• Ett hoppets budskap för modfällda fångar
    Jesajas profetia – ett ljus för alla människor, band II

    • ”Befälhavare för folkgrupperna”

      13. Hur var Jesus ”ett vittne för folkgrupperna” både under sin tjänst här på jorden och efter sin himmelsfärd?

      13 Vad skall denne framtida kung göra? Jehova säger: ”Se! Honom har jag satt till ett vittne för folkgrupperna, till en ledare och befälhavare för folkgrupperna.” (Jesaja 55:4) När Jesus växt upp, var han Jehovas representant på jorden, Guds vittne för nationerna. Under hans liv som människa var hans tjänst inriktad på ”de förlorade fåren av Israels hus”. Men kort före sin himmelsfärd sade Jesus till sina efterföljare: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna. ... Se, jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” (Matteus 10:5, 6; 15:24; 28:19, 20) Med tiden fördes därför budskapet om Riket ut till icke-judar, och somliga av dem fick del av uppfyllelsen av det förbund som slutits med David. (Apostlagärningarna 13:46) På så sätt fortsatte Jesus att vara Jehovas ”vittne för folkgrupperna” också efter sin död, uppståndelse och himmelsfärd.

      14, 15. a) Hur visade sig Jesus vara ”en ledare och befälhavare”? b) Vilken framtidsutsikt hade Jesu efterföljare i det första århundradet?

      14 Jesus skulle också vara ”en ledare och befälhavare”. I enlighet med denna profetiska beskrivning tog Jesus helt och fullt på sig det ansvar som hans ledarskap förde med sig och tog ledningen i alla avseenden, drog stora folkskaror till sig, lärde dem sanningens ord och visade vilka välsignelser de får som låter sig ledas av honom. (Matteus 4:24; 7:28, 29; 11:5) Han övade effektivt sina lärjungar och förberedde dem för den predikokampanj som låg framför dem. (Lukas 10:1–12; Apostlagärningarna 1:8; Kolosserna 1:23) På bara tre och ett halvt år lade Jesus grunden till en enad, internationell församling med tusentals medlemmar av många raser! Endast en sann ”ledare och befälhavare” skulle ha kunnat utföra en sådan enorm uppgift.b

      15 De som samlades in i den kristna församlingen i det första århundradet blev smorda med Guds heliga ande, och de hade utsikten att bli regenter tillsammans med Jesus i hans himmelska kungarike. (Uppenbarelseboken 14:1) Men Jesajas profetia sträcker sig längre än till kristendomens första tid. Vittnesbörden visar att Jesus Kristus inte började regera som kung i Guds rike förrän 1914. Kort därefter uppstod en situation bland de smorda kristna på jorden som på många sätt liknade de landsflyktiga judarnas situation på 500-talet f.v.t. Det som hände dessa kristna utgör i själva verket en större uppfyllelse av Jesajas profetia.

      Fångenskap och befrielse i nyare tid

      16. Vad följde på Jesu tronbestigning 1914?

      16 Jesu tronbestigning 1914 markerades av en tid av nöd i världen som saknar motstycke i historien. Varför det? Därför att Jesus, när han blev kung, slungade ut Satan och de andra onda andevarelserna ur himlen. När Satan fått sin verksamhet begränsad till jorden, började han föra krig mot de kvarvarande av de heliga, kvarlevan av smorda kristna. (Uppenbarelseboken 12:7–12, 17) Kulmen nåddes 1918, när det offentliga predikoarbetet praktiskt taget stoppades och ledande representanter för Sällskapet Vakttornet sattes i fängelse med orätt anklagade för uppvigling. Jehovas nutida tjänare kom därigenom i andlig fångenskap, en fångenskap som påminde om de forntida judarnas bokstavliga fångenskap. De utsattes för stor vanära.

      17. Hur ändrades tillståndet för de smorda 1919, och hur styrktes de?

      17 Men fångenskapen varade inte länge för Guds smorda tjänare. Den 26 mars 1919 frigavs de fängslade representanterna för Sällskapet, och senare togs alla anklagelser mot dem tillbaka. Jehova göt ut helig ande över sitt befriade folk och styrkte dem för det arbete som låg framför dem. De tog med glädje emot inbjudan att ”fritt ta av livets vatten”. (Uppenbarelseboken 22:17) De köpte ”vin och mjölk utan pengar, ja utan betalning”, och blev andligen styrkta för den enastående tillväxt som skulle komma, en tillväxt som den smorda kvarlevan inte hade förutsett.

      En stor skara kommer springande till Guds smorda

      18. Vilka två grupper finns det bland Jesu Kristi lärjungar, och vad utgör de i vår tid?

      18 Bland Jesu lärjungar finns det två skaror med var sitt hopp. För det första har ”en liten hjord”, som uppgår till 144.000, samlats in — smorda kristna med både judisk och icke-judisk bakgrund som utgör ”Guds Israel” och har hoppet att få regera tillsammans med Jesus i hans himmelska kungarike. (Lukas 12:32; Galaterna 6:16; Uppenbarelseboken 14:1) För det andra har ”en stor skara” av ”andra får” trätt fram i de sista dagarna. De har hoppet att få leva för evigt på en paradisisk jord. Innan den stora vedermödan bryter ut tjänar denna stora skara — vars antal inte är förutbestämt — tillsammans med den lilla hjorden, och båda grupperna utgör ”en enda hjord” under ”en enda herde”. — Uppenbarelseboken 7:9, 10; Johannes 10:16.