Att stärka tilliten till att Gud är rättfärdig

”För att din tillförsikt må visa sig vara hos Jehova själv, har jag gett dig kunskap.” — ORDSPRÅKEN 22:19.

1, 2. a) Varför visar Jehovas vittnen att de litar på Jehova? (Ordspråken 22:19) b) Vad visar att somliga vittnen kan behöva stärka sin tillit till Jehova och förtröstan på honom?

DE SANNA kristna har blivit välsignade med exakt kunskap om Jehova och hans uppsåt, och en ”trogen och omdömesgill slav” förser dem kärleksfullt med andlig ”mat i rätt tid”. (Matteus 24:45) Den kunskap de får utgör en fast grund att bygga sin tillit till Gud på. Som grupp betraktade visar därför Jehovas vittnen att de förtröstar på Jehova och litar på att han är rättfärdig.

² Det verkar dock som om somliga vittnen skulle kunna behöva stärka sin tillit och förtröstan. Sällskapet får emellanåt brev, där man ger uttryck åt tvivel angående de förklaringar som getts i dess publikationer. Dessa tvivel kan vara en reaktion på en justerad förståelse av något, eller också kan de ha orsakats av något som berör frågeställaren personligen, särskilt i känslomässigt avseende. — Jämför Johannes 6:60, 61.

3. Vad kan hända även med trogna Jehovas tjänare, och varför det?

³ Också Jehovas sanna tjänare får uppleva sanningen i orden i Predikaren 9:11: ”Jag vände tillbaka för att se under solen att de snabba inte har tävlingsloppet i sin hand och att de väldiga inte har kontroll över striden; inte heller har de visa födan eller de förståndiga rikedomen, inte ens de som har kunskap har ynnesten; ty tid och oförutsedd händelse drabbar dem alla.” Hur skulle det kunna visa sig vara så i en vidgad eller andlig bemärkelse? Vi kanske känner kristna som har varit snara att på ett förståndigt sätt tillämpa Bibelns råd och principer, kraftfullt har försvarat sanningen och nitiskt har sökt efter exakt kunskap, men som nu på grund av ”tid och oförutsedd händelse” är begränsade till följd av en olycka eller hög ålder och som nu kanske undrar om de skall komma in i Guds nya värld utan att först behöva dö.

4, 5. Varför har de kristna ingen anledning att förlora sin tillit till att Jehova är rättfärdig?

⁴ Det är en svår och smärtsam förlust för en kristen att förlora sin äktenskapspartner sedan de i kanske många år eller rentav flera årtionden har tjänat Jehova tillsammans. Den överlevande partnern vet också att döden upplöser äktenskapsbanden.a (1 Korinthierna 7:39) För att i en sådan situation inte försvaga sin tillit och förtröstan måste en kristen behärska sina känslor. — Jämför Markus 16:8.

⁵ Hur förståndigt är det inte att betrakta en makas eller makes, en förälders, ett barns eller en nära väns död som ett tillfälle att visa att man litar på att Jehova är rättfärdig! Vi kan, också när vi drabbas av någon personlig förlust, lita på att Jehova inte är orättfärdig. Vi kan vara övertygade om att alla som vinner evigt liv, antingen genom att de får överleva eller genom att de blir uppväckta, kommer att bli lyckliga. Så här skrev psalmisten om Gud: ”Du öppnar din hand och mättar allt levandes önskan. Jehova är rättfärdig i alla sina vägar och lojal i alla sina verk. Jehova är nära alla som anropar honom, alla som anropar honom i sannfärdighet. Deras önskan som fruktar honom kommer han att uppfylla, och deras rop om hjälp kommer han att höra, och han kommer att rädda dem.” — Psalm 145:16–19.

Om man tycker sig ha fått lida i onödan

6, 7. a) Varför skulle somliga vittnen som har fått lida i det flydda nu kunna se saken annorlunda? b) Varför bör vi aldrig betrakta Jehova som orättfärdig för att han har tillåtit ett sådant lidande i det flydda?

⁶ I det flydda kan vissa vittnen ha fått lida för att de vägrat att göra något som de nu med gott samvete och bevarad kristen neutralitet till denna tingens ordning skulle kunna göra, exempelvis utföra ett visst slag av samhällstjänst.

⁷ Var det orättfärdigt av Jehova att låta en sådan kristen få lida för att han vägrade att göra något som han nu tycker sig kunna göra? Flertalet av dem som har upplevt detta anser inte det. De är i stället glada över att de offentligt och tydligt fick tillfälle att visa att de var beslutna att stå fasta i stridsfrågan om den universella suveräniteten. (Jämför Job 27:5.) Varför skulle någon känna ånger för att han har följt sitt samvete i fråga om att ta en fast ståndpunkt för Jehova? Genom att de lojalt försvarade kristna principer som de då förstod dem eller följde samvetets röst visade de sig värda Jehovas vänskap. Det är helt visst förståndigt att undvika att handla på ett sätt som skulle störa ens samvete eller som skulle kunna få andra att snava. Vi kan tänka på aposteln Paulus’ exempel i detta avseende. — 1 Korinthierna 8:12, 13; 10:31–33.

8. Varför hade inte de judekristna som tidigare hade hållit Lagen någon anledning att ifrågasätta att Jehova var rättfärdig?

⁸ För att behaga Jehova måste judarna lyda de tio buden och också omkring 600 andra lagar. Under den kristna ordningen krävdes detta inte längre för att tjäna Jehova, inte ens av de köttsliga judarna. De lagar som inte längre var bindande hade att göra med omskärelse, sabbatsfirande, djuroffer och vad man fick äta och inte äta. (1 Korinthierna 7:19; 10:25; Kolosserna 2:16, 17; Hebréerna 10:1, 11–14) De judar som blev kristna — apostlarna inbegripna — var inte längre skyldiga att hålla de lagar som de måste lyda när de var under Guds anordning med lagförbundet. Klagade de nu och menade att det var orättfärdigt att de under lagförbundet hade måst göra sådant som de nu inte längre behövde? Nej, de gladde sig i stället över att de nu hade fått en bättre förståelse av Jehovas uppsåt. — Apostlagärningarna 16:4, 5.

9. Hur har det varit för en del vittnen, men varför har de ingen orsak att känna ånger?

⁹ Det har i vår tid funnits vittnen som har fått lida mer än andra på grund av att de varit mycket stränga i fråga om vad de har menat att man kan och inte kan göra. Längre fram har ökad kunskap hjälpt dem att få bättre förståelse av saker och ting. Men de har ingen orsak att ångra att de tidigare handlade enligt sitt samvete, inte ens när de på grund av detta kanske fick lida mer än andra. Det är verkligen berömvärt att de visade sin villighet att lida i trohet mot Jehova för att göra allt ”för de goda nyheternas skull”. Jehova välsignar det slaget av gudaktig hängivenhet. (1 Korinthierna 9:23; Hebréerna 6:10) Aposteln Petrus skrev med insikt: ”Om ni håller ut, när ni gör gott och får lida, då är detta någonting behagligt för Gud.” — 1 Petrus 2:20.

Att lära av Jona

10, 11. Hur visade Jona bristande tillit till Jehova a) när han fick i uppdrag att bege sig till Nineve? b) när Gud inte tillintetgjorde nineviterna?

¹⁰ När Jona fick i uppdrag av Jehova att bege sig till Nineve, uppskattade han inte riktigt det förtroende Jehova då visade honom. Men Jona vaknade till besinning efter en hemsk upplevelse på grund av sin egen ovillighet att lyda. Han insåg sitt misstag och accepterade sitt uppdrag att bege sig till Nineve och varna nineviterna för deras nära förestående tillintetgörelse. Men då hände något oväntat: På grund av nineviternas ångerfulla inställning bestämde Jehova sig för att inte tillintetgöra dem. — Jona 1:1–3:10.

¹¹ Hur reagerade då Jona? Missnöjd klagade han i bön till Gud. Hans klagan skulle kunna sammanfattas så här: ”Var det inte det här jag trodde redan från början? Det var just därför jag inte ville bege mig till Nineve. Och nu, efter allt det jag har fått gå igenom — den hemska upplevelsen och förödmjukelsen att uppslukas av en stor fisk och allt mitt hårda arbete med att varna nineviterna för deras nära förestående tillintetgörelse — då tänker du inte längre tillintetgöra dem! Allt mitt arbete och lidande har varit förgäves! Det vore bättre om jag fick dö!” — Jona 4:1–3.

12. Vad kan vi lära av Jonas erfarenhet?

¹² Hade Jona välgrundade skäl till sin klagan? Var det orättfärdigt av Jehova att visa ångerfulla syndare barmhärtighet? Jona borde i stället ha varit glad — tiotusentals människor skulle skonas från att avrättas! (Jona 4:11) Men genom sin respektlösa och klagande inställning visade han att han inte litade på Jehovas rättfärdighet. Han tänkte för mycket på sig själv och för lite på andra. Må vi ta lärdom av Jonas exempel och inte i första hand tänka på oss själva och våra egna känslor. Må vi vara övertygade om att det är rätt att lyda Jehova och följa den vägledning som ges genom hans organisation och acceptera hans beslut. Vi är övertygade om att ”det kommer att gå dem väl som fruktar den sanne Guden”. — Predikaren 8:12.

Det är nu tid att stärka sin förtröstan

13. Hur kan vi alla stärka vår tillit till Jehova?

¹³ Det är vist av var och en av oss att nu stärka tilliten till Jehova. (Ordspråken 3:5–8) Vi måste naturligtvis göra mer än bara be Jehova om hjälp att bli mer tillitsfulla. Eftersom vår tillit och förtröstan växer genom att vi får exakt kunskap, måste vi göra studium och läsning av Bibeln och bibelförklarande litteratur till en del av vår dagliga rutin. Det är också viktigt att vi regelbundet är med vid kristna möten och att vi så långt det är möjligt förbereder oss för dessa och deltar i dem. Genom att vi gör det till en vana att dela med oss av Bibelns sanningar åt andra och taktfullt bemöter invändningar fördjupas också vår tillit till Jehova och hans ord. Därigenom kommer Jehova oss närmare i vårt dagliga liv.

14. Varför kommer Guds folk inom kort att som aldrig tidigare få visa sin tillit till Jehova?

¹⁴ I en nära framtid kommer det plötsligt att bryta ut en vedermöda, den värsta som någonsin har drabbat mänskligheten. (Matteus 24:21) Då kommer Guds tjänare att som aldrig tidigare behöva lita på Jehovas rättfärdighet och den vägledning som han ger genom sin organisation. De kommer då att i bildlig bemärkelse tillitsfullt lyda Guds befallning: ”Gå, mitt folk, gå in i dina inre rum, och stäng dina dörrar efter dig. Göm dig endast för ett ögonblick, till dess förkastelsedomen drar förbi.” (Jesaja 26:20) Redan nu har de gått in i den skyddande miljön i de mer än 85.000 församlingarna i 232 länder. Vi kan vara övertygade om att Jehova kommer att hjälpa oss att utföra vadhelst som ytterligare skulle kunna vara inbegripet i att lyda befallningen ”gå in i dina inre rum”.

15. Hur har detta med tillit och förtröstan betonats under år 1998, och varför har detta varit lämpligt?

¹⁵ Det är nödvändigt att vi nu stärker vår tillit och förtröstan. Vi kommer inte att kunna överleva, om vi inte litar på Jehova och på våra kristna bröder och Jehovas organisation. Hur passande är därför inte den påminnelse som Jehovas vittnen ständigt får under år 1998 genom sin årstext: ”Var och en som anropar Jehovas namn skall bli räddad”! (Romarna 10:13) Detta måste vi fortsätta att lita på. Om vi upptäcker att vår tillit och förtröstan inte är tillräckligt starka, bör vi arbeta på att rätta till detta nu, ja, redan i dag.

Jehovas dom kommer att bli rättvis

16. Vad kan hända med tilliten och förtröstan om dessa inte utvecklas, och hur kan vi förhindra att detta sker?

¹⁶ I Hebréerna 3:14 varnas smorda kristna: ”Vi blir ju de som har andel i Kristus, bara om vi intill slutet stadigt håller fast vid den tillförsikt vi hade i början.” Dessa ord gäller i princip också de kristna som har ett jordiskt hopp. Vår tillit och förtröstan måste utvecklas för att inte undergrävas. Hur viktigt är det därför inte att vi fortsätter att söka exakt kunskap och därigenom stärker grunden för vår tillit och förtröstan!

17. Varför kan vi vara övertygade om att Jesus kommer att döma rättfärdigt, när det gäller vilka som skall få överleva?

¹⁷ Kristus kommer inom kort att granska människor i alla nationer för att skilja dem ”från varandra, alldeles som en herde skiljer fåren från getterna”. (Matteus 25:31–33) Vi kan vara övertygade om att Kristi bedömning av vilka som är värda att få överleva kommer att vara rättfärdig. Jehova har gett honom den vishet och insikt och de andra egenskaper som behövs för att ”döma den bebodda jorden i rättfärdighet”. (Apostlagärningarna 17:30, 31) Må vi ha samma övertygelse som Abraham som sade: ”Det är otänkbart för dig [Jehova] att du skulle handla på det sättet, att döda den rättfärdige med den ondskefulle, så att det skulle gå den rättfärdige som den ondskefulle! Det är otänkbart för dig. Kommer inte hela jordens Domare att göra det som är rätt?” — 1 Moseboken 18:25.

18. Varför bör vi inte bli alltför oroade över sådant som vi nu inte kan få svar på?

¹⁸ Om vi helt och fullt litar på att Jehova är rättfärdig, behöver vi inte fundera över sådana frågor som: ”Hur skall barn och spädbarn dömas? Tänk om inte alla människor har nåtts med de goda nyheterna när Harmageddon bryter ut, hur blir det då? Hur blir det med de psykiskt sjuka? Och hur blir det med det och med det?” Vi kan naturligtvis inte nu säga hur Jehova kommer att lösa allt detta, men vi bör aldrig betvivla att det kommer att ske på ett rättfärdigt och barmhärtigt sätt. Vi kanske till vår förundran och glädje får se honom lösa allt detta på ett sätt som vi inte ens hade kunnat drömma om. — Jämför Job 42:3; Psalm 78:11–16; 136:4–9; Matteus 15:31; Lukas 2:47.

19, 20. a) Varför är det inte fel att ställa förnuftiga frågor? b) När kommer Jehova att ge svar på många frågor?

¹⁹ Jehovas organisation vill inte avskräcka någon från att ställa uppriktiga och lämpliga frågor, så som vissa motståndare felaktigt påstår. (1 Petrus 1:10–12) Men Bibeln ger oss rådet att undvika dåraktiga och spekulativa frågor. (Titus 3:9) Genom att vi ställer förnuftiga frågor och söker i Guds ord och kristna publikationer för att finna bibelenliga svar ökar vår exakta kunskap, och därigenom stärks också vår tillit till Jehova och förtröstan på honom. Organisationen följer Jesu exempel. Han besvarade inte sådana frågor som det då var för tidigt att besvara. Han förklarade: ”Jag har ännu många ting att säga er, men ni förmår inte bära dem just nu.” (Johannes 16:12) Han medgav också att det fanns sådant som han själv då inte visste. — Matteus 24:36.

²⁰ Jehova har ännu mycket att uppenbara. Hur vist är det inte att vi väntar på honom, övertygade om att han kommer att uppenbara sitt uppsåt i rätt tid. Och vi kan vara övertygade om att vi i Jehovas rätta tid kommer att få glädjen att få ytterligare insikt i hans vägar. Ja, om vi helt och fullt litar på Jehova och den organisation som han använder, kommer vi att bli belönade. I Ordspråken 14:26 försäkras vi: ”I fruktan för Jehova är stark tillförsikt, och för hans söner visar det sig finnas en tillflykt.”

[Fotnoter]

Vad tror du?

◻ Varför är det oförståndigt att låta sina känslor försvaga tilliten till Jehova?

◻ Vad kan vi lära av Jonas erfarenhet?

◻ Varför är det så viktigt att studera Bibeln och vara med vid möten?

[Bild på sidan 16]

Vi kan, också när vi drabbas av en personlig förlust, vara övertygade om att Jehova är rättfärdig

[Bilder på sidan 18]

Är du säker på att din tillförsikt är hos Jehova?