Grå hår — en ”prakt”
HUR spännande skulle det inte vara att få tala med trogna män och kvinnor från forna tider! Tänk att få samtala med sådana män som Noa, Abraham, Mose och Johannes döparen och med kvinnor som Sara, Rahab, Rut och Debora! Skulle det inte vara fantastiskt att få höra dem berätta om viktiga händelser som de själva varit ögonvittnen till för länge, länge sedan?
Skulle du inte också tycka om att få höra trogna äldre bröder och systrar i vår egen tid berätta om hur de själva och andra bevarat sin ostrafflighet mot Gud under svåra provsättningar, inbegripet förbud, misshandel och fängelse för rättfärdighetens skull? Visst skulle du det! Vår kärlek till Gud och vår aktning för dem skulle öka när de berättade för oss hur de känt det i olika situationer och i synnerhet hur mycket de uppskattat Jehovas kärleksfulla omsorg.
Bland Guds folk har trogna äldre män och kvinnor alltid respekterats på grund av sin erfarenhet, kunskap och vishet. Den lag som Gud gav israeliterna inbegrep faktiskt följande befallning: ”För grått hår skall du resa dig, och du skall visa hänsyn för en gammal mans person, och du skall känna fruktan för din Gud. Jag är Jehova.” (3 Moseboken 19:32) Det hebreiska ordet för ålder eller ålderdom kommer från en rot som betyder ”gråna” och översätts också med ”grå hår”, ”grånat hår”, ”gråhårighet”. Israeliterna skulle alltså resa sig för en äldre person som uttryck för respekt, och de skulle göra detta i vördnadsfull fruktan för Gud.
Är en sådan respektfull inställning vanlig i våra dagar? Håller unga människor till exempel artigt upp dörren för äldre, och brukar ungdomar och yngre vuxna erbjuda sin plats i en fullpackad hiss åt äldre personer? Eller lämnar yngre personer i regel sin sittplats åt äldre i fullsatta bussar och tåg? Man har tyvärr kunnat konstatera att detta inte alltid är fallet ens bland kristna.
För att behaga Jehova Gud måste emellertid de kristna anlägga samma synpunkt på saker och ting som han och undvika att tänka, tala och handla på samma sätt som människor som är ”egenkära, ... olydiga mot föräldrar, otacksamma ... [och] utan naturlig tillgivenhet”. (2 Timoteus 3:1—5) Vad har då Guds ord att säga om yngre och äldre personers relationer till varandra?
Ungdomens kraft
Bibeln erkänner att ungdomlig styrka har sina fördelar, när den säger: ”Unga mäns skönhet är deras kraft.” (Ordspråken 20:29) I det forntida Israel utnyttjade man till exempel de unga leviternas ”kraft” i templet, särskilt för tyngre arbeten. Också i våra dagar utförs en stor del av arbetet vid Sällskapet Vakttornets tryckerier, Betelhem och olika byggnadsprojekt av unga män och kvinnor som har ställt sin styrka och sina förmågor till förfogande för att främja Rikets intressen. (Matteus 6:33) De får därigenom del av många fina privilegier i Guds tjänst.
Det ordspråk som citeras här ovan avslutas med orden ”och gamla mäns prakt är deras grå hår”. När ungdomlig styrka kombineras med ålderdomens vishet och erfarenhet, blir resultatet mycket gott.
För att belysa detta kan vi tänka oss en ung snickarlärling som har fått i uppdrag att sätta upp träpanel och som försöker fullgöra sitt uppdrag med ungdomlig kraft och energi. En äldre och mer erfaren snickare lägger märke till att den unge medhjälparen, trots sin styrka, måste slå åtskilliga slag med hammaren för att få i spiken. Den äldre yrkesmannen rekommenderar den unge mannen att inte hålla hammaren så nära metallhuvudet, utan längre ut på skaftet. På så sätt kan den unge träffa spiken med större kraft och spara både tid och energi.
På liknande sätt kan en ung, energisk kvinna pröva sig fram och märka att vissa tyger blir förstörda om de inte tvättas enligt tillverkarens rekommendationer. En erfaren kvinna vet emellertid att det är bäst att ta sig tid att sortera kläderna och att tvätta vissa plagg separat. Hon har också lärt sig att hon kan slippa ifrån en hel del strykning genom att vika kläderna snyggt och prydligt när hon tar ner dem från strecket eller tar ut dem ur torktumlaren.
Ja, att lära av människor som har större erfarenhet kan göra livet lättare. Det kommer emellertid en tid då till och med den mest erfarne inte klarar av vissa arbeten som han eller hon med lätthet kunde utföra bara några år tidigare. Som en författare så träffande uttryckte det: ”Om de unga bara visste och de gamla bara kunde.” Men hur välgörande är det inte när äldre personer uppskattar de yngres styrka och tålmodigt delar med sig av den erfarenhet som de vunnit under årens lopp — och de unga ödmjukt tar emot de råd de får! Det blir till nytta för både gammal och ung.
De äldres ”prakt”
Det räcker emellertid inte att vara gammal till åren. ”Det är inte de som blott är rika på dagar som befinns vara visa, inte heller de som blott är gamla som förstår rätten”, sade den unge mannen Elihu. (Job 32:9; Predikaren 4:13) För att bli verkligt uppskattad för sina grå hår måste en äldre person ha gjort mer av sitt liv än att lättjefullt tillbringa dagarna med att se på TV, besöka olika idrottsevenemang eller roa sig på annat sätt. Och även under sina senare år måste äldre personer fortsätta att lära.
Somliga människor skryter med att de gör saker och ting på sitt eget sätt, eller också säger de: ”Man lär sig genom erfarenheten.” Men Guds ord ger rådet: ”Den vise kommer att lyssna och tillägna sig mera undervisning, och en förståndig man är den som förvärvar skicklig vägledning.” (Ordspråken 1:5; jämför 1 Korinthierna 10:11.) Erfarenheten är inte alltid den bäste läraren, för vi kan lära oss av andras misstag utan att behöva begå samma fel själva. En kristen bör också tänka på att ”grått hår är en skönhetens krona, när den blir funnen på rättfärdighetens väg”. (Ordspråken 16:31) Ett liv som ägnats åt trogen tjänst för Jehova är en ”skönhetens krona” i hans ögon och gör personen i fråga förtjänt av andras respekt som ett gott föredöme. Att växa till i kunskap om Gud och vinna ökad erfarenhet ”på rättfärdighetens väg” är naturligtvis något som man kan börja med redan i unga år, och det bör vara en livslång process. — Romarna 11:33, 34.
Detta kan illustreras genom en liten erfarenhet. En sjuårig svensk pojke frågade skoltillsyningsmannen om han inte kunde få vara med i skolan i teokratisk tjänst. Tillsyningsmannen frågade: ”Varför det?” Pojken svarade: ”Man kan ju inte gå och slöa hela livet, heller!” (Predikaren 12:1) Vilket fint föredöme för både ung och gammal!
Att visa de äldre ära
En oroväckande tendens i det moderna samhället är att man överbetonar värdet av en stark och vältrimmad kropp och ser ner på gamla människor. Hur bör då de kristna betrakta de äldre i församlingen?
I stället för att ignorera de äldre ibland oss bör vi ta hänsyn till dem och tillbringa tid tillsammans med dem. Är du till exempel noga med att hälsa på äldre vittnen vid mötena i Rikets sal varje vecka? De uppskattar verkligen när de små såväl som andra hälsar på dem. Och hur gläder sig inte de äldre när de blir hembjudna till vänner och får umgås med medtroende i olika åldrar! Även om ett ungt gift par kanske har mer gemensamt med andra gifta personer i sin egen ålder, är det till gagn för alla parter att också låta äldre personer vara med vid sådana trevliga tillställningar. — 1 Thessalonikerna 3:12; 5:15.
Hur viktigt är det inte att vara omtänksam och hänsynsfull när man talar med personer som har kommit upp i åren! När en äldre broder med fyrtio års tjänst för Jehova bakom sig en gång talade med en annan äldste om hur han skulle kunna brukas i församlingen, sade den yngre mannen: ”Du har inte mycket att ge.” Vilken kärlekslös kommentar! Den äldre brodern orkade inte längre så mycket som han en gång hade gjort, hans andel i tjänsten på fältet hade minskat något, och vissa privilegier skulle under nuvarande omständigheter vara en alltför tung börda för honom att bära, men han hade ändå mycket att ge. Han hade många års samlad vishet och erfarenhet på rättfärdighetens väg. Tack vare att sådana äldre personer har arbetat hårt som Rikets förkunnare, uthärdat förföljelse, axlat tunga ansvarsbördor i den kristna församlingen och undervisat andra, kan Guds folk nu glädja sig åt en stark organisation som har stöd av hans heliga ande. Må vi därför visa dessa äldre personer respekt som visa rådgivare, kärleksfulla herdar och effektiva lärare.
Vi har också goda skäl att ta de råd som äldre personer ger under allvarligt övervägande. En erfaren broder rekommenderade till exempel att man inte skulle placera ingången till en viss Rikets sal på västra sidan av byggnaden. Yngre bröder som brydde sig mer om själva utseendet på byggnaden följde inte hans råd. Efter några år var man emellertid tvungen att flytta ingången, eftersom dörren hade blivit förstörd av de ständiga vindarna och regnen från väster. Den praktiska vishet som erfarenheten ger vägde tyngre än de estetiska faktorerna. Om yngre personer visar de äldre aktning genom att lyssna till deras uppfattningar och praktiska vishet, kan detta mycket väl komma att spara både tid och pengar. Och även om den äldre personens förslag inte följs, kan man visa honom aktning genom att låta honom veta att man beaktat hans synpunkter men att vissa faktorer gjort att man fattat ett annat beslut. — Jämför Ordspråken 1:8.
Se framåt, inte tillbaka
En del äldre personer har inställningen: ”Tacka vet jag den gamla goda tiden, när du och jag var unga.” Men i stället för att drömma sig tillbaka till gamla tider kan sådana personer få uppmuntran att se fram emot den dag då de antingen kommer att få ta emot sin himmelska belöning eller återfå sin ungdomskraft under Guds kungarikes styre. Samtidigt bör de vara medvetna om de begränsningar som de har på grund av sin ålder. En sådan medvetenhet plus en rejäl portion humor är till ovärderlig hjälp när en äldre person tycks bli förbigången i samband med tjänsteprivilegier.
En äldre broder kan till exempel tidigare regelbundet ha anlitats som talare vid områdessammankomster. Nu finns det många dugliga äldste och ett större urval av bröder som är kvalificerade att undervisa. Trots att de är relativt unga har en del av dessa äldstebröder dokumenterat sitt nit och kunnande, är skickliga att undervisa och förmana och kan uppmuntra andra. (1 Thessalonikerna 5:12, 13; 1 Timoteus 5:17) En äldre broder som inte har någon punkt på sammankomstprogrammet kan därför känna sig förbigången och kanske inte är så glad över att yngre äldste har fått dessa privilegier. Men en sådan negativ inställning beror på mänsklig ofullkomlighet och kan övervinnas. Alla i församlingen kan faktiskt hjälpa till genom att låta de äldre veta att de behövs, att de är älskade och uppskattade på grund av sin trohet och att deras uppfattning betyder något.
Äldre personer bör naturligtvis tänka på att de måste bevisa sina medbröder samma ära som de själva önskar för egen del. (Matteus 7:12; Romarna 12:10) I stället för att känna sig undanskuffade och plågas av negativa tankar bör de äldre känna glädje över sina år av trogen tjänst. Och visst bör vi alla vara tacksamma för att det, till följd av Jehovas välsignelse, finns ett växande antal kvalificerade tillsyningsmän, som kan dela arbetsbördan och axla ansvar i församlingarna i den här tiden, när skaror av ”andra får” flockas till den kristna organisationen. — Johannes 10:16; Jesaja 60:8, 22; 2 Timoteus 2:2.
På grund av värk, vacklande hälsa eller andra faktorer kan äldre personer ibland bli lite lättretliga. Detta kräver förståelse och empati från andra familjemedlemmars och församlingsmedlemmars sida. Men de äldre bör också bemöda sig om att bibehålla en positiv inställning, att bevara sig unga i hjärta och sinne. När den yngre rumskamraten till en av medlemmarna av Jehovas vittnens styrande krets skulle lämna Betel för några år sedan, bad den äldre mannen honom att föreslå en lämplig ersättare och sade att han skulle föredra en yngre, mogen broder som kunde hjälpa honom att hålla sig ung och aktiv. Den äldre, smorde brodern tänkte inte dra sig tillbaka eller börja ta det lugnt, för det fanns arbete som måste utföras. Vilket fint föredöme i fråga om att se framåt och bevara ett positivt synsätt!
Ja, det är utan tvivel sant att ”unga mäns skönhet är deras kraft, och gamla mäns prakt är deras grå hår”. Hur underbart är det inte när yngre personer använder sin energi och äldre sin vishet, när de vandrar på rättfärdighetens väg! Såväl unga som gamla kristna får erfara stor glädje, när de endräktigt stöder den sanna tillbedjan av Jehova Gud, ”den Gamle av dagar”. — Daniel 7:13.
[Bild på sidan 28]
Äldre kristna har mycket att ge till nytta för andra