Bibeln däremot framställer tuktan i ett annat ljus. ”Jehovas tuktan, o min son, förkasta den inte”, skrev den vise kung Salomo. (Ordspråken 3:11) De här orden avser inte tuktan i allmänhet, utan ”Jehovas tuktan”, dvs. tuktan som är grundad på Guds upphöjda principer. Det är bara sådan tuktan som är andligt givande och nyttig, ja rentav önskvärd. Som kontrast till detta är tuktan som är grundad på mänskligt tänkande som strider mot Jehovas upphöjda principer ofta kränkande och skadlig. Detta förklarar varför många har en negativ inställning till tuktan.

Varför blir vi uppmanade att ta emot Jehovas tuktan? I Bibeln beskrivs Guds tuktan som ett uttryck för hans kärlek till sina mänskliga skapelser. Därför fortsatte Salomo sina ord så här: ”Den som Jehova älskar tillrättavisar han, ja som en far gör med en son som han finner välbehag i.” (Ordspråken 3:12)

Tuktan eller bestraffning?

Den tuktan som beskrivs i Bibeln har många olika sidor: vägledning, undervisning, fostran, tillrättavisning, korrigering och även bestraffning. Men i vart och ett av fallen är Jehovas tuktan motiverad av kärlek, och målet är att den skall vara till mottagarens bästa. Jehova ger aldrig tillrättavisande tuktan enbart i syfte att bestraffa.

När Jehova uppmanar sina tillbedjare att ta emot hans tuktan, syftar han emellertid inte på det straff som förhärdade syndare får.

Det är intressant att Bibeln inte beskriver Jehova i första hand som en bestraffare. I stället beskrivs han ofta som en kärleksfull undervisare och tålmodig lärare. (Job 36:22; Psalm 71:17; Jesaja 54:13) Ja, när Jehova ger tuktan i syfte att tillrättavisa, gör han det alltid med kärlek och tålamod. Genom att förstå syftet med tuktan blir de kristna bättre i stånd att ha en rätt inställning, både när de tar emot och ger tuktan.