Jesu födelse — den sanna berättelsen

TÄNK på en välkänd händelse i ditt lands historia. Den är väldokumenterad och omtalad av flera olika historiker. Hur skulle du reagera, om någon påstod att den aldrig hade inträffat, att den bara var en myt? Eller låt oss ta en ännu mer närliggande illustration: Hur skulle du reagera, om någon påstod att mycket av det som din familj hade berättat för dig om din farfars födelse och ungdom var påhittat? I båda fallen skulle du förmodligen bli indignerad. Du skulle säkert inte acceptera sådana påståenden utan vidare!

Det finns emellertid många kritiker i våra dagar som avfärdar de evangelieberättelser om Jesu födelse som skrivits av Matteus och Lukas. De påstår att dessa skildringar är hopplöst motsägelsefulla och oförenliga och att båda innehåller direkta lögner och historiska felaktigheter. Förhåller det sig så? I stället för att okritiskt godta sådana anklagelser skall vi undersöka evangelieskildringarna lite närmare. Vi skall också se vilken innebörd de har för oss i våra dagar.

Varför de skrevs

Först och främst är det bra att komma ihåg syftet med dessa bibliska skildringar. De är inte biografier, utan evangelier. Det är viktigt att inse skillnaden. I en biografi kan författaren ägna hundratals sidor åt att försöka visa hur en person utvecklats till den välkända gestalt som han blivit. En del författare tar därför med mängder av detaljer om personens föräldrar, födelse och barndom. Det är annorlunda med evangelierna. Av de fyra evangelisterna är det bara Matteus och Lukas som berättar om Jesu födelse och barndom. Deras avsikt var emellertid inte att visa hur Jesus utvecklades till den människa som han blev som vuxen. Tänk på att Jesu efterföljare visste att han hade varit en andevarelse i himlen innan han kom till jorden. (Johannes 8:23, 58) Matteus och Lukas tog därför inte upp en mängd detaljer om Jesu barndom för att förklara hur han blev som vuxen. De tog i stället med händelser som stämde överens med skildringarnas syfte.

Vad var då deras syfte med att skriva evangelierna? Ordet ”evangelium” betyder ”glatt budskap” eller ”goda nyheter”. Båda skribenterna hade samma budskap — att Jesus är den utlovade Messias eller Kristus, att han dog för mänsklighetens synder och att han sedan uppväcktes till himmelskt liv. Men de båda männen hade helt olika bakgrund och vände sig till olika läsare. Matteus, som var uppbördsman, skrev i första hand sin redogörelse för en judisk läsekrets. Lukas, som var läkare, riktade sitt evangelium till en person, ”ädlaste Theofilos”, som antagligen innehade en hög ställning, och i vidare bemärkelse till en större läsekrets bestående av både judar och hedningar. (Lukas 1:1–3) Båda skribenterna valde ut de händelser som de fann mest relevanta och som hade störst utsikter att övertyga deras speciella läsekrets. Matteus redogörelse framhåller således de profetior i de hebreiska skrifterna som uppfylldes i förbindelse med Jesus. Lukas, däremot, beskriver händelserna på ett klassiskt historiskt sätt, som kan ha tilltalat hans icke-judiska läsare.

Det är därför inte förvånande att deras berättelser skiljer sig åt. Men de motsäger inte varandra, som kritikerna påstår. I stället kompletterar de varandra och bidrar på så sätt till att ge en fullständigare bild.

Jesu födelse i Betlehem

Matteus och Lukas nämner båda ett framträdande underverk i samband med Jesu födelse — han föddes av en jungfru. Matteus visar att denna mirakulösa händelse var en uppfyllelse av en profetia som Jesaja uttalat många hundra år tidigare. (Jesaja 7:14; Matteus 1:22, 23) Lukas förklarar att Jesus kom att födas i Betlehem därför att en inskrivning som beordrats av den romerske kejsaren tvingade Josef och Maria att bege sig dit. (Se rutan på sidan 7.) Att Jesus föddes i Betlehem var en viktig omständighet. Hundratals år tidigare hade profeten Mika förutsagt att Messias skulle komma från denna till synes obetydliga stad i närheten av Jerusalem. — Mika 5:2.

Natten då Jesus föddes har blivit känd genom konstverk av olika slag. Verkligheten skiljer sig emellertid ganska mycket från det som vanligtvis avbildas på dessa konstverk. Historikern Lukas, som berättar om den folkräkning som fick Josef och Maria att bege sig till Betlehem, berättar också att herdarna tillbringade denna betydelsefulla natt utomhus tillsammans med sina hjordar. Dessa två omständigheter har fått många bibelkännare att dra slutsatsen att Jesus inte kan ha fötts i december. De framhåller att det är osannolikt att den romerske kejsaren skulle ha försökt tvinga de motspänstiga judarna att bege sig till sina hemstäder under den kalla och regniga årstiden, något som ytterligare skulle ha retat upp ett redan upproriskt folk. Det är likaså osannolikt, menar forskarna, att herdarna skulle ha varit ute på fälten över natten med sina hjordar i sådant kallt väder. — Lukas 2:8–14.

Lägg också märke till att Jehova inte valde att bekantgöra sin Sons födelse för de välutbildade och inflytelserika religiösa ledarna på den tiden, utan för enkla arbetare som vistades utomhus. De skriftlärda och fariséerna hade förmodligen sällan någon kontakt med herdar, vars oregelbundna arbetstider hindrade dem från att efterleva vissa detaljer i den muntliga lagen. Men Gud hedrade dessa ödmjuka, trogna män med ett stort privilegium — en delegation änglar talade om för dem att Messias, som Guds folk hade väntat på i tusentals år, just hade fötts i Betlehem. Det var dessa herdar — inte de ”tre kungar” eller ”vise män” som så ofta förekommer i julkrubbor och andra konstverk — som besökte Josef och Maria och fick se det lilla barnet som låg i en krubba. — Lukas 2:15–20.

Jehova välsignar ödmjuka sanningssökare

Gud välsignar ödmjuka människor som älskar honom och är ivriga att få se hans uppsåt gå i fullbordan. Detta är ett återkommande tema i händelserna kring Jesu födelse. När Josef och Maria omkring en månad efter hans födelse bär fram honom i templet i överensstämmelse med den mosaiska lagen, frambär de ett offer bestående av ”ett par turturduvor eller två unga duvor”. (Lukas 2:22–24) Lagen föreskrev egentligen att man skulle offra en bagge men medgav detta billigare alternativ om familjen var fattig. (3 Moseboken 12:1–8) Tänk dig det: Jehova Gud, universums Suverän, valde inte ett rikt par, utan ett fattigt, som den familj i vilken hans älskade, enfödde Son skulle växa upp. Om du är förälder, bör detta tjäna som en livlig påminnelse om att den bästa gåva du kan ge dina barn — en gåva som är långt bättre än materiellt välstånd eller en fin utbildning — är ett hem där andliga värden sätts främst.

I templet blir två andra trogna, ödmjuka tillbedjare välsignade av Jehova. Den ena är Hanna, en 84-årig änka som ”aldrig var borta från templet”. (Lukas 2:36, 37) Den andre är en gudfruktig gammal man som heter Simeon. Båda är hänförda över det privilegium som Gud har gett dem — att innan de dör få se den som skall bli den utlovade Messias. Simeon uttalar en profetia över barnet, en profetia som är fylld av hopp men också förknippad med bedrövelse. Han förutsäger att den unga modern, Maria, en dag kommer att plågas av sorg över sin älskade son. — Lukas 2:25–35.

Ett barn i fara

Simeons profetia är en dyster påminnelse om att detta oskyldiga barn kommer att bli föremål för hat. Redan när han är liten kommer detta hat i dagen. Matteus redogörelse visar ingående på vilket sätt. Några månader har gått, och Josef, Maria och Jesus bor nu i ett hus i Betlehem. En dag kommer några män från ett främmande land oväntat på besök. I motsats till hur konstverk och julkrubbor brukar framställa saken ger Matteus ingen antydan om hur många de är och kallar dem varken för ”vise män” eller ”tre kungar”. I stället använder han det grekiska ordet mạgoi, som betyder ”astrologer”. Enbart detta faktum bör ge läsaren en vink om att något ont är i görningen, för astrologi är något som Guds ord fördömer och som trogna judar var noga med att undvika. — 5 Moseboken 18:10–12; Jesaja 47:13, 14.

Astrologerna har följt en stjärna från Österlandet och har med sig gåvor till ”den judarnas kung som är född”. (Matteus 2:2) Men stjärnan leder dem inte till Betlehem, utan till Jerusalem och Herodes den store. Ingen människa i världen besitter sådana möjligheter att skada den unge Jesus och motiv till att göra det. Denne äregirige och mordlystne man hade redan dödat flera av sina närmaste familjemedlemmar som han betraktade som hot.a Oroad över att få höra att en framtida ”judarnas kung” har blivit född skickar han i väg astrologerna till Betlehem för att söka efter barnet. När de ger sig av händer något egendomligt. ”Stjärnan” som ledde dem till Jerusalem ser ut att förflytta sig! — Matteus 2:1–9.

Vi vet inte om ”stjärnan” var en verklig ljuspunkt på himlen eller bara en syn. Men vi kan vara säkra på att den inte var från Gud. Med olycksbådande precision leder den nämligen dessa hedniska tillbedjare direkt till Jesus — ett litet hjälplöst barn, vars enda skydd är en fattig timmerman och hans hustru. Astrologerna, som aningslöst låter sig luras av Herodes, skulle förmodligen ha gått tillbaka och rapporterat för den hämndgirige monarken, vilket skulle ha inneburit en säker död för det lilla barnet. Men Gud ingriper och varnar dem i en dröm, så att de drar bort till sitt land en annan väg. ”Stjärnan” måste alltså ha varit ett knep från Guds fiende, Satan, som var villig att gå hur långt som helst för att skada Messias. Vilken ironi att ”stjärnan” och astrologerna vid julen framställs som Guds representanter! — Matteus 2:9–12.

Men Satan ger inte upp. Hans redskap, kung Herodes, befaller att alla gossebarn i Betlehem som är två år eller yngre skall dödas. Satan kan emellertid inte vinna en strid mot Jehova. Matteus konstaterar att Gud för länge sedan hade förutsett detta ondskefulla mord på oskyldiga barn. Jehova omintetgjorde ännu en gång Satans planer och uppmanade genom en ängel Josef att fly till Egypten för att söka skydd. Matteus berättar att Josef och hans lilla familj någon tid senare flyttade igen och bosatte sig i Nasaret, där Jesus växte upp tillsammans med sina yngre bröder och systrar. — Matteus 2:13–23; 13:55, 56.

Vad Kristi födelse betyder för dig

Har du funnit den här korta översikten över händelserna kring Jesu födelse och barndom en smula förvånande? Många människor blir förvånade över att finna att evangelieskildringarna i själva verket är samstämmiga och tillförlitliga, trots att somliga bestämt påstår motsatsen. De blir förvånade över att få veta att somliga händelser var förutsagda hundratals år i förväg. De blir också förvånade över att vissa viktiga detaljer i evangelierna skiljer sig markant från traditionella framställningar av Jesu födelse.

Det kanske mest förvånande är emellertid att det traditionella julfirandet så gott som helt utelämnar det centrala i evangelieskildringarna. Man ägnar till exempel knappast någon tanke åt Jesu Fader — inte Josef, utan Jehova Gud. Tänk dig hur han måste ha känt det när han anförtrodde Josef och Maria uppdraget att uppfostra och ta vård om hans älskade Son. Föreställ dig hur den himmelske Fadern måste ha våndats över att låta sin Son växa upp i en värld där en hatisk kung skulle planera att döda honom redan när han var ett litet barn! Det var djup kärlek till mänskligheten som förmådde Jehova att göra dessa uppoffringar. — Johannes 3:16.

Sanningen om Jesus fördunklas ofta genom julfirandet. Det sägs ingenstans i Bibeln att han ens talade om för sina lärjungar när han var född, och inte heller finns det någon antydan om att hans efterföljare firade hans födelsedag.

Det var inte sin födelse utan sin död — och dess epokgörande betydelse — som han befallde sina efterföljare att högtidlighålla. (Lukas 22:19, 20) Nej, det var inte som ett hjälplöst spädbarn i en krubba som Jesus ville bli ihågkommen, för han är något helt annat nu. Mer än 60 år efter sin avrättning uppenbarade sig Jesus i en syn för aposteln Johannes som en mäktig kung som rider ut i strid. (Uppenbarelseboken 19:11–16) Det är i den rollen — som härskaren i Guds himmelska kungarike — som vi som lever nu måste lära känna Jesus, för han är en kung som kommer att förändra världen.

[Fotnoter]

[Ruta/Bilder på sidan 7]

Hade Lukas fel?

HUR kunde Jesus, som växte upp i Nasaret och var allmänt känd som ”nasaréen”, ha fötts i Betlehem, som ligger 15 mil därifrån? Lukas förklarar: ”Nu utgick i de dagarna [före Jesu födelse] från kejsar Augustus en förordning om att hela den bebodda jorden skulle inskrivas; (denna första inskrivning ägde rum när Quirinius var ståthållare i Syrien;) och alla människor gav sig av för att inskrivas, var och en till sin egen stad.” — Lukas 1:1; 2:​1–3.

Många har kritiserat det här avsnittet och menat att det är en blunder eller, vad värre är, en ren lögn. De hävdar att den här folkräkningen och Quirinius ståthållarskap daterar sig till år 6 eller 7 v.t. Om de har rätt, skulle detta dra Lukas redogörelse i allvarligt tvivelsmål, eftersom alla bevis talar för att Jesus föddes år 2 f.v.t. Men dessa kritiker förbigår två viktiga fakta. För det första uppger Lukas att det hade förekommit mer än en folkräkning — lägg märke till att han talar om ”denna första inskrivning”. Han var väl medveten om förekomsten av en annan, senare inskrivning. (Apostlagärningarna 5:37) Denna senare folkräkning är den som historikern Josephus beskriver och som inträffade år 6 v.t. För det andra behöver frågan om Quirinius ståthållarskap inte tvinga oss att förlägga Jesu födelse till den senare tidpunkten. Varför det? Därför att Quirinius uppenbarligen innehade den posten två gånger. Många forskare erkänner att hans första ämbetstid inföll omkring år 2 f.v.t.

Vissa kritiker påstår att Lukas hittade på historien om folkräkningen för att få det att verka som om Jesus föddes i Betlehem och därigenom uppfyllde profetian i Mika 5:2. Enligt den teorin skulle Lukas vara en uppsåtlig lögnare, och ingen kritiker kan få det påståendet att stämma överens med den samvetsgranne historiker som skrev Lukas evangelium och Apostlagärningarna.

Det finns en annan sak som kritikerna inte kan förklara: Folkräkningen i sig själv uppfyllde en profetia! På 500-talet f.v.t. hade Daniel förutsagt att det skulle komma en härskare ”som låter en indrivare dra fram genom det praktfulla kungariket”. Är dessa ord tillämpliga på kejsar Augustus och hans förordning om att man skulle företa en folkräkning i Israel? Ja, för Daniel fortsätter med att säga att Messias, ”förbundets Ledare”, skulle komma att ”krossas” då denne härskares efterträdare regerade. Jesus blev verkligen också ”krossad” eller avrättad under Augustus efterträdares, kejsar Tiberius, regering. — Daniel 11:20–22.

[Bilder]

Kejsar Augustus (27 f.v.t.–14 v.t.)

Kejsar Tiberius (14–37 v.t.)

[Bildkällor]

Musée de Normandie, Caen, Frankrike

Foto taget genom tillmötesgående från British Museum

[Bild på sidan 8]

Jehovas ängel hedrade några enkla herdar med privilegiet att få höra de goda nyheterna om Kristi födelse