Gör det bästa av ditt liv
FADERN låg döende i cancer i huset. Sonen var i snickarverkstaden och städade bland faderns verktyg. Medan han höll på med verktygen, tänkte han på vilka fina saker hans far hade tillverkat med dem. Fastän verkstaden låg alldeles intill huset, visste han att fadern aldrig mer skulle komma dit, aldrig mer skulle hålla de verktyg som han var så skicklig i att hantera. Den tiden var förbi.
Sonen tänkte på Bibelns ord i Predikaren 9:10: ”Allt som din hand finner att göra, gör det med själva din kraft, ty det finns ingen verksamhet eller planläggning eller kunskap eller vishet i Sheol [graven], den plats dit du går.” Han var väl förtrogen med det här bibelstället. Han hade använt det många gånger, när han undervisade andra om den bibliska sanningen att döden är ett tillstånd av overksamhet. Salomos slutsats gjorde nu starkt intryck på hans hjärta — vi bör ta vara på livet och glädja oss åt det medan vi kan, eftersom den tid kommer då vi inte längre kan göra det.
Gläd dig åt livet
Den vise kung Salomo uppmanar i Predikarboken gång på gång sina läsare att glädja sig åt livet. Ett exempel är kapitel 3, där det sägs: ”Jag har lärt känna att det inte finns något bättre för dem [människorna] än att de gläder sig och gör vad gott är under sitt liv; och likaså att varje människa äter och dricker och ser vad gott är för allt sitt hårda arbete. Det är Guds gåva.” — Predikaren 3:12, 13.
Salomo blev inspirerad av Gud till att upprepa den här tanken: ”Se! Det bästa som jag själv har sett, som är skönt, är att man äter och dricker och ser vad gott är för allt sitt hårda arbete som man arbetar hårt med under solen under det antal livsdagar som den sanne Guden har gett en, ty det är den del man har.” — Predikaren 5:18.
Han ger samma uppmaning till de unga: ”Gläd dig, unge man [eller: unga kvinna], i din ungdom, och låt ditt hjärta göra dig gott i din unga mandoms dagar, och vandra på ditt hjärtas vägar och efter de ting som dina ögon ser.” (Predikaren 11:9a) Det är underbart att till fullo kunna njuta av ungdomens kraft och energi! — Ordspråken 20:29.
Kom ihåg din Skapare
Salomo menade naturligtvis inte att det är vist att ägna sig åt allting som kan tilltala vårt hjärta eller våra ögon. (Jämför 1 Johannes 2:16.) Det framgår tydligt av vad han sedan skriver: ”Men vet att för allt detta [sådant som kan tillfredsställa dina önskningar och begär] kommer den sanne Guden att föra dig till doms.” (Predikaren 11:9b) Vi bör, oberoende av i vilken ålder vi är, komma ihåg att Gud ger akt på vad vi gör med vårt liv och kommer att döma oss därefter.
Det vore verkligen dåraktigt att resonera som så att vi kan leva ett självupptaget liv och vänta med att visa gudaktig hängivenhet till senare i livet! Vårt liv kan ta slut när som helst. Även om vi inte drabbas av en för tidig död, blir det inte lättare att tjäna Gud när man blir gammal. Salomo insåg att det var så och skrev: ”Så kom ihåg din store Skapare i din unga mandoms dagar, innan de olyckliga dagarna börjar komma eller de år har anlänt, då du säger: ’Jag finner inte behag i dem.’” — Predikaren 12:1.
Åldern tar ut sin rätt. Salomo beskriver sedan genom att använda symboler de verkningar åldrandet har. Händer och armar skälver, benen försvagas, och tänderna blir färre. Håret blir vitt och faller av. Man sover så lätt att man väcks av ljudet från en fågel. Sinnena — synen, hörseln, känseln, lukten och smaken — blir sämre. Den försvagade kroppen gör att man känner fruktan för att falla omkull och för andra ”förskräckelser” på vägarna. Till sist dör människan. — Predikaren 12:2–7.
Det är speciellt för dem som inte har kommit ihåg sin store Skapare i sin ungdom som ålderdomen är svår. Därför att han eller hon har slösat bort sitt liv känner man ”inte behag” i sina senare år. En gudlös livsstil kan också öka åldrandets problem och plågor. (Ordspråken 5:3–11) Sorgligt nog har dessa, när de ser framåt, ingen annan framtid än graven.
Hur man kan glädja sig på sin ålderdom
Det här betyder inte att de äldre inte kan glädja sig åt livet. I Bibeln förbinds också ”dagars längd och levnadsår” med Guds välsignelse. (Ordspråken 3:1, 2) Jehova sade till sin vän Abraham: ”Vad dig beträffar, kommer du att ... begravas i en god ålder.” (1 Moseboken 15:15) Abraham fann, trots de besvärligheter som hög ålder medför, frid och ro under sina senare år och såg med tillfredsställelse tillbaka på ett liv ägnat åt tjänsten för Jehova. Han såg också i tro framåt mot ”staden som har de verkliga grundvalarna”, Guds kungarike. (Hebréerna 11:10) Han dog alltså ”gammal och mätt av dagar”. — 1 Moseboken 25:8.
Salomo gav därför den här uppmaningen: ”Om en människa skulle leva till och med många år, så må hon glädja sig i dem alla.” (Predikaren 11:8) Sann glädje är, vare sig vi är unga eller gamla, förbunden med vårt förhållande till Gud.
När den unge mannen i verkstaden lade undan de sista av faderns verktyg, tänkte han på det här. Han tänkte på alla dem som han kände som försökte göra det bästa av sitt liv, men som inte fann lycka därför att de inte hade något gott förhållande till sin Skapare. Det var verkligen passande att Salomo, sedan han hade uppmuntrat till att glädja sig under sitt liv, sammanfattade det hela med följande ord: ”Slutet på saken, när allt har blivit hört, är: Frukta den sanne Guden och håll hans bud. Ty detta är människans hela förpliktelse”! — Predikaren 12:13.