För att israelitiska odlare skulle kunna framställa vin i någon större mängd måste de vårda sina vinstockar väl. Jesajas bok beskriver hur en traditionell israelitisk vinodlare grävde upp ett stycke mark på en bergssluttning och rensade den från alla stora stenar innan han planterade ”en utsökt röd vinstock”. Sedan kanske han uppförde en stenmur med de stenar som han hade rensat från jordstycket. Muren kunde skydda vingården från att bli nertrampad av boskap och kunde också i viss mån skydda den från rävar, vildsvin och tjuvar. Vinodlaren kanske också högg ut en vinpress och byggde ett litet torn åt sig som skydd mot solen under skördeperioden, då vinstockarna behövde extra omvårdnad. Efter allt det här förberedande arbetet kunde han förvänta sig en fin druvskörd. (Jesaja 5:1, 2)a

Jesaja liknade ”Israels hus” vid en vingård som kom att frambringa ”vilddruvor” eller ”stinkande (ruttna) bär”. (Jesaja 5:2, 7, fotnoten) Vilddruvor är mycket mindre än odlade druvor och innehåller mycket lite fruktkött, eftersom kärnorna fyller nästan hela druvan. Vilddruvor går inte att använda till vinframställning, och de går inte heller att äta. Därför är vilddruvor en passande symbol för den avfälliga nationen vars frukt var laglös i stället för rättfärdig.