Rättvisa för alla — äntligen!

”Vi skall sträva efter att lyssna på nya sätt ... på de förorättades röster, på de bekymrades röster, på deras röster som har misströstat om att någonsin bli hörda. ... Det som återstår är att förverkliga det som redan finns inskrivet i lagen — att äntligen se till att alla människor skall ha samma värde inför människor i överensstämmelse med att de föds med samma värde inför Gud.” — Den amerikanske presidenten Richard Milhous Nixon i installationstalet den 20 januari 1969.

NÄR kungar, presidenter och premiärministrar tillträder sitt ämbete, talar de ofta om rättvisa. Den amerikanske presidenten Richard Nixon var inget undantag. Hans högstämda ord förlorar emellertid sin lyster när de betraktas i historiens obarmhärtiga ljus. Trots att han högtidligen lovade att ”förverkliga ... lagen”, befanns han senare vara skyldig till lagbrott och tvingades frånträda sin befattning. I dag, 30 år senare, väntar förorättade, bekymrade och misströstande människor fortfarande på att bli hörda.

Att lyssna på sådana röster och göra något åt deras problem är ingen lätt uppgift, som otaliga välmenande styresmän redan har upptäckt. ”Rättvisa för alla” har visat sig vara ett gäckande mål. För många hundra år sedan gavs emellertid ett löfte som förtjänar vår uppmärksamhet — ett unikt löfte som gäller rättvisa.

Genom sin profet Jesaja lovade Gud sitt folk att han skulle sända dem en ”tjänare” som han själv skulle utvälja. ”Jag har lagt min ande i honom”, sade Jehova. ”Rättvisa åt nationerna kommer han att föra fram.” (Jesaja 42:1–3) Ingen mänsklig härskare skulle våga göra en så vittomfattande utfästelse, en som skulle innebära bestående rättvisa för alla folk. Kan vi lita på detta löfte? Kan något så fantastiskt någonsin bli en verklighet?

Ett löfte som vi kan lita på

Ett löfte är inte tillförlitligare än den som ger det. Men i det här fallet är det ingen annan än den allsmäktige Guden som lovar att hans ”tjänare” skall införa global rättvisa. I motsats till politiker tar Jehova inte lätt på sina löften. ”Det är omöjligt för Gud att ljuga”, sägs det i Bibeln. (Hebréerna 6:18) Och Jehova själv försäkrar: ”Såsom jag har beslutit, så skall det inträffa.” — Jesaja 14:24, Åkeson.

Vår tilltro till detta löfte stärks också av det vi vet om Guds utvalde ”tjänare”, Jesus Kristus. Den som skall införa rättvisa förhållanden måste själv älska rättvisa och leva i enlighet därmed. Jesus levde ett oförvitligt liv och var en människa som ”älskade rättfärdighet” och ”hatade laglöshet”. (Hebréerna 1:9) Hans ord, hans liv och till och med hans död bevisade utom allt tvivel att han var en rättrådig person. Vid Jesu död sade en romersk officer, som tydligen hade bevittnat såväl Jesu rannsakning som hans avrättning: ”Faktiskt var den människan rättfärdig.” — Lukas 23:47.

Förutom att Jesus själv levde ett rättskaffens liv, vände han sig också emot de orättvisor som florerade på hans tid. Han gjorde inte detta genom någon omstörtande verksamhet, utan genom att lära alla som ville lyssna vad verklig rättvisa vill säga. Hans bergspredikan är en mästerlig beskrivning av hur sann rättvisa och rättfärdighet skall tillämpas i praktiken. — Matteus, kapitel 5–7.

Jesus levde som han lärde. Han föraktade inte vanlottade spetälska, det judiska samhällets ”oberörbara”. I stället talade han med dem, rörde vid dem och till och med botade dem. (Markus 1:40–42) Alla människor som han kom i kontakt med, även de fattiga och förtryckta, var betydelsefulla i hans ögon. (Matteus 9:36) ”Kom till mig, alla ni som arbetar hårt och är tyngda av bördor, så skall jag vederkvicka er”, sade han till dem. — Matteus 11:28.

Framför allt vägrade Jesus att låta de orättvisor som fanns omkring honom göra honom cynisk eller bitter. Han återgäldade aldrig ont med ont. (1 Petrus 2:22, 23) Även när han fick utstå olidliga smärtor, bad han till sin himmelske Fader för de soldater som verkställde hans avrättning: ”Fader, förlåt dem, för de vet inte vad de gör.” (Lukas 23:34) Ja, Jesus gjorde verkligen ”klart för nationerna” vad ”rättvisa vill säga”! (Matteus 12:18) Kan vi få något bättre bevis för att Gud verkligen har för avsikt att införa en rättvis värld än det levande exempel som hans egen Son utgör?

Orättvisan kan övervinnas

Också i dagens värld finns levande bevis för att orättvisan kan övervinnas. Både som individer och som organisation strävar Jehovas vittnen efter att bemästra fördomar, partiskhet, rasism och aggressivitet. Tänk på följande exempel:

Pedroa trodde att samhällsomstörtande verksamhet var det enda sättet att åstadkomma rättvisa förhållanden i Baskien, den del av Spanien där han bodde. Han anslöt sig därför till en terroristorganisation, som gav honom paramilitär utbildning i Frankrike. När han var färdig med sin utbildning, blev han beordrad att bilda en terroristgrupp och spränga en militärpolisförläggning i luften. Han och de andra i gruppen hade redan börjat aptera sprängladdningen, när polisen grep honom. Han fick sedan tillbringa 18 månader i fängelse, men även där fortsatte han sin politiska verksamhet; han tog bland annat del i hungerstrejker och skar sig i handlederna vid ett tillfälle.

Pedro trodde att han kämpade för rättvisa. Men så lärde han känna Jehova och hans uppsåt. Medan Pedro satt i fängelse, började hans hustru studera Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen, och när han blev frigiven inbjöd hon honom att besöka ett av deras möten. Han tyckte så mycket om mötet att han bad om ett bibelstudium, ett studium som fick honom att göra stora förändringar i sitt liv och sin inställning. År 1989 blev både Pedro och hans hustru döpta som Jehovas vittnen.

”Jag tackar Jehova för att jag aldrig dödade någon under mina år som terrorist”, säger Pedro. ”Nu använder jag Guds andes svärd, Bibeln, för att delge människor ett budskap om verklig fred och rättvisa — de goda nyheterna om Guds kungarike.” För inte så länge sedan besökte Pedro, som nu tjänar som äldste i en församling av Jehovas vittnen, just den förläggning som han hade haft för avsikt att spränga. Men den här gången kom han för att predika ett fridsamt budskap för de familjer som bodde där.

Jehovas vittnen gör sådana förändringar i sitt liv därför att de längtar efter en rättvis värld. (2 Petrus 3:13) Även om de obetingat litar på Guds löfte att åstadkomma detta, inser de att det också är deras skyldighet att leva i enlighet med rättvisans principer. Bibeln visar klart och tydligt att Gud förväntar att vi skall göra vår del.

”Så säd ... i rättfärdighet”

När vi konfronteras med orättvisor, kan vi känna oss benägna att ropa: ”Var är rättvisans Gud?” Det var vad judarna på Malakis tid utropade. (Malaki 2:17) Ansåg Gud att de hade skäl att klaga? Nej, han sade tvärtom att deras ord hade ”tröttat ut honom”, därför att de själva bland annat handlade förrädiskt mot sina hustrur, när dessa började bli gamla, och skilde sig från dem av de mest bagatellartade anledningar. Jehova uttryckte sitt missnöje med detta och sade: ”Jehova själv har vittnat mellan dig och din ungdoms hustru, som du själv har handlat förrädiskt mot, fastän hon är din partner och ditt förbunds hustru.” — Malaki 2:14.

Kan vi med rätta klaga över orättvisor, om vi själva är orättvisa mot andra? Nej, det kan vi inte. Om vi däremot försöker efterlikna Jesus genom att utrota fördomar och rasism ur våra hjärtan, vara opartiska och kärleksfulla mot alla och inte återgälda ont med ont, då visar vi att vi verkligen älskar rättvisa.

Om vi vill skörda rättvisa, måste vi, som Bibeln uttrycker det, ”så säd ... i rättfärdighet”. (Hosea 10:12) Varje personlig seger över orättvisan är viktig, hur obetydlig den än kan förefalla. Som Martin Luther King skrev i Letter From Birmingham Jail: ”Orättvisa på en plats är ett hot mot rättvisan överallt i världen.” De människor som ”söker rättfärdighet” är de som Gud låter få leva i den rättfärdiga nya värld som snart är här. — Sefanja 2:3.

Vi kan inte bygga vårt hopp om en rättvis värld på den bräckliga grundval som mänskliga löften utgör, men vi kan verkligen lita på vår kärleksfulle Skapares ord. Det är därför Jesus uppmanade sina efterföljare att fortsätta att be om att Guds kungarike skall komma. (Matteus 6:9, 10) Jesus är den som Gud har förordnat till kung i detta rike, och om honom sägs det i Bibeln: ”Han kommer att befria den fattige som ropar på hjälp, också den betryckte och den som ingen hjälpare har. Han kommer att tycka synd om den ringe och den fattige, och de fattigas själar kommer han att rädda.” — Psalm 72:12, 13.

Rättvisan kommer alltså att segra. Kristi styre kommer att utplåna all orättvisa på jorden för evigt, som Gud försäkrar oss genom profeten Jeremia: ”Den tid kommer, när jag skall uppfylla det löfte som jag har gett. ... På den tiden skall jag utvälja en rättfärdig avkomling av David till kung. Den kungen skall göra det som är rätt och rättvist överallt i landet.” — Jeremia 33:14, 15, Today’s English Version.

[Fotnoter]