UNGDOMAR FRÅGAR:
Hur kan jag komma över pappas död?
”Min pappa dog på soffan. Det var jag som hittade honom. Han hade fått en hjärtattack. Det var så hemskt eftersom jag stod honom så nära. ... Min mamma gråter fortfarande på nätterna. Det är inte samma sak att göra något utan min pappa.” — Emily.
”EN FÖRÄLDERS eller nära familjemedlems död är en allvarlig chock för en tonåring”, säger författarinnan Kathleen McCoy. ”Han eller hon kan för en tid känna sig helt tillintetgjord av sorg, skuld, panik och vrede.” Om du har förlorat en förälder, då vet du hur smärtsamt det kan vara.
Det är emellertid bara normalt att känna sig fångad i en strömvirvel av känslor när någon man älskar dör. Bibeln säger att när man talade om för patriarken Jakob att hans son Josef hade dött, ”rev Jakob sönder sina mantlar” i ett utbrott av sorg. Och ”alla hans söner och alla hans döttrar stod gång på gång upp för att trösta honom, men han fortsatte att vägra att låta trösta sig”. (1 Moseboken 37:34, 35) Du kan på liknande sätt känna det som om smärtan är så svår att den aldrig kommer att försvinna.
Med tiden kan den göra det. Men lösningen ligger i att du modigt tar itu med din smärta i stället för att försöka ignorera den. En pojke som heter John visade till exempel inga yttre tecken på att han sörjde en familjemedlems död. Men han började slåss i skolan. John förklarade: ”Jag går omkring med en stor klump inom mig, och det gör ont. Jag försökte få bort den genom att slåss, men det fungerade inte.”
Andra ungdomar försöker stänga ute smärtan genom att låta sig dras in i en mängd aktiviteter. När andra frågar hur de mår, kan somliga slå bort det hela genom att visa en glättig fasad. På det sättet kanske man kan begrava sina smärtsamma känslor för en tid, men inte för alltid. Ordspråken 14:13 säger: ”Även under skratt kan hjärtat känna smärta.”
Intressant nog heter det i en artikel i en tidskrift som vänder sig till ungdomar: ”I en undersökning visade det sig att tonåringar som hade undertryckt sina naturliga känslor av sorg, vrede eller skuld efter en släktings död ... löpte större risk att bli inblandade i destruktiva handlingar, till exempel drog- och alkoholmissbruk, risktagande (till exempel att köra bil i hög fart) och brottsligt uppförande.” Till all lycka finns det bättre sätt att ta itu med sin sorg.
”En tid att gråta”
Predikaren 7:2 säger: ”Bättre är det att gå till sorgehuset än att gå till gästabudshuset, ty det är slutet för alla människor; och den som lever bör lägga det på hjärtat.” Döden kan vara skrämmande. Och när en vän eller älskad person dör, kanske några försöker fly dödens smärtsamma verklighet genom att gå till ”gästabudshuset” och ägna sig åt att festa. Salomo uppmuntrar emellertid till att man möter döden ansikte mot ansikte genom att gå till ”sorgehuset”. Salomo tillägger: ”Bättre är grämelse än skratt, ty av det som gör ansiktet sorgset far hjärtat väl.” — Predikaren 7:4, 1982.
Det här rådet riktade sig först och främst till den sörjandes vänner och familj, men det hjälper också den sörjande att stå ut med den smärta förlusten medför. Det finns ”en tid att gråta”. (Predikaren 3:4) Gudfruktiga män och kvinnor på Bibelns tid tillät sig således att uttrycka, snarare än undertrycka, sina känslor av sorg. — Jämför 1 Moseboken 23:2; 2 Samuelsboken 1:11, 12.
Att man tillåter sig själv att sörja har många fördelar. I boken The Art of Condolence heter det: ”De sörjande måste låta smärtan och ångesten i sorgen komma fram. Läkningsprocessen hindras om man gör motstånd.” Drivna av myten att en riktig karl inte gråter finner emellertid somliga pojkar det speciellt svårt att uttrycka sina känslor. Men den största människa som någonsin levat ”brast i tårar” offentligt när hans vän Lasarus hade dött. (Johannes 11:35) Och tårar är helt visst på sin plats när någon har förlorat en förälder. Så känn dig fri att sörja och gråta. (Jämför Jakob 4:9.) I boken Death and Grief in the Family heter det: ”Gråt är ett av de viktigaste sätten att komma över sorgen.”
Arbeta dig igenom din sorg
På Bibelns tid uttryckte kung David sin sorg över sin bäste vän, Jonatan, inte bara genom att gråta, utan också genom att formulera sina känslor i skrift. ”Jag är betryckt över dig, min broder Jonatan, mycket ljuvlig var du för mig”, skrev David i den vackra klagosång han kallade ”Bågen”. — 2 Samuelsboken 1:18, 26.
Du kanske också finner att det är till hjälp att uttrycka känslorna i skrift. I boken Giving Sorrow Words ges rådet: ”Att du skriver ner hur du känner det kan hjälpa dig att få fram känslor som är instängda. ... När du blir arg, när du känner dig ledsen, skriv ner det.” En tonårsflicka som heter Shannon säger: ”Jag förde dagbok. Jag skrev ner alla mina känslor. Alla mina känslor utan undantag på papper. Allt jag kände fanns på papper, och det hjälpte mig mycket ... att skriva ner allting.”
En annan hjälp är kroppsansträngning. ”Den kroppsliga övningen är ... nyttig”, säger Bibeln. (1 Timoteus 4:8) Och i en bok om sorg sägs det: ”Motion är ett bra sätt att frigöra energi.” En upplivande joggingrunda, en rask promenad eller en uppfriskande cykeltur kan göra mycket för att hjälpa dig att skaka av dig de spänningar som kan byggas upp när du sörjer och är ledsen.
Tala med någon
Men du måste se upp så att du inte helt isolerar dig från andra. (Ordspråken 18:1) Ordspråken 12:25 säger: ”Oro i en mans hjärta böjer ner det, men ett gott ord får det att glädja sig.” Hur skulle en nedstämd person kunna få ”ett gott ord” av uppmuntran? Bara om han talar med någon och uttrycker sin ”oro”. Varför inte göra det själv? Öppna dig och tala med någon du kan lita på.
Det normala skulle vara att du vände dig till din förälder som fruktar Gud. Men hur är det om han eller hon är alltför överväldigad av sin egen smärta för att vara till särskilt stor hjälp? Då finns det mogna medlemmar av den kristna församlingen som kan hjälpa. Ordspråken 17:17 säger: ”En sann kamrat älskar alltid och är en broder som föds för tider av trångmål.” Efter sin mors död stödde sig unga Morfydd helt på den lokala församlingen av Jehovas vittnen. ”Alla de äldste var till mycket stort stöd”, erinrar hon sig, ”men det var speciellt en som alltid var villig att lyssna till mig.”
Varför inte sträcka dig mot denna hjälp och detta stöd? Låt någon få veta att du behöver få tala med någon. Kanske du känner dig arg, rädd eller skuldmedveten. Eller du kanske helt enkelt känner dig ensam och saknar din förälder. Att tala igenom saken med någon som lyssnar och är förstående kan vara till verklig hjälp.
Hur du kan stödja din förälder
Somliga ungdomar förökar emellertid sin sorg genom att ta på sig bördor som de inte är redo att bära. Situationen hemma kan verka kaotisk och förvirrad nu för tiden. Den förälder du har kvar i livet kan förståeligt nog vara spänd, irriterad — och sorgsen. Då du ser hans eller hennes smärta, vill du givetvis hjälpa till. En expert på ämnet sorg säger att ”ungdomar ... kanske undertrycker sin sorg i ett missriktat försök att hjälpa sina föräldrar”. De kanske ”i förtid försöker iklä sig en ’vuxenroll’ och kanske även tar på sig extra förpliktelser”.
Du kanske inte har något annat val än att ta ett visst extra ansvar på grund av din förälders död. Men det här gör dig inte till familjens överhuvud. Din förälder är fortfarande den som har ansvaret för familjen, och du kan stödja honom eller henne bättre, inte genom att ta över, utan genom att vara lydig och samarbetsvillig. (Efesierna 6:1) Kom ihåg att ”vishet är hos de blygsamma”. (Ordspråken 11:2) Blygsamhet inbegriper att du känner dina begränsningar.
Det här är speciellt viktigt att komma ihåg om din förälder börjar förlita sig på dig för att få råd eller börjar tynga ner dig med vuxenproblem. Du vill vara vänlig och hjälpsam, men blygsamheten kommer att hjälpa dig att inse att din livserfarenhet är tämligen begränsad. (Jämför Hebréerna 5:14.) Om du börjar känna dig nertyngd av allt detta, tala då igenom saken med din förälder på ett öppet men respektfullt sätt. (Ordspråken 15:22) Kanske kan du föreslå att han eller hon ber någon vuxen i församlingen om hjälp.
Att klara av att någon av ens föräldrar dör är verkligen inte lätt. Men var förvissad om att sorgen med tiden inte längre kommer att vara det dominerande i livet. (Jämför 1 Moseboken 24:67.) Då och då kommer fortfarande sorgsna minnen av din döde förälder att fylla ditt sinne. Men du har också många varma och trösterika minnen att tänka på. Glöm aldrig att Jehova bryr sig om dig och förstår din sorg. När du känner dig ensam och övergiven, tänk på psalmistens ord: ”Ifall min egen far och min egen mor rentav övergav mig, ja då skulle Jehova själv uppta mig.” — Psalm 27:10.
Fortsätt också att tänka på Bibelns hopp om en uppståndelse och på framtidsutsikten att få se din förälder igen — på en paradisisk jord. (Lukas 23:43; Apostlagärningarna 24:15) Kim, en ung flicka som förlorade sin far i döden, säger: ”Jag tänker på min far varje dag. Men jag vet att han inte skulle vilja att vi gav upp eller lät någonting få oss att upphöra att tjäna Jehova. Jag vill vara med och välkomna honom, när han kommer tillbaka i uppståndelsen.” — Johannes 5:28, 29.
[Bild på sidan 23]
Att man gråter kan underlätta läkningsprocessen