BUSKE

(hebr.: sịach)

En förhållandevis låg vedartad växt med täta grenar som utgår från de marknära partierna. Det fanns många olika buskar och buskliknande träd i Palestinaområdet, däribland dvärg-en, lotus, ginst, akacia, myrten, styrax, tamarisk och pil.

Det hebreiska ordet sịach förekommer bara fyra gånger i Bibeln, i 1 Moseboken 2:5; 21:15 och i Job 30:4, 7. I förtvivlan kastade Hagar sin son, Ismael, under en buske i Beershebas vildmark (1Mo 21:15), och Job sade om människor som bodde i ett vattenlöst område att de plockade ”saltört bland buskarna” och ropade och skrek ”bland buskarna”. (Job 30:4, 7)

Den brinnande buske (hebr.: senẹh) som Jehovas ängel använde för att dra till sig Moses uppmärksamhet och tala till honom antas ha varit ett slags törnbuske. (2Mo 3:2–5; 5Mo 33:16) När de kristna bibelskribenterna talade om den här händelsen använde de det grekiska ordet bạtos, som betecknar en björnbärsbuske eller någon annan törnig buske. (Mk 12:26; Lu 20:37; Apg 7:30, 35) Några lexikografer förbinder därför törnbusken (senẹh) med en art av björnbär (Rubus sanctus) som är vanlig i Syrien och stora delar av Palestina. Den växer dock inte i vilt tillstånd på Sinaihalvön i vår tid. Andra föredrar därför att förbinda törnbusken med ett slags akacia, eftersom dessa taggiga och busklika träd är mycket allmänna i hela Sinaiområdet. Det är emellertid inte möjligt att med bestämdhet säga vilket slags buske det var.