Jorden — en evig arvedel för de ödmjuka
”HIMMELEN är min tron”, säger Jehova, ”och jorden är min fotapall.” Beträffande sin fotapall lovar Jehova: ”Den plats där mina fötter står vill jag göra ärad.” (Jesaja 66:1; 60:13) Han skall göra detta för de ödmjuka människors skull som skall få ärva den. Under deras ömma vård kommer jorden att bli en paradisiskt vacker plats, till ära för sin Skapare, Jehova.
Men någon kanske invänder: Är det de ödmjuka som skall ärva jorden? Ödmjuka människor är svaga! Är de verkligen tillräckligt starka för att råda över jorden? Ordet ”ödmjuk” används i bibeln om personer som är saktmodiga, vänliga och milda till sinnes men ändå är starka som stål. Det var ett ord som användes om ett vilddjur som hade tämjts men som ändå hade kvar sin styrka.
Vines grekiska ordbok ger följande definition av ordet ödmjuk: ”Det är en själens inneboende behagfullhet, och yttringarna av denna egenskap är först och främst riktade mot Gud. Det är den sinnesstämning i vilken vi erkänner hans handlande mot oss som gott och därför accepterar det utan att protestera eller streta emot.” De ödmjuka lägger inte något till, drar inte något ifrån, vattnar inte ur och förvränger inte Guds ord — vilket somliga gör i våra dagar för att urskulda sin omoraliskhet. — 5 Moseboken 4:2; 2 Petrus 3:16; Uppenbarelseboken 22:18, 19.
Mose var ”den ödmjukaste av alla de människor som var på markens yta”. (4 Moseboken 12:3, NW) Men var han svag? Han trädde fram inför den mäktige Farao i Egypten och krävde att denne skulle släppa de förslavade hebréerna fria. Farao var obeveklig — hans svar var nej! Men Mose gick tillbaka, gång på gång, och tillkännagav de plågor som skulle komma över egyptierna. (2 Moseboken, kapitel 7—11) Ödmjuk? Ja! Men svag? Knappast!
Kristus Jesus var ödmjuk, men han stod upp mot de bigotta religiösa människorna på den tiden, fast han visste att de skulle tortera och döda honom. ”Här är vi nu”, sade Jesus till sina lärjungar, ”på väg upp till Jerusalem, och Människosonen skall överlämnas åt de främsta prästerna och de skriftlärda, och de skall döma honom till döden och överlämna honom åt människor från nationerna, och de skall gyckla med honom och spotta på honom och gissla honom och döda honom.” (Markus 10:33, 34) Fastän de gjorde allt detta mot honom, sviktade han aldrig i sin ostrafflighet mot Gud. Ödmjuk? Ja! Men svag? Knappast!
Det är därför till i biblisk mening ödmjuka människor som Jehova Gud skall ge jorden. Och tvärtemot vetenskapsmännens teoretiserande och den falska religionens läror kommer jorden att bestå ”till obestämd tid, eller för evigt”. (Psalm 104:5, NW) Jehova skapade den inte ”rätt och slätt för intet”, utan danade den ”till att vara bebodd”. (Jesaja 45:18, NW) Och hur underbart kommer då inte livet att bli! Gud skall ”torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer. De förra tingen har försvunnit.” — Uppenbarelseboken 21:4.
Då kommer alla de människor att vara borta som fördärvade vår jord! ”Men de ödmjuka, de kommer att besitta jorden, och de skall i sanning finna sin utsökta lust i överflödet av frid.” (Ordspråksboken 2:21, 22; Psalm 37:11, NW) Även du kan få leva för evigt på denna paradisiska jord, om du har moralisk styrka nog att kvalificera dig som en i biblisk mening ödmjuk person.