Bibelns syn
Lyssnar Gud till böner i samband med sport?
LUFTEN dallrar av spänning, när tusentals entusiaster strömmar in på stadion och vrålar ut sitt stöd åt sitt favoritlag. Spelarna har just avslutat sina uppvärmningsövningar, och visselpipan som markerar att det är dags att börja matchen kommer snart att höras. Vid ena sidan av planen står spelarna hopträngda, och mitt ibland dem knäböjer lagkaptenen, som ber: ”Gud, välsigna vårt lag, ge oss seger över vår motståndare och skydda oss mot skador. Amen.” Klungan upplöses med ett högt rop, spelarna intar sina positioner på planen, visselpipan ljuder, och den organiserade misshandel som kallas amerikansk fotboll börjar.
Enskild bön och lagbön före, under och efter deltagandet i olika sporter har blivit en vanlig syn på sina håll. Men lyssnar Gud? Eller är detta att göra narr av bönen, som en del påstår?
”Krossa din nästa”
Över hela världen är praktiskt taget all sport fläckad av våld — på planen och på läktarna. En tidigare proffsfotbollsspelare i Förenta staterna skrev: ”Jag kan våga påstå att sönderbrytandet av kroppen är själva poängen i [amerikansk] fotboll, liksom dödande och lemlästning är i krig.” Han kommenterar ytterligare: ”Tävlingspräglat och organiserat tillfogande av skada hänger samman med vårt levnadssätt, och fotboll är en av de begripligaste speglar ... som visar hur spännande och lönsamt det är för dig att krossa din nästa.”
Krossa din nästa? Jesus sade att du skall älska din nästa. (Matteus 22:39) Det är omöjligt att föreställa sig att kärlekens Gud skulle vara närvarande och välsigna några av våra dagars sportevenemang med deras eftertryck vid att vinna till varje pris. — 1 Johannes 4:16.
Är Gud med vid sportevenemang?
En faktor som bidrar till bön i samband med sport är den religiösa läran att Gud är allestädes närvarande, att Gud vid alla tider faktiskt är närvarande på alla platser och i alla ting som finns. I till exempel boken God Goes to Football Games (Gud går på fotbollsmatcher) skriver prästen och före detta idrottskaplanen L. H. Hollingsworth: ”Varje formell tro vi har beträffande Gud inbegriper uppfattningen om hans allestädesnärvaro; uppfattningen, om man så vill, att han verkligen är närvarande i vad vi kallar våra världsliga erfarenheter. ... Det vill säga att Gud går i kyrkan och att Gud går på fotbollsmatcher.”
Bibeln lär emellertid inte att Gud är allestädes närvarande. Den kristne aposteln Paulus skriver: ”Kristus gick ... in i själva himmelen för att nu träda inför Guds person för oss.” (Hebréerna 9:24) Det är två viktiga detaljer som denna text hjälper oss att inse: att Gud är en andlig person och att han har en fastställd vistelseort, himmelen. (1 Kungaboken 8:49; Johannes 4:24) Han kan alltså inte vara på varje annan plats vid samma tid.
Gud hör sina vänner
Nå, om Gud inte är med vid sportevenemangen, lyssnar han då åtminstone till bönerna? För att böner skall nå fram till öronen på himmelens Gud, inför vilken Jesus trädde fram, måste den som ber ha kunskap — kunskap om Guds uppsåt, hans personlighet, hans egenskaper, hans tillvägagångssätt och hans namn. (Jakob 4:3) I det Jesus betonade behovet av att känna Gud, bad han: ”Detta betyder evigt liv, att de inhämtar kunskap om dig, den ende sanne Guden.” — Johannes 17:3.
För att man skall lära känna någon krävs tankeutbyte. Gud meddelar sig med människan genom bibeln, och bibeln är det medel varigenom vi kan lära känna himmelens Gud. Där får vi lära känna hans namn, Jehova. (Psalm 83:19, NW) I bibeln sägs det också att Gud älskade världen så mycket att han sände sin enfödde Son, Jesus, hit till jorden så att människan skulle få möjligheten till evigt liv. (Johannes 3:16) När vi läser och studerar bibeln, blir Jehova verklig för oss, och vi dras till honom genom Jesus. (Johannes 6:44, 65; Jakob 4:8) Eftersom Jehova är verklig, kan vi utveckla ett nära personligt förhållande till honom.
Vänskap med Gud inbegriper emellertid förbindelse i båda riktningarna. Detta kräver att vi talar till Jehova genom bönen. I bibeln sägs det att Gud ”hör bön” och att han ”inte är långt borta från någon enda av oss”. (Psalm 65:3; Apostlagärningarna 17:27) Men detta betyder inte att Gud lyssnar på alla böner. (Jesaja 1:15—17) Vilkas böner är Gud villig att höra?
Psalmisten David sade: ”Det förtroliga umgänget med Jehova tillhör dem som fruktar honom.” (Psalm 25:14, NW) På grundspråket hebreiska betyder roten till ”förtroliga umgänget” (sohdh) ”att göra fast, hårt”. Denna vers förmedlar alltså tanken på att bli beviljad tillträde till Jehovas inre krets eller in i ett vänskapsförbund med honom. Bara de tillbedjare som visar tillbörlig respekt får tillträde. Vår förtroliga vänskap med Gud får oss alltså att frukta för att bryta det förhållandet genom att göra någonting som skulle misshaga honom, till exempel behandla bönen som en lyckoformel för att tillförsäkra sig en seger i sport.
Jehova lyssnar till böner från ärligt sinnade människor, som söker vänskap med honom, och han är inte partisk. Han favoriserar eller ärar inte någon nationell grupp, någon ras eller ens något sportlag framför andra. (Psalm 65:3; Apostlagärningarna 10:34, 35) Om Gud skulle höra tävlandes böner och båda lagen bad till honom om seger, vilket skulle han då välsigna? Eller om en spelare skulle bli allvarligt skadad under en match, skulle Gud då ha skulden?
Vi måste därför be om rätta saker. Aposteln Johannes förklarar det så här: ”Vad vi än begär i överensstämmelse med hans vilja, så hör han oss.” (1 Johannes 5:14) Jehova hör böner som stämmer överens med hans vilja. Vi måste veta vad hans vilja och uppsåt är, så att våra böner kan vara i harmoni därmed.
Guds vilja och uppsåt och hans härliga namn är inte förbundna med våra dagars kampbetonade och våldsamma sportevenemang. Gud är inte partisk. När alltså böner frambärs vid dessa evenemang, hör Gud dem då? Absolut inte!