Det var därför man gav den namnet Babel [av ba-lalʹ, som betyder ”förbistra”], eftersom Jehova där hade förbistrat hela jordens språk.” (1 Moseboken 11:1, 5, 7—9, NW) Hur missräknade dessa tornbyggare måste ha blivit, när de plötsligt inte kunde samtala om vad som hade hänt och ännu mindre komma underfund med varför det hade hänt! Utan tvivel framkastades många olika teorier, samtidigt som deras splittring blev ännu mer accentuerad genom deras oförmåga att kommunicera med varandra.

[Ruta på sidan 21]

Legender som återspeglar bibelns berättelse

Invånarna i norra Burma tror att alla människor ursprungligen ”bodde i en enda stor by och talade ett enda språk”. Därefter började de bygga ett torn som skulle räcka ända upp till månen, vilket innebar att de måste arbeta på olika nivåer av tornet och därför förlorade kontakten med varandra. Så småningom lade de sig till med ”olika seder och bruk och sätt att tala”. Ostjaksamojederna i norra Sibirien tror att människor räddade sig igenom en översvämning genom att flyta på timmerstockar. Men en stark nordanvind skingrade dem så att de efter översvämningen ”började tala olika språk och bilda olika folk”. — ”The Mythology of All Races” (Alla rasers mytologi).

De forntida aztekerna lärde: ”Efter Floden byggde en jätte ett konstgjort berg som räckte ända upp till molnen, varigenom han retade gudarna som kastade ner eld eller en sten från himmelen.” Mayafolket trodde att Votan, den första människan, hjälpte till att bygga ett jättelikt hus som räckte upp till himlen och som visade sig bli ”den plats där Gud gav varje folk dess speciella språk”. Maiduindianerna i Kalifornien gjorde gällande att alla människor ”under en begravningsceremoni plötsligt började tala olika språk”. — ”Der Turmbau von Babel” (Byggandet av Babels torn).

Dessa och liknande legender ökar trovärdigheten i dr Ernst Böklens slutsats att ”Första Mosebokens elfte kapitel och liknande berättelser bland andra folk med största sannolikhet bygger på faktiska historiska minnesbilder”.