Ett liv efter döden — när, var, hur?
MÄNNISKANS Skapare och Livgivare garanterar i sitt ord att döden inte behöver innebära att en människas liv utsläcks för evigt. Gud försäkrar också att det är möjligt inte bara att få liv igen under några få korta år, utan att få leva för evigt, utan att någonsin behöva dö! Aposteln Paulus uttryckte det i enkla men otvetydiga ordalag: ”Han [Gud] har försett alla med en garanti, i det att han har uppväckt honom [Kristus Jesus] från de döda.” — Apostlagärningarna 17:31.
Det här lämnar naturligtvis ändå tre grundläggande frågor obesvarade: Hur kan en död väckas till liv igen? När kommer detta att ske? Var skall de uppväckta leva? Dessa frågor har besvarats på många olika sätt runt om i världen, men för att få reda på hur det verkligen förhåller sig måste man veta exakt vad som händer när en människa dör.
Är odödlighet gåtans lösning?
En mycket vanlig uppfattning är att en del av människan är odödlig och att det bara är kroppen som dör. Du har säkert hört sådana påståenden. Den del som påstås vara odödlig kallas ”själ” eller ”ande”. Den sägs överleva kroppens död och leva vidare någon annanstans. Den uppfattningen har faktiskt inte något stöd i Bibeln. Det är sant att de bibliska gestalter som finns omtalade i de hebreiska skrifterna såg fram emot ett liv efter döden, men inte genom att någon odödlig del av dem överlevde kroppens död. De såg med förtröstan fram emot ett framtida liv genom ett underverk, en uppståndelse från de döda.
Patriarken Abraham är ett enastående exempel på en som hade tro på en framtida uppståndelse. Hebréerna 11:17–19 beskriver Abrahams villighet att offra sin son Isak och förklarar: ”Genom tro så gott som offrade Abraham Isak, då han blev prövad. ... Men han räknade med att Gud till och med kunde uppväcka honom från de döda; och därifrån fick han också igen honom på ett bildligt sätt”, eftersom Gud inte lät honom offra Isak. Något som också visar att israeliterna i forna tider trodde att de skulle uppväckas till liv vid en framtida tidpunkt (och inte leva vidare i en andevärld omedelbart efter döden) är profeten Hoseas ord: ”Ur Sheols [mänsklighetens gemensamma gravs] hand kommer jag att friköpa dem; från döden kommer jag att återvinna dem.” — Hosea 13:14.
När kom då föreställningen om människosjälens inneboende odödlighet att införlivas med judarnas trosuppfattningar? Encyclopaedia Judaica erkänner öppet: ”Det var troligen under grekiskt inflytande som läran om själens odödlighet kom in i judendomen.” Ännu på Kristi tid fanns det emellertid trogna judar som trodde på och såg fram emot en framtida uppståndelse. Detta framgår tydligt av Jesu samtal med Marta, när hennes bror Lasarus hade dött: ”Därför sade Marta till Jesus: ’Herre, om du hade varit här, skulle min bror inte ha dött.’ ... Jesus sade till henne: ’Din bror skall uppstå.’ Marta sade till honom: ’Jag vet att han skall uppstå i uppståndelsen på den sista dagen.’” — Johannes 11:21–24.
De dödas tillstånd
Inte heller när det gäller de dödas tillstånd behöver vi bygga vår tro på gissningar. Den enkla bibliska sanningen är den att de döda ”sover”; de är fullständigt omedvetna och kan inte känna eller tänka. Denna sanning framläggs inte på ett invecklat eller svårförståeligt sätt i Bibeln. Begrunda följande lättförståeliga skriftställen: ”De levande är medvetna om att de kommer att dö; men vad de döda beträffar, är de inte medvetna om någonting alls. ... Allt som din hand finner att göra, gör det med själva din kraft, ty det finns ingen verksamhet eller planläggning eller kunskap eller vishet i Sheol, den plats dit du går.” (Predikaren 9:5, 10) ”Sätt inte er förtröstan till ädlingar, inte till en jordemänniskas son, hos vilken ingen räddning finns. Hans ande går ut, han vänder tillbaka till sin mark; på den dagen förgås verkligen hans tankar.” — Psalm 146:3, 4.
Det är därför inte så underligt att Jesus Kristus beskrev döden som en sömn. Aposteln Johannes återger följande samtal mellan Jesus och hans lärjungar: ”Han [sade] till dem: ’Lasarus, vår vän, har gått till vila, men jag är nu på väg dit för att väcka honom ur sömnen.’ Därför sade lärjungarna till honom: ’Herre, om han har gått till vila, kommer han att bli frisk.’ Jesus hade emellertid talat om hans död. Men de föreställde sig att han talade om att vila sig i sömnen. I den stunden sade därför Jesus rättframt till dem: ’Lasarus har dött.’” — Johannes 11:11–14.
Hela människan dör
När en person dör, är det hela människan som dör, inte bara kroppen. Enligt Bibelns tydliga utsagor måste vi dra slutsatsen att människan inte har en odödlig själ som kan överleva kroppens död. Tvärtom visar Bibeln klart och tydligt att själen kan dö. ”Se! Alla själarna — mig tillhör de. Såsom faderns själ, så också sonens själ — mig tillhör de. Den själ som syndar — det är den som kommer att dö.” (Hesekiel 18:4) Ingenstans i Bibeln nämns orden ”odödlig” eller ”odödlighet” i samband med människans väsen.
New Catholic Encyclopedia ger följande intressanta kommentar till de hebreiska och grekiska ord som översätts med ”själ” i Bibeln: ”Ordet för själ i GT [Gamla testamentet] är nepeš [nẹ·fesh], i NT [Nya testamentet] [psy·khẹ]. ... Ordet nepeš kommer från en rot som förmodligen betyder andas, och ... eftersom andningen skiljer de levande från de döda, kom nepeš följaktligen att beteckna livet eller jaget eller helt enkelt en individs liv. ... Det finns ingen dikotomi [tudelning] i kropp och själ i GT. Israeliten såg tingen konkret, i deras helhet, och därför betraktade han människor som personer och inte som några sammansättningar. Även om ordet nepeš återges med vårt ord själ, betyder det aldrig en själ som är åtskild från kroppen eller individen i fråga. ... Ordet [psy·khẹ] är det ord i NT som motsvarar nepeš. Det kan betyda livsprincipen, själva livet eller den levande varelsen.”
Vid döden upphör följaktligen den tidigare levande personen, den levande själen, att existera. Kroppen återvänder till ”stoft”, dvs. de grundämnen som jorden består av, antingen gradvis genom att begravas och så småningom förmultna eller hastigt genom att kremeras. Jehova sade till Adam: ”Stoft är du, och till stoft kommer du att vända åter.” (1 Moseboken 3:19) Hur kan det då finnas ett liv efter döden? På så sätt att Gud kan minnas en person som dött. Jehova besitter den mirakulösa kraft och förmåga som behövs för att skapa människan, och det bör därför inte förvåna oss att han i sitt minne kan bevara en individs hela livsmönster. Ja, alla framtida möjligheter att få leva igen vilar hos Gud.
Det är det som avses när det sägs i Bibeln att ”anden” återvänder till den sanne Guden som gav den. I den inspirerade bibelboken Predikaren beskrivs vad som händer: ”Då vänder stoftet åter till jorden, alldeles som det befanns vara, och anden, den vänder åter till den sanne Guden som gav den.” — Predikaren 12:7.
Det är bara Gud som kan ge människor liv. När Gud skapade den första människan i Eden och blåste in ”livets andedräkt” i hennes näsborrar, blåste han inte bara in luft i Adams lungor, utan fick också alla celler i hans kropp att leva genom denna livskraft. (1 Moseboken 2:7) Eftersom livskraften sedan vidarebefordrats från föräldrar till barn vid avlelsen, kan vi med rätta säga att det är Gud som har gett oss livet, även om det skett indirekt genom våra föräldrar.
Uppståndelsen — en lycklig tid
Uppståndelsen bör inte förväxlas med reinkarnation, ett begrepp som inte har något stöd i Bibeln. Med reinkarnation menas tron att en person efter döden återföds en eller flera gånger, antingen till en högre existens än tidigare eller till en lägre, beroende på hur man levt sitt liv. Enligt denna lära kan man ”återfödas” antingen som människa eller som djur. Reinkarnationsläran är helt i strid med Bibelns läror.
Ordet ”uppståndelse” är översatt från det grekiska ordet a·nạ·sta·sis, som ordagrant betyder ”det att resa (sig) upp”, ”det att stå upp”. (Hebreiska översättare har återgett det grekiska ordet a·nạ·sta·sis med det hebreiska uttrycket techi·jạth ham·me·thịm, som betyder ”återupplivande av de döda”.) Uppståndelsen innefattar ett återaktiverande av individens livsmönster, som Gud har bevarat i sitt minne. En människa återställs antingen i en fysisk kropp eller i en andlig, allt efter Guds vilja för den individen, men hon behåller ändå sin identitet, har kvar samma personlighet och minnen som hon hade då hon dog.
Ja, Bibeln talar om två slag av uppståndelse. Det ena är en uppståndelse till himmelskt liv med en andlig kropp, och den omfattar relativt få människor. Jesus Kristus fick en sådan uppståndelse. (1 Petrus 3:18) Han sade också att vissa utvalda bland hans närmaste efterföljare skulle få en sådan uppståndelse. De första av dessa var de trogna apostlarna, till vilka Jesus gav löftet: ”Jag ... går min väg för att bereda en plats åt er. ... Jag [skall] komma igen och ta er hem till mig, för att också ni må vara där jag är.” (Johannes 14:2, 3) Bibeln kallar deras uppståndelse ”den första uppståndelsen”, eftersom den är först i fråga om tidpunkten och i fråga om vikt och betydelse. Enligt Bibeln skall de som uppväcks till himmelskt liv vara Guds präster och härska som kungar tillsammans med Kristus Jesus. (Uppenbarelseboken 20:6) Denna ”första” uppståndelse omfattar ett begränsat antal, och Bibeln visar att endast 144.000 kommer att utväljas bland trogna män och kvinnor här på jorden. De kommer att vara sådana som har visat sig vara trogna mot Jehova Gud och Kristus Jesus ända in i döden och aktivt har vittnat för andra om sin tro. — Uppenbarelseboken 14:1, 3, 4.
De dödas uppståndelse är utan tvivel en tid av stor glädje för dem som uppväcks till liv i himlen. Men glädjen kommer att omfatta ännu fler, för Bibeln lovar att det också skall bli en uppståndelse till liv här på jorden. De som uppstår kommer att förena sig med ett obegränsat antal människor som får överleva slutet för den nuvarande onda tingens ordning. Efter att ha betraktat den lilla grupp som kvalificerat sig för en himmelsk uppståndelse fick aposteln Johannes i en syn se ”en stor skara, som ingen var i stånd att räkna, ur alla nationer och stammar och folk och tungomål”. Vilken lycklig tid kommer det inte att bli när miljoner, eller kanske rentav miljarder, människor återuppväcks till liv här på jorden! — Uppenbarelseboken 7:9, 16, 17.
När kommer det att ske?
Glädjen skulle emellertid bli kortlivad, om de döda kom tillbaka till en jord som var full av stridigheter, blodsutgjutelse, föroreningar och våld, som fallet är i våra dagar. Uppståndelsen måste därför invänta upprättandet av ”en ny jord” — en planet befriad från de människor och institutioner som tycks vara inriktade på att fördärva jorden och förstöra dess ursprungliga skönhet och som dessutom har förorsakat dess invånare oerhörda lidanden. — 2 Petrus 3:13; Uppenbarelseboken 11:18.
Tidpunkten för den jordiska uppståndelsen ligger uppenbarligen ännu framför oss. Men glädjande nog visar Bibeln att den inte är långt borta. Först måste emellertid den nuvarande onda tingens ordning undanröjas. En mängd bevis vittnar om att ”en stor vedermöda” snart skall bryta ut och nå sin kulmen i ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”, vanligtvis kallat Harmageddon. (Matteus 24:3–14, 21; Uppenbarelseboken 16:14, 16) Denna händelse kommer att innebära att vår vackra planet, jorden, befrias från all ondska. Därefter följer Kristi Jesu tusenåriga styre, då jorden successivt skall förvandlas till ett paradis.
Bibeln visar att de dödas uppståndelse kommer att äga rum under detta tusenåriga styre. Då kommer det löfte att uppfyllas som Jesus gav när han var här på jorden: ”Förundra er inte över detta, därför att den stund kommer, i vilken alla som är i minnesgravarna skall höra hans röst och komma ut ... till en ... uppståndelse.” — Johannes 5:28, 29.
Hur uppståndelsehoppet bör påverka oss
Vilket underbart framtidshopp är inte uppståndelsen — en tid då de döda skall komma tillbaka till livet! Vilken tröst är det inte för oss när vi drabbas av ålderdomskrämpor, sjukdom, olyckshändelser och sorg, och även när vi kämpar med vardagslivets påfrestningar och problem! Det tar bort dödens udd, för även om det inte utplånar sorgen helt och hållet, känner vi inte lika stor sorg som de som inte har något framtidshopp. Aposteln Paulus beskrev uppståndelsehoppets tröstande verkan med följande ord: ”För övrigt, bröder, vill vi inte att ni skall vara okunniga om dem som sover i döden, för att ni inte skall sörja alldeles som de övriga, de som inte har något hopp. Ty om vi tror att Jesus dog och uppstod igen, så skall Gud också föra dem som genom Jesus har somnat in i döden fram tillsammans med honom.” — 1 Thessalonikerna 4:13, 14.
Vi kanske redan har fått erfara sanningen i ett annat uttalande som gjordes av orientalen Job: ”En som tärs bort som murket trä, en som liknar en klädnad sönderfrätt av mal! Människan, av kvinna född, lever en liten tid och mättas av oro. Lik ett blomster växer hon upp och vissnar bort, hon flyr undan som skuggan och har ingen varaktighet.” (Job 13:28–14:2, 1982 års svenska översättning) Vi är också medvetna om livets ovisshet och den dystra sanningen att ”tid och oförutsedd händelse” kan drabba vem som helst av oss. (Predikaren 9:11) Det är naturligtvis ingen av oss som gläds åt tanken på att behöva dö, men det säkra hoppet om en uppståndelse hjälper oss att inte hysa någon överdriven fruktan för döden.
Fatta därför mod! Om du skulle dö, kan du få liv igen genom uppståndelsens mirakel. Se med förtröstan fram emot utsikten till ett framtida liv utan slut och gläd dig åt att veta att denna underbara tid snart är här.