TOBIA

[Tobịa] Betyder ”Jah är god”.

1. Förfader till några israeliter som vid återkomsten från landsflykten inte kunde redogöra för sin härkomst. (Esr 2:1, 59, 60; Neh 7:61, 62)

2. En motståndare till Nehemja. Tobia omnämns som ”tjänaren” och var tydligtvis en ämbetsman under den persiske kungen. (Neh 2:19) Både han och hans son Jehohanan gifte sig med judiska kvinnor, och Tobia var också släkt med översteprästen Eljasib. Detta gav honom goda möjligheter att undergräva Nehemjas myndighet, eftersom det var många judar som såg upp till Tobia och talade gott om honom. (Neh 6:17–19; 13:4)

När Nehemja kom till Jerusalem misshagade detta Tobia och hans följeslagare, eftersom det betydde ljusare framtidsutsikter för Israel. (Neh 2:9, 10) Till en början nöjde de sig med att håna och bespotta judarna (Neh 2:19; 4:3), men när arbetet med att återuppbygga muren gick framåt blev de ”mycket vreda”. De sammansvor sig om att döda judarna (Neh 4:7–9, 11, 14, 15) och försökte få Nehemja att kränka templets helighet (Neh 6:1, 10–13), men de lyckades inte. Till och med efter det att arbetet med murarna var fullbordat försökte Tobia skrämma Nehemja genom brevväxling med sina sympatisörer i Jerusalem. (Neh 6:16–19) Det var därför med all rätt som Nehemja bad Jehova att komma ihåg Tobias och hans bundsförvanters många onda gärningar. (Neh 6:14) När Nehemja kom från Babylon för andra gången och fick veta att en matsal i templet hade gjorts i ordning åt Tobia, kastade han resolut ut alla Tobias saker därifrån. (Neh 13:4–9)