför söker de inte uppehålla det genom att inta blod. — 1 Samuelsboken 25:29.

Medicinskt livräddande?

12. Vad är det förnuftigt för tänkande människor att begrunda, när det gäller blodtransfusioner?

¹² Experter har under många år hävdat att blod räddar liv. En läkare kanske berättar om hur någon som hade drabbats av akut blodförlust fick blodtransfusion och blev bättre. Därför undrar kanske människor: Hur förståndig eller oförståndig är den kristna ståndpunkten rent medicinskt? Innan en tänkande människa överväger någon mer omfattande medicinsk behandling, kommer hon att vilja ta reda på vilken nytta man kan ha av den behandlingen och också vilka risker den kan medföra. Hur är det då med blodtransfusioner? Det är i själva verket så att blodtransfusioner är mycket riskfyllda. De kan rentav få dödlig utgång.

13, 14. a) Nämn några av riskerna med blodtransfusioner. b) Hur belyser påvens erfarenhet hälsoriskerna med blodet?

¹³ Doktorerna L. T. Goodnough och J. M. Shuck konstaterade nyligen: ”Läkarkåren har länge varit medveten om att även om blodförrådet är så säkert som vi kan göra det, så har transfusioner alltid inneburit en risk. Den vanligaste komplikationen med en blodtransfusion fortsätter att vara non-A-non-B-hepatit (NANBH); andra potentiella komplikationer inbegriper hepatit B, alloimmunisering, transfusionsreaktioner, immunosuppression och järnöverbelastning.” Man gjorde i rapporten en försiktig beräkning av bara en av dessa allvarliga risker och tillade: ”Man räknar med att omkring 40.000 människor [enbart i Förenta staterna] årligen kommer att utveckla NANBH och att upp till 10 % av dessa kommer att utveckla skrumplever och/eller hepatom [levercancer].” — The American Journal of Surgery, juni 1990.

¹⁴ Allteftersom risken för att ådra sig sjukdomar genom överfört blod har blivit mer allmänt känd, omprövar människor sin uppfattning när det gäller blodtransfusioner. När påven år 1981 hade blivit skottskadad, behandlades han vid ett sjukhus men fick sedan åka hem. Senare måste han dock läggas in på sjukhus igen under två månader, och hans tillstånd var då så allvarligt att det verkade som om han kanske skulle komma att bli tvungen att dra sig tillbaka som kroniskt sjuk. Varför det? Därför att han hade ådragit sig en cytomegalvirusinfektion genom den blodtransfusion som han hade fått. Någon kanske undrar: Om inte ens det blod som påven fick var riskfritt, hur är det då med de transfusioner som folk i allmänhet får?

15, 16. Varför är blodtransfusioner inte riskfria ens om man har testat blodet för att se om det är smittat?

¹⁵ Men någon kanske undrar om man inte kan testa blodet för att se om det är smittat. Ja, begrunda som ett exempel det som stod att läsa i tidskriften Patient Care (för 28 februari 1990) om ett test för att upptäcka hepatit B: ”Förekomsten av hepatit efter transfusion minskade efter det att man mer allmänt hade börjat testa blod för att upptäcka hepatit B, men mellan 5 och 10 procent av fallen av hepatit efter transfusion vållas fortfarande av hepatit B.”

¹⁶ Hur otillförlitliga sådana tester är visar också en annan blodburen fara, nämligen aids. Aids har i högsta grad gjort människor medvetna om faran med infekterat blod. Det är sant att det nu finns tester för att undersöka om viruset finns i blodet. Men blod testas inte överallt. Och det verkar som om människor kan bära på aidsviruset i blodet under flera år utan att det kan upptäckas i de tester man nu har. Man kan således få aids — och somliga har också fått det — genom blod som testats och godkänts!

17. Hur kan en blodtransfusion orsaka en skada som kanske inte blir uppenbar förrän längre fram?

¹⁷ Doktorerna Goodnough och Shuck nämnde också ”immunosuppression”. Ja, bevisen hopar sig nu för att också på rätt sätt korstestat blod kan skada en patients immunsystem och öppna dörren för cancer och döden. En kanadensisk undersökning av patienter med cancer i huvudet och halsen visade således ”att de som hade fått en blodtransfusion under avlägsnandet av en tumör efteråt upplevde en avsevärd försämring av immunförsvaret”. (The Medical Post för 10 juli 1990) Läkare vid University of Southern California har rapporterat: ”Återfallsfrekvensen för alla patienter som hade cancer i struphuvudet var 14 % för dem som inte fick blod och 65 % för dem som fick blod. För cancer i munhålan, svalget och näsan eller bihålorna var återfallsfrekvensen 31 % utan transfusioner och 71 % med transfusioner.” (Annals of Otology, Rhinology & Laryngology, mars 1989) Immunosuppression verkar också ligga bakom det faktum att de som får blod vid en operation löper större risk att få infektioner. — Se rutan på sidan 10.

Finns det några alternativ till blod?

18. a) Vad får riskerna i samband med blodtransfusioner läkare att göra? b) Vilka upplysningar om alternativ skulle du kanske kunna delge din läkare?

¹⁸ Somliga kanske tänker: ”Transfusioner är riskfyllda, men finns det då några alternativ?” Vi önskar helt visst få effektiv läkarvård av hög kvalitet, och vi undrar därför om det inte finns några legitima och effektiva sätt att klara av allvarliga medicinska problem utan att använda blod. Jo, lyckligtvis gör det det. Tidskriften The New England Journal of Medicine (7 juni 1990) rapporterade: ”Eftersom läkare blir alltmer medvetna om riskerna för att [aids] och andra infektioner kan överföras genom transfusioner, omprövar man nu riskerna och nyttan med transfusioner och vänder sig till olika alternativ, inbegripet alternativet att helt och hållet undvika transfusioner.”b

19. Varför kan man vara övertygad om att man kan vägra att ta emot blod och ändå bli framgångsrikt medicinskt behandlad?

¹⁹ Jehovas vittnen har länge vägrat att ta emot blodtransfusioner, och då inte i första hand på grund av hälsorisker, utan på grund av att man vill lyda Guds lag om blodet. (Apostlagärningarna 15:28, 29) Men skickliga läkare har framgångsrikt och utan att använda blod, som är riskbelastat, behandlat patienter som är vittnen. För att bara nämna ett bland många exempel som redovisats i den medicinska litteraturen kunde man i tidskriften Archives of Surgery (för november 1990) läsa följande om hjärttransplantationer på patienter som är vittnen och vars samveten — under förutsättning att läkarna inte använde blod — tillät dem att underkasta sig ett sådant ingrepp. Det heter i rapporten: ”Över 25 års erfarenhet av att utföra hjärtkirurgi på Jehovas vittnen har kulminerat i framgångsrika hjärttransplantationer utan att man gett blodprodukter. ... Inga perioperativa dödsfall har inträffat, och tidiga uppföljningsstudier har visat att avstötningsfrekvensen inte har varit högre hos dessa patienter.”

Det värdefullaste blodet

20, 21. Varför bör de kristna akta sig för att utveckla inställningen att ”blod är dålig medicin”?

²⁰ Det finns emellertid en rannsakande fråga som var och en av oss måste ställa sig, om vi har bestämt oss för att inte ta emot blodtransfusioner, och den gäller vad som egentligen är den främsta och grundläggande orsaken till vårt beslut.

²¹ Vi har nämnt att det finns effektiva alternativ till blod, som inte utsätter en för alla de risker som är förknippade med transfusioner. Sådana risker som hepatit eller aids har rentav fått många att vägra att ta emot blod av icke-religiösa skäl. Somliga människor är rätt högröstade när det gäller detta, nästan som om de marscherade under en banderoll med orden: ”Blod är dålig medicin.” En kristen skulle kunna dras in i den marschen. Men det är en marsch som bara leder till en återvändsgränd. Hur då?

22. Vilken realistisk syn måste vi ha på livet och döden? (Predikaren 7:3)

²² Sanna kristna inser att människor, även om de får den allra bästa läkarvård och får ligga på de finaste sjukhus, dör förr eller senare. Människor dör med eller utan blodtransfusioner. Det är inte fatalistiskt att säga så — det är realistiskt. Döden är en realitet i våra dagar. Människor som inte bryr sig om Guds lag om blodet drabbas ofta — antingen omedelbart eller längre fram — av skador av blodet. Några dör rentav av det blod de har fått. Men som vi alla måste inse har de som överlevt en transfusion inte vunnit evigt liv. Blodet har således inte visat sig rädda deras liv varaktigt. Å andra sidan är det så att de flesta av dem som av religiösa och/eller medicinska skäl vägrar att ta emot blod men som tar emot alternativ medicinsk behandling ur läkarsynpunkt klarar sig mycket bra. De kan på så sätt förlänga sitt liv med många år — men inte för evigt.

23. Vilket samband har Guds lagar om blodet med det förhållandet att vi är syndiga och i behov av lösen?

²³ Detta att alla människor som nu lever är ofullkomliga och successivt dör för oss fram till den springande punkten i det som bibeln säger om blodet. Gud befallde hela mänskligheten att inte äta blod. Varför gjorde han det? Därför att blodet representerar livet. (1 Moseboken 9:3—6) Han gav i lagsamlingen lagar som riktade uppmärksamheten på det förhållandet att alla människor är syndiga. Gud sade till israeliterna att de genom att frambära djuroffer kunde visa att deras synder behövde övertäckas. (3 Moseboken 4:4—7, 13—18, 22—30) Även om han inte begär detta av oss i våra dagar, har det ändå betydelse nu. Det var Guds uppsåt att tillhandahålla ett offer som fullständigt skulle kunna försona synderna för alla troende, nämligen lösenoffret. (Matteus 20:28) Och det är därför som vi behöver ha Guds syn på blodet.

24. a) Varför skulle det vara ett misstag att behandla hälsorisker som det centrala, när det gäller blodet? b) Vad bör i själva verket ligga bakom vår syn på att använda blod?

²⁴ Men det skulle vara ett misstag att i huvudsak bara koncentrera sig på blodets hälsorisker, eftersom det inte var detta som Gud lade tonvikten vid. Israeliterna kan rent hälsomässigt ha haft en viss nytta av att inte äta blod, precis som det kanske var bra för dem att de inte åt fläskkött eller kött av asätande djur. (5 Moseboken 12:15, 16; 14:7, 8, 11, 12) Men kom ihåg att när Gud gav Noa rätten att äta kött, så förbjöd han inte ätandet av köttet av sådana djur. Men däremot påbjöd han att människor inte fick äta blod. Gud lade inte den största tonvikten vid eventuella hälsorisker. Det var inte det som var det centrala i hans förordning om blodet. Hans tillbedjare skulle vägra att uppehålla livet med blod, inte i första hand därför att det var ohälsosamt att göra så, utan därför att det var oheligt. De vägrade att äta blod, inte därför att det var förorenat, utan därför att det var dyrbart. Det var endast genom offerblod som de kunde vinna förlåtelse.

25. Hur kan blod varaktigt rädda liv?

²⁵ Det är samma sak med oss. I Efesierna 1:7 förklarade aposteln Paulus: ”Med hjälp av honom [Kristus] har vi frigörelsen genom lösen medelst dennes blod, ja, förlåtelsen för våra överträdelser, efter hans oförtjänta omtankes rikedom.” Om Gud förlåter en persons synder och betraktar denne som rättfärdig, så har han utsikten till liv utan slut. Jesu återlösningsblod kan således varaktigt rädda liv, ja faktiskt för evigt.

[Fotnoter]

Kan du förklara?

◻ Vad är den förnämsta orsaken till att Jehovas vittnen vägrar att ta emot blodtransfusioner?

◻ Vilka fakta bekräftar att den bibliska ståndpunkten i fråga om blodet inte är oförnuftig?

◻ Hur är lösen förknippad med bibelns lag om blodet?

◻ Endast hur kan blod rädda liv för beständigt?

[Ruta på sidan 10]

TRANSFUSION OCH INFEKTION

Efter en omfattande undersökning som gällde om blodtransfusioner kan göra en patient mer mottaglig för infektioner drog dr Neil Blumberg följande slutsats: ”I 10 av 12 objektiva undersökningar [av saken] konstaterade man att blodtransfusioner var markant och självständigt förknippade med en ökad risk för bakterieinfektion. ... Och om de immunologiska verkningarna av en transfusion är lika långlivade som vissa undersökningar tyder på, så kan också en transfusion vid någon tidpunkt långt före en operation påverka patientens motståndskraft mot infektioner. ... Om dessa data kan utsträckas och bekräftas, verkar det som om akuta infektioner efter en operation skulle kunna vara den vanligaste komplikation av betydelse som är förbunden med homolog transfusion.” — Transfusion Medicine Reviews, oktober 1990.

[Bild på sidan 8]

Förstorade röda blodkroppar. ”Varje kubikmillimeter blod innehåller mellan 4 och 6 miljoner röda blodkroppar.” — ”The World Book Encyclopedia”

[Bildkälla]

Kunkel-CNRI/PHOTOTAKE NYC