De gav osjälviskt gensvar till Guds kärlek
”O, må man tacka Jehova för hans kärleksfulla omtanke och för hans underbara gärningar mot människosönerna.” — PSALM 107:8, NW.
1. Hur betonar aposteln Johannes i sitt första brev egenskapen kärlek?
GUD är kärleken.” Hur fulla av innebörd är inte dessa ord i aposteln Johannes’ första brev! Inte underligt att aposteln tyckte att han måste upprepa dem i brevet. (1 Johannes 4:8, 16) Det är inte bara så att Jehova Gud är kärlek, utan han är också kärleken personifierad.
2. På vad sätt visade Gud kärlek genom att skapa mannen och kvinnan och genom att sörja för dem?
2 Tänk på den kärlek Gud har visat i det sätt varpå han har skapat oss. Den uppskattning den inspirerade psalmisten David ger uttryck åt i följande ord är så passande. Han skriver: ”Jag kommer att prisa dig, ty på ett sätt som inger fruktan är jag underbart gjord.” (Psalm 139:14, NW) För att vi skulle kunna leva i hälsa och lycka gjorde Gud det möjligt för oss att genom våra fem sinnen — synen, hörseln, smaken, lukten och känseln — i det oändliga kunna njuta av saker och ting. Vilken skönhet ser vi inte i skapelsen runt omkring oss! Hur underbara är inte alla olika växter och djur, för att inte tala om skönheten i människans former och drag! Gud har också gjort en mängd underbara frukter, grönsaker och andra födoämnen tillgängliga för oss. (Psalm 104:13—16) Av goda skäl påminde aposteln Paulus invånarna i det forntida Lystra om följande: ”Han [Gud] har gjort gott och gett er regn från himlen och fruktbara tider och till brädden fyllt era hjärtan med mat och munterhet.” — Apostlagärningarna 14:17.
3. Med vilka underbara förmågor har Gud utrustat oss?
3 Tänk också på alla de välsignelser som är förbundna med ett lyckligt familjeliv. Och tänk inte minst på all den glädje som vi kan åtnjuta tack vare våra mentala och känslomässiga förmågor: fantasi, förnuft, minne, samvete och i synnerhet att kunna tillbe — vilket allt är sådant som ställer oss högt över djuren; och vi bör inte heller förbise den glädje som musik kan skänka oss. Dessa och många andra gåvor är uttryck för Guds kärlek till oss.
4. Vilka uttryck för Guds kärlek har människor upplevt sedan våra första föräldrars överträdelse?
4 Det råder inget tvivel om att Adam och Eva åtnjöt många glädjeämnen i sitt fullkomliga tillstånd i Edens lustgård eller trädgård. (1 Moseboken 2:7—9, 22, 23) Men övergav Gud människosläktet, när Adam och Eva inte gav osjälviskt gensvar till alla de bevis på hans kärlek som de åtnjöt? Inte alls! Han vidtog omedelbart åtgärder för att rätta till alla de missförhållanden som skulle komma att bli följden av våra första föräldrars överträdelse. (1 Moseboken 3:15) Jehova har också visat kärlek genom att tålmodigt ha fördrag med Adams ofullkomliga avkomlingar. (Romarna 5:12) Hur länge? Jo, i omkring 6.000 år nu! Och Gud har i synnerhet visat kärlek i sitt handlande med sina tjänare. Följande ord är verkligen sanna: ”Jehova, Jehova, en Gud, barmhärtig och nådig, sen till vrede och överflödande i kärleksfull omtanke och sanning, som bevarar kärleksfull omtanke mot tusenden, som förlåter missgärning och överträdelse och synd.” — 2 Moseboken 34:6, 7, NW.
5. Hur visade Jehova kärleksfullt tålamod, när han handlade med Israels nation?
5 Ja, från det att Jehova Gud vid foten av berget Sinai frambringade israeliterna som nation fram till dess deras egensinne tvingade honom att förskjuta dem fullständigt visade han verkligen stort tålamod i sitt handlande med dem. Som vi läser i 2 Krönikeboken 36:15, 16 (NW): ”Jehova, deras förfäders Gud, fortsatte att sända varningar mot dem genom sina budbärare, i det han sände varningar gång på gång, ty han kände medömkan med sitt folk och med sin boning. Men de fortsatte att göra narr av den sanne Gudens budbärare och att förakta hans ord och driva gäck med hans profeter, tills Jehovas raseri steg mot hans folk, tills det inte fanns någon läkedom.” Men det fanns de som gav osjälviskt gensvar till Jehova Guds kärlek. Låt oss nu granska några av dessa personers liv för att se hur de gjorde detta. Det kommer att lägga grunden till att visa hur vi själva på mycket praktiska sätt kan ge gensvar till Jehovas kärlek.
Hur Mose gav osjälviskt gensvar
6. På vad sätt var Mose ett framträdande exempel, och i vilka ställningar fick han uppleva Guds kärlek?
6 Mose var ett framträdande exempel på en person som gav osjälviskt gensvar till Guds kärlek. Tänk på vilka möjligheter Mose hade som adoptivson till Faraos dotter! Men han valde att ”hellre bli illa behandlad tillsammans med Guds folk än att ha den tillfälliga njutningen av synd, eftersom han höll den Smordes smälek för en större rikedom än Egyptens skatter”. (Hebréerna 11:25, 26) Vid ett tillfälle önskade Mose befria sina bröder, israeliterna, från egyptiskt slaveri, men de uppskattade inte hans ansträngningar, och Guds rätta tid för deras befrielse var inte heller inne då. (Apostlagärningarna 7:23—29) Men på grund av Mose tro och osjälviska önskan att hjälpa sina bröder gav Jehova honom årtionden senare kraft att utföra många underverk och att i 40 år tjäna israeliterna som hans profet, domare, laggivare och medlare. I dessa ställningar fick Mose många gånger uppleva Jehovas kärlek till honom och hans medisraeliter.
7. Vilket gensvar gav Mose till uttrycken för Guds kärlek?
7 Vilket gensvar gav då Mose till Guds kärlek och oförtjänta omtanke? Tog han emot Jehovas ”oförtjänta omtanke” och förfelade ”syftet med den”? (2 Korintierna 6:1) Långt därifrån! Mose gav osjälviskt gensvar till Jehovas uttryck för kärlek mot honom genom att vara fullständigt Gudinriktad. Han litade alltid på Jehova och hade ett nära förhållande till sin Skapare. Och hur uppskattande talade inte Gud om Mose, när han tillrättavisade Aron och Mirjam för att de kritiserade sin bror! Ja, Jehova talade ”mun till mun” med Mose och lät honom betrakta ”Jehovas framträdande”. (4 Moseboken 12:6—8, NW) Trots alla privilegier Mose fick fortsatte han att vara den saktmodigaste av människor, och han utförde Jehovas befallningar ”just så”. — 2 Moseboken 40:16, NW; 4 Moseboken 12:3.
8. Hur visade Mose att han verkligen var Gudinriktad?
8 Mose visade också att han var osjälviskt Gudinriktad genom det intresse han visade för Jehovas namn, rykte och sanna tillbedjan. Vid två tillfällen kunde Mose således med framgång vädja till Jehova om att visa barmhärtighet mot Israel på grund av att Guds namn var inbegripet. (2 Moseboken 32:11—14; 4 Moseboken 14:13—19) När israeliterna blev indragna i avgudisk kalvdyrkan, visade Mose nitälskan för sann tillbedjan genom att utropa: ”Vem är på Jehovas sida? Till mig!” (NW) Därefter avrättade Mose och de som var med honom 3.000 av avgudadyrkarna, och sedan stod han i 40 år ut med ett knotande och upproriskt folk. Det råder verkligen inget tvivel om att Mose gav osjälviskt gensvar till uttrycken för Guds kärlek och att han därigenom var ett fint föredöme för oss i våra dagar. — 2 Moseboken 32:26—28; 5 Moseboken 34:7, 10—12.
Davids fina gensvar
9. a) Vilket gensvar gav David till Jehova Guds kärlek? b) Hur kan vi likt David ära Jehova med våra värdefulla ting?
9 En annan framträdande biblisk gestalt som var ett fint föredöme i fråga om att ge osjälviskt gensvar till Guds kärlek var psalmisten David, Israels andre kung. Hans nitälskan för Jehovas namn motiverade honom att strida mot den smädande filisteiske jätten Goljat, över vilken Gud gav honom seger. (1 Samuelsboken 17:45—51) Samma nitälskan fick David att föra förbundsarken till Jerusalem. (2 Samuelsboken 6:12—19) Och var inte Davids önskan att bygga ett tempel åt Jehova ännu ett uttryck för hans nitälskan för och uppskattning av Guds kärlek och godhet? Det var det naturligtvis. Men att David blev förvägrad det privilegiet avhöll honom inte från att förbereda projektet och att ära Jehova genom att själv bidra med guld, silver och dyrbara stenar av mycket stort värde. (2 Samuelsboken 7:1—13; 1 Krönikeboken 29:2—5) Ett liknande osjälviskt gensvar till Guds kärlek bör motivera oss att ”ära Jehova” med våra ”värdefulla ting” genom att använda våra materiella tillgångar till att främja Rikets intressen. — Ordspråksboken 3:9, 10, NW; Matteus 6:33.
10. I vilket avseende är Davids kurs värd att efterlikna?
10 Trots att David begick allvarliga misstag visade han sig under hela sitt liv vara ”en man i överensstämmelse” med Jehovas ”hjärta”. (1 Samuelsboken 13:14, NW; Apostlagärningarna 13:22) Hans psalmer är fyllda med uttryck av uppskattning av Guds kärlek. I The International Standard Bible Encyclopædia heter det att David ”överflödade av tacksamhet mer än någon annan som är omnämnd i den Heliga skrift”. Psalmisten Asaf skriver att Gud utvalde ”David, sin tjänare, och tog honom från småboskapens fållor. ... Han [hämtade] in honom till att vara en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel. Och han började vara en herde för dem enligt sitt hjärtas ostrafflighet.” (Psalm 78:70—72, NW) Davids kurs var verkligen något för oss att efterlikna.
Jesus Kristus, vårt fullkomliga föredöme
11, 12. Hur visade Jesus att han var verkligt Gudinriktad?
11 Jesus Kristus är naturligtvis det finaste exemplet i bibeln på en människa som gav osjälviskt gensvar till Guds kärlek. Vad fick detta Jesus att göra? Först och främst motiverades han att visa Jehova odelad hängivenhet. Det råder inget tvivel om att Jesus var alltigenom Gudinriktad. Uppskattning av hans himmelske Faders kärlek och godhet fick honom att vara en verkligt andlig människa. Han hade ett nära och förtroligt förhållande till Gud. Jesus var en bönens man, och han älskade att tala med sin himmelske Fader. Vi läser om och om igen att Kristus bad. Vid ett tillfälle tillbringade han en hel natt i bön. (Lukas 3:21, 22; 6:12; 11:1; Johannes 17:1—26) Som gensvar till Guds kärlek levde Jesus enligt den sanningen att människan inte lever ”bara av bröd, utan av varje uttalande som går ut genom Jehovas mun”. Det var faktiskt mat för honom att göra sin Faders vilja. (Matteus 4:4; Johannes 4:34) Bör vi inte ge ett liknande gensvar till Guds kärlek och visa honom odelad hängivenhet?
12 Eftersom Jesus Kristus osjälviskt gav gensvar till Guds kärlek, riktade han alltid uppmärksamheten på sin Gud och Fader. När någon tilltalade Jesus som ”gode lärare”, invände han och sade: ”Ingen är god utom en enda, Gud.” (Lukas 18:18, 19) Jesus betonade gång på gång att han inte kunde göra något av eget initiativ. Han försummade aldrig ett tillfälle att förhärliga sin Faders namn, och mycket passande började han sin mönsterbön med följande anhållan: ”Må ditt namn bli helgat.” Och han bad också: ”Fader, förhärliga ditt namn.” Och kort före sin död sade Kristus till sin Fader: ”Jag har förhärligat dig på jorden genom att ha fullbordat det verk som du har gett mig att utföra.” (Matteus 6:9; Johannes 12:28; 17:4) Som gensvar till Guds kärlek bör vi helt visst också söka förhärliga Jehova och be om att hans namn skall helgas.
13. Till vilket handlingssätt drevs Jesus av Guds kärlek?
13 Lägg nu märke till ett annat sätt varpå ett osjälviskt gensvar till Guds kärlek motiverade Jesus. Det fick honom att älska rättfärdighet och att hata ondska, som det var förutsagt i Psalm 45:8 (NW). (Hebréerna 1:9) Han var ”lojal, sveklös, obesudlad, skild från syndarna”. (Hebréerna 7:26) Jesus uppmanade sina illvilliga motståndare att bevisa att han var skyldig till synd, men det kunde de inte. (Johannes 8:46) Vid två tillfällen fick hans hat till ondskan honom att rena templet från giriga religiösa fanatiker. (Matteus 21:12, 13; Johannes 2:13—17) Och hur skarpt fördömde inte Jesus de skrymtaktiga religiösa ledarna — han sade till och med till dem att de var från djävulen! — Matteus 6:2, 5, 16; 15:7—9; 23:13—32; Johannes 8:44.
14. Hur handlade Jesus mot sina lärjungar som gensvar till Jehovas kärlek?
14 Ytterligare ett sätt varpå Jehovas kärlek motiverade Jesus kan vi se i hans handlande med sina apostlar och andra lärjungar. Hur kärleksfull, tålmodig och långmodig var han inte mot dem! De måste ha prövat honom mycket med sin rivalitet. Till och med den natt då han blev förrådd grälade de om vem som var störst. (Lukas 22:24—27) Men Jesus visade sig alltid vara mild till sinnes och anspråkslös i hjärtat. (Matteus 11:28—30) Det är sant att Judas förrådde Jesus, att Petrus förnekade honom tre gånger och att de andra apostlarna flydde när en pöbelhop kom för att gripa honom. Men han blev aldrig bitter eller harmsen. Hur vet vi det? Jo, när Jesus återigen förenades med apostlarna efter sin uppståndelse, gav han dem inte någon skarp tillrättavisning för att de hade gett efter för fruktan. I stället tröstade och stärkte han dem för fortsatt tjänst för Riket. — Johannes 20:19—23.
15. Hur sörjde Jesus osjälviskt för människors fysiska behov?
15 Låt oss nu begrunda ännu ett sätt varpå Jesus Kristus gav osjälviskt gensvar till Guds kärlek, nämligen genom att offra sig själv för andra ända fram till en vanhedrande och smärtsam död på en tortyrpåle. (Filipperna 2:5—8) Jesus sörjde för människors fysiska behov genom att han gav stora folkskaror mat genom underverk och genom att han botade många sjuka. (Matteus 14:14—22; 15:32—39) Och han satte alltid andras intressen framför sina egna. Det var därför som han kunde säga: ”Rävarna har lyor, och himlens fåglar har sovkvistar, men Människosonen har ingenstans där han kan luta sitt huvud till vila.” (Matteus 8:20) Jesus märkte genast hur Guds ande utgick från honom, när han botade sjuka genom underverk, men han försökte aldrig tjäna materiellt på användandet av sådana övernaturliga förmågor, något som vi kan se av händelsen då en kvinna som hade lidit av blödningar i 12 år i tro rörde vid hans ytterkläder och blev botad. (Markus 5:25—34) Jesus använde heller aldrig sina övernaturliga förmågor till gagn för sig själv. — Jämför Matteus 4:2—4.
16. På vad sätt sörjde Kristus för människornas andliga behov?
16 Även om Jesus osjälviskt uppmärksammade människors fysiska behov genom att bota deras sjukdomar och ge dem mat genom underverk, var det viktigaste i hans jordiska tjänst att predika de goda nyheterna om Guds rike, att undervisa och att göra lärjungar. Trots att han botade så många genom underverk var han inte känd som den store läkaren eller undergöraren, utan som den gode läraren. (Matteus 4:23, 24; Markus 10:17) Jesus talade om sig själv som läraren, och det gjorde också hans lärjungar och till och med hans fiender. (Matteus 22:16; 26:18; Markus 9:38) Och vilka underbara sanningar undervisade han inte om, till exempel i sin bergspredikan! (Matteus 5:1—7:29) Hur träffande var inte hans illustrationer, och hur slående var inte hans profetiska liknelser och andra profetior! Inte så underligt att de tempelpoliser som vid ett tillfälle hade skickats i väg för att gripa Jesus inte kunde förmå sig till att gripa honom! — Johannes 7:45, 46.
17. a) Hur gav Jesus oss ett fullkomligt mönster i fråga om kärlek? b) Vad kommer vi att behandla i följande artikel?
17 Jesus Kristus var utan tvivel det fullkomliga föredömet i fråga om att ge osjälviskt gensvar till Guds bevis på kärlek mot oss. Jesus gav sin himmelske Fader den första platsen i sitt liv och sin tillgivenhet. Han älskade verkligen rättfärdighet, handlade kärleksfullt mot sina apostlar och andra lärjungar och använde sitt liv till att sörja för människors andliga och materiella behov. Till slut krönte Jesus sin tjänst med att ge ut sitt liv som lösen. (Matteus 20:28) Men hur är det då med oss? Det är sant att vi i likhet med Mose och David är ofullkomliga, men som följande artikel visar kan vi på olika praktiska sätt efterlikna vårt föredöme i att ge osjälviskt gensvar till uttrycken för Guds kärlek.
Hur skulle du vilja svara?
◻ Varför kan man säga att ”Gud är kärleken”?
◻ Vilket gensvar gav Mose till Guds uttryck för kärlek?
◻ På vad sätt gav David gensvar till Jehova Guds kärlek?
◻ Hur var Jesus Kristus ett föredöme i fråga om att ge gensvar till Guds kärlek?
[Bild på sidan 10]
”Vet du hur Mose gav gensvar till Guds kärlek?
[Bilder på sidorna 12, 13]
Jesus gav gensvar till Guds kärlek genom att hjälpa andra andligen och fysiskt och genom att ge sitt liv som lösen