Hur du kan klara av din situation

”JAG kände mycket starka påtryckningar att hålla inne med mina känslor”, förklarar Mike, när han tänker tillbaka på sin fars död. Det gav honom en nyttig lärdom. Vad sade då Mike, när en av hans vänner förlorade sin farfar? ”För några år sedan skulle jag ha klappat honom på axeln och sagt: ’Var en man.’ Men nu rörde jag vid hans arm och sade: ’Känn det du måste känna. Det kommer att hjälpa dig att klara av det. Om du vill att jag skall gå, så går jag. Om du vill att jag skall stanna, så stannar jag. Men var inte rädd att visa dina känslor.’”

MaryAnne kände sig också tvingad att lägga band på sina känslor när hennes man dog. ”Jag bekymrade mig så mycket över att vara ett fint föredöme för andra”, berättar hon, ”att jag inte tillät mig att visa normala känslor. Jag trodde att det var vad andra väntade sig av mig. Men att försöka vara en stöttepelare för andra var inte till någon hjälp för mig, det förstod jag så småningom. Jag började analysera min situation och sade till mig själv: ’Ryck upp dig nu. Nu har du vältrat dig i självömkan länge nog. Gråt om du måste gråta. Försök inte att vara så stark. Ge utlopp för dina känslor, så att du kommer över det.’”

Både Mike och MaryAnne ger alltså rådet: Tillåt dig att sörja! Och psykologerna instämmer. Som det framhålls i boken Death and Grief in the Family: ”Vad som är viktigast i fråga om att sörja är att verkligen göra det, gå igenom denna läkande process.” Varför?

”Det lättar”, berättade en psykolog för Vakna! ”Att ge känslorna utlopp kan lätta på det tryck man befinner sig under.” En annan läkare tillade: ”Naturliga känsloyttringar kan, i förening med förståelse och lämplig information, hjälpa personen att få ett rätt perspektiv på sina känslor.”

Alla människor ger naturligtvis inte uttryck åt sin sorg på samma sätt. Det finns också olika faktorer som inverkar på de efterlevandes känslomässiga reaktioner, som till exempel om dödsfallet inträffade plötsligt eller om det kom efter en lång tids sjukdom. Men en sak tycks vara säker: Att undertrycka sina känslor kan vara skadligt i både fysiskt och psykiskt avseende. Var därför inte rädd att ge utlopp åt din sorg. Men hur?

Ge utlopp åt din sorg — på vilket sätt?

Att tala kan vara till stor hjälp. Som Shakespeare skrev i Macbeth: ”Ge sorgen ord; en tyst förtvivlan viskar blott till det övertyngda hjärtat: ’brist!’” Att tala om dina känslor med ”en sann vän” som lyssnar med tålamod och medkänsla kan därför skänka en viss lättnad. (Ordspråksboken 17:17, NW) Och om den som lyssnar själv har förlorat en kär anförvant i döden och på ett framgångsrikt sätt har tagit itu med sin sorg, kanske du kan få några praktiska råd om hur du kan klara av din situation.

Att tala om dina känslor kan också bidra till att undanröja missuppfattningar. Teresea förklarar: ”Vi hörde talas om andra par som skildes efter det att de förlorat ett barn, och vi ville inte att detta skulle hända oss. Så varje gång vi blev arga och ville kasta skulden på varandra, brukade vi därför tala igenom det tillsammans. Jag tycker faktiskt att vi kom varandra närmare genom att göra detta.” Att du talar ut om dina känslor kan således hjälpa dig att förstå att andra människor kan uppleva sorgen annorlunda.

Cindy fann att det var till stor hjälp för henne att tala ut om sina känslor med en nära vän, när hennes mor hade dött. Hon berättar: ”Min vän fanns alltid till hands när jag behövde henne. Hon grät med mig. Hon talade med mig. Jag kunde tala helt öppet om mina känslor, och detta var mycket viktigt för mig. Jag behövde inte känna mig förlägen över att jag grät.”

Cindy berör här en annan sak som kan göra det lättare att ge sorgen fritt utlopp — att gråta. I många fall kommer tårarna automatiskt. Men i många kulturer försöker människor undertrycka detta värdefulla känsloutlopp. Hur kan det komma sig? Boken The Sorrow and the Fury (Sorgen och vreden) förklarar: ”I samhället betraktas den som underlägsen som gråter när han känner sig sårad, arg eller ensam. Medaljerna tillhör stoikerna, hur plågade de än kan känna sig i sitt inre.”

I synnerhet män känner ofta att de måste hålla tillbaka tårarna. De har fått lära sig att en ”verklig” man inte gråter. Är detta en sund inställning? Boken Recovering From the Loss of a Child (Hur man kommer över sitt barns död) svarar: ”Det gamla hederliga sättet att rena själen med tårar är som att sticka hål på en böld för att släppa ut varet. Både män och kvinnor har rätt att ge uttryck åt sin sorg.”

Detta är också vad bibeln framhåller. Vi läser således hur ”Abraham kom och höll dödsklagan efter Sara och begrät henne” och hur David ”höll dödsklagan och grät” när kung Saul och Jonatan hade dött. (1 Moseboken 23:2; 2 Samuelsboken 1:11, 12) Och hur var det med Jesus Kristus? Han var sannerligen i ojämförligt hög grad en ”verklig” man. Men när hans käre vän Lasarus hade dött sägs det att Jesus ”suckade ... i anden och blev upprörd” och att han kort därefter ”brast i tårar”. (Johannes 11:33, 35) Är det då verkligen omanligt att gråta?

Att övervinna skuldkänslor

Som framgår av föregående artiklar får många människor skuldkänslor när de har förlorat en kär anförvant i döden. Att inse att detta är en tämligen normal känsla kan i sig självt vara till hjälp. Också här gäller det att inte hålla inne med sådana känslor. Att tala om hur skyldig du känner dig kan göra att det känns lättare.

Du kanske tycker att någon försummelse från din sida har bidragit till din älskades död. Om det förhåller sig så, bör du försöka inse att hur mycket vi än älskar en annan människa, kan vi inte råda över hans eller hennes liv. Vi kan inte förhindra att de vi älskar drabbas av ”tid och oförutsedd händelse”. (Predikaren 9:11, NW) Dessutom var dina motiv säkert inte dåliga. När du till exempel dröjde med att beställa tid hos läkaren, var då din avsikt att din älskade skulle bli sjuk och dö? Naturligtvis inte! Bär du då verkligen skulden för dödsfallet?

Teresea lärde sig att övervinna den skuld hon kände när hennes dotter hade dött i en trafikolycka. Hon förklarar: ”Jag hade skuldkänslor därför att jag hade skickat ut henne. Men jag kom att inse att det var löjligt att känna det så. Det var inget fel att skicka ut henne med sin far för att uträtta ett ärende. Det som hände var helt enkelt en fruktansvärd olycka.”

”Men det är så mycket jag önskar att jag hade sagt eller gjort”, kanske du säger. Det är sant, men vem av oss kan säga att vi alltid har varit den perfekta fadern, modern, sonen eller dottern? Bibeln påminner oss: ”Vi felar alla många gånger. Om någon inte felar i ord, är denne en fullkomlig man.” (Jakob 3:2; Romarna 5:12) Inse därför det faktum att du inte är fullkomlig. Att ständigt tänka på alla ”om bara” förändrar ingenting, men det kan göra att det tar längre tid för dig att komma över din sorg.

Om du känner att din skuld är verklig, och inte inbillad, tänk då på den allra viktigaste faktorn när det gäller att lindra skuldkänslor — Guds förlåtelse. Bibeln försäkrar oss: ”Om du skulle föra räkenskap över våra synder, vem skulle då kunna undgå att bli dömd? Men du förlåter oss, för att vi vördnadsfullt må lyda dig.” (Psalm 130:3, 4, Today’s English Version) Du kan inte vrida klockan tillbaka och inte förändra någonting. Men du kan be Gud om förlåtelse för de fel du tidigare begått. Och sedan? Ja, om Gud lovar att dra ett streck över det förflutna, bör då inte du göra detsamma? — Ordspråksboken 28:13; 1 Johannes 1:9.

Att övervinna vrede

Känner du dig också en smula arg, kanske på läkare, sjuksköterskor, vänner eller till och med på den som dött? Tänk på att också detta är en ganska vanlig reaktion. Varför? En psykolog förklarar: ”Oförrätter och vrede hör ihop. Om någon till exempel sårar dina känslor, har du en tendens att bli arg. Vrede är ett skydd, en defensiv känsla.”

Fråga därför dig själv: ”Varför är jag arg?” Om du inte kan komma på något tillfredsställande svar, då kanske din vrede är en naturlig följd av den smärta du känner. Att inse detta kan vara till hjälp. Som boken The Sorrow and the Fury förklarar: ”Det är bara genom att bli medveten om den vrede du känner — inte handla efter den men inse att du känner den — som du kan bli befriad från dess destruktiva verkan.”

Det kan också vara till hjälp att ge uttryck åt din vrede. På vilket sätt? Naturligtvis inte genom obehärskade utbrott. Bibeln underrättar oss om att långvarig vrede kan vara farlig. (Ordspråksboken 14:29, 30) Men somliga avreagerar sig genom att skriva. En änka berättar att hon brukade skriva ner sina känslor och sedan, några dagar senare, läsa igenom vad hon hade skrivit. Hon fann detta vara till stor hjälp. Andra har funnit att hård motion hjälper mot vrede. Att tala om dina känslor med en förstående vän kan också göra att det känns lättare.

Även om det är viktigt att du är öppen och ärlig när det gäller dina känslor, så är ett varningens ord här på sin plats. Boken The Ultimate Loss (Den största förlusten) förklarar: ”Vi måste skilja mellan att uttrycka vår [vrede eller besvikelse] för varandra och att vältra över våra känslor på andra. ... Vi måste låta andra få veta att även om vi agerar ut våra känslor, ger vi inte dem skulden för att vi känner det så.” Tänk därför på att tala om dina känslor på ett sätt som inte verkar hotande. — Ordspråksboken 18:21.

Förutom dessa förslag finns det en annan hjälp när vi drabbas av sorg. ”Vilken då?” kanske du frågar.a

Hjälp från Gud

Bibeln försäkrar oss: ”Herren [Jehova] är nära dem som har ett förkrossat hjärta och frälser dem som har en bedrövad ande.” (Psalm 34:19) Ja, det som mer än någonting annat kan hjälpa dig att komma över en kär anförvants död är ett gott förhållande till Gud. På vilket sätt?

För det första kan det hjälpa dig att klara av din sorg redan nu. Många av de praktiska förslag som hittills har framkommit har varit grundade på Guds ord, bibeln. Om du tillämpar dessa principer, kan det hjälpa dig att klara av din situation.

Underskatta inte heller bönens värde. Bibeln ger oss uppmaningen: ”Kasta din börda på Herren [Jehova], han skall uppehålla dig.” (Psalm 55:23) Om det, som vi redan sett, är till hjälp för dig att tala ut om dina känslor med en förstående vän, hur mycket mer kommer det då inte att hjälpa dig att utgjuta ditt hjärta för ”all trösts Gud”! — 2 Korintierna 1:3, 4.

Inte så att bönens värde bara är av psykologiskt slag. Den som ”hör bön” lovar att ge helig ande åt sina tjänare som uppriktigt ber om den. (Psalm 65:3; Lukas 11:13) Och denna heliga ande, eller verksamma kraft, kan rusta dig med ”kraft som är över det normala”, så att du kan klara av din situation dag för dag. (2 Korintierna 4:7) Kom ihåg: Det finns inte något problem som Gud inte kan hjälpa sina trogna tjänare att uthärda. — Jämför 1 Korintierna 10:13.

Det finns också ett annat sätt varpå ett gott förhållande till Gud hjälper oss att klara av vår sorg, och det är att det skänker oss hopp. Hur skulle du känna det, om du visste att du inom den nära framtiden hade möjlighet att bli återförenad med din älskade här på jorden under rättfärdiga förhållanden? Verkligen en hänförande framtidsutsikt! Men är den realistisk? Jesus lovade: ”Den stund kommer, i vilken alla som är i minnesgravarna skall höra hans röst och komma ut.” — Johannes 5:28, 29; Uppenbarelseboken 20:13; 21:3, 4.

Kan vi verkligen tro på ett sådant löfte? Ja, Jehova Gud är ju den som skapade allt liv från början; skulle han då inte ha förmåga att återge livet till någon som redan har levat? Och eftersom ”Gud, som inte kan ljuga”, har lovat att göra detta, kan vi då inte lita på att han skall stå vid sitt ord? — Titus 1:2; Jesaja 55:10, 11.

Mike tror fullt och fast på detta. Med stark tro på uppståndelsehoppet säger han: ”Jag måste tänka på hur jag bör handla för att behaga Gud nu, så att jag, när min pappa kommer tillbaka i uppståndelsen, får vara med och ta emot honom.”

Jehovas vittnen kommer med glädje att hjälpa dig att få veta mer om detta hjärtevärmande hopp. Ett sådant hopp betyder mycket. Det tar inte bort sorgen, det är sant, men det kan göra den lättare att bära. Det innebär inte att du aldrig mer kommer att gråta eller att du kommer att glömma din älskade. Men du kan komma över det. Och då kan det som du har gått igenom göra att du med större förståelse kan hjälpa andra att klara av en liknande situation.

[Fotnot]

[Ruta på sidan 12]

Några praktiska förslag

Lita på dina vänner: Om andra erbjuder sig att hjälpa dig, låt dem då göra det. Försök att förstå att det kan vara deras sätt att visa dig hur de känner det; de kanske inte kan finna de rätta orden.

Var noga med din hälsa: Din kropp behöver mer än någonsin tillräckligt med vila, sund motion och lämplig föda. Om du har försummat din hälsa, kan det vara lämpligt att beställa tid för en läkarundersökning.

Uppskjut viktigare beslut: Om det är möjligt, varför då inte vänta tills du kan tänka klart innan du bestämmer om du skall sälja huset eller byta arbete? — Ordspråksboken 21:5, NW.

Ha fördrag med andra: Försök att ha tålamod. Tänk på att det kan kännas svårt för dem. Eftersom de inte vet vad de skall säga, kanske de uttrycker sig klumpigt och säger fel saker.

Oroa dig inte i onödan: Du kanske finner att du oroligt tänker: ”Hur skall det gå med mig nu?” Bibeln ger oss rådet att ta en dag i taget. ”Att leva mer från dag till dag har verkligen hjälpt mig”, förklarar en änka. — Matteus 6:25—34.