Rättfärdighet upphöjer en nation
VILKET nöje är det inte att efter dagar av regn vakna upp och se solen skina från en molnfri himmel! Jorden har blivit vederkvickt, och nu kan växtligheten frodas. Jehova Gud använde en gång en sådan bild för att illustrera en rättfärdig regerings välsignelser. Till kung David sade han: ”När en som härskar över människor är rättfärdig, i det han härskar i fruktan för Gud, då är det som morgonens ljus, när solen lyser fram, en morgon utan moln. Av klart ljus, av regn, kommer gräs upp ur jorden.” — 2 Samuelsboken 23:3, 4.
Guds ord visade sig vara sanna under kung Salomos, Davids sons, rättfärdiga regering. Den bibliska rapporten lyder: ”Juda och Israel fortsatte att bo i trygghet, var och en under sin egen vinstock och under sitt eget fikonträd, från Dan till Beersheba, alla Salomos dagar.” — 1 Kungaboken 4:25.
Det forntida Israel var Guds utvalda nation. Han gav dem sina lagar och sade dem att om de lydde hans röst, skulle han sätta dem ”högt över alla andra nationer på jorden”. (5 Moseboken 28:1) Det var inte Israels egen rättfärdighet, utan Jehovas rättfärdighet, som upphöjde dem. De befallningar Gud gav dem var långt överlägsna de nationers lagar som omgav dem. Som folk var de lika ofullkomliga som alla dessa nationer. Till Jehovas överlägsna lag och deras strikta lydnad för den går därför äran för att de blev upphöjda över nationerna. När de lydde Jehovas lagar, åtnjöt de hans ynnest och välsignelse. Kung Salomo erfor detta under sin regering. Han kunde säga: ”Det är rättfärdighet som upphöjer en nation, men”, sade han varnande, ”synd är något vanhedrande för folkgrupper.” — Ordspråken 14:34.
Sorgligt nog sjönk Israels nation djupt på grund av ofta förekommande olydnadshandlingar. Den fick lida nationell vanära. Detta ledde till sist till att den för beständigt blev förkastad till förmån för en ny, andlig nation. — Matteus 21:43.
Det andliga Israel
Vid ett möte som den kristna styrande kretsen höll i Jerusalem sade Jakob, som var född jude, under inspiration att Gud hade vänt ”sin uppmärksamhet till nationerna för att från dem ta ut ett folk för sitt namn”. (Apostlagärningarna 15:14) Aposteln Paulus kallade denna nya, kristna nation ”Guds Israel”. (Galaterna 6:16) Angående syftet med att de kallats skrev Petrus: ”Ni är ’ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, en helig nation, ett folk till att vara en särskild egendom, för att ni vitt och brett skall förkunna hans dygder’, hans som har kallat er ut ur mörkret in i sitt underbara ljus.” (1 Petrus 2:9) Som Guds utvalda folk skulle de lysa som ljusspridare i världen. Jehovas rättfärdighet skulle upphöja dem. — Filipperna 2:15.
Utväljandet av dessa andliga israeliter kan jämföras med diamantutvinning. När malm som är rik på diamanter tas upp till ytan, ger den kanske bara 1 carat (0,2 gram) per 3 ton jord. En metod som tidigare användes för att avskilja diamanter inbegrep att blanda den krossade malmen med vatten och låta massan flyta över oljade bord. Diamanterna är vattenavstötande, och de fastnade i oljan, medan det inte önskade materialet sköljdes bort. På det här stadiet var diamanterna oslipade. Men när de är skurna och slipade, reflekterar de ljuset i alla riktningar.
Liksom de vattenavstötande diamanterna inte är någon del av materien omkring dem, har Jehovas folk blivit avskilt från världen. (Johannes 17:16) När de först drogs till ljuset, saknade de kanske glans. Men Jehovas ord och ande skapade inom dem en ny personlighet, och de lyser som ljusspridare här i världen. Det är på grund av Jehovas rättfärdighet som de blir upphöjda och reflekterar Guds kungarikes härliga sanningsljus i alla riktningar, inte på grund av sin egen rättfärdighet.
Men från den senare delen av det första århundradet v.t. smög sig avfällighet in i församlingen och påverkade många. Så kallade kristna blev sammansmälta med världens nationer och kunde inte särskiljas från världen omkring dem.
I våra dagar har en trogen kvarleva av andliga israeliter blivit återställd till Jehovas ynnest. De har lösgjort sig från världen och har renat sig ”från varje förorening av kött och ande”. (2 Korinthierna 7:1) Eftersom de blivit rena och rättfärdiga inför Jehova, hävdar de hans rättfärdighet. Detta har upphöjt dem till en hög ställning av ynnest över världens nationer. Genom deras nitiska predikande av de goda nyheterna om Guds kungarike har en stor internationell skara dragits till Jehova och blivit en del av hans folk. — Uppenbarelseboken 7:9, 10.
Världen kan se skillnaden
Världsliga myndigheter lovprisar ibland Guds tjänare för deras vandel. För någon tid sedan uttalade sig säkerhetschefen vid Pretorias mässhallar i Sydafrika om det uppförande som Jehovas vittnen av alla raser visade, vilka använder dessa lokaler vid sina årliga sammankomster. Han skrev bland annat: ”Alla var och är artiga, människorna talar trevligt med varandra, den hållning som visades under de här senaste dagarna — allt vittnar om av vilken kaliber ert sällskaps medlemmar är och att alla lever tillsammans som en lycklig familj.”
De som hör till Jehovas folk kan bidra till hans nations rättfärdighet inte bara vid sådana stora samlingar, utan också i sitt enskilda liv. Sällskapet Vakttornets avdelningskontor i Sydafrika fick till exempel ett brev från en dam i Johannesburg, i vilket hon skriver: ”Förra veckan for jag i väg med min handväska på biltaket. Den föll av vid Jan Smuts Avenue och plockades upp med allt sitt innehåll av en medlem av er församling, herr R., som ringde och återlämnade den till mig. ... Jag uppskattar verkligen mycket denna ärlighet, som har blivit en sällsynt egenskap i den tid som nu är, och berömmer er församling för att ni fastställer de principer som era medlemmar håller fast vid.”
Ja, genom att hålla fast vid Jehovas rättfärdiga principer har hans folk kommit att framstå som en motsats till världen. Eftersom dessa uppvisar Jehovas rättfärdighet, dras människor med ärligt hjärta till den kristna församlingen. Det är naturligt att dras till något som är rent och äkta. En främling kom till exempel en gång till ett av Jehovas vittnens möten i Zürich i Schweiz och sade att han ville bli medlem av församlingen. Han förklarade att hans syster hade blivit utesluten för omoraliskhet och tillade att han ville ansluta sig till en organisation som ”inte tolererar dåligt uppförande”. Även New Catholic Encyclopedia konstaterar att Jehovas vittnen är kända för att vara ”en av de grupper i världen, vars medlemmar uppför sig bäst”.
Under det att rättfärdighet lyfter upp, kan synd dra vanära över ens goda namn, särskilt om allvarlig lagöverträdelse blir känd i samhället. Den kristna församlingen måste ibland bära den skam som hopas över den, när enskilda medlemmar begår grov synd. Man förstår att trogna församlingsmedlemmar kan försvara församlingens goda namn genom att visa att den som handlat orätt har blivit tuktad på ett barmhärtigt sätt, det vill säga i överensstämmelse med Skriftens principer. Om någon utövar synd och inte vill bättra sig, kommer han att bli utesluten ur församlingen. — 1 Korinthierna 5:9—13.
Varför somliga blir uteslutna
Även om det är tusentals som blir uteslutna ur den kristna församlingen varje år, är detta bara en liten procent av de inemot fem miljonerna vittnen i världen. Varför bör ett sådant drastiskt steg tas mot någon alls i den kristna församlingen? Arten av det orätta handlingssättet är en av de avgörande faktorerna. Men en viktigare faktor är huruvida den som handlat orätt uppriktigt ångrar det allvarliga fel som begåtts. Känner han sig verkligen förkrossad i hjärtat, har vänt sig till Jehova i från hjärtat kommande bön, bett om förlåtelse för den synd han begått mot Jehova och sökt hjälp av ansvariga män i församlingen, kan han kanske få hjälp att återvinna Guds ynnest och förbli en del av församlingen. — Ordspråken 28:13; Jakob 5:14, 15.
När ett barn som har ett gott och sunt förhållande till sin far gör något som bedrövar fadern, bör båda vara snabba att återställa detta dyrbara förhållande. När vi överlämnar vårt liv åt Jehova, träder vi likaledes in i ett mycket dyrbart förhållande till honom. Därför bör vi, när vi gör något som bedrövar vår himmelske Fader, handla snabbt i att söka återställa det förhållandet till honom.
Lyckligtvis har somliga som varit uteslutna tagit liknelsen om den förlorade sonen till hjärtat. Jehova liknas där vid en kärleksfull far som är redo att ta tillbaka en ångerfull syndare, om denne vänder om och söker Guds förlåtelse. (Lukas 15:11—24) Att man visar äkta, från hjärtat kommande ånger och vänder sig bort från det som är ont har varit ett sätt att vända åter till Jehovas ynnest och den kristna församlingen. En del ångerfulla överträdare, som har känt sig förkrossade under sin skuldbörda, har förmåtts att ångra sig och vidta mått och steg för att återvända till den kristna församlingens kärleksfulla miljö. De har således kommit att uppskatta Jehovas ord i Jesaja 57:15.
För att avhålla människor från att återvända till Jehovas kärleksfulla omvårdnad försöker Satan få människor att tro att det inte finns någon förlåtelse för synder som blivit begångna. Men Kristi Jesu lösenoffer är tillräckligt för att täcka alla deras synder som ångrar sig — ja, till och med ”för hela världens” nedärvda syndfullhet. (1 Johannes 2:1, 2) Den enda synd som inte täcks av lösen är synd mot Guds heliga ande, som är liktydigt med uppsåtligt uppror mot Guds andes verkan, till exempel de stora synder som begicks av Judas Iskariot och många skriftlärda och fariséer. — Matteus 12:24, 31, 32; 23:13, 33; Johannes 17:12.
Hävdandet av Jehovas rättfärdighet
Sedan kvarlevan av det andliga Israel återfick Jehovas ynnest år 1919, har den blivit mer och mer upphöjd över den omkringliggande världen. Detta beror inte på någon godhet å deras sida, utan på att de villigt underordnat sig Jehovas lagar och normer. Till följd av detta har miljontals av Kristi ”andra får” blivit dragna in i förening med det andliga Israel som lojala följeslagare. (Johannes 10:16) Dessa människor skänker härlighet och ära åt Jehova i en värld som är långt avlägsnad från Guds rättfärdiga normer. Det förhåller sig såsom den sydafrikanska tidskriften Personality en gång konstaterade: ”Jehovas vittnen tycks flöda över av goda egenskaper och tycks vara så gott som fria från onda.”
För att bevara denna upphöjda ställning i en ogudaktig värld måste varje enskild medlem av den kristna församlingen leva ett rent, rättfärdigt liv inför Jehova. I Bibeln förebildas Jehovas himmelska organisation genom rena ting. Den visas som en vacker kvinna klädd med solen, och hon hade månen under sina fötter. (Uppenbarelseboken 12:1) Det nya Jerusalem beskrivs som en helig stad, skön i sin anblick. (Uppenbarelseboken 21:2) Åt de trogna medlemmarna av Kristi brud ges ”glänsande, rent, fint linne”. (Uppenbarelseboken 19:8) De som hör till den stora skaran ses ”klädda i långa vita dräkter”. (Uppenbarelseboken 7:9) Människor som är sinnade för rättfärdighet dras till en ren organisation. I motsats därtill är Satans organisation oren. Hans religiösa system framställs som en sköka, och de som befinner sig utanför den heliga staden beskrivs som smutsiga, orena. — Uppenbarelseboken 17:1; 22:15.
Evigt liv är utlovat åt de rättfärdiga. De församlade människor som hävdar Jehovas rättfärdighet har utsikten att få överleva slutet på den onda tingens ordning. ”Den som lyssnar till mig ... kommer att bo i trygghet och vara ostörd av olyckans skräck”, lovar Gud i Ordspråken 1:33.
Hur upplivande kommer det inte att bli när Kristus Jesus, den större Salomo, härskar över den nya världen i rättfärdighet, i Jehovas fruktan! (2 Petrus 3:13) Det kommer att bli som morgonens ljus, när solen lyser fram, en morgon utan moln. Alla jordens inbyggare kommer att bo i trygghet, och var och en skall bildligt talat sitta under sin egen vinstock och sitt eget fikonträd. Det rättfärdiga mänskliga samhället kommer att försköna jorden och inta sin rättmätiga plats i universum till evigt lov och pris för vår Gud, Jehova. — Mika 4:3, 4; se också Jesaja 65:17—19, 25.
[Bildkälla på sidan 26]
Garo Nalbandian