Jehovas jubelår — en tid för oss att glädjas
”Och ni skall helga det femtionde året och utropa frihet i landet för alla dess invånare. Det skall bli ett jubelår för er. ... Det skall bli något heligt för er. ... Då kommer ni sannerligen att bo i landet i trygghet.” — 3 MOSEBOKEN 25:10—12, 18, NW.
1. Vilken inskription finns på Frihetsklockan, och varifrån är de orden hämtade?
VAR du än bor, så har du antagligen hört talas om den berömda Frihetsklockan i Philadelphia i Pennsylvania i USA. I The World Book Encyclopedia heter det: ”Den 8 juli 1776 ringde man i denna och i andra klockor för att tillkännage antagandet av självständighetsförklaringen. Inskriptionen på den, som lyder: ’Utropa frihet utöver hela landet för alla inbyggarna däri’, är hämtad från bibeln (3 Moseboken 25:10).”
2. Vad tycker du om utsikten till frihet, men vilka frågor kan uppstå angående den?
2 Frihet är fortfarande något mycket lockande, eller hur? Du skulle antagligen bli glad över utsikten att kunna få åtnjuta sann frihet — frihet från vanföreställningar, från politiska påtryckningar eller politiskt förtryck, från de försvagande verkningarna av ålderdom och sjukdom, som leder till döden. I så fall har du goda grunder till att glädja dig, och du kommer att få ännu större anledning snart. ”Hur kan det komma sig?” kanske du frågar, eftersom ingen regering ännu har skänkt sina undersåtar fullständig frihet, och varken vetenskapsmän eller läkare kan förhindra åldrande, sjukdom eller slutlig död. Men vi upprepar: det finns orsak till glädje över sann frihet. Låt oss för att förstå hur begrunda viktiga upplysningar om bakgrunden som också kan gälla dig — nu och i framtiden.
3. Vad var jubelåret, och vad hände under det året?
3 Det ovan citerade stället använder ordet ”jubelår”. Jubelåret var ett årslångt sabbatsfirande för Israels land. Det kom efter en period på sammanlagt 49 år, som omfattade en serie på sju sabbatsår för jordbruket. Det 50:e året, jubelåret, var höjdpunkten på denna serie av sabbatsfiranden för det land som Jehova hade gett sitt folk i uppfyllelse av sitt löfte till deras förfader Abraham, som var ”Jehovas vän”. (Jakob 2:23; Jesaja 41:8) På dagen för jubelåret utropades frihet utöver landet. Detta innebar frihet för alla de israeliter som hade sålt sig själva till träldom på grund av att de var skuldsatta. Ett annat inslag under jubelåret var att alla arvsbesittningar av mark som man hade sålt (antagligen på grund av ekonomiska motgångar) lämnades tillbaka. — 3 Moseboken 25:1—54.
4. När tillkännagavs det att jubelåret började, och hur?
4 Med detta som bakgrund kan du förstå varför jubelåret var ett frihetsår, då det var glädje och fest. Man meddelade när det började genom att blåsa i ett horn på försoningsdagen.a Som Mose skrev i 3 Moseboken 25:9, 10 (NW): ”Och du skall låta den kraftiga klangens horn ljuda i sjunde månaden på den tionde i månaden; på försoningsdagen skall ni låta hornet ljuda i hela ert land. Och ni skall helga det femtionde året och utropa frihet i landet för alla dess invånare. Det skall bli ett jubelår för er, och ni skall återvända var och en till sin besittning, och ni bör återvända var och en till sin släkt.” År 1473 f.v.t. förde Josua israeliterna över Jordanfloden in i det utlovade landet, där de skulle fira jubelåret.
En inledande frihet utropas
5. Vilka sidor av befrielse och av jubelåret skall vi nu begrunda?
5 Det föregående kan tyckas vara forntida historia som inte har så mycket med vårt liv att göra, särskilt inte om vi inte är av judisk härkomst. Men Jesus Kristus gav oss tungt vägande skäl till att förvänta ett större jubelår. Det är detta som utgör grunden till vår glädje över frihet. För att förstå varför måste vi se hur Jesus sörjde för befrielse på två sätt under det första århundradet. Därefter skall vi betrakta hur dessa motsvarar två befrielser i vår livstid, men befrielser i mycket större skala vilka ger oss mycket större orsak till glädje.
6, 7. a) Vilken underbar händelseutveckling förutsades i Jesaja 61:1—7? b) Hur visade Jesus att Jesajas profetia höll på att uppfyllas?
6 Även om det som sägs i Jesaja 61:1—7 inte direkt talar om det forntida jubelåret, så omnämndes där profetiskt ett kommande slag av befrielse: ”Den suveräne Herren Jehovas ande är över mig, därför att Jehova har smort mig till att förkunna goda nyheter för de ödmjuka. Han har sänt mig till att förbinda dem som har ett förkrossat hjärta, till att utropa frihet för dem som tagits till fånga och ett vitt upplåtande av ögonen till och med för fångarna; till att utropa året av godvilja från Jehovas sida och dagen av hämnd från vår Guds sida; till att trösta alla de sörjande. ... Glädje till obestämd tid är vad som kommer att bli deras.” (NW) Men hur och när skulle den profetian komma att få sin uppfyllelse?
7 År 30 v.t., efter firandet av påsken, gick Jesus Kristus in i en synagoga på sabbatsdagen. Där läste han delar av Jesajas profetia och tillämpade detta på sig själv. Så här lyder delar av Lukas 4:16—21: ”Han öppnade rullen och fann det ställe där det var skrivet: ’Jehovas ande är över mig, eftersom han har smort mig till att förkunna goda nyheter för de fattiga, han har sänt ut mig till att predika frigivning för de fångna och återställelse av synen för de blinda, till att sända i väg de förtryckta såsom frigivna, till att predika Jehovas godtagbara år.’ ... Därpå började han säga till dem: ’I dag har detta skriftställe som ni just hörde blivit uppfyllt.’”
8. a) Vilken förberedande befrielse gav Jesus? b) Hur belyses detta i Johannes 9:1—34?
8 De goda nyheter som Jesus förkunnade skänkte andlig befrielse åt de judar som tog emot dem. Genom att få sina ögon öppnade för vad sann tillbedjan verkligen betydde och krävde befriades de från många felaktiga uppfattningar. (Matteus 5:21—48) Denna frihet hade större värde än det fysiska botande som Jesus utförde. Så trots att Jesus öppnade ögonen på en man som var född blind, ledde det till mer bestående gagn för den mannen att han erkände Jesus som en profet från Gud. Den mannens nya frihet utgjorde en kontrast till de religiösa ledarnas tillstånd, vilka var slavar under sina traditioner och felaktiga trosuppfattningar. (Johannes 9:1—34; 5 Moseboken 18:18; Matteus 15:1—20) Men detta var bara en inledande eller förberedande frihet. Redan under det första århundradet skulle Jesus vara med om att ge befrielse av ett slag som motsvarade den som gavs under jubelåret i det forntida Israel. Varför är det förnuftigt att dra den slutsatsen?
9. Vilket slag av slaveri fanns kvar till och med för dessa andligen befriade?
9 Så här sade Jesus till mannen som tidigare varit blind: ”För denna dom har jag kommit till denna världen: att de som inte ser må se och de som ser må bli blinda.” Därefter sade han till fariséerna: ”Om ni vore blinda, skulle ni inte ha någon synd. Men nu säger ni: ’Vi ser.’ Er synd består.” (Johannes 9:35—41) Ja, synd som leder till död var fortfarande ett stort problem, precis som det är nu. (Romarna 5:12) Judarna, apostlarna inbegripna, som hade nytta av den inledande befrielsen — den andliga befrielse som Jesus gav — förblev ofullkomliga människor. De fortsatte att vara slavar under synden och döden som den leder till. Kunde Jesus ändra på detta? Skulle han göra det? Och i så fall när?
10. Vilken ytterligare frihet lovade Jesus att han skulle skänka?
10 Tidigare hade Jesus sagt: ”Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria.” Hans judiska åhörare svarade: ”Vi är Abrahams avkomma, och aldrig har vi varit slavar åt någon. Hur kommer det sig att du säger: ’Ni skall bli fria’?” Jesus svarade: ”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Varje utövare av synd är en syndens slav. För övrigt blir inte slaven kvar i huset för alltid; sonen blir kvar för alltid.” (Johannes 8:31—36) Fysisk härstamning från Abraham kunde således inte befria judarna från slaveri under synd. Jesus gjorde denna historiska deklaration om frihet för att rikta uppmärksamheten på något som skulle komma och som skulle bli större än det som israeliterna hade upplevt under något jubelår.
Det kristna jubelåret börjar
11. Varför koncentreras vårt intresse för det kristna jubelåret till år 33 v.t.?
11 Judarna förstod inte att det mosaiska lagförbundets jubelår symboliserade ett större jubelår. (Kolosserna 2:17; Efesierna 2:14, 15) Detta jubelår för de kristna inbegriper ”sanningen” som kan göra människor fria, och denna sanning har sin medelpunkt i Sonen, Jesus Kristus. (Johannes 1:17) När började då firandet av detta större jubelår, som till och med kunde skänka frihet från synden och dess verkningar? Det var på pingstdagen, på våren år 33 v.t. Detta var tio dagar efter det att Jesus hade farit upp till himmelen för att överlämna värdet av sitt offer åt Jehova Gud. — Hebréerna 9:24—28.
12, 13. Vad hände efter Jesu död som gjorde att hans lärjungar snart fick uppleva något ovanligt?
12 Innan Jesus uppväcktes hade ingen mänsklig varelse uppväckts från de döda för att fortsätta att leva för evigt. (Romarna 6:9—11) Alla hade i stället somnat in i döden och de skulle fortsätta att sova, tills tiden var inne för människosläktets uppståndelse. Genom att Jesus Kristus uppväcktes genom Guds kraft blev han det som de inspirerade skrifterna kallar honom, nämligen ”förstlingen av dem som har somnat in”. — 1 Korintierna 15:20.
13 Femtio dagar efter hans uppståndelse fanns det bevis för att den uppväckte Jesus Kristus hade farit upp till himmelen och hade trätt fram inför Jehova Gud med värdet av sitt fullkomliga mänskliga liv och hade använt detta till gagn för mänskligheten. Det var på pingstdagen år 33 v.t. I lydnad för Jesu anvisningar församlades omkring 120 lärjungar i Jerusalem. Därefter utgöt Kristus helig ande över dessa lärjungar i uppfyllelse av Joel 2:28, 29. Tungor såsom av eld svävade ovanför deras huvuden, och de började tala på språk som var främmande för dem. (Apostlagärningarna 2:16—21, 33) Detta bevisade att den uppståndne Jesus Kristus hade farit upp till himmelen och trätt inför Gud med värdet av ett fullkomligt mänskligt offer att använda till gagn för mänskligheten.
14. a) Hur var situationen för Kristi lärjungar, när det gällde förbund? b) Vilken enastående välsignelse medförde det nya förbundet?
14 Vad blev följderna av detta för lärjungarna? För det första gjordes de fria från det mosaiska lagförbundet, som Gud hade ingått med det fysiska Israels nation, men som han nu hade upphävt genom att nagla fast det vid Jesu tortyrpåle. (Kolosserna 2:13, 14; Galaterna 3:13) Det förbundet efterträddes av ett nytt förbund som inte ingicks med det fysiska Israels nation, utan med den nya ”nationen” av det andliga Israel. (Hebréerna 8:6—13; Galaterna 6:16) Detta nya förbund, som var förutsagt i Jeremia 31:31—34, kom till stånd genom en medlare, som var större än den forntida profeten Mose. Det är i synnerhet ett drag i det nya förbundet som vårt intresse för befrielse bör få oss att lägga märke till. Aposteln Paulus riktade uppmärksamheten på detta, när han skrev: ”’Detta är det förbund som jag skall ingå med avseende på dem efter de dagarna.’ ... ’Deras synder och deras laglösa handlingar skall jag aldrig mer påminna mig.’ Där det nu är förlåtelse för dessa, där är inte längre något offer för synd.” — Hebréerna 10:16—18.
15. Varför kan vi säga att det kristna jubelåret började vid pingsten år 33 v.t. för de smorda? (Romarna 6:6, 16—18)
15 Jesus pekade på denna befrielse från synd, när han sade: ”Om ... Sonen gör er fria, skall ni vara verkligt fria.” (Johannes 8:36) Tänka sig — frihet från synd gjordes möjlig på grundval av Kristi offer! På pingstdagen började Gud förklara troende personer för rättfärdiga och adopterade dem sedan som andliga söner som hade utsikten att få regera tillsammans med Kristus i himmelen. Paulus förklarar: ”Ni har ju inte fått en slaveriets ande, som på nytt orsakar fruktan, utan ni har fått en ande på grund av adoption som söner. ... Om vi alltså är barn, är vi också arvingar: Guds arvingar visserligen, men Kristi medarvingar.” (Romarna 8:15—17) Det kristna jubelåret hade utan tvivel börjat för de smorda kristna.
16. Vilka ytterligare välsignelser och framtidsutsikter fanns det för dem som firade det kristna jubelåret?
16 På pingstdagen år 33 v.t. blev alltså den nya nationen av det andliga Israel till. Den utgjordes av människor vars synder hade förlåtits på grundval av Kristi offerblod. (Romarna 5:1, 2; Efesierna 1:7) Vem av oss skulle kunna förneka att de första medlemmarna av det andliga Israel, vilka hade förts in i det nya förbundet, upplevde en underbar befrielse genom att de fick sina synder förlåtna? Gud gjorde dem till ”ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, en helig nation, ett folk till att vara en särskild egendom”, för att de ”vitt och brett” skulle ”förkunna hans dygder”, hans som hade kallat dem ”ut ur mörkret in i sitt underbara ljus”. (1 Petrus 2:9) Det är sant att deras fysiska kroppar fortfarande var ofullkomliga och att de skulle komma att dö med tiden. Men nu när Gud hade förklarat dem rättfärdiga och hade adopterat dem som andliga söner, var deras fysiska död bara ett ”uppbrott” med tanke på deras uppståndelse till Kristi ”himmelska rike”. — 2 Timoteus 4:6, 18.
17, 18. Varför var det kristna jubelårets befrielse värdefullare än den förberedande frihet som Jesus förkunnade?
17 Detta inledande eller förberedande steg i fråga om att befria troende judar från felaktiga uppfattningar och sedvänjor hade stort värde. Men som vi har sett gick Jesus längre än till den där andliga befrielsen. Från och med pingsten år 33 v.t. befriade han troende människor från ”syndens och dödens lag”. (Romarna 8:1, 2) På så sätt började det kristna jubelåret för de smorda kristna. Detta var verkligen en mycket värdefullare befrielse, eftersom den hade med sig utsikten till liv i himmelen som medarvingar till Kristus.
18 Hittills har vi betraktat två sidor av kristen frihet under det första århundradet, vilka onekligen var en orsak till glädje. Och de troende under det första århundradet gladde sig verkligen. (Apostlagärningarna 13:44—52; 16:34; 1 Korintierna 13:6; Filipperna 4:4) De gladde sig i synnerhet över det de fick uppleva av det kristna jubelåret, vilket öppnade vägen för dem att få motta eviga välsignelser i himmelen. — 1 Petrus 1:3—6; 4:13, 14.
19. Vilka frågor återstår för kristna som inte är pånyttfödda av anden, och vad visar att de kommer att få vara med om att uppleva en befrielse som Gud har sörjt för?
19 Men var passar då flertalet sanna kristna i våra dagar in i denna bild, då de ju inte har blivit förklarade rättfärdiga för liv och smorda med helig ande? Det finns skriftenlig grund att förvänta en befrielse i stor skala som gäller dem som en del av det kristna jubelåret. Kom ihåg orden i Apostlagärningarna 3:20, 21: ”Jesus, som himmelen i sanning måste behålla hos sig intill tiderna för återställelsen av alla de ting som Gud har talat om förr i tiden genom sina heliga profeters mun.” (Jämför Apostlagärningarna 17:31.) Johannes, en smord apostel som redan kunde glädja sig åt det kristna jubelåret, var inne på samma tankegång, när han skrev om Jesus Kristus: ”Han är ett försoningsoffer för våra synder, men inte bara för våra utan också för hela världens.” (1 Johannes 2:2) Innebär detta att alla lojala kristna i våra dagar som inte har det himmelska hoppet kan glädja sig åt kristen frihet? Är detta bara något som hör framtiden till, eller har vi redan nu orsak till glädje? Vi kan ta reda på detta genom att undersöka de sidor av den kristna befrielsen och av jubelåret som har speciell innebörd för sanna tillbedjare i våra dagar.
[Fotnot]
a Den årliga försoningsdagen firades den 10 Tishri, en månad i den hebreiska kalendern som hos oss motsvarar delar av månaderna september och oktober.
Vad är din uppfattning?
◻ Vad var gagnet av jubelåret i det forntida Israel?
◻ Hur utropade Jesus en inledande befrielse, och vad inbegrep den?
◻ När började det kristna jubelåret, och vad ligger till grund för den slutsatsen?
◻ Varför har vi anledning att se fram emot en befrielse som omfattar de miljoner kristna som inte är smorda med anden?
[Infälld text på sidan 18]
”De rättfärdigas stig är lik det klara ljuset som blir ljusare och ljusare tills det är full dag.” (Ordspråksboken 4:18, NW) I överensstämmelse med denna princip framlägger denna och följande artikel en aktuell och utförligare förklaring av jubelåret.
[Bild på sidan 20]
Jesus utropar frihet år 30 v.t.
[Bild på sidan 23]
Det kristna jubelåret börjar år 33 v.t.