Gudfruktiga familjer i forna dagar — mönster för vår tid

FAMILJEN — Förenta nationerna försökte sätta den i centrum för världens uppmärksamhet. Hur då? Genom att proklamera år 1994 som ”Internationella familjeåret”. Fastän världens ledare, sociologer och familjerådgivare har varit snara att klaga över sådana problem som att antalet utomäktenskapliga födslar ökar och att antalet skilsmässor stiger våldsamt, har de varit sena att komma med praktiska, realistiska lösningar på dessa problem.

Kan det vara så att Bibeln har lösningen på familjeproblemen? För somliga kan en sådan tanke förefalla naiv — att Bibeln skulle kunna vara till någon hjälp för familjer i vår tid. Den skrevs ju trots allt för många hundra år sedan i Mellersta Östern med dess miljö och kultur. I de flesta delar av världen har livet förändrats drastiskt sedan Bibelns tid. Men Bibeln blev inspirerad av Jehova Gud, som varje familj har att tacka för sitt namn. (Efesierna 3:14, 15; 2 Timoteus 3:16) Vad säger Bibeln om familjeproblem?

Jehova vet exakt vad som behövs för att familjelivet skall bli lyckligt och meningsfullt. Hans ord, Bibeln, har därför mycket att säga om familjelivet, ibland i form av råd och förmaningar. I Bibeln finns det också exempel på familjer som tillämpade gudomliga principer och som därför uppnådde verklig sammanhållning och tillfredsställelse. Låt oss se lite närmare på familjelivet på Bibelns tid och se vad vi kan lära av det.

Ledarskap — ett problem?

Tänk till exempel på anordningen med ledarskap i familjen. Under den patriarkaliska tiden var sådana män som Abraham, Isak och Jakob obestridda ”familjeöverhuvuden”. (Apostlagärningarna 7:8, 9; Hebréerna 7:4) I The New Manners and Customs of Bible Times av Ralph Gower heter det: ”Familjen var ... ett ’litet rike’ som styrdes av fadern. Han härskade över hustru, barn, barnbarn och tjänare — över alla i hushållet.” Ja, patriarkerna hade ofta rätt att bestämma också över sönernas familjer. — Jämför 1 Moseboken 42:37.

Gav detta männen rätt att förtrycka hustru och barn? Absolut inte. Gud sade till Eva, den första kvinnan: ”Din åtrå kommer att stå till din man, och han kommer att härska över dig.” (1 Moseboken 3:16) Dessa ord visade hur gifta kvinnor i allmänhet skulle ha det, men de beskrev inte hur förhållandet skulle vara bland Guds sanna tillbedjare. Män som fruktade Gud skulle tänka på Jehovas ursprungliga uppsåt. Jehova skapade kvinnan till att vara en ”hjälpare” åt mannen, ”som ett komplement till honom”, inte hans slav. (1 Moseboken 2:20) Gudfruktiga män i forna tider insåg att de själva var underordnade Gud och ansvariga inför honom, och därför missbrukade de inte sin myndighet. Patriarker som fruktade Gud behandlade inte hustru och barn som blott och bart slavar, utan visade dem verklig kärlek och tillgivenhet.

En glimt av den tillgivenhet som barn vanligen fick röna finner vi i 1 Moseboken 50:23. Där sägs det om Josefs sonsonssöner: ”De föddes i Josefs knä.” Detta kan helt enkelt innebära att Josef erkände barnen som sina avkomlingar, men det kan också ange att han tillgivet lekte med barnen, att han lät dem sitta och gunga på hans knä. Fäder i våra dagar gör väl i att visa sina barn en liknande tillgivenhet.

Som familjeöverhuvuden sörjde de gudfruktiga patriarkerna också för familjens andliga behov. När Noa hade kommit ut ur arken efter den stora översvämningen, ”började [han] bygga ett altare åt Jehova ... och offra brännoffer på altaret”. (1 Moseboken 8:20; jämför Job 1:5.) Den trogne patriarken Abraham var ett gott föredöme genom att ge medlemmarna i familjen personlig vägledning. Han befallde ”sina söner och sitt hushåll efter sig att de ... [skulle] hålla Jehovas väg till att utöva rättfärdighet och rätt”. (1 Moseboken 18:19) Kärleksfullt ledarskap bidrog alltså till familjens känslomässiga och andliga väl.

Kristna män i vår tid följer detta mönster. De utövar ledarskap när det gäller tillbedjan genom att hjälpa familjen att rätta sig efter Guds krav och genom att själva vara goda föredömen. (Matteus 28:19, 20; Hebréerna 10:24, 25) I likhet med patriarkerna tar kristna äkta män och fäder sig tid till att ge medlemmarna i familjen personlig vägledning.

Handla beslutsamt

När patriarken Jakob äntligen hade betalat en stor skuld till sin svärfar, frågade han: ”När skall jag göra något också för mitt eget hus?” (1 Moseboken 30:30) Som alla fäder insåg Jakob att han var förpliktad att tillgodose familjens materiella behov, och han bemödade sig om att göra det. I Första Moseboken 30:43 heter det: ”Mannen fortsatte att tillväxa mer och mer, och stora småboskapshjordar och tjänarinnor och tjänare och kameler och åsnor kom att tillhöra honom.”

Men några år senare, efter det att Jakob hade flyttat till Kanaans land, visste han uppenbarligen inte om att hans dotter Dina hade lagt sig till med den farliga vanan att umgås med de hedniska kanaanéerna.a (1 Moseboken 34:1) Han ingrep inte heller vid det tillfälle då han fick veta att det fanns hedniska religiösa föremål i hans hushåll. I alla händelser handlade Jakob beslutsamt efter det att Dina tragiskt nog hade blivit våldtagen av en kanaané. ”Skaffa bort de utländska gudar som är mitt ibland er och rena er”, befallde han. — 1 Moseboken 35:2—4.

Kristna fäder måste vara aktpågivna när det gäller familjens andlighet. Om det finns något i hemmet som allvarligt hotar familjens andliga välfärd, till exempel omoralisk litteratur eller fördärvlig musik, måste de handla beslutsamt.

Det är av intresse att sådana trons kvinnor som Sara, Rebecka och Rakel också övade markant inflytande på familjen. Även om de var och en underordnade sig sin man, hindrades de inte från att ta initiativ och ingripa när det var tillbörligt och nödvändigt. I 2 Moseboken 4:24—26 får vi till exempel veta att när Mose och hans familj var på väg till Egypten, kom ”Jehova [”Jehovas ängel”, Septuaginta] ... emot honom och sökte efter ett eller annat sätt att döda honom [Moses son]”. Av allt att döma var det risk för att Moses son skulle bli dödad därför att Mose hade underlåtit att omskära honom. Sippora ingrep snabbt och omskar sin son. Följaktligen släppte ängeln honom. Kristna hustrur i vår tid kan också ta initiativ och ingripa när det är tillbörligt.

Fadern gav undervisning under lagförbundets tid

I och med att Israel blev en nation år 1513 f.v.t. upphörde den patriarkaliska epoken. (2 Moseboken 24:3—8) Fäderna fortsatte att vara familjeöverhuvuden, men familjelagen kom att sortera under den nationella lag som Gud gav Mose och som upprätthölls av förordnade domare. (2 Moseboken 18:13—26) Det levitiska prästerskapet tog över sådant som gällde offer i samband med tillbedjan. Men fadern fortsatte att inta en betydelsefull ställning. Mose gav följande förmaning: ”Dessa ord som jag ger dig befallning om i dag skall visa sig vara på ditt hjärta; och du skall inskärpa dem hos din son och tala om dem, när du sitter i ditt hus och när du går på vägen och när du lägger dig och när du stiger upp.” — 5 Moseboken 6:6, 7.

Under lagförbundet gavs det tillfällen, bland annat i samband med påsken, då undervisning kunde ges både formellt och informellt. När tidpunkten för påsken, den 14 nisan, närmade sig, började judiska familjer förbereda sin sedvanliga resa till Jerusalem. (5 Moseboken 16:16; jämför Lukas 2:41.) Säkert väckte dessa förberedelser spänd förväntan hos barnen. Själva resan måste ha varit en underbar upplevelse. Regntiden var då förbi, och vårsolen hade börjat tränga undan vinterns kyliga luft. När snön på berget Hermon smälte, svämmade floden Jordan över sina bräddar.

Under vägen kunde fäderna undervisa sina barn i landets geografi och om de många historiska händelser som var förbundna med de platser de passerade. Det kan ha varit bergen Ebal och Gerissim, där Lagens förbannelser och välsignelser lästes upp. De kan också ha passerat Betel, där Jakob i en syn fick se en stege vara rest mot himlarna. Vilka spännande samtal detta kunde leda till! Allteftersom resan fortsatte och dessa familjegrupper fick sällskap av resenärer från andra delar av landet, kunde alla njuta av uppbyggande umgänge.

Slutligen kom familjen till Jerusalem, ”skönhetens fullkomning”. (Psalm 50:2) Forskaren Alfred Edersheim säger: ”Många av dessa pilgrimer måste ha slagit läger utanför stadsmurarna. De som logerade innanför murarna fick gratis husrum.” Ja, hebreiska ungdomar fick en direkt lektion i broderlig kärlek och gästfrihet. I vår tid fyller Jehovas vittnens årliga sammankomster ett liknande syfte.

Äntligen kom den 14 nisan. Påskoffret slaktades och stektes i flera timmar. Vid midnatt åt familjen lammet, osyrat bröd och bittra örter. Enligt seden skulle en av sönerna fråga: ”Vad betyder denna tjänst för er?” Fäderna skulle då ge föreskriven undervisning och säga: ”Det är påskens slaktoffer åt Jehova, som gick förbi Israels söners hus i Egypten när han slog egyptierna med plågan, men befriade våra hus.” — 2 Moseboken 12:26, 27; 13:8.

Kung Salomo i Israel sade att det finns ”en tid att skratta ... och en tid att skutta omkring”. (Predikaren 3:4) För israelitiska barn fanns det en tid för nöje och rekreation. Jesus Kristus iakttog tydligen barn som lekte på torgen. (Sakarja 8:5; Matteus 11:16) Det var inte ovanligt att föräldrar som hade råd anordnade trevliga familjefester med sång och dans och förplägnad. (Lukas 15:25) Kristna föräldrar i våra dagar tar likaså initiativet till att sörja för sund avkoppling och sällskaplig samvaro för sina barn.

Mödrar och barn i det judiska samhället

Vilken ställning intog mödrarna under den mosaiska lagen? Befallningen i Ordspråken 1:8 löd: ”Lyssna, min son, till din fars tuktan, och överge inte din mors lag.” Inom ramen för sin mans myndighet kunde den judiska hustrun se till att Guds krav tillämpades i familjelivet. Hon skulle äras av barnen, också när hon hade blivit gammal. — Ordspråken 23:22.

Modern hade också stor andel i att uppfostra barnen. Hon tog så gott som ensam vård om ett spädbarn tills det var gammalt nog att bli avvant, och därför kom mor och barn utan tvivel att stå varandra mycket nära. (Jesaja 49:15) Medan fäderna lärde sina söner ett yrke, lärde mödrarna sina döttrar husliga färdigheter. Mödrarna hade också starkt inflytande på sönerna. Kung Lemuel hade till exempel nytta av ”det viktiga budskap med vilket hans mor visade honom till rätta”. — Ordspråken 31:1.

En duglig judisk hustru hade dessutom stor handlingsfrihet i fråga om att ”[vaka] över det som ... [försiggick] i hennes hushåll”. Enligt Ordspråken 31:10—31 kunde hon köpa förnödenheter till hushållet, investera i fast egendom och till och med driva en liten affärsverksamhet. För den uppskattande äkta mannen var hennes värde ”långt högre än korallers”!

Mönster för vår tid

På Bibelns tid främjade familjeanordningen den känslomässiga och andliga utvecklingen för alla i familjen. Fäderna skulle utöva sin myndighet kärleksfullt till nytta för familjen. De skulle ta ledningen i tillbedjan av Gud. Både fäder och mödrar visade intresse för sina barn. De undervisade dem, fostrade dem, tog del i tillbedjan tillsammans med dem och sörjde för att de fick rekreation och avkoppling. En gudfruktig hustru visade sig vara en värdefull hjälp för mannen. Hon respekterade hans ledarskap, när hon tog initiativet och ingrep för familjens skull. Lydiga barn var till glädje för föräldrarna och för Jehova Gud. Ja, den gudfruktiga familjen på Bibelns tid var ett utmärkt mönster för vår tid.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 23]

Din familj kan vara lika lycklig som de familjer som tillbad Jehova på Bibelns tid