Tänk på hur Jesaja reagerade när han hörde seraferna förkunna Jehovas helighet. Han sa: ”Det är ute med mig! Jag är så gott som död, för jag har orena läppar och bor bland ett folk med orena läppar, och nu har jag sett Kungen, arméernas Jehova!” (Jesaja 6:5) Så Jehovas helighet påminde Jesaja om hur syndig och ofullkomlig han var. Till att börja med kände han sig värdelös, men Jehova ville inte att han skulle känna så.

¹⁸ En seraf tröstade genast Jesaja. Hur då? Den här mäktiga ängeln flög till altaret, tog ett kol från det och rörde med kolet vid Jesajas läppar. Det låter kanske mer smärtsamt än tröstande, men kom ihåg att det här var en syn som innehöll symboler. Jesaja, som var en trogen jude, visste att offer dagligen frambars på altaret i templet för att synder skulle bli förlåtna. Och serafen påminde kärleksfullt honom om att han kunde få en ren ställning inför Gud, trots att han var ofullkomlig och hade ”orena läppar”.a Jehova kunde se honom som helig relativt sett, även om han var en ofullkomlig människa. (Jesaja 6:6, 7)