BILD, BILDSTOD

En avbildning av en person, ett djur eller ett föremål. (Mt 22:20) (Se också AVBILD.)

Bibeln fördömer genomgående att man vördar bilder i samband med tillbedjan. Den avsky Gud känner för detta kom tydligt till uttryck i den lag han gav till Israel. Det var förbjudet att göra skulpterade bilder, ja något som helst som var format likt något i himlen, på jorden eller i havet, för att använda dem vid tillbedjan. (2Mo 20:4, 5; 3Mo 26:1; Jes 42:8) Vilket material sådana bilder än var tillverkade av eller vilken form de än hade – oavsett om de var av trä, metall eller sten, oavsett om de var skulpterade, gjutna, hamrade eller uthuggna och oavsett om de var formade som människor, djur, livlösa ting eller bara som en symbol – var det oacceptabelt att visa dem vördnad. Att göra sådana bilder var att handla ”fördärvligt”, att göra det som var ont i Jehovas ögon. Det var en avskyvärdhet som kränkte Jehova och resulterade i hans förbannelse. (5Mo 4:16–19, 23–25; 27:15; 4Mo 33:52; Jes 40:19, 20; 44:12, 13; Hes 7:20) Att man klädde bilderna med guld och silver gjorde dem inte mindre avskyvärda för Gud och hindrade inte att de skulle behandlas som orena och förkastas som ”inget annat än orenlighet”. (5Mo 7:5, 25; Jes 30:22)

Bibeln visar att det i Guds ögon inte finns någon ursäkt för att använda bilder på ett sådant sätt, eftersom det är i strid med allt sunt förnuft och avslöjar både dåraktiga, tomma tankegångar och en ovilja att erkänna uppenbara fakta. (Jes 44:14–20; Jer 10:14; Rom 1:20–23) Bilder är inte till någon nytta; de kan inte ge någon kunskap eller vägledning eller något skydd, de kan inte tala, och de är hjälplösa och livlösa och blir till slut en orsak till skam. (Jes 44:9–11; 45:20; 46:5–7; Hab 2:18–20) Jehovas profetiska uttalanden, som exakt förutsade framtida händelser, gjorde det omöjligt för de trolösa israeliterna att ge sina avgudabilder äran för att dessa händelser inträffade. (Jes 48:3–7)

Trots Guds tydliga förbud mot bilddyrkan försökte israeliterna och andra dåraktigt nog kombinera bruket av religiösa bilder med tillbedjan av den sanne Guden, Jehova. (2Mo 32:1–8; 1Ku 12:26–28; 2Ku 17:41; 21:7) En kvinna under domartiden gick så långt att hon först helgade ett antal silverstycken åt Jehova och sedan gjorde en religiös bild av dem. (Dom 17:3, 4; 18:14–20, 30, 31) Innan Jerusalem förstördes av babylonierna hade man satt upp avskyvärda religiösa bilder på tempelområdet. En av bilderna omtalas som ”svartsjukans symbol”, uppenbarligen därför att Guds svartsjuka väcktes av att en bild blev föremål för den ära som bara tillkommer honom. (Hes 8:3–12; 2Mo 20:5)

Vissa bilder av växter, blommor, djur och rentav keruber tillverkades dock på Jehovas befallning och var alltså godkända av honom. Även om de tjänade som symboler i samband med tillbedjan av Gud, blev de inte vördade eller dyrkade. Man bad inte till dem och offrade inte åt dem. (Se AVGUD, AVGUDADYRKAN.)

Bildstoderna i Daniels bok. Under sitt andra regeringsår (tydligen räknat från erövringen av Jerusalem 607 f.v.t.) fick den babyloniske kungen Nebukadnessar en dröm som oroade honom mycket och gjorde honom sömnlös. Han mindes tydligen inte hela drömmen, eftersom han krävde att de visa männen och prästerna skulle berätta både själva drömmen och uttydningen. Trots att Babylons visa män skrytsamt sade sig kunna uppenbara hemligheter kunde de inte uppfylla kungens önskan. De dömdes därför till döden, och även Daniels och hans kamraters liv var i fara. Men med Guds hjälp kunde Daniel uppenbara både själva drömmen och dess betydelse. När hemligheten uppenbarades för Daniel riktade han genom sitt tack och sin lovprisning uppmärksamheten på Jehova Gud som källan till vishet och väldighet och som den som ”förändrar tider och tidsperioder, avsätter kungar och tillsätter kungar”. (Dan 2:1–23) Det är tydligt att det var Gud som stod bakom drömmen, som profetiskt åskådliggjorde att Gud har herraväldet över jordiska angelägenheter.

Det Nebukadnessar såg i sin dröm var en kolossal bildstod som hade formen av en människa. Kroppsdelarna bestod av olika metaller, och från huvudet och nedåt blev metallerna mindre och mindre värdefulla men hårdare och hårdare – guld överst och järn nederst. Fötterna och tårna var emellertid av lera blandad med järn. En sten som bröts loss från ett berg krossade hela bildstoden till stoft och uppfyllde sedan jorden. (Dan 2:31–35)

Vad betyder de olika delarna av bildstoden som Nebukadnessar såg i sin dröm?

Det är tydligt att bildstoden har att göra med herraväldet över jorden och Jehova Guds avsikt angående det herraväldet. Detta framgår av Daniels inspirerade uttydning av drömmen. Huvudet av guld representerade Nebukadnessar, som med Guds tillåtelse hade blivit världshärskare och, vilket var ännu mer betydelsefullt, hade störtat Juda, Guds förebildliga kungarike. Men när Daniel sade: ”Du är huvudet av guld”, menade han av allt att döma inte att huvudet uteslutande representerade Nebukadnessar. Eftersom de andra kroppsdelarna står för kungariken, är huvudet uppenbarligen en symbol för hela dynastin av babyloniska kungar från Nebukadnessar fram till Babylons fall på kung Nabonids och hans son Belsassars tid. (Dan 2:37, 38)

Bröstet och armarna av silver måste således vara en bild av det medo-persiska världsväldet, som störtade Babylon 539 f.v.t. Det var ”underlägset” den babyloniska dynastin, men inte i den bemärkelsen att det styrde över ett mindre område eller var svagare i militärt eller ekonomiskt avseende. Att Babylon framställs som överlägset Medo-Persien kan därför anspela på att det var Babylon som störtade Guds förebildliga rike i Jerusalem, något som Medo-Persien aldrig gjorde. Den medo-persiska dynastin av världshärskare slutade med Darius III (Kodomannus), vars här besegrades grundligt av makedoniern Alexander den store 331 f.v.t. Bildstodens buk och lår av koppar var således en bild av Grekland. (Dan 2:39)

Det grekiska (hellenistiska) herraväldet fortsatte även efter det att riket splittrades, men till slut uppslukades dess område av det växande romarriket. På bildstoden är det romerska världsväldet därför representerat av ett mindre värdefullt men hårdare och starkare material, nämligen järn, som benen på den stora bildstoden bestod av. Det är ett välkänt historiskt faktum att romarna hade kraft att besegra och krossa alla riken som gjorde motstånd, precis som det var förutsagt i profetian. (Dan 2:40) Men bildstodens ben och fötter kan inte vara en bild bara av romarriket, för den sista delen av den profetiska drömmen, dvs. att den symboliska stenen bröts loss från berget och krossade bildstoden och uppfyllde hela jorden, gick inte i uppfyllelse under romarrikets tid.

En del bibelkommentatorer är därför av samma uppfattning som M. F. Unger, som säger: ”Nebukadnessars dröm, så som den uttyds av Daniel, handlar om hur ’hedningarnas tider’ förlöper och slutar (Lu 21:24; Upp 16:19) – det vill säga tiderna för den hedniska världsmakt som skall bli tillintetgjord vid Kristi andra ankomst.” (Unger’s Bible Dictionary, 1965, sid. 516) Daniel själv sade till Nebukadnessar att drömmen handlade om ”vad som skall ske i dagarnas slutskede” (Dan 2:28), och eftersom det sägs att den symboliska stenen är en bild av Guds kungarike, är det rimligt att anta att det herravälde som bildstodens ben och fötter av järn representerar skulle sträcka sig fram till den tid då det riket skulle bli upprättat och till den tid då det skulle gå till handling för att ”krossa och göra slut på alla dessa kungariken”. (Dan 2:44)

Även om själva romarriket fick en förlängning i form av Heliga romerska riket av tysk nation, visar historien att det med tiden fick ge vika för Britannien, som hade varit underlagt romarriket men efter hand fått allt större makt. På grund av de nära banden mellan Storbritannien och USA omtalas dessa nationer ofta som det anglo-amerikanska världsväldet, som är den dominerande makten på världsscenen i dag.

Blandningen av järn och lera i den kolossala bildstodens fötter är en målande bild av det tillstånd som till slut skulle råda på den världspolitiska arenan. På andra ställen i Bibeln används lera som en bild av människan, som är gjord av jordens stoft. (Job 10:9; Jes 29:16; Rom 9:20, 21) Även i Daniels uttydning av drömmen tycks det sättas likhetstecken mellan leran och ”människornas avkomma”, och det sägs att inblandningen av denna skapar bräcklighet i det som symboliseras av bildstodens fötter och tår. Detta syftar på en bräcklighet och brist på sammanhållning i det sätt varpå jordiska riken till slut skulle utöva sitt världsherravälde. (Dan 2:41–43) Vanliga människor skulle få större inflytande över vad myndigheterna gjorde.

Det finns inget direkt samband mellan den kolossala bildstoden i Nebukadnessars dröm och den bildstod av guld som han senare reste på Duraslätten. Med tanke på proportionerna – den var 60 alnar (27 m) hög och bara 6 alnar (2,7 m) bred (förhållandet tio till ett) – var det troligen inte fråga om en staty i människoform, eftersom människokroppens proportioner i fråga om längd och bredd är bara fyra till ett. En möjlighet är att det rörde sig om en staty som stod på en mycket hög sockel. Men bildstoden kan också ha varit av en mer symbolisk karaktär och möjligen liknat obeliskerna i det forntida Egypten. (Dan 3:1)

Vilddjurets bild. Sedan aposteln Johannes hade fått se en syn av ett vilddjur med sju huvuden som steg upp ur havet, fick han en syn av ett vilddjur med två horn som steg upp ur jorden. Detta vilddjur talade som en drake och sade till dem som bor på jorden att ”göra en bild åt [det sjuhövdade] vilddjuret”. (Upp 13:1, 2, 11–14) I Bibeln används vilddjur genomgående som symboler för politiska makter. Det sjuhövdade vilddjurets bild måste därför stå för ett organ som återspeglar det världsomfattande politiska systemets (det sjuhövdade vilddjurets) karaktärsdrag och vilja. Det är också logiskt att bilden har sju huvuden och tio horn, precis som det vilddjur som steg upp ur havet och som det representerar. Mot bakgrund av detta är det intressant att Uppenbarelseboken, kapitel 17, nämner ett annat vilddjur med sju huvuden, ett som är lite annorlunda än det som steg upp ur havet. Vad de två sjuhövdade vilddjuren och vilddjuret med två horn betyder behandlas under DJUR, SYMBOLISKA.

Sedan vilddjurets bild har nämnts första gången i kapitel 13 i Uppenbarelseboken, nämns det igen med jämna mellanrum tillsammans med vilddjuret, särskilt i förbindelse med att vilddjuret tillbes och människor får dess märke. Vilddjurets bild är delaktig i detta. (Upp 14:9–11; 15:2; 16:2; 19:20; 20:4; se MÄRKE.)