PATROS

[Pạtros]

Patros förbinds ofta med Egypten (hebr.: Mitsrạjim). (Hes 30:13, 14) De flesta forskare förknippar namnet Patros med ett egyptiskt uttryck som betyder ”Söderns land” och som uppenbarligen betecknar Övre Egypten. Övre Egypten avser vanligtvis den del av Nildalen som sträcker sig från en plats strax söder om Memfis och vidare söderut till Syene (nutida Assuan) vid Nilens första katarakt. Ordalydelsen i Jesaja 11:11, där det förutsägs att landsflyktiga israeliter skall återvända ”från Egypten [Misrajim] och från Patros och från Kush”, tycks stämma med uppfattningen att Patros låg någonstans i Övre Egypten och gränsade till Kush (Etiopien) i söder. En assyrisk inskrift av kung Esarhaddon innehåller en liknande uppräkning, och i den nämns ”Egypten (Musur), Paturisi och Nubien [Kusu, dvs. Kush]”. (Ancient Near Eastern Texts, utgiven av J. B. Pritchard, 1974, sid. 290)

I Hesekiel 29:14 kallas Patros ”det land de [egyptierna] härstammar från”. Den egyptiska traditionen, som den berättas av Herodotos (II, 4, 15, 99), tycks bekräfta detta. Enligt den var det nämligen i Övre Egypten, och särskilt i området kring Thebe, som det första egyptiska kungariket etablerades, och det styrdes av en kung som Herodotos kallar Min (Menes), ett namn som för övrigt inte finns i egyptiska redogörelser. Diodorus Siculus (1:a årh. f.v.t.) ger uttryck åt en liknande uppfattning. (Bibliotheca, I, 45, 1) Den egyptiska tradition som framförs av dessa båda grekiska historiker är kanske ett svagt eko av den sanna skildringen i Bibeln om Misrajim (vars namn kom att stå för Egypten) och hans avkomlingar, däribland Patrusim. (1Mo 10:13, 14)

När Juda hade blivit ödelagt av Nebukadnessar flydde en kvarleva av judarna till Egypten. Några av de platser där de slog sig ner var Migdol, Tachpanches, Nof (som alla var städer i Nedre Egypten) och ”Patros land”. (Jer 44:1) Här ägnade de sig åt avgudadyrkan, vilket resulterade i att Jehova fördömde dem och varnade dem för att Nebukadnessar skulle erövra Egypten. (Jer 44:15, 26–30) Papyrustexter från 400-talet f.v.t. visar att det fanns en judisk koloni ända nere i den södra delen av Egypten, på ön Elefantine vid Syene.