ESJON-GEBER

[Ẹsjon-Gẹber]

En plats som första gången nämns i samband med att israeliterna slog läger där i slutet av den 40-åriga vandringen i vildmarken. Nästa lägerplats var Kades i Zins vildmark. (4Mo 33:35, 36) Från Kades bad israeliterna kungen i Edom om tillåtelse att passera genom hans land, men han avslog deras begäran. (4Mo 20:14–22) Mose berättade senare: ”Så drog vi vidare, bort från våra bröder, Esaus söner, som bor i Seir, bort från Arabavägen, från Elat och från Esjon-Geber.” (5Mo 2:8) På andra ställen framkommer det att både Elat (Elot) och Esjon-Geber låg vid Röda havet, tydligen längst in i Aqabaviken, Röda havets nordöstra arm. (1Ku 9:26; 2Kr 8:17)

I överensstämmelse med 5 Moseboken 2:8 sägs det i den tidigare skildringen i 4 Moseboken 21:4 att israeliterna ”drog vidare från berget Hor [där Aron dog] på vägen mot Röda havet för att gå runt Edoms land”. En del bibelkommentatorer menar att israeliterna gick till södra änden av Döda havet när de lämnat berget Hor och att de gick upp genom Zereds regnflodsdal (som utgjorde gränsen mellan Edom och Moab). Men många andra anser att dessa bibelställen förutsätter att israeliterna måste ha tagit en större omväg för att undvika Edoms kärnområde, en omväg som förde dem tillbaka ”på vägen mot Röda havet”, till området vid Esjon-Geber. De menar att israeliterna troligen gick söderut mot Aqabaviken och att de vid en punkt norr om Esjon-Geber vek av och följde Wadi Yatm mot nordöst, så att de gick längs den södra kanten av Edoms sydligaste bergmassiv.

Under Salomos regering. Nästa gång Esjon-Geber nämns är mer än 400 år senare, under Salomos regering (1037–998 f.v.t.). Här byggde och sjösatte Salomo en flotta bemannad av fenicier och judéer. Den feniciske kungen i Tyros, Hiram, som också var mycket aktiv inom sjöfarten, samarbetade med Salomo i det här projektet. (1Ku 9:26–28; 10:11) Omkring hundra år senare försökte kung Jehosafat (936–ca 911 f.v.t.) återuppliva verksamheten i Esjon-Geber, men som Jehova hade förutsagt misslyckades detta; hans skepp slogs i spillror. (1Ku 22:48, 49; 2Kr 20:36, 37)

Det är värt att lägga märke till att både Salomo och Jehosafat lät bygga skepp som var avsedda att gå inte bara till Ofir utan även till Tarsis. (2Kr 9:21; 20:36, 37) En del har menat att skepp som lade ut från Esjon-Geber på den tiden knappast kan ha seglat till Tarsis, eftersom mycket tyder på att Tarsis låg i Spanien. I artikeln TARSIS (nr 4) nämns dock möjligheten att det fanns en kanal mellan Nilen och Röda havet. En sådan kanal kan också vara förklaringen till hur kung Hiram kunde sända inte bara män utan också ”skepp” till Esjon-Geber och Elot (Elat), så att Salomo kunde använda dem. (2Kr 8:17, 18) Å andra sidan har det framhållits att man kan ha sänt skeppen till en plats på den filisteiska kusten, monterat ner dem och fraktat dem över land till Aqabaviken där man satte ihop dem igen. De som förespråkar den teorin pekar på att korsfararna senare använde en liknande metod. Det verkar sannolikt att åtminstone timmer sändes från andra platser, antingen genom en kanal mellan Nilen och Röda havet eller över land, eftersom det bara finns palmer i området kring Esjon-Geber och inga träd som lämpar sig för skeppsbygge.

Geografiskt läge. Exakt var Esjon-Geber låg kan inte fastställas med säkerhet. De flesta forskare menar att platsen troligen är identisk med Tall al-Khelayfeh (Ezyon Gever), som ligger en halv kilometer från Aqabaviken och drygt 3 km nordväst om den nutida staden Aqaba. Vid utgrävningar där har man funnit rester av större bosättningar från fem perioder, och man menar att de äldsta är från Salomos tid. Men arkeologerna har inte hittat något som de daterar till en tidigare tidpunkt, alltså ingenting som dateras till tiden för uttåget ur Egypten. Därför har en del menat att det Esjon-Geber som fanns på Moses tid måste ha legat någon annanstans eller att de äldsta husen, som antagligen var enkla lerhus, har lösts upp i jorden utan att lämna några spår efter sig.

Lagerbyggnad. Vid utgrävningarna i Tall al-Khelayfeh fann man ruinerna av en stor stadsport och av en byggnad som man var övertygad om hade utgjort kärnan i en stor anläggning för brytning och smältning av koppar, och man förband detta med kung Salomos verksamhet på platsen. Senare förstod man att den slutsatsen inte var korrekt. Även om det är tydligt att man smälte koppar i området, menar arkeologerna nu att det utan tvivel rör sig om en lagerbyggnad. Det måste ha varit lämpligt att ha en sådan befäst lagerbyggnad på den här platsen, som var en knutpunkt för viktiga handelsvägar över hav och land. Där kunde man förvara guld, dyrbara stenar och algumträ från Ofir tills det kunde transporteras vidare med karavaner. (1Ku 9:26; 10:11, 12) Fler upplysningar om platsen finns i artikeln ARKEOLOGI (Palestina och Syrien).