Frågor från läsekretsen

◼ Är det passande för en kristen att tillåta obduktion av en släkting?

Det står inget direkt i bibeln om obduktion, men det finns vissa relevanta bibliska synpunkter som en kristen kan begrunda. Därefter kan man i ljuset av sådana bibelställen och omständigheterna i den givna situationen besluta sig för hur man skall handla.

En obduktion är en kirurgisk undersökning (dissekering) av ett lik för att fastställa dödsorsaken. Den kan också ge upplysningar om en sjukdoms verkningar eller förlopp. Vissa religioners syn på obduktion har påverkats av oskriftenliga läror. I en katolsk uppslagsbok heter det till exempel: ”Den avlidnes kropp bör behandlas med vördnad såsom hans själs tidigare boning. ... Den är ämnad att uppstå tillsammans med dess själ under den allmänna uppståndelsen till evigt liv. ... Det kan vara en intervall mellan den medicinska döden och själens hädanfärd.” Men bibeln visar att när en person (en levande själ) dör, så blir han en död själ. (1 Moseboken 2:7, NW; 7:21—23; 3 Moseboken 21:1, 11, NW) Hur är det då med hans kropp? Vi läser angående både ”människors barn” och ”boskapen”: ”Alla har de kommit av stoft, och alla skall de åter bli stoft.” (Predikaren 3:18—20) I uppståndelsen kommer Gud inte att uppväcka kroppen, som för länge sedan har blivit stoft, utan han kommer att tillhandahålla en kropp så som det behagar honom. — Se 1 Korintierna 15:38, 47, 48.

Det finns en annan sida av bibelns syn på den döde som kan tas i betraktande i förbindelse med obduktion. Gud befallde Israel: ”Ni får inte skära några märken i ert kött för en avliden själ, och ni får inte sätta tatueringsmärken på er. Jag är Jehova.” (3 Moseboken 19:28, NW; 5 Moseboken 14:1, 2; Jeremia 47:5; Mika 5:1, NW) Ja, Guds folk skulle inte efterlikna de omkringliggande nationerna i fråga om att stympa eller vanställa sitt kött som ett tecken på sorg över de döda och inte heller av några andra av den falska religionens skäl. Denna befallning måste också ha uppmuntrat israeliterna att visa respekt för sin egen kropp såsom Guds skapelse. — Psalm 100:3; 139:14; Job 10:8.

De kristna bör likaså ha tillbörlig respekt för sitt liv och sin kropp, som de har överlämnat åt Gud. (Romarna 12:1) Somliga har dragit den slutsatsen att denna respektfulla syn på kroppen bör forma deras tänkesätt angående obduktion. De har tyckt att såvida det inte finns något tvingande skäl till att handla annorlunda, så skulle de föredra att en älskad släktings kropp inte underkastas obduktion. De kanske känner till att man på vissa platser har använt blod som har tagits från lik till transfusioner eller till annat som de inte önskar ha något med att göra.a

Varför har då somliga kristna gått med på obduktion? De inser att bibeln inte direkt säger något om denna medicinska metod. De kanske också har lagt märke till att israeliterna i Egypten tillät de egyptiska läkarna att balsamera både Jakob och Josef, något som antagligen inbegrep kirurgiska ingrepp för att avlägsna inre organ. (1 Moseboken 50:2, 3, 26) I våra dagar kräver landets lag i vissa fall att det utförs en obduktion. Om till exempel en ung och frisk människa dör utan synbar orsak, så kan det vara obligatoriskt med obduktion. När lagen kräver en obduktion, kommer de kristna naturligtvis ihåg rådet att ”underordna sig de överordnade myndigheterna”. — Romarna 13:1, 7; Matteus 22:21.

Även när det gäller en person som har stått under läkares uppsikt och där den sannolika dödsorsaken således är känd kan en obduktion ge nyttiga upplysningar. Efterlevande barn kan vilja veta den exakta dödsorsaken för att öka kunskapen om deras släkts medicinska historia. Sådan kunskap skulle kunna påverka deras eget framtida livsmönster eller deras egen behandling i framtiden. Det finns också andra skäl till att somliga har gått med på en obduktion. En obduktionsrapport styrkt av vävnadsstudier kan göra det möjligt för en familj att bli berättigad till pension, till exempel genom att ge bevis på stendammslunga i samband med arbete i en gruva. Somliga har till och med tyckt att en obduktion skulle kunna öka deras egen sinnesfrid genom att hjälpa dem att förstå vad det var som vållade eller inte vållade deras anhöriges död. Det kanske också berör personer utanför familjen. Släktingarna kan uppriktigt mena att en läkare skulle kunna få hjälp att bättre förstå ett sjukdomsförlopp, om de gick med på en obduktion, och att han därigenom skulle kunna bli bättre i stånd att behandla andra.

Det är följaktligen passande för de kristna att visa respekt för sina kroppar, men det finns också andra faktorer som de kan ta i betraktande, när de skall avgöra om de i en viss situation skall gå med på en obduktion eller ej.

[Fotnot]