En annan biblisk riktlinje förekommer i 3 Moseboken 5:1 (NW): ”Ifall nu en själ syndar, i det han har hört en offentlig förbannelse och han är ett vittne eller han har sett det eller har fått veta det, om han då inte rapporterar det, så skall han svara för sin missgärning.” Denna ”offentliga förbannelse” var inte någon svordom eller hädelse. I stället förekom den ofta när någon som hade blivit förorättad krävde att några eventuella vittnen skulle hjälpa honom att få rätt, varvid han kallade ner förbannelse, sannolikt från Jehova, över den, kanske ännu inte identifierade, som hade förorättat honom. Det var ett sätt att ställa andra under edlig förpliktelse. Eventuella vittnen till det orätta skulle veta vem som hade lidit orätt och skulle ha ansvaret att träda fram och fastställa skulden. Annars skulle de behöva ”svara för sin missgärning” inför Jehova.b

Denna befallning från universums högsta myndighet lade ansvaret på varje israelit att rapportera till domarna en vilken som helst allvarlig överträdelse som han hade lagt märke till, så att saken kunde bli behandlad. Även om de kristna egentligen inte står under den mosaiska lagen, är dess principer fortfarande tillämpliga i den kristna församlingen. Det finns därför tillfällen när en kristen är skyldig att fästa de äldstes uppmärksamhet på en sak. Det är sant att det i många länder är olagligt att visa för obehöriga vad som står i handlingar angående privatpersoner. Men om en kristen efter övervägande under bön anser att han står inför en situation, där Guds lag kräver av honom att han skall rapportera vad han känner till trots lägre myndigheters krav, då är detta ett ansvar som han måste godta inför Jehova. Det finns tillfällen när en kristen ”måste lyda Gud såsom härskare mer än människor”. — Apostlagärningarna 5:29.

Även om vi aldrig bör ta lätt på eder eller högtidliga löften, finns det ibland tillfällen när löften som människor kräver strider mot kravet att vi skall ägna vår Gud odelad hängivenhet. När någon begår en allvarlig synd, kommer han i själva verket under en ”offentlig förbannelse” från den förorättade, Jehova Gud. (5 Moseboken 27:26; Ordspråksboken 3:33) Alla som blir en del av den kristna församlingen ställer sig under ”eden” att bevara församlingen ren, både genom vad de personligen gör och genom det sätt på vilket de hjälper andra att förbli rena.