Vishet från Gud — Hur kommer den till uttryck?

”LIKVÄL föraktas den behövandes vishet, och hans ord lyssnar man inte till.” Med dessa ord avslutade den vise kung Salomo berättelsen om en oansenlig men vis man som räddade en hel stad från tillintetgörelse. Men det sorgliga var att ”ingen människa kom ihåg denne behövande man”. — Predikaren 9:14–16.

Människor har en tendens att se ner på anspråkslösa personer, även om dessa fattiga har utfört ädla gärningar. Tänk på hur det var i Jesu fall. Jesaja profeterade om honom: ”Han var föraktad och undviken av människor, en man bestämd till smärtor och till att vara förtrogen med sjukdom.” (Jesaja 53:3) Jesus föraktades av somliga helt enkelt därför att han inte hade den status eller framskjutna ställning som den tidens ledare hade. Ändå ägde han en långt större vishet än vad någon syndfull människa kunde göra. Människor i Jesu hemstad vägrade erkänna att denne ”timmermannens son” lade i dagen sådan vishet och utförde sådana kraftgärningar. Det visade sig dock vara ett allvarligt misstag, för skildringen säger vidare att Jesus ”inte [gjorde] många kraftgärningar där på grund av deras brist på tro”. Tänk så mycket dessa människor gick miste om! — Matteus 13:54–58.

Må vi aldrig göra samma misstag. ”Visheten blir ... befunnen rättfärdig genom sina gärningar”, sade Jesus. De som gör Guds vilja och visar prov på gudaktig vishet utmärker sig, inte på grund av status eller social ställning, utan på grund av den ”fina frukt” de visar — tro och gärningar som är grundade på Bibeln. — Matteus 7:18–20; 11:19.