om du dessutom ropar på själva förståndet och du låter höra din röst för att kalla på själva urskillningen,

Genom att ge akt på visheten förvärvar vi urskillningsförmåga och förstånd. Enligt Bonniers svenska ordbok är urskillning bland annat ”förmåga att skilja mellan bättre och sämre, omdöme”. Gudaktig urskillning är förmågan att skilja mellan rätt och orätt — och sedan välja den rätta vägen. Om vi inte ”böjer” vårt ”hjärta” till urskillningen, dvs. är ivriga att förvärva urskillningsförmåga, hur skulle vi då kunna hålla oss kvar på ”den väg som leder till liv”? (Matteus 7:14; jämför 5 Moseboken 30:19, 20.) Genom studium och tillämpning av Guds ord får vi urskillning.

Men hur kan vi ”ropa på ... förståndet” — förmågan att se hur de olika sidorna av en sak står i relation till varandra och till helheten? Ökad ålder och erfarenhet kan naturligtvis göra oss förståndigare — men inte nödvändigtvis. (Job 12:12; 32:6–12) Psalmisten sade: ”Med mera förstånd än äldre män uppför jag mig, ty dina [Jehovas] befallningar har jag iakttagit.” Han sjöng också: ”Ja, upplåtandet av dina ord ger ljus, ger de oerfarna förstånd.” (Psalm 119:100, 130) Jehova är ”den Gamle av dagar”, och han är vida överlägsen alla människor i fråga om förstånd. (Daniel 7:13) Gud kan ge den oerfarne förstånd, ja så att han till och med blir förståndigare än de äldre. Vi måste därför flitigt studera Guds ord, Bibeln, och tillämpa det vi lär oss.

Det här uttrycket ”om du”, som upprepas i början av det andra kapitlet i Ordspråken, efterföljs av andra uttryck, till exempel ”tar emot”, ”förvarar ... som en skatt”, ”ropar på”, ”fortsätter att söka” och ”fortsätter att leta”. Varför använder skribenten dessa uttryck som anger ökad intensitet? Det sägs i ett uppslagsverk: ”Den vise mannen framhåller [här] behovet av att vara enträgen när man söker vishet.” Ja, vi måste vara enträgna i vårt sökande efter vishet och de egenskaper som är besläktade med den — urskillning och förstånd.