TESTIKLAR

Manliga könskörtlar. Enligt Guds lag till Israel kunde en man inte tjäna som präst om hans testiklar hade skadats eller om han hade någon annan diskvalificerande kroppslig defekt. (3Mo 21:17–21, 23) Denna höga norm för prästerskapet var i överensstämmelse med det heliga ämbete prästerna innehade som representanter för Jehovas helighet i Israel. Detta stämmer också med att Israels prästerskap var en bild av det himmelska prästerskap som består av Kristus och hans församling av underpräster, som är oklanderliga. (Heb 7:26; Ef 5:27; Upp 14:1, 5; 20:6) Dessutom ville Gud ha präster som skulle kunna få barn som kunde efterträda dem. Lagen medgav emellertid att en person med ett sådant lyte fick äta av det heliga som gavs till prästernas underhåll. (3Mo 21:21, 22)

Av liknande skäl kunde ett djur som fått sina testiklar klämda, krossade, avslitna eller avskurna inte frambäras som offer. (3Mo 22:24; jfr Mal 1:6–8; 1Pe 1:19.) Därför kastrerade israeliterna inte sina djur, eftersom lagen krävde att alla husdjur som skulle användas till föda skulle föras till helgedomen, där de slaktades och åts som gemenskapsoffer. Den bestämmelsen infördes i vildmarken men gällde också i det utlovade landet för dem som inte bodde alltför långt från Jerusalem. (3Mo 17:3–5; 5Mo 12:20–25)

I lagen sades det dessutom: ”Ingen som är kastrerad genom att testiklarna blivit krossade eller genom att han har fått sin manslem avskuren får komma in i Jehovas församling.” (5Mo 23:1) När det här talas om kastrering handlade det inte om medfödda defekter eller om något som skett genom någon olyckshändelse. (Jfr 3Mo 21:17–21; 5Mo 25:11, 12.) Detta hade av allt att döma att göra med avsiktlig kastrering för omoraliska syften, till exempel med tanke på homosexuella relationer. För att församlingens renhet skulle bevaras blev sådana personer utestängda från församlingen och hade inte lov att ha någon gemenskap med den.

Den respekt Jehova har för en mans rätt att få barn tillsammans med sin hustru och för den fortplantningsförmåga han har gett mannen och kvinnan framgår av den mosaiska lagen. Anordningen med svågeräktenskap garanterade således att mannens släktlinje, namn och arv kunde föras vidare. (5Mo 25:5–10) Omedelbart efter beskrivningen av denna anordning heter det i lagen att om två män kom i slagsmål med varandra och den enes hustru för att befria sin man tog tag i den andre mannens könsdelar (något som kunde fördärva hans fortplantningsförmåga) skulle hennes hand huggas av. (5Mo 25:11, 12) Här gällde inte lagen om lika för lika. (5Mo 19:21) Gud krävde inte att hennes eller hennes mans fortplantningsorgan skulle fördärvas. På så sätt kunde det äkta paret fortfarande få barn, och hennes mans släktlinje kunde föras vidare.

Personer som har blivit kastrerade är inte utestängda från den kristna församlingen, eftersom lagen har upphävts på grundval av Kristi offer. (Kol 2:13, 14) Likväl visar de ovan citerade lagarna vilken syn Gud har på fortplantningsorganen, och detta utgör en stark indikation på att det skulle vara orätt att göra ett kirurgiskt ingrepp som fördärvar fortplantningsförmågan bara för att man inte sätter värde på denna gåva från Gud.

Könsorgan. Det hebreiska ord som vanligen återges med ”kött” (basạr) används i 3 Moseboken 15:2, 3 med avseende på mannens könsorgan, penis, till skillnad från testiklarna. (Se REN, RENHET; jfr Jes 57:8, not.)

Mannens könsorgan dyrkades i forntiden i samband med hedniska falloskulter, och det sker fortfarande i vissa länder. Det kan ha varit en sådan dyrkan som åsyftas i Hesekiel 8:17 (NV, not) och som hade påverkat de avfälliga israeliterna på Hesekiels tid.