De gjorde Jehovas vilja

Mose och Aron — modiga förkunnare av Guds ord

FÖRESTÄLL dig denna scen: Den åttioårige Mose och hans bror, Aron, står inför jordens mäktigaste man — Egyptens Farao. För egyptierna är den här mannen mer än en representant för gudarna. De tror att han är en gud. Han betraktas som ingen mindre än Horus, en gud med falkhuvud, förkroppsligad. Horus bildade, tillsammans med Isis och Osiris, den mest framträdande triaden bland Egyptens gudar och gudinnor.

Ingen som kom i närheten av Farao kunde undgå att lägga märke till det olycksbådande, skulpterade kobrahuvud som stack ut mitt fram på hans krona. Det ansågs att denna orm kunde slunga ut eld och förintelse mot vem som helst av Faraos fiender. Nu hade Mose och Aron kommit inför denne gudakung med en begäran utan motsvarighet — att han skulle sända i väg de förslavade israeliterna så att de kunde hålla en högtid åt sin Gud, Jehova. — 2 Moseboken 5:1.

Jehova hade redan förutsagt att Faraos hjärta skulle vara förstockat. Mose och Aron blev därför inte överraskade av hans trotsiga svar: ”Vem är Jehova, att jag skulle lyda hans röst och sända i väg Israel? Jag känner över huvud taget inte Jehova, och vad mera är, jag ämnar inte sända i väg Israel.” (2 Moseboken 4:21; 5:2) Det var upplagt för en dramatisk konfrontation. Vid nästa sammanträffande lade Mose och Aron fram överväldigande bevis för Farao för att de representerade den sanne och allsmäktige Guden.

Ett underverk sker

På Jehovas anvisning utförde Aron ett underverk, som bevisade Jehovas överlägsenhet över Egyptens gudar. Han kastade ner sin stav framför Farao, och ögonblickligen blev den en stor orm. Farao blev förbryllad över detta underverk och sammankallade sina magiutövande präster.a Dessa kunde, med hjälp av demonisk kraft, utföra något liknande med sina egna stavar.

Om Farao och hans präster kände skadeglädje, var det bara för ett ögonblick. Föreställ dig deras ansiktsuttryck när Arons orm slukade deras ormar, en efter en! Alla som var närvarande kunde se att de egyptiska gudarna inte var något problem för den sanne Guden, Jehova. — 2 Moseboken 7:8—13.

Faraos hjärta förblev trots detta förstockat. Det var först efter det att Gud sänt tio förödande hemsökelser, eller plågor, över Egypten som Farao till slut sade till Mose och Aron: ”Stå upp, gå bort från mitt folks mitt, både ni och Israels andra söner, och gå i väg, tjäna Jehova, alldeles som ni har sagt.” — 2 Moseboken 12:31.

Lärdomar för oss

Hur kunde Mose och Aron träda inför Egyptens mäktige Farao? Mose visade först, genom att påstå att han hade ”en trög mun och en trög tunga”, brist på tillit till sin egen förmåga. Till och med efter det att Jehova försäkrat att han skulle stödja honom bad han: ”Sänd bud, det ber jag dig, genom den persons hand som du må sända.” Med andra ord: Mose vädjade till Gud att sända någon annan. (2 Moseboken 4:10, 13) Trots det använde Jehova den saktmodige Mose och gav honom den vishet och styrka han behövde för att utföra sitt uppdrag. — 4 Moseboken 12:3.

I vår tid fullgör Jehova Guds och Jesu Kristi tjänare befallningen att göra ”lärjungar av människor av alla nationerna”. (Matteus 28:19, 20) För att kunna göra vår del i att uppfylla detta uppdrag bör vi använda den kunskap i Guds ord och de förmågor vi kan ha på bästa sätt. (1 Timoteus 4:13—16) I stället för att framhäva våra brister bör vi i tro ta emot vilken som helst uppgift som Gud har gett oss. Han kan göra oss kvalificerade och ge oss styrka till att göra hans vilja. — 2 Korinthierna 3:5, 6; Filipperna 4:13.

Eftersom Mose ställdes inför motstånd från både människor och demoner, behövde han sannerligen övermänsklig hjälp. Därför gav Jehova honom denna försäkran: ”Se, jag har gjort dig till Gud för Farao.” (2 Moseboken 7:1) Ja, Mose hade gudomligt stöd och bemyndigande. Med Jehovas ande vilande över sig hade Mose ingen orsak att frukta Farao eller denne stolte härskares styrkor.

Vi måste också lita på Jehovas heliga ande, eller verksamma kraft, för att fullgöra vår tjänst. (Johannes 14:26; 15:26, 27) Eftersom vi har Guds stöd, kan vi instämma i Davids ord när han sjöng: ”Till Gud har jag satt min förtröstan. Jag kommer inte att vara rädd. Vad kan en jordemänniska göra mig?” — Psalm 56:11.

I sin medkänsla lämnade Jehova inte Mose ensam i den uppgift han hade fått. Gud sade i stället: ”Din egen bror Aron kommer att bli din profet. Du — du skall tala allt som jag kommer att befalla dig; och din bror Aron kommer att tala till Farao.” (2 Moseboken 7:1, 2) Det var verkligen kärleksfullt av Jehova att agera inom gränserna för vad Mose rimligtvis kunde klara av!

Gud sörjer för att vi har en skara medkristna, som antar utmaningen att vara vittnen för Jehova, den Högste. (1 Petrus 5:9) Låt oss därför, trots de hinder vi kan möta, vara som Mose och Aron — modiga förkunnare av Guds ord.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 25]

Mose och Aron företrädde modigt Jehova inför Farao