Inblick i nyheterna
Fel tecken
”Vad är ditt tecken?” För de miljontals människor som anlitar tabeller över ”djurkretsens tecken” som utarbetats av astrologer är den frågan av stor betydelse. De tror att stjärnornas, planeternas, solens och månens ställning i förhållande till stjärnbilderna i zodiaken, eller djurkretsen, vid tidpunkten för födelsen direkt påverkar en människas liv. Men enligt londontidningen Independent ger astrologerna fel tecken åt människor. Tabeller med ”djurkretsens tecken” som används för horoskop grundar sig på astrologiska ”lagar” som utarbetades för cirka 2.000 år sedan.
Tidningen Independent skriver: ”En astrolog talar om för föräldrarna till ett barn som föds i dag att det är en kräfta.” Artikeln påpekar dock: ”Om de i stället betraktade solens ställning på himlen, skulle de finna att solen faktiskt befinner sig i Tvillingarna.” Vad beror det på? Astronomerna kallar det för ”precession av dagjämningspunkterna”, ett fenomen som får jordaxeln att i själva verket svaja något, likt en snurra som saktar farten. Denna precession, eller ”svajning”, fullbordar ett varv på 360 grader under loppet av 25.800 år, vilket innebär att dagjämningspunkterna förskjuts 50 sekunder av cirkeln årligen eller en grad på 72 år. Solens skenbara ställning på himlen har därför under de 2.000 senaste åren glidit tillbaka ett helt tecken på zodiaken. Följaktligen ger en människas ”horoskop ingen sann bild av himlen vid tidpunkten för ens födelse”, förklarar Richard F. Smith i sin bok Prelude to Science. Han säger: ”De flesta skorpionerna här i världen föddes i verkligheten när solen befann sig i Vågen, de flesta lejonen är i verkligheten kräftor, kräftor är tvillingar och så vidare.”
Otillförlitligheten hos astrologiska tabeller och horoskop understryker bara det förståndiga i att vända sig till Skaparen för att få vägledning och inte till det han har skapat. (Romarna 1:24, 25) Men en ännu större anledning till att undvika horoskop är att det kan leda till att man tillber ”solen eller månen eller himmelens hela härskara, mot mitt [Guds] bud”. — 5 Moseboken 17:2—5.
Inget vatten — inget liv
Det är den slutsats som professor Norman H. Horowitz kommit fram till, en vetenskapsman som varit knuten till Mariner- och Vikingprojekten i syfte att utforska planeten Mars under åren 1965—1976.
I sin bok To Utopia and Back: The Search for Life in the Solar System påpekar professor Horowitz att upptäckterna i samband med dessa projekt ger ett klart och tydligt svar på frågan om huruvida det finns liv på Mars eller på någon annan planet i solsystemet. Han säger att ”Mars saknar det särskilda element som dominerar vår egen planets miljö — oceaner av vatten som ligger helt blottade för solen”. Forskningen hade bekräftat att planeten saknar vatten.
Sedan man genom noggranna experiment avfärdat varje potentiell möjlighet till liv på Mars, medgav Horowitz: ”Att vi inte fann något liv på Mars var en besvikelse, men det var också en uppenbarelse. Eftersom Mars hade de allra mest gynnsamma omgivningarna i solsystemet för utomjordiskt liv, är det nu så gott som helt säkert att jorden är den enda planeten som hyser liv i vår del av galaxen.”
Det passar därför mycket bra att den forntida profeten Jesaja, när han skrev om jorden, sade att dess Skapare ”danat den till att bebos”. (Jesaja 45:18) Vatten omnämns tidigt i bibelns skapelseberättelse. Att se till att det fanns vatten var tydligen ett villkor för att över huvud taget några jordiska livsformer skulle kunna skapas. Marsfärderna har alltså bevisat: Utanför andevärlden kan inget liv existera där det inte finns något vatten. — 1 Moseboken 1:1—10.
[Bild på sidan 7]
Planeten Mars’ livlösa yta sedd från rymdfarkosten Viking II
[Bildkälla]
Foto: NASA