”Vi vandrar efter vad vi tror, inte efter vad vi ser”

”Vi vandrar efter vad vi tror, inte efter vad vi ser.” — 2 KORINTHIERNA 5:7.

1. Vad innebär det att vandra efter vad man tror?

VARJE gång vi ber i överensstämmelse med anvisningarna i Guds ord är det ett tecken på att vi har åtminstone ett visst mått av tro. När vi börjar vittna för andra om Guds kungarike är detta också ett uttryck för tro. Och när vi överlämnar vårt liv åt Jehova, visar vi att det är vår önskan att ”vandra efter vad vi tror”, dvs. att följa en livskurs som styrs av tro. — 2 Korinthierna 5:7; Kolosserna 1:9, 10.

2. Varför är det inte nödvändigtvis ett bevis på tro att en person tar del i församlingens verksamhet?

² Det krävs emellertid en välgrundad tro för att vi skall komma att vandra efter vad vi tror. (Hebréerna 11:1, 6) Många människor dras till Jehovas vittnen på grund av vittnenas höga moralnormer och den kärlek de ser bland vittnena. Detta är en bra början, men det innebär inte att sådana personer har tro. Andra har kanske en äktenskapspartner eller förälder som har stark tro, och de kanske följer med denne som de älskar i viss kristen verksamhet. Det är verkligen en välsignelse för någon att ha ett sådant inflytande i sitt hem, men det kan inte ersätta hans eller hennes egen tro på och kärlek till Gud. — Lukas 10:27, 28.

3. a) Vad måste vi själva vara övertygade om när det gäller Bibeln för att ha en välgrundad tro? b) Varför blir somliga människor lättare övertygade om att Bibeln är inspirerad av Gud än andra?

³ De som i sanning vandrar efter vad de tror är övertygade om att Bibeln är Guds ord. Det finns överflödande bevis för att Bibeln verkligen är ”inspirerad av Gud”.a (2 Timoteus 3:16) Hur mycket av dessa bevis måste en person undersöka för att bli övertygad? Det kan bero på hans bakgrund. Det som fullständigt övertygar den ene kanske inte övertygar den andre. Ibland är det också så att även om en person får se en mängd ovedersägliga bevis, så vägrar han ändå att godta den slutsats som dessa leder till. Varför det? På grund av djupt dolda motiv i hans hjärta. (Jeremia 17:9) En person kanske påstår sig vara intresserad av Guds uppsåt, men hans hjärta kanske längtar efter världens godkännande, eller också kanske han inte vill överge en livsstil som är i strid med Bibelns normer. Men om någon verkligen hungrar efter sanningen, är ärlig mot sig själv och är ödmjuk, så kommer han med tiden att inse att Bibeln är Guds ord.

4. Vad krävs det av en person för att få tro?

⁴ Ofta tar det bara några månader för människor som får hjälp att studera Bibeln att inse att den är Guds ord. Om detta får dem att öppna sitt hjärta för att bli undervisade av Jehova, då kommer deras innersta tankar, deras begär och deras motiv att undan för undan formas av det de lär. (Psalm 143:10) I Romarna 10:10 heter det att det är ”med hjärtat” som en person utövar tro. En sådan tro är ett uttryck för personens innersta känslor, något som kommer att visa sig i hans levnadssätt.

Noa handlade efter en välgrundad tro

5, 6. På vad grundade Noa sin tro?

⁵ Noa hade en välgrundad tro. (Hebréerna 11:7) På vad grundade Noa sin tro? Noa hade Guds ord, men inte i skriven form, utan det hade förmedlats till honom muntligen. Första Moseboken 6:13 lyder: ”Gud [sade] till Noa: ’Slutet för allt kött har kommit inför mig, eftersom jorden är full av våld till följd av dem.’” Jehova gav därefter Noa detaljerade anvisningar om att bygga en ark. Sedan sade han: ”Vad mig beträffar, se, jag låter den stora översvämningen komma med vattenmassor över jorden för att bringa fördärv över allt kött vari livskraften är verksam under himlarna. Allt som är på jorden kommer att utandas.” — 1 Moseboken 6:14–17.

⁶ Hade det regnat tidigare? Bibeln säger inget om det. I Första Moseboken 2:5 läser vi visserligen: ”Jehova Gud ... hade [inte] låtit det regna”, men detta var hur Mose, som levde hundratals år efter Noa, uttryckte sig, när han skrev om tiden långt före Noa. Som vi kan läsa i 1 Moseboken 7:4 nämnde Jehova regn, när han talade till Noa, och Noa förstod tydligen vad han menade. Men Noa grundade inte sin tro på det han kunde se. Aposteln Paulus skriver att Noa fick ”gudomlig varning och underrättelse om ting som man ännu inte såg”. I Första Moseboken 6:17 läser vi att Gud talade om för Noa att han skulle låta ”den stora översvämningen”, eller ”himmelsoceanen”, som det står i en fotnot i studieutgåvan av New World Translation, komma ”med vattenmassor över jorden”. Något sådant hade aldrig tidigare hänt. Men hela den för Noa synliga skapelsen var ett tydligt bevis på att Gud i sanning kunde åstadkomma en sådan förödande översvämning. Motiverad av tro byggde Noa arken.

7. a) Vad behövde inte Noa för att göra det som Gud hade befallt honom? b) Vilken nytta har vi av att begrunda Noas tro, och hur kan vår tro bli till välsignelse för andra?

⁷ Gud hade inte gett Noa något datum för när den stora översvämningen skulle börja. Men Noa använde inte detta som en ursäkt för att lägga sig till med en avvaktande inställning och låta arkbyggandet och predikandet få en underordnad plats i sitt liv, utan ”Noa grep sig an med att göra i enlighet med allt som Gud hade befallt honom. Han gjorde just så.” (1 Moseboken 6:22) Och i god tid före den stora översvämningen uppmanade Gud Noa att gå in i arken. Noa vandrade efter vad han trodde och inte efter vad han såg, något som vi verkligen kan vara tacksamma för, eftersom det är på grund av hans tro som vi nu är vid liv. Den tro vi visar kan också i hög grad komma att påverka framtiden, inte bara för oss själva, utan också för våra barn och andra i vår omgivning.

Abrahams tro

8, 9. a) På vad grundade Abraham sin tro? b) Hur ”visade sig” Jehova för Abraham?

⁸ Låt oss nu betrakta Abraham, som också visade tro. (Hebréerna 11:8–10) På vad grundade Abraham sin tro? Han växte upp i kaldéernas Ur, i en miljö där människor var avgudadyrkare och materialistiska. Men Abraham lät inte den miljön påverka sin inställning, utan han påverkades säkert av Noas son Sem, som levde samtidigt med honom i 150 år. Abraham blev övertygad om att Jehova är ”Gud den Högste”, den ”som har frambringat himmel och jord”. — 1 Moseboken 14:22.

⁹ Något annat som måste ha gjort djupt intryck på Abraham var att Jehova ”visade sig för” honom ”medan han var i Mesopotamien”, och ”innan han bosatte sig i Haran”, och sade till honom: ”Gå ut ur ditt land och från dina släktingar och kom hit till det land som jag skall visa dig.” (Apostlagärningarna 7:2, 3) Hur ”visade” Jehova sig för Abraham? Abraham såg inte Gud direkt. (2 Moseboken 33:20) Men det är möjligt att Jehova visade sig för Abraham i en dröm och att han i den fick se en övernaturlig härlighet. Det är också möjligt att Jehova visade sig för honom genom änglabudbärare eller änglarepresentanter. (Jämför 1 Moseboken 18:1–3; 28:10–15; 3 Moseboken 9:4, 6, 23, 24.) Hur Jehova än visade sig för den trogne mannen Abraham, var han övertygad om att Gud skulle ge honom ett dyrbart privilegium. Abraham svarade genom att visa tro.

10. Hur stärkte Jehova Abrahams tro?

¹⁰ Abrahams tro var inte beroende av att han fick detaljkännedom om det land som Gud förde honom till och inte heller av att han visste när han skulle få det landet. Hans tro grundade sig på att han kände Jehova som Gud Allsmäktig. (2 Moseboken 6:3) Jehova hade sagt till Abraham att han skulle få avkomlingar, och Abraham funderade emellanåt över hur det skulle gå till, då han ju höll på att bli gammal. (1 Moseboken 15:3, 4) Jehova stärkte Abrahams tro genom att uppmana honom att titta upp på stjärnorna och försöka räkna dem om han kunde. ”Så kommer din säd att bli”, sade Gud. Detta gjorde starkt intryck på Abraham. Det var uppenbart att Skaparen av dessa vördnadsbjudande himlakroppar också kunde uppfylla det han hade lovat. Abraham ”satte tro till Jehova”. (1 Moseboken 15:5, 6) Abraham trodde inte bara därför att det han fick höra tilltalade honom, utan därför att han hade en välgrundad tro.

11. a) Hur reagerade den nästan 100-årige Abraham för Guds löfte om att den åldriga Sara skulle föda en son? b) Vad trodde Abraham som gjorde att han kunde möta den prövning det innebar att ta med sig sin son till berget Moria för att där offra honom som ett brännoffer?

¹¹ När Abraham var närmare 100 år och hans hustru, Sara, närmare 90 år, upprepade Jehova sitt löfte om att Abraham skulle få en son och att han skulle få honom genom Sara. Abraham tänkte realistiskt på deras situation. ”Men på grund av Guds löfte sviktade han inte av brist på tro, utan han blev stark genom sin tro, i det att han gav ära åt Gud och var fullt övertygad om att vad han hade lovat var han också i stånd att utföra.” (Romarna 4:19–21) Abraham visste att Gud skulle infria sitt löfte. Det var också Abrahams tro som fick honom att lyda, när Gud längre fram sade till honom att ta med sig sin son Isak till landet Moria och där offra denne som ett brännoffer. (1 Moseboken 22:1–12) Abraham litade helt och fullt på att den Gud som genom ett underverk hade kunnat få den sonen att födas också kunde ge honom livet tillbaka för att uppfylla de övriga löften som han hade gett i samband med honom. — Hebréerna 11:17–19.

12. Hur länge fortsatte Abraham att vandra efter vad han trodde, och vilken belöning väntar honom och dem av hans familj som visade stark tro?

¹² Det var inte bara vid enstaka tillfällen som Abraham visade att han vägleddes av tro, utan det kännetecknade hela hans liv. Gud lät inte Abraham under sitt liv få minsta del av det utlovade landet i arv. (Apostlagärningarna 7:5) Men Abraham blev inte missmodig för det, och han återvände inte till kaldéernas Ur. I 100 år, ända fram till sin död, bodde han i tält i det land som Gud hade väglett honom till. (1 Moseboken 25:7) I Hebréerna 11:16 heter det om Abraham och hans hustru Sara och deras son Isak och sonson Jakob: ”Gud [skäms inte] för dem, att bli anropad såsom deras Gud, ty han har gjort redo en stad åt dem.” Ja, Jehova har en plats åt dem i sitt messianska kungarikes jordiska domän.

13. Vilka bland Jehovas nutida tjänare visar att de har en tro lik Abrahams?

¹³ Bland Jehovas nutida tjänare finns det de som liknar Abraham. De har vandrat efter vad de tror i många år. De har genom den styrka som Gud ger övervunnit berglika hinder. (Matteus 17:20) De vacklar inte i sin tro bara därför att de inte vet exakt när Gud skall ge dem det arv som han har lovat dem. De vet att Jehova kommer att uppfylla sitt ord, och de ser det som ett ovärderligt privilegium att få räknas bland hans vittnen. Är det så du känner det?

Den tro som drev Mose

14. När lades grunden för Moses tro?

¹⁴ Mose är ännu ett exempel på en person som hade tro. När lades grunden för hans tro? Det skedde redan i spädbarnsåldern. Faraos dotter hittade Mose i Nilfloden, i en låda av papyrus, och tog honom som sin son, men det var Moses egen hebreiska mor, Jokebed, som fick amma honom och ta hand om honom under hans första år. Det är uppenbart att Jokebed då undervisade honom på ett sådant sätt att han fick kärlek till Jehova och uppskattning av löftena till Abraham. Senare blev Mose, som medlem av Faraos hov, ”undervisad i all egyptiernas vishet”. (Apostlagärningarna 7:20–22; 2 Moseboken 2:1–10; 6:20; Hebréerna 11:23) Men Moses hjärta var, trots hans gynnade ställning, hos Guds förslavade folk.

15. Vad innebar det för Mose att han identifierade sig med Jehovas folk?

¹⁵ För att rädda en israelit, som blev orättvist behandlad av en egyptier, slog Mose vid närmare 40 års ålder ihjäl egyptiern. Denna händelse visade hur Mose betraktade Guds folk. Ja, ”genom tro vägrade Mose, när han hade blivit stor, att låta kalla sig son av Faraos dotter”. Hans tro fick honom att, i stället för att som medlem av det egyptiska hovet hålla fast vid ”den tillfälliga njutningen av synd”, identifiera sig med Guds illa behandlade folk. — Hebréerna 11:24, 25; Apostlagärningarna 7:23–25.

16. a) Vilket uppdrag gav Jehova åt Mose, och vilken hjälp gav han? b) Hur visade Mose tro, när han utförde sitt uppdrag?

¹⁶ Mose var ivrig att få befria sitt folk, men Guds tid för en sådan befrielse var ännu inte inne. Han måste fly från Egypten. Det var inte förrän omkring 40 år senare som Jehova genom en ängel gav Mose i uppdrag att återvända till Egypten för att föra israeliterna ut ur det landet. (2 Moseboken 3:2–10) Hur reagerade Mose? Han uttryckte inte något tvivel om att Jehova kunde befria Israel, men han kände sig otillräcklig inför den uppgift som Gud hade gett honom. Jehova gav då kärleksfullt Mose den uppmuntran han behövde. (2 Moseboken 3:11–4:17) Moses tro blev stark. Han återvände till Egypten, och ansikte mot ansikte varnade han gång på gång Farao för de plågor som skulle komma över Egypten, om inte Farao lät Israel gå för att tillbe Jehova. Dessa plågor var inte något som Mose själv kunde åstadkomma. Han vandrade efter vad han trodde och inte efter vad han såg. Han trodde på Jehova och på hans ord. Farao hotade Mose, men Mose förblev ståndaktig. ”Genom tro lämnade han Egypten, inte för att han fruktade kungens förbittring, ty han stod fast som om han såg den Osynlige.” (Hebréerna 11:27) Mose var inte fullkomlig; han begick misstag. (4 Moseboken 20:7–12) Men sedan han hade fått sitt uppdrag av Gud, styrdes dock hans liv i stort av tro.

17. Vad medförde det för Noa, Abraham och Mose att vandra efter vad de trodde, trots att de inte fick se Guds nya värld under sin livstid?

¹⁷ Må din tro visa sig vara som Noas, Abrahams och Moses. Det är sant att de inte fick se Guds nya värld på sin tid. (Hebréerna 11:39) Guds tid för det var ännu inte inne; det fanns annat i samband med hans uppsåt som först måste fullbordas. Men de vacklade inte i sin tro på Guds ord, och deras namn finns i Guds livets bok.

18. Varför har de som har kallats till liv i himlen måst vandra efter vad de tror?

¹⁸ Aposteln Paulus skrev: ”Gud hade förutsett något bättre för oss”, dvs. för dem som likt Paulus har blivit kallade till ett liv i himlen tillsammans med Kristus. (Hebréerna 11:40) Det var dessa som Paulus i synnerhet hade i tankarna, när han skrev det vi läser i 2 Korinthierna 5:7: ”Vi vandrar efter vad vi tror, inte efter vad vi ser.” Ingen av dem hade ännu fått sin himmelska belöning när de orden skrevs. De kunde inte se den med sina fysiska ögon, men deras tro på den var väl grundad. Kristus hade uppväckts från de döda, förstlingen av dem som skulle välsignas med liv i himlen. Och över 500 vittnen hade sett honom före hans himmelsfärd. (1 Korinthierna 15:3–8) De hade goda skäl att låta hela sitt liv styras av sin tro. Vi har också goda skäl att vandra efter vad vi tror.

19. Genom vem har Gud, som det visas i Hebréerna 1:1, 2, talat till oss?

¹⁹ Vid den brinnande busken talade Jehova till Mose genom en ängel, men nu talar han till sitt folk genom sin Son. (Hebréerna 1:1, 2) Det Gud har sagt genom honom har han låtit nedteckna i Bibeln, som har blivit översatt till språk som talas över hela jorden.

20. Hur är vi i en mycket bättre situation än Noa, Abraham och Mose?

²⁰ Vi har så mycket mer än vad Noa, Abraham och Mose hade. Vi har Guds fullständiga ord, och mycket av det har redan uppfyllts. I Hebréerna 12:1 uppmanas vi, med tanke på allt det som Bibeln säger om de män och kvinnor, vilka var trogna vittnen för Jehova trots prövningar av alla slag: ”Så låt oss, också vi, lägga av varje tyngande börda och den synd som lätt snärjer in oss, och låt oss med uthållighet löpa det tävlingslopp som har förelagts oss.” Vår tro är inte något som vi får ta för givet. ”Den synd som lätt snärjer in oss” är brist på tro. Det krävs en hård kamp för att fortsätta att vandra efter det man tror.

[Fotnoter]

Vad säger du?

◻ Vad är inbegripet i att vandra efter vad man tror?

◻ Vilken nytta har vi av det sätt varpå Noa visade tro?

◻ Hur hjälper oss Abrahams sätt att visa tro?

◻ Varför pekar Bibeln på Mose som ett exempel på tro?

[Bild på sidan 10]

Abraham vandrade efter vad han trodde

[Bild på sidan 10]

Mose och Aron visade tro, när de stod inför Farao